myonedirectionovel.blogg.se

 

 

 LYSSNA PÅ BREAKEVEN MED THE SCRIPT NÄR DU LÄSER DETTA KAPITEL.

 

 

 

 

 

 

A/N: Vi kan säga såhär; den första paragrafen skulle ha varit slutet på förra kapitlet eller hur? 

Anyways I hope you like it ;) som man säger på engelska.

Update: Blir borta i Estocolmo över jul så får se hur uppdateringen blir. Ska göra mitt bästa! Så nu väntar en fem timmars lång bilfärd framför mig, hoppas jag överlever! Haha närå men får ta och skriva på novellen via mobilen under tiden. Spå idéer vettni ;)

 

 

Han ser forskande på mig,

’’Anything’’, svarar jag.

’’I know this may sound weird, cuz we have known each other for just one day. But, I never got my cup of coffee that monday one week ago…’’.

Hans adorable and totally breathtaking accent kittlar mig i örat. Niall ser blygt på mig. Jag ler. ‘’I take you to Kendras coffeeshop next Wednesday right after school.’’ Avslutar jag meningen med. Han ser lite förvånad ut men ler sedan stort.

‘’Great!’’.

Jag böjer mig framåt och ger honom en snabb vänskaplig kram innan vi säger hejdå och jag går hemåt.

Kendras Coffeshop på onsdag. Med Niall. Luke skulle bara veta.

 

Jag har nu känt Niall i lite mer än en vecka och allt har flytit på bra. Trots att det har stuckit hål i ögonen på mig att se Niall behandlas dåligt.

Jag hade försökt att ställa mig mellan Niall och Luke. Säga att Luke skulle knipa käft. Det hela hade slutat med att Niall fått en blåtira och Luke tog hand om mig bakom skolan på eftermiddagen. Han hade tryckt upp mig mot väggen. jag hade fått svårt att andas. Paniken hade brummat som ett ånglok.

’’What’s going on between you and him?’’, hade han fräst i mitt öra.

‘’N-nothing’’, hade jag kvävt fram.

’’Good for you, your little slut’’.

Sedan hade han kysst mig passionerat innan han lämnat mig kvar ensam. Bara sådär liksom.

För det första: Varför var jag ihop med Luke? Han var aldrig med mig, klängde bara runt på andra tjejer när jag till och med såg på. Jag slår vad om att han skulle kunna knulla en tjej framför näsan på mig utan att ens höja ett ögonbryn.

För det andra: Varför brydde han sig så jäkla mycket om mig och Niall? Luke var ju uppenbart inte ens kär i mig. Frågan är om han någonsin varit det…

För det tredje: Han kallade mig för slut. Jag som knappt ens vet hur en kuk ser ut medan han ligger runt med säkert femton tjejer per dag.

Fy fan.

 

Snabbare än jag kunnat säga flygande-rosa-katter-över-Englandslandskap är det onsdag och jag masar mig upp ur sängen. Jag drar på mig en tröja med en katt på och tights till.

Av någon anledning känner jag hur en nervös liten knut börjar formas i min mage. Jag skulle ta med Niall till Kendras Coffeeshop efter skolan. Han skulle få den kaffe jag spillt ut över honom för bara lite mer än  en vecka sedan. Det var väl inget att vara nervös över? Att ta en fika med sin kompis. Det gjorde väl vem som helst?

 

’’Good morning mom’’, säger jag när jag kommer ner till köket.

’’Good morning Chels! What a beautiful day today isn’t it?’’ Jag ser ut genom fönstret. Det är en vacker vinterdag.  Exakt en sån där som man bara önskar att ögonen kunde ta kort på. Himlen är blå som havet och snön står i stark kontrast som vit sockervadd.

’’Yeah’’. Jag sätter mig vid bordet, ser på när mamma lassar upp bacon och en rostad macka på min tallrik.

’’What’s the plans for today?’’, frågar hon och sätter sig mittemot mig och häller upp ett stort glas apelsin juice.

’’I’m going to Kendra's with a friend after school’’, svarar jag utan att se henne i ögonen. Jag vill inte säga att jag träffat Niall. Förvisso så är vi ju bara vänner men jag vill fortfarande vänta med ’avslöjandet’.

’’How fun!’’. Min mamma var alltid så entusiastisk av sig.

Jag nickar och sätter tänderna i den sladdriga baconen. Jag blir påmind om vad Niall sagt  efter det slunkit ur mig att jag går på diet. Hur han hade sett ut när jag sagt att det var Luke och mina vänner som börjat truga i mig hela dietgrejen. ’’I think you look perfect’’. Jag ser ner på baconen och skakar på huvudet innan jag trycker i mig ännu mer. Screw Luke and all the other bullshit, tänker jag och sväljer.

 

Jag väntar på Niall utanför hans hus. Vi har börjat gå tillsammans till skolan. Nu har jag i alla fall sällskap. Jag skulle ju egentligen kunna ta mammas bil eftersom hon nästan aldrig använder den och jag har körkort. Men av någon anledning föredrar jag hellre att gå tillsammans med Niall i den stränga vinterkylan än att sitta i en kall, brummande snöigloo varje dag. Kanske var det av ren empati, kanske var det av något helt annat. Det har jag inget svar på.

 

Dagen segar sig fram och till min besvikelse har jag fler lektioner tillsammans med Luke än med Niall.

’’Wanna come over to my place after school babe?’’, frågar Luke under mattetimmen. Jag ser upp från matteboken och får tunghäfta. Vet inte vad jag ska svara. Jag kan ju inte säga att jag ska träffa Niall, då skulle jag lika väl kunna skjuta mig i skallen.

’’I…I can’t. Gonna train’’, ljuger jag.

’’Train? Since when have you started with training?’’

‘’When you said I should go on a diet’’ klipper jag av och vänder koncentrationen till matteboken. Luke suckar men säger tack och lov inget mer.

