You've Got That One Thing - Kapitel 11


Harrys point of view

.

Jag hör hur ringklockan ringer från ytterdörren och kastar en hastig blick på armbandsuret. Kanske Melissa skulle komma hem tidigare idag? Men varför plingar hon i såna fall och inte bara öppnar dörren? hon bor ju faktiskt här, tänker jag och går för att öppna.

Men det mina ögon möts av är inte Melissas kornblåa ögon och guldfärgade lockar. Framför mig har jag Isabel. Det platina blonda håret ser nästan sönder bränt ut och hon har på sig en rosa topp med alldeles för mycket urringning.

Hon kastar sig över mig och kysser mig och jag vet inte vad jag ska göra men kysser mot min vilja tillbaka.

Vi hamnar uppe i mitt rum och i min säng men jag försöker att ta det lugnt och underhålla henne med annat. Varför säger jag det bara inte? Att det är slut och att jag inte vill se henne mer? Det verkar som att Isabel märker det och hon börjar prata. Hon skrattar och jag skrattar nervöst tillbaka när hon ställer sin vanliga råa fråga om Melissa. The slave som Isabel kallar henne för.

Isabel stryker med fingrarna över min mage och jag känner hur jag ryser. Jag svarar mitt gamla vanliga med I think she’s fine och jag kan se hur det rycker i Isabels läppar som är igen kletade med rosa läppstift.

’’I love you, curlyhair’’, säger hon. Jag vet inte vad jag ska svara. Fast egentligen, vad jag än svarar i detta läge är väl ändå fel.

’’I love you too, babe’’, svarar jag och kysser henne för att slå bort mina tankar om vad som är rätt och om vad som är fel att säga. 

Då hör jag någon snyfta till utanför dörren.

Mitt blod fryser till is och jag hoppas innerligt att det inte är Melissa. Jag spetsar öronen men hör återigen samma snyftande och försäkrar mig om att jag inte inbillar mig. Jag puttar undan Isabel som ligger över mig och reser mig upp och öppnar dörren.

Min värsta farhåga besannas när jag ser Melissa sittandes ihopsjunken vid väggen med ansiktet i knäna. Hon ser upp på mig och hela mascaran är utsmetad över hela ansiktet och ögonen är tårfyllda.

’’Melissa…’’, börjar jag men känner hur orden fastnar i halsen. Hon reser sig sakta upp och snörvlar och drar efter andan. 

’’I don’t wan’t to hear  any excuse or anything else. I don’t wanna hear your voice any more. Thank you for letting me know about this shit’’ säger hon så hövligt hon kan fast jag kan se att hon kämpar med gråten. Sedan går hon mot sitt rum.

’’Melissa..!’’, säger jag desperat och famlar efter hennes arm. Hon sliter sig lös och vänder sig om.

’’You can speak to your babe in there, but not to me’’, säger hon och nickar mot Isabel som sitter på sängen i mitt rum. Sedan går hon in på sitt rum och stänger dörren och jag kan höra hur hon snyftar till och brister i gråt. Det skär i mig och det känns som att jag ska gå sönder. Vad fan har jag gjort egentligen? Hur kunde jag göra sådär? Jag trycker ned handtaget till Melissas rum men den är låst.

’’Mel! Please, open the door!’’, ropar jag desperat men jag får inget svar.

Och jag förstår henne, jag skulle inte heller ha svarat.

.

Jag ber Isabel att gå och får mig en riktig utskällning av henne men säger att det är över.

Jag får erkänna allt och vet att jag ligger risigt till och troligen kommer detta som hänt nyss på något sätt nå media. Sedan går jag med förtvivlan i rösten och ställer mig och försöker luska ut Melissa från sitt rum.

Men hon kör hårt mot hårt och svarar inte överhuvudtaget utan höjer bara volymen på teven eller radion.

Det slutar med att det är jag som sitter ihopsjunken mot en vägg och snyftar.

.

 

Klockan är inte förns halv sju som jag går in till mitt rum igen och sätter mig på sängen med händerna för ansiktet.

I min hjärna spelas det upp en film av vad jag har ställt till med de närmsta timmarna och mår piss. Tillslut bestämmer jag mig för att ringa Louis. Han kan alltid få mig på bra humör.

Vi träffas utanför nattklubben Fabric och slår oss ner.

Jag vet inte vad jag vill uppnå med den här kvällen, men några drinkar kommer minsann inte att undvikas. Jag berättar för Louis om allt som hänt och hur jag känner för Melissa och han lyssnar tyst hela tiden utan att avbryta.

