myonedirectionovel.blogg.se

 

Melissas point of view

 

Vi är backstage. Ljudet från den pumpande musiken hörs ända ut till oss och det är hetsigt. Modeller slussas en efter en ut på den långa catwalken. Det är en underklädes kollektion för Dolce & Gabbana. Jag får hjälp med att få på mig en mörkröd bh med svart spets och tillhörande trosor. Rätt så sexigt om jag får säga det själv. Modeller springer fram och tillbaka och jag får hålla i min vän Trinny för att inte snubbla till när jag ska få på mig de svarta stiletterna.

 

När jag är klar ställer jag mig i kön med andra väntande modeller. Jag känner hur någon kommer och fixar och fluffar till mitt hår lite grann, allt för att det ska se perfekt ut dom få sekunderna jag är där uppe. Mitt hår har lockats och hänger fritt över ryggen. Mina ögon har blivit hårt sminkade och ett spetsyg pryder halva min kind. Designerns ledord skulle vara’’mystik med elegans och en touch av erotik’’. Själv skulle jag ha förklarat det som ’’en skräcklik ansiktsupplevelse’’.

När det väl är min tur att kliva upp på catwalken är jag nervös. Det är första gången jag ska klampa runt i underkläder och ha flera ögon på mig.

 

Ljuset som träffar mig är bländande men jag lyckas ändå hålla en rak linje. Det enda jag tänker på är att se så ’’fierce’’ ut som möjligt. Jag sätter en pose när jag kommer längst fram och börjar gå tillbaka. När jag är klar känner jag verkligen vilken kick man får när man går där ute. Jag vill bara ut dit igen. Och klaga kan jag inte, då jag har två byten till.

 

BOOM BOOM BOOM och snart har jag på mig en rosa bh med vit spets och tillhörande trosor. Gulligt. När jag väl är ute på catwalken kan jag höra hur What Makes You Beautiful börjar spelas. Det är nästan så att jag blir tvungen att stanna. Men jag tvingar mig själv att fortsätta gå. Var de verkligen tvungna att ha med den här låten? Precis när det är min tur att äga catwalken också? Jag som trodde att designern ville ha det mystiskt och erotiskt. Och tja, låtvalet var ju inte det direkt?

Harrys point of view

 

Mina ögon poppar nästan ur när jag ser vem det är som intar scenen. Hennes hår lyfter lätt från axlarna och följer bakåt med vinden. Hon ser självsäker ut. Hennes fylliga bröst guppar en aning i de röda kuporna och hennes kropp ser ut att vara tagen från en pumas. Inte visste jag att hon hade gått och blivit modell? Visst hon hade alltid sett ut som värsta sexbomben men jag hade ändå aldrig trott att hon skulle hamna på en catwalk. Det var bara inte hon.

Allt för snart försvinner hon från catwalken och som en reflex börjar jag klappa händerna. Snabbt kommer jag på mig själv att sluta när jag får konstiga blickar från ett par designers som sitter på raden framför mig.

 

Modeller kommer och går och snart är hon där igen. Klädd i något väldigt gulligt och sött. Det klär henne utmärkt. Jag rycker till när jag hör tonerna från What Makes You Beautiful och det är uppenbart att hon blir minst lika förvånad som jag blir. Hon ser distraherad ut för en bråkdels sekund men hon lyckas ändå hålla god min. Mitt hjärta börjar bulta snabbare och när visningen är slut är jag nästan rädd att det ska hoppa ut från mitt bröst. Jag måste få tag på henne. Prata med henne, känna henne. Att hon inte ens sett mig gjorde saken ännu mer desperat.

 

Eftersom jag är kändis är det inte svårt att få komma åt modellerna. Det låter perverst, jag vet men vakterna och andra viktiga personer sa inte nej. Smidigt undviker jag media och alla kameror och försvinner backstage. Jag blir hänvisad till ett rum fullt med tjejer, alla modeller från visningen. De håller på att göra sig i ordning för ’efter-pressen’, som vi kallar det för. Stylister och annat folk klänger som flugor på dom. Jag kan känna blickarna jag får men låtsas inte om dem. Med blicken söker jag efter Melissa men kan inte se henne någonstans.

 

’’Excuse me, but does anyone know where Melissa Ribb is?’’, frågar jag, lite halvhögt.

Det räcker och snart får jag klart för mig att hon är på ‘sitt rum’. Jag ska gå ut till korridoren igen och följa den rakt framåt tills jag ser dörren med hennes namn på. En mörkhyad tjej ger mig ett svagt leende. Jag tackar och lämnar den stressiga atmosfären.

 

Nervöst går jag genom den tomma korridoren och snart står jag utanför en mahogny färgad trädörr, signad Melissa Ribb. Jag tar ett djupt andetag, funderar igenom om det här verkligen är en bra idé och knackar på. Snart kan jag höra fotsteg närma sig och en ljus röst som sjunger. Det är hon. Ett leende sprids på mina läppar och det pirrar i mig. Dörren öppnas och där står en tjej, lik en älva. Invirad i en mörkblå morgonrock med sidenband och guldfärgade lockar som faller oskuldsfullt nedför axlarna.

Alldeles perfekt. Alldeles oemotståndlig.

 

Mitt hjärta hoppar till och gör säkert miljontals volter just nu. Melissa står bara där. Med sina uppspärrade och otroligt vackra ögon. Hon ser förvånad ut.

''Harry...''

''Hi...'', hasplar jag fram.

Hennes ögon tindrar till och det går en stöt genom mig. Jag lutar mig mot dörrkarmen för att nästan inte säcka ihop.

Hon suckar och öppnar sedan munnen.

’’I…I don’t…know what to sa-''

''Oh please...don't say anything,  just let me kiss you''.

Jag böjer mig fram, kupar mina händer i hennes ansikte och ser henne i ögonen. Vi är så nära så vi kan känna varandras andetag.

Melissas blick vandrar ner från mina ögon till mina läppar.

''Okay''.

Jag avfyrar sakta en kyss mot hennes läppar.

Det är som om ett fyrverkeri utbryter inom mig. Det var verkligen för längesedan jag kände såhär.

Utan att bryta kyssen kliver jag in i rummet och stänger dörren bakom mig. Jag kan känna hur hennes fingrar börjar knäppa upp min skjorta.

''If I'm right I think we have some little spare time before we need to get back...''

___________________________________________________________________________________________

jaopp. lyckades få upp kapitel 38 trots allt and i'm happy so i hope you enjoyed it :)

i loove swenglish btw ;)

 

KRAM XX

 

 

Melissas point of view

 

Det har nu gått några månader sedan jag såg Harry sist. Nu är det i slutet på januari. Jag sitter hemma i lilla Sundsvall, inne på mitt rum och bara stirrar på alla snöflingor som dimper ner utanför mitt fönster. Hysterin om att jag varit Harrys flickvän hade lagt sig snabbt efter att jag bekräftat att det var slut mellan oss. Nu såg folk mig bara som vanlig igen.

 

Så fort jag kom hem på riktigt i slutet av september förra året har jag fortsatt att studera. Dock tog det inte lång tid innan jag bliv uppringd av en agentur. De hade sett mig på stan och ville att jag skulle börja modella för Elite Model Management Sverige. Först hade jag trott att det var något slags skämt men när jag insåg att det inte var det trodde jag inte mina ögon. Jag hade aldrig tänkt mig själv i de banorna. Tanken på att strutta runt på högklackat på en lång catwalk, ibland halvnaken, framför dussintals av människor hade bara skrämt mig.