 

Direkt efter min sista lektion skyndar jag mig till fotbollsplanen för att möta upp Niall. Dels så är det närmare att gå till Kendra’s därifrån och dels för att jag inte vill att Luke ska se oss.

Jag får vänta några minuter innan jag ser en filur med blå jacka komma gåendes mot mig. Håret är rufsigt i de trassliga blonda lockarna och han ser sådär perfekt rosenröd ut om kinderna. Han är så söt.

’’Hello my Irish Snowflake!’’ säger jag och kramar om honom som jag alltid gör med mina vänner även om det gick pirrande stötar i mig varje gang jag kramade om just Niall. Och jag gillade det.

 

Med snöflingor i håret och frusna fingertoppar kliver vi in på caféet och den gamla vanliga doften av choklad och kaffe fyller mig. Vi slår oss ned vi samma bord som Niall satt vid för två veckor sedan vid fönstret. Det är mysigt. I fönstret hänger juldekorationer och pepparkakor hänger i röda snören. Ljus står tända och det börjar bli mörkt ute även om klockan bara är lite över tre. Vi får in Nialls cappuccino och te till mig.

’’Such a memory!’’, skrattar Niall och pekar på cappuccinon. Han tar en klunk av sitt kaffe.

’’Yeah I know! It was so embarrassing!’’

‘’I bet it was, but the shirt survived!’’

‘’Ahahaha. Oh my God’’, skrattar jag.

 

Vi sitter och pratar om allt mellan himmel och jord i flera timmar innan vi äntligen bestämmer oss för att lämna. Precis när vi går ut genom dörren känner jag hur det vibrerar till i fickan. Jag tar upp mobilen och ser att det är ett sms från Luke.

Jag öppnar det.

 

Im waiting on you Jen ;)

 

Först fattar jag inte. Sen förstår jag att han har skickat fel. Som bekräftelse på mina misstankar kommer ett till sms

 

Shit.

 

Jag skakar på huvudet, känner hur en tår rinner nerför min kind.

’’Chels? What is it?’’, frågar Niall oroligt.

‘’It’s Luke. I'm so sick of this shit’’, svarar jag nästan i en viskning samtidigt som jag skakar på huvudet och försöker torka bort tårarna som bara rinner.

’’Come here’’.

Niall tar ett steg närmare och omfamnar mig i sina varma armar. Han stryker mig med ena handen på mitt huvud.

’’I just don’t get it…’’ mumlar Niall efter en stunds tystnad.

‘’What?’’, får jag fram mellan hulkningarna.

‘’He’s your boyfriend but what I’ve seen so far is he’s treating you like a Barbie doll. He makes you cry, Chelsea. …I…I…mean-‘’, förklarar han. ‘’I would never do that to my girlfriend’’

Jag möter hans blick. Det är något i hans ögon som jag inte kan tolka. Om han är arg eller ledsen, glad, lustfylld. Något är det som jag inte kan sätta fingret på, men i vilket fall som helst så får jag pirrningar längs ryggraden. Jag förstår att han talar sanning.

Jag drar efter andan.

‘’I know’’

Sedan går allt väldigt snabbt. Jag ställer mig på tå lägger mina armar runt hans nacke och kysser honom mjukt på läpparna.

Jag hade blivit kär.

 

 

A/N: Kapitel 3 my darlings! Nialls point of view är med dessutom! ska försöka få kapitel 4 mer händelserikt. Jag verkar ha en tendens att få de första kapitlena omåttligt tröga, haha x) I alla fall ur min synvinkel! Anyways, i hope you like it!xx

---

 

GUITARS AND A SICK BASTARD

 

 

Niall

 

Folk sa ofta att de inte tyckte om mig. Det var jag väl medveten om. Främst så hade de alltid klagat på hur jag såg ut. Mina sneda tänder, att jag inte var lika lång som alla andra, att jag var för smal och mitt blonda hår. Förut hade jag haft en tendens till att stamma och det var så det började. Lyckligtvis har jag lyckats få bort det vid det här laget. Folk fick mig ofta att känna mig värdelös. Jag hade aldrig lyckats fixa några vänner då vi hade flyttat så ofta. Det spelade ändå ingen roll, folk dömde mig för snabbt. Jag brukade inte ens hinna öppna munnen innan någon sa något illa.

Nu hade jag kommit till en ny skola ännu en gång och folk behandlade mig likadant. Som om jag vore gjord av skit alltså. Förutom en person. Chelsea. Hon var den vackraste och snällaste person jag träffat på länge. Hon såg mig.

 

***

Jag känner mig utmattad när jag lämnar engelska lektionen. Det har varit en riktig pina att sitta i samma klassrum som Luke och de andra killarna återigen. Jag smiter ut ur klassrummet innan de hinner få tag i mig och springer till toaletterna och låser in mig i ett bås.

Jag väntar i några sekunder men hör inte någon komma efter mig. Jag andas ut.

Egentligen är det lunch nu men jag vill verkligen inte gå dit nu.Till min lättnad så är det bara tre lektioner på måndagar. Rätt soft egentligen. Först SO, sen engelska för att sedan avsluta med musik. Mitt favoritämne. Dessutom skulle jag få tillbringa det med Chelsea. Det värmer inom mig så fort jag bara tänker på henne även om det svider att hon är Lukes. Luke med det mörka håret och de perfekta läpparna. Det perfekt utmejslade ansiktet som fångade varenda tjejs våta drömmar. Och kroppen, den ska vi inte ens tala om.

 

Dystert lunkar jag ut från toaletterna och går i korridoren i riktning mot mitt skåp. Det är dödstyst och ingen elev i sikte. Troligtvis ha alla redan stuckit till skolcafeterian. En radio spelar julmusik lite längre bort, troligtvis från någon lärares kontor. På mitt skåp har någon har kluddat;

Faggot, Leprechaun-lover och sucker.

’’Here we go again’’,  suckar jag och baxar in ryggsäcken och låser.