Jag bryr mig inte om att det är mycket folk runtomkring oss, alla här verkar ändå vara för fulla för att ens lägga märke till två grabbar som snackar kärleksproblem.

’’Oh man…’’ säger han bara när jag pratat klart.

Jag lyfter på ena ögonbrynet och tar en klunk från drinken som Louis köpt åt mig.

Det var nog ren tur att vi kom in eftersom jag räknas som mindreårig och de är stenhårda på vilka som får komma in här. Som tur är så känner Louis vakten som stod  i entrén idag så vi kom in i alla fall.

’’I mean, she seems to be such a nice girl and I think it’s gonna be hard to get her back on track again’’, fortsätter han och ser menande på mig.

‘’I know but it feels like I'm never gonna be able to smile again. I need her in my life’’, svarar jag förtvivlat och känner hur tårarna bara vill tränga fram men stryker snabbt med handen under ögonen innan dom hinner trilla. Louis klappar mig på axeln.

’’Hey, it’s gonna be alright. If you are so deeply in love with her and she in you , I promise you that you will get her back. Just give it some time!’’, försäkrar han mig. Jag nickar och ser ut över dansgolvet som är fullproppat med alla olika svettiga typer som dansar vilt

’’I call the other boys so we can have fun tonight. It’s Friday Harry!’’, säger Louis och tar fram mobilen.

Jag känner mig en aning irriterad men vet att han bara vill muntra upp mig.

Melissas point of view

.

När jag lugnat ner mig byter jag om till mjukiskläder och lägger mig i soffan och slår igång teven.

Utanför kan jag höra hur Isabel ger Harry rena rama utskällningen och hur upprörd hon är. Hon nämner mitt namn i nästan varje mening men jag orkar faktiskt inte bry mig. Sedan hör jag hur hon lämnar huset.

Harry försöker sedan få ut mig ur rummet med en desperat ton i rösten men jag svarar inte.

Han är som död för mig nu.

Från och med nu ska jag bara städa och fixa mina sysslor i det här huset och gå till ’’skolan’’ och umgås med mina kompisar där. Jag behöver inte en fjollig kille som inte kan tygla sina känslor för allt och alla.

Timmarna går och äntligen ger han upp och går in på sitt rum vilket känns som rena befrielsen.

För ärligt talat, även om han nu är som död för mig så var det en riktig plåga att lyssna på allt han beklagade sig om.

Efter ett tag kan jag höra att till och med Harry lämnar huset och jag går ut ur mitt rum. Jag konstaterar att jag är den enda som är hemma och tar fram min to-do-list.

Det är mycket som ska göras och det är lika bra att sätta igång.

Min ilska avtar när jag städar och med Lana del Rey i öronen kan jag slappna av och mina tankar glider iväg till andra saker.

.

Jag är inte klar med sysslorna förens klockan är halv elva på kvällen och jag har verkligen jobbat skiten ur mig. Harry har inte kommit tillbaka och mrs. Cox skulle ju vara borta idag och inte komma hem förens imorgon.

Men jag känner mig så pigg och rastlös på något sätt .

Jaha, vad skulle jag göra nu, liksom? Jag har ett helt stort hus för mig själv och trots det känner jag mig ensammare än någonsin. Jag går mot ett av alla hobbyrum som finns i huset och finner ett stort tecknarbord med alla olika färger, pennor, penslar och ritverktyg jag kan hitta.

Jag sätter mig ner på stolen och börjar rita. Jag följer min känsla. Det är som att rita ut sina känslor på pappret. Jag håller på länge och tröttheten hinner ifatt mig och ögonen går i kors men trots det fortsätter jag.

Det är som att återuppta en gammal hobby som man hade när man var yngre, vilket det också är.

Klockan måste vara mer än halv fem på morgonen då jag somnar till över min teckning men vaknar hastigt till av att jag känner en hand på ena axeln. 

____________________________________________________________________________________________

Känns bra att ha kapitel 11 skrivet! Det var lite små klumpigt att skriva, but here it is! Och vem tror ni det är som gör så att Melissa väcks så hastigt?? ;)) Och vad kommer att hända med Harry??

Jaa, det återstår att se i kapitlen som kommer!

och tack till alla som lämnar kommenterarer och kollar in denna blogg. Betyder så grymt mycket!

Kram 


Kommentarer
Postat av: lovisa

Jäättte bra :)

2012-09-15 @ 23:57:29
Postat av: Nora

Så bra!! Det är säkert Harry som har kommit hem, men vem vet ? ;)) längtar till nästa!
KRAM! :)

2012-09-15 @ 23:57:33
URL: http://morethanthiis.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0