 

Jag och min supersupport till moster hade tagit första bästa tåg till Stockholm och där fick jag gå på möte. Jag fick napp direkt och sedan dess har det varit en konst att kunna binda ihop skolan och allt modellande. Jag hade verkligen fått klart för mig att det verkligen inte är det glamorösaste yrket som alla tror. Sena nätter, tidiga morgnar, fram och tillbaka hit och dit, smink på, smink av etc. And I love it.

 

Kommande modevisning ska nu äga rum på Londons Fashionweek om en vecka. Jag ska åka själv och även om jag varit där förut kan jag inte låta bli att vara nervös. Det är tur att jag hunnit bli vän med några andra modeller som ska med dit. Det ska verkligen bli sjukt roligt!

Harrys point of view

 

Jag sitter inne i studion och fingrar lite på en gummiboll som jag har i handen. Snöovädret utanför fönstret är hemskt och vinden viner. Trots det kan man tydligt höra alla fans utanför sjunga och skrika. De vet att vi är här inne och de väntar på att vi ska visa oss. Det är inte klokt hur snabbt allt har gått. Vårat debut album Up All Night släpptes i november och sen dess har det verkligen gått i rasande fart. Nu kan jag knappt gå på gatorna hemma.

 

Mellan mig och Zayn har det faktiskt gått förvånansvärt lätt och bra. Det som skedde en septembernatt för några månader sedan är som bortblåst. Som om det aldrig hänt. Kanske var det bra att det hände? Jag menar, annars kanske vi inte skulle varit där vi är idag? Gruppen kanske skulle varit tvungen att splittras och så vidare? Vem vet.

 

Det här med Melissa har jag aldrig tagit upp. Jag ringde eller tog aldrig kontakt med henne igen. Likaså hon. Till en början var det svårt att bara komma över henne. Bokstavligt talat nästan grinade jag mig till sömns. Nu har det blivit bättre. Jag ångrar fortfarande allt och om det fanns en spola-tillbaka-tiden-knapp skulle jag ha tryckt på den för länge sedan.

Alla verkar ha haft tur med kärleken nu för tiden också. Louis har ju Eleanor. Liam fångade den svenska sjuksköterskans hjärta och nu är hon med oss här i London. Zayn har börjat kila stadigt med Little Mix’s Perrie. Det är bara jag och Niall nu som står som ’’kärleksrebeller’’. Och det är surt.

 

''Hey, Curly!''

Jag vänder mig om och ser Louis komma in i rummet med ett guldaktigt kuvert i handen. Han slänger över det till mig.

På framsidan står det HARRY STYLES med svarta kursiva bokstäver. Jag river upp det och får fram ett silvrigt papper med glänsande bokstäver. 

'INVITATION TO LONDON FASHIONWEEK FEB.1, 2012 MR. STYLES'
Snabbt läser jag igenom det och konstaterar att jag blivit inbjuden till en modevisning om sisådär en vecka. På min födelsedag dessutom. 

''I bet it was your lovely curls that made the invitation'', säger Louis med tillgjord röst och börjar trassla in sina fingrar i mitt hår. Jag drar mig undan.

''Wait. Didn't anyone else got a ''ticket''?'', frågar jag.

''Nope''. Han skakar på huvudet och rycker med mungiporna neråt.

Så det betyder att jag är den enda av oss som får gå och se på tjejer som struttar runt i senaste modet? Kanske halvnakna, kanske fullt påklädda? What a birthday...

______________________________________________________________________________________________

*DING DONG* CHAPTER 37 IS HERE!!!

Kände att detta kanske var lite-lite men ni får ta det som en mellandel, då det också behövs.

Denna vecka som kommer nu (v.48) är ju typ DÖDENS VECKA då jag har 4356783 prov och läxor så ni får ta uppdateringen som den kommer!

Som jag skrivit förut så börjar det nu också lida mot sitt slut för denna novell.

KRAM ♥

 

 

 

Med dom här Harry-gifsen ville jag bara uppdatera lite snabbt innan jag går och lägger mig.

Jo, det jag ville säga är att ni som läser och kommenterar på denna blogg betyder sjukt mycket för mig !

NI ÄGER! ♥ Och ja, uppdateringen kan vara KASS vissa dagar och BRA andra dagar. Hoppas ni har förståelse för att jag faktiskt också är en människa och går i skolan med en massa tråkiga läxor! ;) 

Men i alla fall; vad tycker ni om den här novellen egentligen? Har ju skrivit på den ett bra tag nu ju! Känner att det nog börjar lida mot sitt slut också för You've Got That One Thing... men oroa er inte, det har redan börjat gro en ny idé! :D (i will never stop writing!!!!!)

 

 

kram ♥

 

 

Fortfarande Harry

 

Jag slår upp ögonen och ser att jag befinner mig i ett sovrum. Väggarna är gråfärgade och det påminner läskigt mycket om mitt egna hotellrum. Jag ligger i en mjuk säng och när jag försöker vrida på huvudet lite grann så tar bakfyllan ut sin rätt. Det dunkar skoningslöst i mitt huvud. Som om en tung dank skulle köra roulette i skallen på mig.

När jag vrider på mig och får världens chock. Bredvid mig ligger Zayn. Shit. Jag får hålla för munnen för att inte svära högt. Med en snabb titt under täcket kan jag konstatera att jag är spritt språngande naken. Samtidigt kryper minnena fram från kvällens händelser.

 

Jag hade träffat Zayn under kvällen och han hade varit minst lika dragen som mig. Vi hade snackat som om det där med Melissa aldrig hänt, elller att hon ens existerat i våra liv. Vi hade kommit närmare varandra både psykiskt och fysiskt och det hade slutat med att jag hade tryckt upp honom mot en vägg med ett fast grepp om hans lår runt mina höfter och vi hade hånglat vilt. Bokstavligt talat hade vi nästan ätit upp varandra. Cheeezus hur fulla hade vi varit egentligen? Inte nog med det så var det Zayn som hade brytit kyssarna för att sedan föreslå att vi skulle dra oss till hotellet. Jag hade svarat ja. Hand i hand hade vi försvunnit från nattklubben utan att någon lagt märke till oss. Väl inne på hotellrummet hade det gått vilt till och jag blir illamående av att bara tänka på vad vi gjort.

 

Jag kastar en hastig blick mot golvet och ser en använd kondom ligga och skräpa. Jag tar mig för ansiktet och suckar. Vad i helsike har jag gjort!? Jag har legat med Zayn, min bandmedlem, min brorsa, min bästa vän. Fy fan. Undra om media vet något? Vad kommer hända då? Jag kan nästan se rubrikerna framför mig. ZARRY FINNS PÅ RIKTIGT eller DET ALLA FANS VÄNTAT PÅ: ZARRY EXISTERAR! (och en bild på oss när vi hånglar som värst, såklart).

 

Snart hör jag Zayn gruffa till och snart vänder han sig mot mitt håll. Han slår upp ögonen.

’’WAAAH!’’. Han ryggar tillbaka och flyger upp från sängen och skyler sig med täcket. Hans ansiktsuttryck är täckt av förvirring och ilska.

’’What the….?’’, börjar Zayn utan att kunna komma på några fler ord..

Jag suckar högt och ser på honom. Hans blick flackar och snart fastnar den på kondomen som ligger på golvet. Han blir högröd i ansiktet.

’’Are you kidding me!? Please say that this is just a really bad nightmare!’’.