 

Skolmatsalen är stor och gammal. Den är fylld av elever från alla årskurser. Vanligtvis brukade lunchen vara bland det bästa med skolan eftersom jag älskar mat. Nu tycker jag det bara känns allmänt jobbigt eftersom jag inte vet vart jag ska slå mig ner. Hälften av alla eleverna här stirrar ju på mig. Den nya blonda killen med sneda tänder och röda kinder.

Jag ställer mig i kön, låter en bitsk gammal kärring hälla upp något osmakligt på min tallrik. Först står jag bara där, mitt i skolcafeterian, som världens största kioskmongo som inte vet vart han ska ta vägen.  Det är som om alla sluter sig som små musslor så fort jag ger dom någon hoppfull blick som frågar om jag får slå mig ner. Ingen vill ha mig. Ingen vill sitta bredvid någon som mig.

 

Efter en stund ser jag ett tomt runt litet bord och jag sätter mig ner. Jag stirrar ner i maten. Med en klump i magen och tårarna som bara vill strila ner för kinderna tar jag en tugga av det obegripliga jag har på fatet. Det smakar pyton. Jag sväljer hårt. Det är något slags malet kött med ärtor och krossade tomater. Det värsta jag någonsin ätit. Förvisso så älskar jag ju mat men detta tog ändå priset.

 

Snart dyker ett askblont huvud fram och jag hoppar till. Det är Chelsea. Hon ler stort.

’’Can I sit here?’’, frågar hon. Utan att vänta på svar drar hon ut stolen bredvid mig och placerar sin perfekta rumpa på den.

’’Sure’’, svarar jag förvånat. Jag ser mig omkring. Det är bara hon som sitter vid bordet med mig. Jag ser Luke sitta och snegla mot oss. Om blickar kunde döda skulle jag vara död nu. Jag blir orolig.

’’Are you gonna eat that?’’.

Jag blir avbruten i mina tankar och ser på Chelsea. Hon pekar lite skeptiskt på min tallrik.

Jag skakar på huvudet.

’’Here, take this then. This school food is awful. I have always my own with me’’. Hon ger mig en macka och sätter sedan tänderna i en annan.

’’Really?’’.

’’Sure! Sharing is caring! Im on a diet anyways’’.

Jag hostar till.

‘’Diet?’’

’’Yes. I need to lose some weight you know’’.

‘’You’re crazy’’.

Hon ser förvånat på mig.

’’You are telling me that I’m crazy?’’.

‘’Yep. I don’t think you need to lose some weight. Who is brainwashing you with that?’’.

Hon ser ner, bryter ögonkontakten och stirrar envist ner i bordet.

’’Everyone. Luke, my friends…’’

Jag kastar en hastig blick mot Lukes bord. Den jäveln.

Jag vänder huvudet mot Chelsea igen.

’’I think you look perfect’’.

Hon ser upp. Mina kinder attackeras av mitt blod och jag rodnar som en idiot. Hur kunde det där slinka ut sådär? Det här var inte min stil. Nyss hade jag ju bara velat störtgrina och springa hem och nu sitter jag och nästintill raggar på en tjej. OMG. Samtidigt kan jag inte direkt ''ångra'' mig då jag kan vara mig själv när jag är med Chelsea.

 Chelsea ler och rodnar även hon också. Hennes små smilgropar blir synliga. Hon var verkligen vacker.

’’Well, thank you. You’re a charming guy’’, säger hon och tar en tugga av mackan. Hon blinkar mot mig.

’’I’ll keep that in mind’’.

 

Musikklassen är stor och till min lättnad är inte Luke där. Vi befinner oss i aulan. Chelsea sitter snett framför mig med sina två tjejkompisar Jen och Lauren. Våran musikfröken Mrs. Diago kacklar på om någon slags gammal musikal som hon varit på för cirka tjugo år sedan. Ingen ger henne speciellt mycket uppmärksamhet. Jag stirrar ut genom fönstret, för en gångs skull mer intresserad av snöflingor än något annat.

’’…it’s groupwork time! Get in pairs and start to sing my little lovebirds! We will present it in the next lesson! Good luck!’’.

Jag hoppar till. Grupparbete? Var denna skola besatt av sånt eller? Jag vänder mig om för att se om det är någon ledig. Ingen av grabbarna ger mig ens en blick och jag inser att det är hopplöst.

Någon petar till mig i ryggen.

’’Niall?’’.

Jag vänder mig om.

’’Oh hi, Chels’’.

Hon småflinar lite åt mitt nya smeknamn.

’’Can I work with you?’’.

‘’Are’nt you gonna be with your 'girls'?’’. Jag pekar bort mot Lauren och Jen. De står och kacklar om något och slänger med håret.

’’Nope. It’s two and two.

Jag nickar sakta.

‘’Let’s get to work then''. 

 

Det visar sig att vi har 45 minuter på oss att träna in en duett. Mina kinder blir röda när jag inser att jag måste stå på scen och sjunga framför hela musikklassen imorgon. Jag får ångest, vill inte göra det. Att sjunga hade alltid varit liksom min grej. Ingen visste något om det. Inte ens mamma och pappa. Det enda mina föräldrar visste var att jag spelade gitarr, inget mer.

Låten som vi fått är klichéaktigt nog I’m Yours med Jason Mraz.

Chelsea tar låttextspappret i handen och studerar det. Hon suckar. 

’’Well...uhm…lets begin I guess?’’

Jag nickar och sätter mig på en pall i musikrummet. Nervöst tar Chelsea första ton.

’’Wait!’’, avbryter jag och springer iväg för att hämta en gitarr som hänger på väggen.

Sedan är vi i full gång.

 

Chelsea

 

När skoldagen är slut är det många elever som knuffas i korridorerna. Fighten om att komma fram till sitt skåp först. Jag kan inte se Luke någonstans. Tänk om han har hoppat på Niall igen? Eller något ännu värre? Snabbt packar jag ner mina skolsaker som jag ska ha med hem och går ut från skolan och börjar gå. det snöar ute och jag drar jackan tätare omkring mig.