‘’Well. It isn’t’’, mumlar jag till svar och sätter mig upp i sängen. Zayn tuggar nervöst på underläppen. Jag reser på mig och känner en dov smärta i de nedre regionerna.

’’Wow, you fucked me really hard last night. I don’t know if I will be able to walk!’’, säger jag, i hopp om att han inte ska ta det så allvarligt, allt för att lätta upp den hemskt pinsamma situationen. Well, så fel jag hade.

’’Please someone kill me! Get out Harry!’’. Han ser uppriktigt sagt ledsen ut och nära till gråten. Rösten är bestämd och han pekar mot utgången. Även en Bradford Bad-Boy kan vara känslig ibland.

’’Look Zay-’’

’’Out!’’.

 

Nu är det min tur att bli utskälld och han kastar ut mig ur hotellrummet med kläderna efter. Naken i korridoren står jag, förbryllad och trött på en och samma gång. Jag rafsar ihop kläderna, slänger de över axeln och börjar gå mot mitt hotellrum. Lyckligtvis ligger det nära. Men typiskt nog så ska ju självklart Niall komma ut från sitt rum, med en macka i handen. Han får stora ögon när han ser mig naken.

’’Don’t even ask’’, säger jag innan han ens hunnit komma med något argument. Snabbt försvinner jag in på mitt rum utan att ens vänta på något svar.

Kan det verkligen bli sjukare än såhär?

 

* * * * * *

 

Dagen till ära blir extremt stel. I alla fall mellan mig och Zayn. Vi åker runt på intervjuer och vi gör ett gig på café Opera. Fansen är som galna och verkar inte veta ett dyft om vad som hänt i natt. Det enda de säger är hur synd det är att det tog slut mellan mig och Melissa. Hälften av alla som säger det ser inte ens ut att mena det. I studion får jag nästan inte till en ton rätt heller.

''I'm sick....or something'', mumlar jag till de andra. Jag kan se hur Zayn himlar med ögonen.

 

När vi får en ledig stund över försvinner Louis och Niall iväg någonstans. Troligtvis gnällde väl Niall för mycket om hur hungrig han var och tjatade med sig Louis. Poor guy.

Som i en film, blir jag och Zayn lämnade ensamma. Han tar genast upp mobilen.

''Hey Zayn... we need to talk''.

Han ser inte ens upp.

''Can we just forget it? Ok?'', får jag som tillslut som svar. ''I know I messed  up everything with Melissa and that you hate me. AND what you and I did last night didn't make anything better. So let's just forget it. It's just too much!''. Zayn låter nästan ledsen när han säger det och ser mig rakt i ögonen med sina bruna ögon. Jag hör vädjan i hans röst.

''Fine''. ''And I don't hate you. Not at all'', säger jag och menar verkligen varenda ord.

Jag fattar också att det är lika bra att glömma det som hänt. Att fortsätta och sura runt och hålla på påverkar bara vårat jobb och som jag nämnt förut skulle jag aldrig ge upp One Direction på grund av detta. Det är lika bra att vara vänner. Försöka låta allt bli som förut mellan oss.

''So... brothers from another mother?'', frågar jag och lyfter på lillfingret. Han ser upp från mobilen och ler lite grann.

''Sure''. Han hakar fast i mitt lillfinger och vi skrattar.

 

Mitt liv är verkligen inte perfekt. Inte någonstans. Alla som säger det vet verkligen inte hur allt är. Jag menar, att ligga med sin bästa vän på fyllan är ju helt knäppt, dessutom när det ligger en komplicerad historia bakom det. Samtidigt så har man förlorat sin kärlek i samma veva. Trots det kan man ändå reparera saker, som detta. Min och Zayns vänskap, tänker jag där jag sitter i soffan i studion. Plötsligt ser Zayn upp. Han ser allvarlig ut.

''But I want you to know something. It wasn't Melissas fault. It was mine. You should seek her up again. She's a good girl''.
Först kopplar jag inte till vad han menar men sen fattar jag att han syftar på varför jag dissade Melissa. Och av någon konstig anledning tror jag honom.

____________________________________________________________________________________________

HMMMM..... VAD TYCKER NI?

Det är det enda jag kan skriva just nu.

 

Kraaaaaaaaaaaam :)

 

 

Fortfarande Liam

 

Emma ler blygt åt min kommentar.

’’Oh, well, thank you. You're so cute!’’.

Jag ler tillbaka, med fortfarande en pinsam rodnad på kinderna. Jag märker att hon stryker ena fingret över min tumme.

’’So do you have  boyfriend?’’, frågar jag för att komma undan den pinsamma tystnaden.

Då börjar hon gråta igen och jag ångrar att jag frågade. Snacka om att tjejer kan vara känsliga...

’’Sorry’’, mumlar jag och känner mig dum.

’’No no, it’s fine. And yes I had one. But the dumped me when I got a job here. Aaand because I was a virgin. Which I still am’’. Nu är det hennes tur att rodna och jag kan se hur ett litet leende smyger på hennes läppar. ’’I really loved him. I thought he was ’the one’ you know? Bu the wasn’t. He's a idiot ’’.

Hon låter arg när hon säger det sista och ser ut som om hon skulle vilja slå sönder en vägg. Sedan börjar hon gråta igen. Jag stryker hennes hand och makar lite på mig. Jag klappar med handen på den tomma ytan bredvid mig.

 

’’Come here’’. Jag drar ner henne i en omfamning och hon kryper upp i min famn.

’’Sure I wont hurt you?’’, snyftar hon och pekar på allt som hänger runt i kring.

’’No. The only thing that hurts me is when you are crying’’.

Wow. Inte visste jag vart alla dom här charmör orden kom ifrån.

’’So when do you have vacation?’’, frågar jag efter ett tag.

‘’ In three days actually. The day that you can go home if everything goes right’’, får jag som svar.

‘’And what are you gonna do?’’, Jag ställer frågan lite avvaktande, vill inte verka för på.

’’I don’t know. First I planned to leave Sweden for a couple of days, but then I realized that I don’t have enough of money for it’’. Hon lägger sin hand på min mage och det går en stöt av prr genom mig. Jag tar sats.

 

’’ I think you should come with me to London. Our Stockholm visit will also end in three days and then we get like time to rest. I have a flat, you can live with me. I will pay everything’’. Jag ler, inser hur perfekt allting låter. Hon har ledigt om tre dagar, jag får lämna sjukhuset om tre dagar och vi ska ändå lämna Stockholm om tre dagar, för att sedan få åka hem och vila upp oss. Tre dagar.

 

’’Are you sure?’’. Hon ser upp. Jag kan se en förväntansfull glimt i hennes kastanjebruna ögon.

’’100 % sure!’’, säger jag glatt.

’’Oh my God. That is like.. awesome!''

‘’I know!’’. Vi båda känner oss helt exalterade och sedan går det snabbt. Snart kan jag känna ett par läppar sakta pressas mot mina.

 

Harrys point of view

 

Jag bestämmer mig för att lämna sjukhuset, vill inte vara ivägen och se på när Liam gör det uppenbart att han dreglar efter den där sjuksköterskan. Jag är lite små irriterad över att han bara tappar bort mig och hamnar i sin egna lilla värld. Visst hon såg ju faktiskt riktigt bra ut, men hon är inte min typ och jag känner mig bara obekväm av att sitta där.

 

’’Shit!’’, mumlar jag när jag ser att jag har runt tio missade samtal och lika många sms.

Alla är från Louis och Niall.

 

were are you mate!?

if u dont come i will chase u with carrots!!!!

 

Jag kan inte låta bli att dra lite på läpparna när jag läser Louis meddelande men fattar att jag kommer att ha mycket att förklara. Jag måste ha missat minst två intervjuer, då jag ser att klockan hunnit bli halvtolv. Jag får hoppas på att de kommit på en bra ursäkt för pressen att jag inte varit med.

Jag ringer efter en bil som kommer och hämtar upp mig och jag är på väg till resten av gänget.

 

Resten av dagen flyter på, även om det går oerhört långsamt. Vi gör inga gig, vilket är tur för fansen då min röst är helt åt helvete. Intervjuerna finner jag tråkiga och sitter mest bara där och slänger in en kommentar eller två. När de frågar om mig och Melissa försöker jag ge så bra svar som möjligt, svar som nästan inte ens matchar frågan. Flera gånger jag kan känna hur journalisten blir lite frustrerad då jag inte ger konkreta svar. Som tur är lämnar de ämnet snabbt och går vidare med annat. Men jag vet att det ändå kommer stå i tidnigarna att det är slut mellan mig och Melissa på grund av mina svävande svar. Och det var det ju?

 

Zayn har inte heller varit med oss på hela dagen och ingen vet vart han är heller. Det gör mig orolig. Även om han är en total looser i mina ögon så är han fortfarande som en bror för mig. Vi har umgåtts för länge med varandra för att jag bara ska kunna radera honom. På tal om radera, så skulle det aldrig gå med tanke på att vi är i samma band. Jag skulle aldrig ge upp One Direction på grund av det här. Aldrig.

 

Kvällen kommer och vi blir inte klara förens halv åtta. Jag sitter i köket med Niall inne på deras hotellrum. han äter som vanligt. Denna gång något potatisaktigt. Han är trött, och det borde jag också vara. Dock så känner jag mig full av energi, lustigt nog. Sen så är det fredag och jag kan inte komma på något annat än att gå ut och ha kul.

 

’’ It’s Friday! Someone wanna parteeeyy?’’, föreslår jag och dunkar Niall i ryggen. Han hostar till och ser irriterat upp då jag faktiskt stört honom i sitt ätande.

Jag svär, en dag kommer det att hända honom något, så mycket som han kan äta.

’’Don’t do that! You are interrupting my passionate eating!.

‘’I needed because it seemed like you ware about to start snogging with the potato’’, jag börjar peta på ena potatisklyftan som ligger på tallriken.

‘’Snogging with the potato? Hah, worst thing I’ve ever heard. And stop insulting my food!’’. Han petar bort mitt finger.

‘’I bet you could give it a blow job too, if you're really hungry!’’ retas jag. ‘’And it seems like you are!’’. Jag petar till en liten överbliven potatisklyfta på hans fat.

Niall rynkar på pannan och ser lite små chockad ut av mina kommentarer.

’’Euw.. you are disgusting Haz…’’, mumlar han.

Själv förstår jag inte heller vad jag håller på med. Vad leder det här till? Jag sitter bara och vräker ur mig nonsens, som om jag druckit tio liter vodka.

Louis kommer in.

’’Hey Lou! Do you wanna go out? Take a drink you know??’’, frågar jag.

Han skakar på huvudet.

‘’Nope. I’m gonna skype with Eleanor’’.

Jag känner bli lite besviken och reser på mig. Tjejer ska alltid vara i vägen.

’’Fine! Then I go on my own! And Niall, you better watch Louis so he doesn’t start to moan loudly while he’s having cyber sex. It can be a bit…ehm...distracting’’, skämtar jag när jag lämnar rummet. Det sista jag ser är Niall som börjar gapskratta och Louis som himlar med ögonen. ''Cheeky as always''.

''Well, I don’t like to act like a 76-year old man!''.

 

Musiken dunkar och det är mycket folk som rör sig. Jag är här själv och ser verkligen fram emot en natt utan regler. Jag har suttit hemma alldeles för länge. Inte ens med Melissa var jag ute. Jag bestämmer mig för att släppa tankarna om henne. Det är inte henne jag ska gå runt och tänka på nu när jag ska ha kul, det gör mig bara ledsen.. Forget her, for a moment. Please?

 

Jag drar mig mot den neonlysande baren och beställer drinkar efter drinkar, shots, vodka, ja allt man kan tänka sig och snart börjar jag känna mig lite snurrig. Tjejer kommer och går, de pratar och jag blir lika fnissig som en tonårstjej. Vet inte vad jag säger, omöjligt att kontrollera.

Allt går i luckor och jag har inget grepp om verkligheten. Sedan går allting väldigt snabbt. Det enda jag minns är ett par bruna ögon.

____________________________________________________________________________________________

Woop woop, undra vad som kommer hända nu då? Excited? a bit? I Hope so!

Ska bli kul att få publicera kapitel 36 då jag vet EXAKT vad som ska hända! Haha!

Don't forget to leave a comment,

 

Kram:D xoxo

 

Harrys point of view

 

Så fort hon lämnar och smäller igen dörren efter sig segnar jag till golvet med händerna för huvudet. Först sitter jag bara där. Tänker på just ingenting. Sedan blir jag arg på mig själv . Det var meningen att jag skulle säga förlåt, vilket jag också gjorde men jag skulle också vinna tillbaka henne, vilket jag inte gjorde. Varför skulle jag vara så jävla på och på hela tiden??

Allt hade säkert gått bra bara min förbannade tunga inte skulle varit så upphetsad. Samtidigt så kan jag inte skylla allt på min tunga. Det här var bara så fjantigt och hemskt på en och samma gång. Jag hade förlorat henne. På riktigt.

Jag nyper mig i armen men inser att det inte är någon hemsk dröm jag lever i, utan fattar att det här är det vi kallar verkligheten.

 

Mitt hjärta börjar pumpa snabbare och snabbare och jag känner tårarna komma. Jag är arg och frustrerad. Jag ställer mig upp, gnider mig i ögonen och gråter häftigt. Jag går in i sovrummet, ser att hon tagit med sig allt. Och när hon lämnade tog  hon med sig mitt hjärta också.

 

I min ilska sliter jag ner ett stackars vas som faller till golvet med ett kras. Det gör mig bara ännu argare. Jag tar upp en kudde som ligger på golvet och kastar den hårt i backen, sedan  slänger jag mig på sängen, drar täcket över mig och vill bara försvinna. Jag kramar kudden och känner doften av Melissa. Det här var värre än vad jag hade trott. Jag hann inte ens uttrycka mig hur mycket jag älskade henne, osäker på om det ens gick.

 

Jag vrider och vänder på mig i sängen, slår i luften som ett litet barn. Gråter vilt och skriker ur min ilska. Jag vet inte ens hur länge jag har gråter. Troligtvis flera timmar, så känns det i alla fall. Jag väntar på att någon ska komma, men natuirligtvis gör ingen det. Så jag tar saken i mina egna händer och reser på mig. Lugnar ner mig och åker till Daddy Direction.

 

Liams point of view

 

Det är nästan som en chock för mig när jag ser Harry komma in i rummet. Eller ja chock och chock. Det är hans ansikte och att han kommer ensam som bekymrar mig mest. Sen så hade jag inte väntat mig något besök heller med tanke på att det skulle vara en arbetsam dag för grabbarna.

 

Något är på tok. Harrys ögon är röda och ansiktet ser mosigt ut. Exakt så som man brukar se ut efter att man gråtit timmar i sträck.