Jag hör tunga steg bakom mig och vänder mig hastigt om. En andfådd Niall kommer ikapp mig.

’’Are you going home?’’, pustar han fram.

‘’Yep’’.

‘’Me too. Can I join you? I mean I’m gonna walk this way anyways’’.

‘’Sure’’.

Niall ler och börjar andas normalt igen och går bredvid mig. Vi pratar på som vanligt samtidigt som vi går genom snötäckta villa områden. Så småningom kommer vi till mitt kvarter och jag har inte lagt märke till att han hängt med nästan ända till mitt hus.

Niall stannar.

’’Well, here is my house’’. Jag pekar på mitt klassiska engelska tegelhus med träbalkar.

’’ We are almost neighbours, my house is just across the street!, skrattar Niall och pekar på andra sidan gatan på ett mörkrött julpyntat hus. 

Jag är förvånad över att jag inte sett honom här tidigare. Visst han är nyinflyttad men ändå? Har jag verkligen varit så självupptagen?

 

Plötsligt hörs ett förfärligt brummande och i nästa sekund svischar en mörkblå Audi förbi. Jag känner så väl igen den bilen. I förarsätet sitter Luke och bredvid sig har han en storbystad brunett. Mer hinner jag inte se.

’’Watch out, your sick bastard!’’, vrålar Niall efter bilen och hytter med näven. Ganska meningslöst då audin försvinner bakom ett hörn.

Jag vänder mig om mot Niall som ser chockat mot mig. Jag ser sårat ner. Sårad över att Luke alltid ska svika mig och att jag alltid sviker mig själv för varje dag som går då jag fortfarandfe är tillsammans med honom.

’’Was that Luke?’’, frågar Niall efter ett tag.

Jag nickar.

Niall tar ett steg närmare mig och snuddar lätt med handen vid min arm. 

’’Can I ask you something?’’

---

Woop woop vad tror ni händer nu då? ;)

 

Svar: Svarar såhär kort och gott: ↓

I will never ship Haylor. NEVER. (can you see why? haha ;) ↑)

 

 

 

A/N:  för er som inte vet så utspelas ju novellen i England, men stad vet jag inte. Vi får väl ta det som det kommer ;) Fortsätt att kommentera på och jag hoppas att ni enjoyar den nya novellen. Dela gärna med er om ni har några idéer om vad som borde hända.

---

 

A/N: (authors note) Man skulle nästan kunna kalla den här delen för prolog men nu får det vara som ett första kapitel. Valde att skriva om söte Niall så jag hoppas ni gillar det!

Har även valt att novellen ska heta They Don't Know About Us då novellen gifter sig med den låten och titeln. Och ja, tjejen har fått namnet Chelsea. Dock så kan jag inte ge  en länkning till dig som kom med förslaget eftersom du inte skrev nån bloggadress? 

---

 

 A CAPPUCCINO PLEASE?

 

Doften av kaffe och choklad fyller mina näsborrar när jag går in genom dörren till Kendra’s Coffeeshop. Min kropp välkomnar värmen och jag ryser till lite från den svaga vindpusten från novembervinden som biter tag i min svank innan jag stänger dörren efter mig. Fuck vad jag hatade hösten. Snart var det ändå december och då blev det ljust igen med all snö. Och december betyder jul och jul betyder snö. Det gick hand i hand, det var bara att härda ut dem sista dagarna av november. Som min mamma brukade säga; ’’November har sextio dagar’’.

 

Caféet är tomt och klockan är bara halv nio på morgonen. Trots det har redan några av personalen lyckats masa sina trötta bakdelar hit. Jag kan dock inte hålla mer mindre då jag själv bara vill smälta ihop till en degklump på golvet och somna. Mitt humör är inte på topp om jag fick krossa en vägg skulle jag ha gjort det.

’’Chel! Stop dreaming and get to work!’’, avbryter min chef mina tankar med. Jag nickar kort och går för att hänga av mig ytterkläderna.

Medans jag svänger ihop en macka tänker jag att mitt extrajobb här under novemberlovet kanske inte kommer bli så pjåkig trotsallt omständigheterna. Jag kommer ha något att göra under dagarna, slippa sitta rastlös hemma och oroa mig för livet och skolan. 

 

Runt två tiden på ljusa dagen är det som mest folk. Kendras Coffeshop är verkligen ett populärt ställe och beställningar efter beställningar rullar in en efter en.

Majoriteten av kunderna som satt här var folk i min egen ålder. Från sexton till tjugofem år ungefär. Själv är jag sexton. Det är sällan en småbarns familj sätter foten här, varför vet jag inte. Folk säger att det är atmosfären. Jag säger att det är dagens ungdom.

 

Min gräns av stresstålighet tänjs till klimax. Svetten rinner längs med tinningarna där jag springer hetsigt fram och tillbaka mellan borden, balanserandes med te, kaffe eller bullar på bricka. Jag sliter som ett djur.

’’Chelsea, table number 3 has still not recieved his order!’’, hör jag någon ropa. Jag suckar högt och gräver fram den totalt bortglömda beställningen bland andra beställningar. Det här stället hade verkligen ingen ordning på saker och ting.

En cappuccino med grädde står det uppskrivet och jag lägger lappen åt sidan.

Snabbt drar jag ihop en cappucino och går sedan ut bland borden, tränger mig fram mellan svettiga ungdomar som försöker te sin väg fram till kassan.

När jag kommer närmare kan jag se en ung kille, troligtvis i min ålder, sitta vid bordet.

Han är inte härifrån. Jag har aldrig sett honom här förut vilket är ovanligt då alla i staden känner varandra. Världen här är liten. 

En keps sitter ner pressad över huvudet och små guldfärgade lockar tittar fram under den. På näsan sitter ett par glasögon. Han är djupt försjunken med att läsa en bok.

 

 Precis när jag är framme känner jag hur någon kör en armbåge i sidan på mig och jag snubblar till. Kaffet vobblar till och flyger handlöst från brickan.