Jag blir orolig så som jag alltid blir när någon av mina nära mår dåligt eller råkar illa ut. Jag försöker sätta mig upp lite grann, undvika den obehagliga känslan när slangarna drar åt en aning.

Harry sätter sig på en stol med armarna på knäna och ansiktet i händerna och gnider sig i ögonen.

 

’’Something’s wrong, Haz. I can see that.’’

’’Yep, definitely’’, nickar han och ser upp.. ‘’I’ve just realized that I lost the person that I love the most’’. Han snörvlar, ser uppriktigt förstörd ut.

Det blir tyst för en stund och jag vill bara kliva upp och ge honom en stor bamsekram och säga att allt kommer att ordna sig, men kan inte med tanke på alla slangar som sitter i mig.

’’My life is fucking screwed up. Is over. My life is over. I hate it. She left me.’’.

 

Jag lyssnar sedan på allt som har hänt det senaste dygnet och jag är imponerad över att så mycket kan hinna hända.

Jag menar; först blir vi jagade till Pizza Hut av fans för att sedan ha någon slags spelning på en balkong för fansen, som vi bara improviserar på. Sedan får vi eftermiddagen lediga och går för att bada på hotellets äventyrsbad. Melissa hamnar i en knepig sits med Zayn samtidigt som jag börjar krampa vilt på golvet.

Jag hamnar på sjukhus och alla är oroliga. Niall och Melissa gråter som små barn.

Lätt att dom skulle kunna vara ’’sobbing buddies’’. När dom lämnar mig lyckas Zayn fucka upp allting genom att kyssa Melissa mitt framför näsan på Harry. Han måste ha någon crush på Melissa eller liknande.

På hotellet vräker Harry ut sig allt och gör klart för Melissa att det är slut mellan dom och att han sedan knappt kunde sova på natten och var tvungen att titta till henne 24/7, eftersom han ångrade sig. Och nu på morgonen lämnade hon. Tänka sig, allt detta har hunnit hända på bara de här dagarna. Det är galet..

 

’’I cant believe she left you. You two were perfect for each other!’’, säger jag.

Plötsligt knackar det på dörren och in kommer Emma. Sjuksköterskan som tar hand om mig.

Jag träffade  henne för första gången igår och vi har kommit läskigt nära varandra. Asså inte på det sättet. Men det känns som om jag känt henne hela livet. Hon är sprallig och glad. Skojar och skämtar men kan ändå vara allvarlig. Nästan som en kvinnlig version av Louis.

 

 Min blick flyttas genast till henne och jag naglar fast min blick på hennes ansikte. Kan inte låta bli att titta bort från de vackra konturerna. Hennes bruna hår faller perfekt och automatiskt fuktar jag mina läppar, i hopp om att ingen såg det. Hon är väldigt vacker och som min svaghet är har hon lockigt hår. Inte så krulligt som Danielle dock, men ändå lockigt. Och på tal om Danielle så är det slut mellan oss. Det funkade bara inte i längden. Vi var inte gjorda för varandra helt enkelt. Så egentligen, om man tänker efter så borde jag vara lika förstörd som Harry , men det är jag inte.

 

Emma har blicken koncentrerad på en mapp hon har i handen och utan att se upp går hon längre in i rummet, stänger dörren med ena foten och antecknar något innan hon tillslut ser upp.

Hennes blick fastnar direkt på Harry och en sting av avundsjuka fyller mig. Vill att hon ska se på mig istället. Hon sträcker fram handen och hälsar. Till min lättnad ser Harry inte så värst intresserad ut av henne, skakar hennes hand lätt, säger sitt namn och sätter sig ner på stolen.. Ser ut att vara helt omsluten i katastrofen med Melissa.

Emma går runt sängen och kollar pulsen och andra sjukhus saker som jag inte riktigt vet vad det är för något hon gör.

 

’’Everything seems to be fine...’’ mumlar hon samtidigt som hon antecknar något på ett papper.

’’When do I get surgery?’’ frågar jag.

Hon ser upp.

’’Tomorrow, 5 o’ clock in the morning. You better be ready for the knife!!’’, retas hon och skrattar lite. Damn that smile!

’’Sorry, I’m such a bad nurse, am I? Scaring up people and everything…’’, säger hon och försöker låta allvarlig även om hon inte kan hålla tillbaka ett fniss.

‘’No. Actually I find it pretty relaxing’’, svarar jag.

Hon höjer ena ögonbrynet och skrattar lite.

 

’’I think I need to go. Talk to you later’’, hör jag Harry säga och lämnar rummet snabbare innan jag ens hinner svara.

Jag får lite dåligt samvete men glömmer snabbt bort det när jag flyttar min blick mot Emma. Hon börjar förbereda en spruta. Hon säger inget om Harry heller och det blir tyst. Jag ser på sprutan och ser att det är den som jag ska ta i magen, för smärtstillandes skull och fryser till eftersom det är den som gör ondast.

’’Sorry…’’, säger hon och ser medlidsamt på mig.

’’Just do it’’, mumlar jag nervöst.

 

Jag rycker till när hon drar upp tröjan på mig och känner hennes lena fingrar mot min hud. Jag önskar att vi kunde frysa stunden. Hon ser upp innan hon sakta för sprutan mot min mage. Jag kniper ihop ögonen och förbereder mig på smärtan. Det sticker till och bränner i några sekunder och jag biter hårt i underläppen. Lika hemskt som vanligt. Fast värre var det när jag var liten. Nu flippar jag i alla fall inte ut och skriker ohämmat samtidigt som jag slår omkring mig.

Sakta dras nålen ut och jag kan slappna av.  Jag slår upp ögonen.

 

’’Good boy’’, säger hon med ett leende och jag känner mig nästan som en fyra-åring igen. Hon drar ner tröjan och går bort för att fixa med nålarna.

’’Actually it wasn’t that bad!’’ , säger jag och försöker låta övertygande.

Hon skrattar. ‘’I hope not!’’.

 

Jag kan inte låta bli att inte titta på henne i smyg. Hon är bara så vacker. Övernaturligt vacker. Varje gång jag är i hennes närhet kan jag känna ett pirr inuti mig och fjärilarna i magen blir så galna så dom nästan krockar med varandra. Även om jag bara känt Emma sen igår så känns det som om det klickat direkt mellan oss. Första blicken och jag var helt såld. Frågan är om hon känner samma sak för mig?

 

Emma sätter sig på sängen och håller ett vattenglas i handen och en tablett i den andra. Jag antar att det är kvällstabletten så att jag ska kunna sova något i natt. Jag sväljer tabletten och dricker vattnet och ställer det på bordet. För ett ögonblick sitter vi bara och ser på varandra.

 

’’Do you like your life here in Sweden?’’, frågar jag efter en stund.

Hon blir allvarlig och flackar med blicken.

‘’Naah.. Or kind of. But it’s a bit boring. All of my ‘friends’ dumped me when I got a job so quickly after I graduated from high school. They called me ugly, nerd and that’s it, I had lost my friends in a couple of seconds. Creepy how fast it went. For being surrounded by friends to be a total looser’’.

Okontrollerat rinner det en tår nedför hennes kind. Jag märker att det är ett känsligt ämne. Jag känner stark empati för henne, med tanke på att jag vet hur det känns.

 

‘’I know how it feels and I bet they just were jealous of you’’. Jag torkar bort hennes tår.

’’Do you?’’

’’Yes. When I was in middle school I invited my ''friends'' to my birthday party. But no one showed up. I felt pretty bad after that. And yeah, they also bullied me for just having one kidney. Sick, I know’’, svarar jag, tuggar lite på vad jag nyss sagt, eftersom jag tycker det är lika jobbigt att prata om det som hon tycker det är. Hon ser länge på mig.

 ’’And I really don’t understand how they could call you ugly. I mean, you are really pretty’’, lägger jag snabbt till. Genast börjar jag rodna och önskar att jag skulle ha hejdat mig lite där.

______________________________________________________________________________________________

Halloj Halloj!

Del 34, med Liams perspektiv dessutom! Utan att säga för mycket så kan jag säga att ni kommer förstå senare i novellen varför... :)

Sen så har jag ingen aning hur det går till när man ligger på sjukhus så ni får ta det hela med en nnypa salt då man kanske inte gör vissa saker som står i denna novell...! Men hey, who caressss? Hoppas det funkar i alla fall för er!

Och nu ska jag sluta förvirra er med en massa ord , så hoppas ni gillade delen och kommentera gärna!

Blir så glad för varje kommentar, ni skulle bara veeeta vilken kick man får för att skriva ;)

 

KRAM!

 

Melissas point of view

 

När jag vaknar ser jag att klockan bara är halv åtta på morgonen. Trots det känner jag mig oerhört pigg och utvilad. Jag rullar runt och ser bara de skrynkliga lakanen. Då blir jag påmind om gårdagen och får en klump i magen.

I vanliga fall skulle jag sett Harry bredvid mig. Antingen sovandes eller tittandes på mig. Han skulle ha hållit på med mitt hår och jag skulle ha krupit upp i hans famn, troligtvis vila mitt huvud på hans bröst och lyssna till hans hjärtslag. Han skulle sagt något i stil med; ’’morning beautiful’’ och jag skulle fått gåshud av den charmiga morgonröst han ägde. Sedan hade vi kysst varandra.

Det var så det kunde ha varit.

 

 

Jag ställer mig upp och tar fram mobilen och bokar snabbt första bästa tåg hem. Jag är trött och less på allt och vill helst bara glömma. Harry sa ju själv att han föredrog att jag stack hem till Sundsvall, så varför inte? Allt har bara varit som världens bergochdalbana.

 

Min sorgsenhet över att ha förlorat Harry förvandlas snabbt till ilska över honom. Arg över att han var så oerhört barnslig och inte kunde ta reda på fakta innan han skulle börja haspla ur sig allt och börja anklaga. Nu fick det vara nog. Det är i alla fall så jag vill känna. dölja det som inuti gror och sliter sönder mig i små bitar. Hård utsida men mjuk som en geléklump på insidan.

Tåget avgår halv tolv och jag går ut till köket och gör i ordning frukost. Hotellrummet är tomt och det är bara jag där, vilket är skönt för en gångs skull.

Min aptit är inte så värst bra och jag får bokstavligen tvinga i mig yoghurten. Efter det hoppar jag in i duschen för att sedan fixa och klä på mig.

 

 

När jag håller på att packa min väska kan jag höra hur ytterdörren öppnas. Snart ser jag Harrys bistra min i dörröppningen. Han håller armarna i kors och lutar sig mot dörrkarmen. Jag vänder ryggen till och fortsätter packa, som om jag aldrig märkt att han var där.

Han harklar sig. Jag ignorerar.

’’Are you leaving?’’, frågar han med skrovlig röst.

’’Yes’’, svarar jag kort utan att vända mig om.

’’I’m so sorry Mel. I wish I could roll back the time and…’’ och så börjar han förklara hur dålig han känner sig och allt annat. Rena rama poesi dikten i be-om-ursäkt. Själv låter jag bara allt komma in genom ena örat för att passera ut genom det andra. Kort sagt, jag lyssnar överhuvudtaget inte på vad han säger. Irriterad över att han bara står där, Det enda han påverkar är mitt packande som börjar gå våldsamt till. Jag nästan kastar i sakerna. Jag ställer mig upp för att ta fram kläderna ur garderoben.

Fasiken vad skönt det ska bli att komma hem igen, tänker jag och tar ner ett par svarta jeans från hyllan.

 

 

Men så känner jag ett par händer på min höft. Jag hoppar till lite från beröringen.

’’Can you please get your hands off me?’’, frågar jag lugnt utan att vända mig om.

‘’And if I don’t?’’, andas han i mitt öra, låter mig bekantas med den mintiga andedräkten.

’’I’ll make sure you don’t wanna know’’.

Jag vänder mig om, med rynkad panna. Vill bara bort härifrån. Snabbt. Nu.

Han har ett litet leende på sina läppar vilket gör mig ännu mer frustrerad. Jag lägger mina händer där hans är och försöker trycka bort dom från mina höfter. Det är omöjligt, dom är som fastlimmade.

’’Harry. Please. Get. Your. Hands. Off. Me’’. Min röst höjs en aning och jag börjar bli arg, även om jag inte kan få till den där riktigt arga tonen.

Hans ögon är busiga och fyllda av aldrig-i-livet-att-jag-släpper-dig-blicken.

’’Harry. I warn you. You’re such a…’’.

 

Hans läppar pressas mot mina, jag hinner inte ens avsluta meningen. Jag stelnar till. Osäker på vad som händer. Hans grepp om mina höfter lättar en aning samtidigt som jag slappnar av och kysser tillbaka. Det är nästan som om jag glömt hur mjuka och sköra hans läppar är, även om det var mindre än 24 timmar sedan jag smakade på dom. ’’….such a good kisser’’, avslutar jag meningen med. Jag kan känna hur ett leende sprids på hans läppar. Kyssen eskalerar och snart kan jag känna hur hans tunga sakta börjar nudda  min underläpp. Den vill in.  

 

 Jag bryter kyssen och drar mig undan. Jag andas häftigt. Han ger ifrån sig ett irriterat ljud. Uppenbarligen vill han ha mer.

’’I..I can’t’’, jag skakar på huvudet. ’’I have a train to catch’’, mumlar jag och sliter mig lös, stänger snabbt igen väskan och går snabbt ut från rummet. Jag känner mig hur dum som helst; men samtidigt så var det väl såhär det skulle bli?

 

 

Jag tar snabbt mina tillhörigheter och börjar klä på mig ytterkläderna. Snabbt, och ryckigt drar jag på mig skorna och när jag är fullt påklädd ser jag upp. Harry står lutandes mot väggen utanför sovrummet. Han ser sårad ut och han öpnnar munnen för att säga något men ångrar sig och skakar bara på huvudet.. Hans ögon är blanka. Det läskiga är att jag inte kan känna något. Vet inte om jag ska vara ledsen eller glad. Jag är bara tom.

’’I think this should be best for us two''.

Min röst är lite ostadig och jag ger honom en sista blick innan jag vänder mig och går ut genom dörren, utan att se mig om. Sedan sätter jag fart ner mot lobbyn för att ta en taxi till centralstation.

_______________________________________________________________________________________________

Hahah fråga inte om bildcollaget till denna del... gick bara på känsla...x)

Kapitel 34 kommer snart! Med även en blick ur Liams perspektiv! Hoppas ni finner något bra i detta kapitel, även om det var några dagar sedan jag uppdaterade.

Observera att det kan vara lite stavfel eller förvirrande saker, då jag skrev från mobilen! Får kolla igenom kapitlet senare och ändra isf!

Enjoy!

Kommentera gärna!

 

Kram!

Förstår ni hur fint det kommer vara ?? :D 

Tycker det låter som en jättebra idé om alla gör såhär när de sjunger låtarna, speciellt Little Things.