’’Sorry’’, mumlar mannen som stötte till mig innan han vänder uppmärksamheten mot något annat.

’’Idiot’’, mumlar jag dovt för mig själv och biter mig i läppen. Ilskan kokar i mig. Att mitt humör var lågt innan jag ens klev in på cafféet höjdes ju inte direkt av detta. Just my luck I guess.

Jag vänder mig om och ser vilken katastrof jag har orsakat. All kaffe har spillts ut på killens vita tröja, som inte är så vit längre. Mina kinder blir rödare än Rudolf med röda mulen.

’’Shit’’, svär jag tyst.

 

Jag skäms ända ner till tårna. Jag springer tafatt iväg i jakt på något att torka upp med och kommer tillbaka med en trasa i handen. Utan att säga något börjar jag torka upp sörjan som spridit sig till det bruna ekbordet. Dock blir jag avbruten av en hes röst med annorlunda dialekt. Nackhåret reser sig på mig.

’’You really don’t need to. It wasn’t even your fault’’. Killen pekar på bordet.

Jag ser upp och möter ett par havsblå ögon. Ett snett leende formas på killens läppar.

 Jag blir nervös. Nervös över hur söt han är och nervös över vad som komma skall.

’’No. I need to take care of the mess…and your shir-’’

‘’don’t worry about the shirt, I have hundreds of them home’’.

Jag höjer ett av mina ögonbryn i misstro. Fläcken på tröjan sugs upp av det vita tyget och hans hud syns igenom. Jag möter hans blick igen, denna gång ser ögonen ut att ha en svag nyans av grönt i sig.

’’You sure? I mea-’’

’’Please, let me buy you a new cup of coffee?’’, föreslår han istället. Ögonen tindrar till av hoppfullhet och jag blir lite ställd av frågan. Förvånad över att han inte ens är arg eller ens ser ut att ha en tendens till att vara irriterad. Han har ju precis fått kaffe över sig.

‘’But wait.. it was me who…ehrmm…you are the one who should...?’’, stammar jag förvirrat.

Killen skakar på huvudet. Han ler blygt.

''No, I really want to get you a new cup''.

 

Killens charm vinner och jag kan inte tacka nej. Mitt humör höjs. Men när jag är precis på väg att svara ja så hör jag hur någon ropar stressat:

’’Chelsea! Can you take the pay desk? Like, NOW!?’’

Irriterat vänder jag mig om och ser Nicole, en ur personalen, vinka stressat mot mig.

‘’Well I need to go. Sorry…’’, ursäktar jag mig motvilligt, mitt humör sjunker ner till noll igen.

Jag torkar snabbt upp det sista, tar upp den tomma koppen. Killen ser lite besviken ut, leendet på läpparna tynar sakta bort. Med kort hejdå lämnar jag och pressar mig fram genom det proppfulla caféet. Plötsligt hör jag något som får mig att rysa ända ner till ryggmärgen och ett svagt leende smyger över mina läppar vid ljudet av hans lena röst och mitt namn.

’’Bye then, Chelsea’’.

 

Hej!

Nu ska jag berätta lite kort om vad den kommande novellen ska handla om så ni får ett litet hum om vad det kommer handla om. Efter ni läst detta, kommentera gärna vad ni tycker så jag kan få veta utifall ni gillar idén eller om det borde gå direkt i soptunnan ;) Och har fortfarande inte kommit på vad tjejen ska heta! Har börjat tugga lite på olika förslag men fortsätt att kommentera , ni har verkligen varit duktiga :)

 

 

 

Basically: olycklig och omöjlig kärlek, dramatisk, sorglig, passionerad och känslosam.

 

Skriv vilken av de 3 grabbarna ni vill det ska handla om ; LIAM, HARRY ELLER NIALL 

Sen vad ni tycker om novellens handling och hur ni tycker det borde vara

 

Låter kanske tjatig men jaja, älskar er i alla fall !! :D

 

 

Hejsan ! har börjat med den nya novellen nuuu! 

Det finns dock ett problem. Jag vet inte vad tjejen som novellen handlar om ska heta! :O

Kommentera namnförslag på ett tjejnamn och den som har bäst förslag får en länkning. Sounds good? 

Kram ♥

 

 

 

Harrys point of view

 

Med två ‘ladies’ på vardera sida sätter vi oss i den svarta limousinen som ska ta oss hem. Mina fingrar hålls sammanflätade med Melissas och hon ger mig drömmarnas blick innan hon plutar med läpparna, ber om en kyss. Våra läppar kolliderar i en het kyss och värme byggs upp i mig.

Jag bryter sakta kyssen, medveten om att Trinny, Melissas vän, också är med i vårat sällskap. Melissa ser besviken ut när jag drar mig undan och vill uppenbarligen inte att det hela skulle ta slut så snabbt.

’’We can save the hot stuff for tonight, or tomorrow morni’n’’, viskar jag i hennes öra.

Jag kan se hur hon får gåshud vid den lätta beröringen av mina läppar mot hennes hals och jag flinar. Tar det som ett ja.

 

Snön virvlar ner när vi kliver ut från limousinen och jag tar Melissas hand i min. Trinny tornar upp sig bredvid mig och vi går mot huset. Jag vill inte ens tänka tanken på vad media kommer att skriva om detta utifall de får det här på kort. Mig med två tjejer.

 

Jag låser upp den rödmålade dörren och öppnar den. Det är kolsvart inomhus. Jag tycker jag kan skymta något glittrigt i taket men kan inte urskilja vad det är. I nästa sekund som jag tänder lampan möts jag av ett högt:

’’HAPPY BIRTHDAY!’’

Jag hoppar till och ser sedan vilka de glada typerna är.

Från vänster står Perrie med en färgad lila slinga i håret. Med ett leende på läpparna håller hon hårt i Zayns hand som ser minst lika glad ut. Fortsatt står Niall med en kalashatt på huvudet och ser allmänt glad ut. Bredvid står Liam med en blå party tuta i munnen. Till höger om honom står en bedårande Emma med en stor tårta i handen och bredvid henne Louis och Eleanor med tonvis av presenter i händerna.