 

För mer info + håll dig uppdaterad

Klicka här för att komma till facebooksidan  

Klicka här för att komma till twittersidan

 

 

 

KRAM:D

 

Hej! Elaine heter jag och jag gjorde designen, hihi :') ni kanske har märkt att jag har en liten småroll i novellen med!

Jag är iallafall lika stor Directioner som Julia, har posters över hela min garderob (haha) och min favorit är Niall ♥

julia är en av mina bästaste vänner, en helt underbar person helt enkelt. Har inte träffat henne på över fyra månader nu så vi måste definitivt hitta på nått nån helg! Sen skriver hon en helt sjukt bra novell också. sluta aldrig läs den och fortsätt ge henne en massa bra idéer! :D 

tack för mig, hejdå:*

Ny design så tryck f5 eller uppdatera sidan.

 

 

Fortfarande Harry

 

Jag känner ilskan och besvikelsen bränna i mig. Tårarna lurar bakom ögonlocken. Snart hör jag fotsteg närma sig och i dörröppningen står Melissa. Hon ser ledsen ut.

’’What’s wrong, babe?’’.

Hon kommer fram till mig och lägger en hand på min arm. Jag skakar av mig den.

’’Harry…’’, säger hon med gråten i halsen.

’’You can speak to your babe in there, but not to me!’’.

Jag höjer rösten och pekar mot vardagsrummet.

Det är då jag kommer på att vi är i samma scenario som när jag blev påkommen med Isabel när Mel var au pair hos mig. Jag minns det så väl, hur hon sa orden, tydligt och så lugnt som möjligt, innan hon försvann in på sitt rum och brast ut i gråt.

 

Melissa ser hjälplöst på mig.

’’It’s not what it loo-’’

‘’It’s over Mel’’.

Det är knappt så jag får fram orden. Jag får blinka hårt för att inte börja gråta och jag vägrar möta hennes blick.

’’But. I thought you… loved me?’’, klämmer hon fram.

‘’I think you should go back to Sundsvall now’’.

 

En tår faller nedför hennes kind och och hon rusar ut från köket. I dörröppningen krockar hon nästan med en chockad Zayn. Han ser efter henne, för att sedan blicka skamset mot mig.

’’Are you happy now?’’, fräser jag.

Zayn sväljer hårt utan att svara vilket gör mig ännu mer förbannad.

’’Go! Run after her! Fuck her! Do everything you want with her! I bet it wouldn’t mind her anything!’’

Min röst är hög och jag är rosenrasande.

’’Dude, calm down. It wasn’t what it looked like. Or I mean….’’.

‘’Mean what!?’’.

Zayn sväljer återigen och ser ner i golvet.

’’It was my fault, not hers’’.

‘’So you are saying that you are inlove with he? You couldn’t stand the fact that she was so pretty so you needed to pleasure yourself with a kiss?’’.

‘’Kind of’’ nickar Zayn sorgset. ’’but it wasn’t meaning to be a ’kiss kiss’. It was just a friendly one on the cheek!’’, lägger han snabbt till.

Det är som att bli träffad i bröstet med ett spjut. Som borrar igenom ditt hjärta och kommer ut på andra sidan. Jag tror inte ett skit på vad han säger och skakar bara på huvudet. Jag drar ut en stol och sätter mig vid bordet och sätter armbågarna på bordet. Tårarna har ingen hejd och jag sätter händerna för huvud och ansikte.

’’Go! Leave me alone! I never want to see you again! Yo…your  fool’’.

Och med det sagt hör jag bara en suck från Zayn och sedan har han lämnat köket.

 

Melissas point of view

 

Jag rusar ut från köket med tårarna rinnandes och jag är nära att krocka med Zayn. Jag springer ut från hotellrummet och in till mitt, där jag slänger mig på sängen. Jag gråter och snörvlar hejdlöst.

Att allt bara kunde bli så fel på så kort tid. Kyssen på min kund var helt oväntad och jag är osäker på om det var menat som en kompis-puss eller  något annat. Men vad spelar det för roll nu? Det är slut mellan mig och Harry. Det fina, det gullig men ändå så oerhört känsliga är borta.

Jag kan nu titulera mig som Harry Styles ex-flickvän, vilket är hemskt.

 

Jag tar fram mobilen och kryper ned under täcket. Jag ser att jag har flera missade samtal och olästa sms. Från både hemifrån och mina kompisar. Jag orkar inte ringa mamma. Inte nu.

Istället slår jag en pling till Elaine, eftersom det känns som evigheter sen vi hördes vid. Tyvärr varar inte samtalet lång tid eftersom hon skäller ut mig. Hon säger att hon känner sig sviken eftersom jag inte hört av mig på länge. Hon kallar mig för ’’attention-whore’’, eftersom jag hängt med One Direction och bara skapat uppståndelse. 

Som sist ringer jag Louis i hopp om att hon ska förstå. Men icke sa nicke. Hon är minst lika pissed off och jag får inte ens förklara mig innan hon slänger luren i örat på mig och lämnar ett pipande ljud efter sig. Jag summerar att båda mina bästa vänner har vänt mig ryggen till, bara för att jag hängt med One Direction. Och visst hade de rätt. Det enda jag hade lyckats skapa var stor uppståndelse och problem. Jag hade varit så naiv och bara flängt med dom och brytt mig om mitt egna arsle, och varit så djupt förälskad. Ordet svikare ekar i mitt huvud.

Jag somnar till mina snyftningar.

 

Harrys point of view

 

Jag sitter i min egna lilla misär i sisådär trettio minuter innan jag känner en hand på min axel. Det är Louis. Han sätter sig ner mittemot mig vid bordet och ser allvarligt på mig.

’’Im so sorry for being rude to you previously. I did not mean it. It wasn’t very mature of me’’, säger jag.

‘’It’s fine. You weren’t the only one of not being so mature’’, säger Louis och nickar ner på sina fötter. Han skrattar.

‘’Where are Niall and…Zayn?’’, frågar jag istället.

’’I think they’re talking about what just happened’’.

‘’And Melissa?’’.

‘’Probably in her room, crying or something’’.

Det svider i mig att höra att hon troligtvis ligger i sängen, rödgråten och förstörd inuti.

’’I think you should go and talk to her’’.

Jag skakar på huvudet.

‘’Why?’’.

’’Cos’ I can’t’’, svarar jag bestämt och snyter mig och torkar tårarna.

’’It’s weird, that one girl could cause so much crying and problems’’, mumlar Louis.

‘’ That’s because she is likeable. And loveable, cuteable, niceable…and so fuckin’ perfect’’.

Det sista kommer ut som en viskning med händerna för ansiktet. Jag är osäker på om han ens hörde vad jag sa. Men det gjorde han.

’’You’re right. That’s why you should go and talk to her. How many people can make you feel that for them? Not many, huh?’’.

____________________________________________________________________________________________

Nu börjar det hetta till lite grann här!

Kände verkligen för att ha en massa gifs på Harry i början så ni verkligen ska kunna förstå och leva er in i kapitlet och handlingen! Hah ;) Poor Hazza♥

 

Kommentera!

Kram!:D

 

 

 

Fortfarande Melissa

 

’’How are you?’’.

Rösten låter hes och han ser oroligt på mig.

Jag drar snabbt med fingret under ögat och ser den svarta rand som breder ut sig över hela fingret.

Shit, jag måste ha kletat ut allt, nu ser jag väl troligen ut som en spökpanda eller liknande varelse. Men jag bryr mig inte.