 

Allas blickar ändras dock snabbt när de ser att jag inte är ensam.

’’Melissa?’’, frågar Niall och får en rynka i pannan. Sedan flyttas hans blick mot Trinny och blir som fastklistrad på direkten.

Jag kastar en hastig blick mot Melissa och ser hur obekväm hon förvånad hon känner sig. .

’’Ehrm...guys. Melissa and I…we are on again...’’ förklarar jag och ler.

De andra nickar.

’’…And this is Trinny! My new friend!’’, säger jag glatt och vänder mig mot Trinny som ser storögt på mig. Jag kan slå vad om att hennes lilla hjärta inte kan förstå att jag kallade henne för vän. Än mindre att hon står här med resten av One Direction.

’’Hello everybody’’, mumlar hon och ler blygt.

Jag kan se hur Niall inte släpper henne med blicken för en sekund och fuktar läpparna.

’’Anyways, Happy Birthday Harry!’’, säger Emma och hoppar fram med tårtan framför mig.

’’Yeah Happy Birthday!’’, tjoar de andra och jag tar emot tårtan.

Sedan lämnar vi hallen för att gå ut mot vardagsrummet. Vi ska göra natten den 2 februari osäker.

 

Melissas point of view

 

Basen dunkar och vibrationerna når mig ända in i ryggmärgen. Jag har ingen aning om hur mycket klockan är och bryr mig ärligt talat inte heller. Det enda jag bryr mig om är att får vara nära Harry så mycket som möjligt. Min Harry.

Och jag kan ju inte direkt förneka det då vi dansar tätt och vilt med varandra, till tonerna av Gaga.

Vi låter alkoholen flöda och euforin i våra kroppar spridas.

 

Trinny har jag inte behövt oroa mig för. Så fort vi gjorde entre fångade Niall henne som en liten mus och sen dess har de inte kunnat slita sig från varandra. Nu står de i andra änden av rummet och pratar. Niall måste ha sagt något väldigt roligt då Trinny brister ut i ett gapskratt som får hennes smilgropar att synas.

Om jag blickar ut över rummet kan jag notera att Louis, Eleanor, Perrie och Zayn dansar någon slags gruppdans och ser ut att ha väldigt roligt. Emma och Liam är ute i köket.

 

Så fort låten är slut drar Harry ner mig i soffan där också Niall och Trinny har hamnat. Jag sätter mig Harrys knä. Hans varma hand börjar smeka över min öppna rygg och när jag möter hans blick kan jag känna hur hans fingrar sakta åker längre ner mot de privata områdena.

’’Na-ah’’, säger jag och tar bort hans hand.

’’But I want you…now’’.

‘’Too bad, naughty boy’’, skrattar jag och pussar honom på näsan.

Sedan vänder jag mig om mot Trinny och Niall. De ser verkligen ut att trivas i varandras sällskap.Jag svär, någonting stort kommer att ske mellan de här två i natt.

För varje leende Niall bjuder på kan jag se i Trinnys ögon hur hon sakta smälter. Likaså hos Niall.

Det är så gulligt.

 

Lana del Rey’s låt Video Games spelas i bakgrunden och jag kan inte låta bli att sjunga med.

Jag vänder mig mot Harry, lutar mitt huvud mot hans hals samtidigt som han drar mig närmare mot honom, håller om mig som en beskyddande mamma.

 

It's you, it's you, it's all for you

Everything I do I tell you all the time

Heaven is a place on earth with you

Tell me all the things you want to do

I heard that you like the bad girls

Honey, is that true?

It's better than I ever even knew

They say that the world was built for two

Only worth living if somebody is loving you

Baby, now you do

 

Min hesa röst kittlar hans hals och han gungar mig sakta fram och tillbaka där jag halvligger i hans knä.

 

’’Girl you are driving me insane’’

Jag drar mig undan, placerar min panna mot hans och låter våra fingrar smälta samman samtidigt som jag ser djupt in i de gröna smaragderna.

Orden från dagen går som ett eko i huvudet på mig och jag kan bara inte sluta le.

 

’’I think that’s kinda obvious. Cos, you’ve got that one thing’’.

 

Orden hade fått mig att rysa från topp till tå och gav fortfarande samma effekt. Av alla sju miljarder människor på denna jord, hur i helsike hade han lyckats pricka så rätt?

 

Låten slutar och jag blundar, andas ut och in. Snart kan jag höra tonerna till We Found Love. Tätt inpå det hör jag hur Liam och Emma kommer ut från köket.

’’GUYS! THIS is a perfect beat! Let’s get rocked!’’.

Jag slår upp ögonen och blir uppryckt av Liam. Jag haffar tag i en drink och för med den ut till de andra.

Alla samlas på vardagsrumsgolvet och vi börjar röra oss till musiken. Jag blir ett med låten och det känns ända ut i fingerspetsarna.

När det byggs upp för refräng lyfter Harry upp mig på sina axlar. Det är tur att det är högt till tak här, annnars hade jag nog slagit huvudet. Jag sparkar av mig klackarna och snart hoppar vi i takt till musiken. Jag skrattar och för ena handen runt en av Harrys bruna lockar.

När refrängen kommer sjunger alla högt i kör: WE FOUND LOVE IN A HOPELESS PLACE.

 

Jag känner verkligen hur låten stämmer in på min och Harrys omöjliga kärlekshistoria. Drinken i min hand spiller lätt och gränserna för hur långt den här kvällen ska gå är inte säkrade.Och egentligen, vem bryr sig?

För, det här är fucking YOLO.

 _____________________________________________________________________________________________

Trodde verkligen inte att sista kapitlet skulle komma upp idag. Men det gjorde det! Kände verkligen hur det brann i fingrarna, haha :P I am gonna leave it like this for now.

Oroa er inte, en epilog kommer!

Hoppas ni tycker att detta 'avslut' (som ändå inte är ett avslut blablabla) blev bra :)

 

KRAM ♥

 

 

 

Melissas point of view

 

Mina fingrar söker efter hans knappar på skjortan och börjar sakta knäppa upp den.

’’So my little love. What do you want today?’’ retas jag. Det glimmar till i hans ögon.

’’Hmm… because it is my birthday today and everything…I want a present…’’, flinar han, visar sina underbara smil gropar.

‘’Oh well then…and that is?’’.

Jag känner på mig vad som kommer hända och faktum är att jag inte alls har något emot det. Även om vi inte har träffats på flera månader. Let’s do it.

Hans händer läggs på mina höfter, trycker mig närmare honom, sedan viskar han i mitt öra;

’’Really hot birthday-sex’’.

 

Liams point of view

 

Förberedelserna för överraskningsfesten har varit stora och alla i vårat ’’gäng’’ springer nu runt med ballonger, snacks och annat festligt i händerna. Det är tur att Harrys lägenhet inte är så stor, tänker jag, samtidigt som jag håller på att knyta fast ett par ballonger i taklampan.

På ballongerna står det en text med HAPPY FUCKING BIRTHDAY och jag tänker, att det verkligen inte kunde ha stämt in bättre på Harry, då han fyller arton år.

 

Jag sneglar på klockan. Kvart i sex på eftermiddagen. Solen håller på att gå ner. Det betyder att Harry borde vara tillbaka inom cirka en timme. Fast man vet ju aldrig, kanske har han andra planer, som att dra hem till någon tjej. Han har verkligen inte varit sig själv sen uppbrottet med Melissa.

 

Ut från köket kommer Emma. Hon balanserar en stor tårta i handen.

’’It’s done! What do you think?’’.

Jag hoppar ner från pallen och trippar fram till henne. Tårtan är stor och prydd av en massa vit grädde. I mitten står det med stora bokstäver HAPPY B-DAY HARRY! 18 YEARS! i röd gele. Tårtan ser välgjord och hur god som helst ut.

’’It’s fantastic!’’, berömmer jag. Hon ler.

’’Thanks’’.

 

Jag bestämmer mig för att busa lite. Snabbt drar jag ett finger genom den vita grädden på tårtan och stryker det snabbt över hennes läppar.

’’Nooo! It’s Harrys cake! You're cake-murder’’, tjuter hon och ser på den långa randen som bildats genom tårtan. Hon gör en trumpen min och försöker se arg ut. Dock så ser det inte så värst övertygande ut.

’’Stop screaming, baby cakes. Let me kiss it off your lips instead’’, flinar jag.

Hon himlar med ögonen men skrattar.

’’Oh my God, sometimes I really cant understand why they call you Daddy Direction’’.

Hon ger med sig, plutar med de vita igen gräddade läpparna.

’’Pleeeease Rooomeo’’, mumlar hon och fnissar.

 Jag kysser bort grädden men typiskt nog vi blir avbrutna av Niall som kommer inklampandes.

 

’’Hey lovebirds! Harry is going to be here in less than an hour!’’ Niall kommer närmare, granskar oss som en spion, separerar på oss och ser ner på den kvaddade tårtan.

’’And do not hurt the cake! It has feelings too, cake rapers!’’. Han pekar på tårtan och sedan våra läppar. Han tar tårtan från Emmas händer och höjer ett varnande finger mot oss. Sedan försvinner han iväg igen.

Jag och Emma står kvar och bara skrattar.

 

Förberedelserna går snabbt. Vi testar musiken och ser till att rätt dunk är på rätt plats. Även om det bara kommer vara jag, Emma, Niall, Louis, Eleanor, Zayn, Perrie och Harry som kommer vara här så känner jag på mig att denna överraskningsfest kommer bli sjukt rolig.

’’En liten intim ceremoni’’ som Louis hade sagt från början innan han föreslagit att morotstårta skulle sitta fint. Dock hade alla protesterat åt den knäppa tårtidén och min älskade Emma hade kokat ihop något ’’hemligt tårtrecept’’.

Och tur var väl det.

 

Melissas point of view      

 

Att älskas av en människa på det här sättet har jag nästan svårt att kunna förstå. Det finns bara inte på kartan. Att kärleken kan vara så stark, så grym, så hänsynslös, så passionerad. Min kärlek till Harry gick verkligen inte att beskriva, än mindre i ord.

 

Rummet är varmt och fylld av kärlek.

Han skakar när han böjer sig ned över mig. Vi andas häftigt. Håret är vått av svett och den nakna huden är klibbig mot min hud. Han stryker sitt pekfinger över min kind och ler.

’’That was awesome’’.

Harry kysser mig på munnen, dröjer ut kyssen med att suga lätt på min underläpp.

 

Det finns inte ord för hur den här killen fick mig att känna mig. Aldrig har jag känt mig såhär vacker vid någon annans sällskap. Och aldrig hade jag trott att min Första Gång skulle gå så galant. Än mindre att det skulle ske med Harry Styles. Jag tackar att det fanns en stor mjuk och härlig soffa härinne att vara på , annars hade kanske mina Första Gång-story fått sig en annan törn.

Harry drar sig sakta undan från kyssen, till min irritation.

Han sätter ena armen strax ovanför mitt huvud, medans han har den andra strax bredvid mig, lekandes med mitt hår. Jag får gåshud mär jag känner hur den nakna kroppen nuddar smått vid min.

Han tar ett djupt andetag.

’’I love you’’.

Jag blir varm, men kan fortfarande inte låta bli att ställa frågan ’varför’? För egentligen, varför älskar han mig? Vad är det som är så speciellt? I’m just a girl.

’’Why? Why do you love me?’’.

När jag ser hans förvånade ansiktsuttryck ångrar jag genast att jag överhuvudtaget frågade. Dumma mig.

Men så ler han, så alla de vita tänderna blottas.

’’I think that’s kinda obvious. Cos, you’ve got that one thing’’.