’’Fine’’, säger jag ansträngt, efterrsom jag är nära till gråten.

Zayn flyttar sig närmare och jag kan känna hur han lägger armarna om mig.

’’No you don’t’.

Sekunder senare kan jag känna hur tårarna kommer.

’’Come here’’, säger han och drar in mig i sin varma famn.

’’I'm so worried about Liam. I just lost my dad and I can’t handle one more person passing away. You guys are like a family to me.’’, grinar jag.

Zayn säger inget, utan lyssnar tyst, samtidigt som han sakta vaggar mig i sin famn.

 

’’He just lay there, with all these hoses and needles inside his arms. He looked like a kid. He is alone’’, fortsätter jag och märker hur mammig jag låter.

Men jag bryr mig verkligen, det gör jag. Jag måste ha fått något ''take care'' rus efter att pappa försvann. Som om det var då jag verkligen började inse att man ska ta hand och bry sig om varandra.

Så det var så långt det var tvunget att gå? Att min pappa skulle dö, för att jag skulle börja bry mig på riktigt om människor?

Med dom tankarna grinar jag ännu mer och försöker intala mig själv att jag bara nojjar runt. Jag lägger mig ner så jag har huvudet i Zayns knä och ser på honom.

’’Don’t worry about that he would feel alone! Didn’t you saw how he drooled after that young nurse in dark hair who showed us where Liam were?’’, svarar Zayn och jag kan se hur det rycker lite i läppen på honom.

‘’But, Danielle? Aren't they together?’’

‘’Naah.. or I don’t know. They’ve had a kind of…eh..conflict’’.

‘’Oh’’.

 

Jag kan känna hur han snurrar en lock runt mitt hår och jag bara ligger där. Glad över att någon tröstar mig när jag är orolig och som lyssnar och finns där för mig.

’’I’m so lucky to have you as a friend’’, säger jag.

Jag märker att han blir glad och på en nano sekund kan jag känna hur han lutar sig ner över mig och lämnar en kyss på min kind. Det går så snabbt så jag inte hinner reagera och sekunden efter kan jag se Harry och Niall komma mot oss. Jag reser mig snabbt upp och hoppas innerligt att Harry inte såg detta, annars kommer det bara bli sååå fel.

 

Jag studsar fram till Harry för att hjälpa honom med alla matkartongerna han bär på. Pretend like it never happened.

’’I can help you, sweetie’’, säger jag.

‘’I’m fine’’, svarar han kort.

Jag märker att han inte möter min blick och när jag sträcker mig fram för en kyss backar han undan och vänder huvudet mot ett annat håll. Allt för att undvika mig. En klump börjar bildas i magen på mig. Han hade sett det.

 

Louis kommer tillbaka och vi hoppar in i bilen  som väntar på oss. Under hela bilresan säger inte Harry ett endaste ord till mig och jag känner hur kall han är, nästan så man kan ta på det. Jag skäms och vet inte vad jag ska ta mig till.

 

 

Harrys point of view

 

 

Jag och Niall går för att köpa mat. Melissa säger att hon stannar kvar, likaså Zayn och Louis.

Bra, jag behöver inte vara orolig att något ska hända, speciellt inte mellan Zayn och Melissa.  Det kändes bara så lustigt när hon satt där med Zayn och snackade i badhuset, när hon till mig hade sagt att hon skulle till badrummet. Nu var i alla fall Louis där, jag kunde koppla av.

 

Jag inser snart hur sjukt det är, att jag går runt och misstänker Zayn och Melissa för att smussla bakom ryggen på mig. Det här var ju sjukt, nu får jag fan ta och ge mig. Klart inget skulle hända. Melissa var ju min.

 

’’Are you sure you don’t know if they have any Nandos here?’’, frågar Niall tanten bakom disken för säkert tjugofjärde gången. Hon skakar på huvudet.

 

Jag nyper honom i armen som markering på att han ska ge sig. Niall ger ifrån sig ett litet ’’aouch’’.

 

’’Sorry, we want 5 burgers, all with cheese and everything..!’’, försöker jag styra upp det med och tanten ser bara ännu mer förvirrad ut.

 

Efter att vi förvirrat upp tanten ännu mer så hon nästan blivit sur får vi äntligen klart en färdig beställning på fem burgare, alla med ost och annat trevligt. Vi står utanför det lilla gatuköket och väntar.

 

’’Do you think it’s anything between Mel and Zayn?’'. Jag kunde verkligen inte låta bli att fråga.

Först ser han på mig som om jag vore från en annan planet. Med sina blåa uppspärrade ögon. Sedan lugnar han ner sig.

’’Ehmm.. no? Why do you think that?’’, frågar han förvånat.

‘’Ah,, Whatever’’.

Sedan var det inget mer med det.

 

Tillslut får vi våran mat, inpackad i stora kartonger som är näst intill omöjliga att bära. Jag ser nästan inte ens vägen framför mig.

 

Vi går tillbaka mot där vi lämnade de andra sist och när vi kommer närmare kan jag se hur Melissa ligger ned med huvudet i Zayns knä. Han snurrar en lock runt sitt finger och Melissa ser ut som en panda i ansiktet.

Som grädde på moset kan jag se hur han snabbt kysser henne på kinden och ser henne i ögonen.  

Jag blir stel. Glöm allt jag sa innan, det här var bara för mycket.

 

De får syn på oss och Mel reser sig snabbt upp och studsar fram till mig med ett leende på läpparna.

’’I can help you, sweetie’’, säger hon glatt.

Sweetie, hah skulle inte tro det va?

’’I’m fine’’, ljuger jag och jag klarar inte av att möta hennes blick.

Jag känner hur hon försöker möta mina ögon men jag blickar bestämt åt ett annat håll. Hon böjer sig fram för en kyss med jag viker undan och trampar otåligt på stället där jag står.

Det skär i mig.

 

Under hela bilresan säger jag inte ett ord och jag vill bara fly någonstans. Mina värsta farhågor om Melissa hade besannats. Rakt framför näsan på mig.

 

När vi kommer tillbaka till hotellet går alla till Louis och Nialls rum. Det är på något sett mysigare där.

Melissa sätter sig i en enskild fåtölj och jag slår mig ner bredvid Louis. Han slänger upp sina fötter i ansiktet på mig för att retas men jag viftar irriterat bort dom. När han inte tar bort dom utan skrattar istället blir jag arg och höjer rösten. Det hjälper inte.

’’What the fuck is your problem!?’’, exploderar jag tillslut och far upp ur soffan. Det blir knäpptyst och Louis ser ut som ett litet barn.

 

Jag går med raska steg från vardagsrummet och in till köket där jag slänger hamburgaren på matbordet och tar stöd med händerna mot diskbänken samtidigt som mitt hjärta pumpar.

Fan ta mig och mitt temperament. Fan ta mitt humör. Fan ta allt.

_____________________________________________________________________________________________

Kapitel 29 everybody! Hoppas ni gillar't!

Kommer ha prao nu denna vecka från ungefär 9 till 15. Ska försöka uppdatera så gott jag kan.
har ju även styckat upp texten lite mer, då jag personligen tycker det är enklare att läsa. Men vad vet jag om vad ni tycker? Så det är därför ni ska kommentera! I need your opinion guys ! :D

Fattar inte varför det skulle dröja så länge innan jag blev klar med detta kapitel, det bara blev så, förlåt!

Kommentera Gärna!

 

KRAM :D