 

Jag blir nästan rörd av det han säger. Helt tagen. Jag tappar kontrollen och snart rinner tårarna längs med kinderna. Han ser genast orolig ut. Att jag alltid ska börja gråta, suck.

Harry ser genast orolig ut.

’’Why are you crying? Don’t cry, please? I hate to see you cry, it’s like I’m almost dying ins-‘’

Jag klipper av honom genom att slänga mina armar om hans hals, pressa ner honom mot mig så våra kroppar och läppar kraschar mot varandra. Han ger ifrån sig ett stön från dunsen mot min kropp. Jag känner hur han ler mot mina läppar och jag inser, att jag verkligen har hittat den rätte.

 

Den mest fantastiska kyss jag haft på länge avbryts när någon knackar på dörren. Skräckslaget rullar Harry av mig och ger mig en orolig blick.

’’Who’s there?’’, ropar jag.

’’It’s me, Trinny! We gotta go, everyone is waiting for us!’’.

Jag suckar.

‘’Oh can you wait, just a second please?’’. Jag hör hur hon hummar tillbaka och tar det som ett ja. Jag hasar mig upp ur soffan och går fram mot en stol där min svarta paljettklänning med öppen rygg hänger. Harry har redan fått på sig majoriteten av sina kläder.

 

Efter ett par bökiga minuter är vi fullt påklädda. Jag ger spegeln en blick och konstaterar att mitt hår är helt åt helvete.

’’Shoot...my hair...looks like a traschcan..’’mumlar jag och börjar dra snabba drag med kammen för att få håret något sånär stylat.

När jag fått det någorlunda slätt och rakt kan jag känna en hand som dras genom mitt hår och rufsar till det. Utan att jag ens hinner protestera åt katastrofen han nyss orsakat på min skalle planterar han en puss på min mun och sätter sedan pekfingret framför den.

’’I like it better that way’’.

Jag himlar bara med ögonen, kastar en sista blick i spegeln och tar min lilla svarta handväska. Folk får väl undra varför jag ser ut såhär i håret då. Samtidigt så kan jag inte låta bli att känna mig en aning stolt. Eftersom det inte är alla som får förlora oskulden i sänghalmen med Harry Styles.

 

Trinny har på sig en likadan paljettklänning som mig, fast i ljusblått. Kontrasten mot hennes mörka hud är makalös. Det svarta håret är uppsatt i en stram knut och sminkningen är lätt. Hon ser ut som en stjärna.

 

När hon ser att jag inte är ensam om att komma ut från rummet blir hennes ögon stora som te fat. Haha, diskreta människa, tänker jag och flinar. Jag fattar hur awkward det måste kännas från hennes synvinkel, då grabbarna i One Direction är hennes största idoler. Och här kommer jag ut från mitt rum, med Harry tätt bakom mig, båda lite halvsvettiga och tovigt hår. Ni skulle bara veta hur hon reagerade när jag tidigare berättade att jag dejtade Harry Styles. Hon dog.

 

’’Please, dont tell anyone? OK?’’, viskar jag till henne när jag låser dörren till rummet.

Hon nickar, för stum för att prata.

Harry presenterar sig och jag kan se på henne hur star strucked hon är och tycker att hon faktiskt kan hantera det rätt så bra. Till skillnad från andra fans. Efter att de utbytt några ord kan jag se hur hon smälter och slappnar av. Då vänder sig Harry om och hakar armkrok med oss två. Han skiner upp i ett léende.

’’C’mon ladies, let me tell the world who the love of my life is!’’.

Jag kan inte undgå att notera en liten blinkning mot mig när han säger det.

 

Pressen och kamerorna älskar oss. Frågor om oss ställs hit och dit och jag svarar så gott jag kan bland alla bländande blixtar. Det är galet.

Så småningom är allt över och det är slut för dagen. Lokalen töms på papparazzis och alla fotografer.

 

’’Sooo, wanna go to my crib?’’, föreslår Harry  när vi går mot utgången.

’’Sure!’’, svarar jag. Han tar min hand och vi börjar gå. Då märker jag att jag totalt glömt bort Trinny. Jag vänder mig om och ser henne stå kvar ensam vid ett bord och gräver i väskan, antagligen efter mobilen för att ringa taxi. Jag får dåligt samvete. Jag sa faktiskt inte ens hejdå och bara glömde bort henne. Hon som faktsikt varit en av mina närmsta vänner sedan jag började jobba som modell. Jag rycker lite i Harrys arm och nickar mot Trinny.

 

’’We can’t just leave her…’’, mumlar jag.

Han nickar och fattar vinken och vänder sig om mot Trinnys håll.

’’Hey Trinny! Wanna come over to my flat and hang with us?’’, ropar han.

Trinny stannar upp med grävandet i sin väska och ser upp. Hon ler.

’’Sure! If it’s OK? I mean, you guys maybe wanna have some alone-time?’’. Hon blinkar med vänstra ögat när hon säger det.

‘’No no it’s fine! C’mon, it would be fun!’’, försäkrar Harry och det låter verkligen som om han menar det. Själv har jag inte heller något emot att hon följer med oss.

Trinny slänger väskan över axeln och trippar fram till oss på sina stiletter.

Jag kan slå vad om att hon tror att det här är en dröm. För hur många får egentligen hänga med hem till Harry Styles?

____________________________________________________________________________________________

 

Hoppas ni inte blev förvirrade av detta kapitel med tanke på allt hoppande mellan point of viewsen. Om det är något, fråga i så fall :)

Men hopppas ändå kapitel 39 är läsvärt då jag har jobbat på det ett tag!

Nästa kapitel kommer troligtvis vara ett slut-kapitel eller en epilog, så ni bara vet.

Och Happy December på er alla! Inte långt kvar till jul nu !=)

 

Sen så tror jag att jag ska ta o skaffa mig en you tube konto så jag kan lägga in en passande låt för varje kapitel. Börjar nog med det i nästa novell! :)

Stay tuned och kommentera! Älskar att höra vad ni har att säga;)

Kram xxx