myonedirectionovel.blogg.se

A/N: Vi kan säga såhär; den första paragrafen skulle ha varit slutet på förra kapitlet eller hur? 

Anyways I hope you like it ;) som man säger på engelska.

Update: Blir borta i Estocolmo över jul så får se hur uppdateringen blir. Ska göra mitt bästa! Så nu väntar en fem timmars lång bilfärd framför mig, hoppas jag överlever! Haha närå men får ta och skriva på novellen via mobilen under tiden. Spå idéer vettni ;)

 

 

Han ser forskande på mig,

’’Anything’’, svarar jag.

’’I know this may sound weird, cuz we have known each other for just one day. But, I never got my cup of coffee that monday one week ago…’’.

Hans adorable and totally breathtaking accent kittlar mig i örat. Niall ser blygt på mig. Jag ler. ‘’I take you to Kendras coffeeshop next Wednesday right after school.’’ Avslutar jag meningen med. Han ser lite förvånad ut men ler sedan stort.

‘’Great!’’.

Jag böjer mig framåt och ger honom en snabb vänskaplig kram innan vi säger hejdå och jag går hemåt.

Kendras Coffeshop på onsdag. Med Niall. Luke skulle bara veta.

 

Jag har nu känt Niall i lite mer än en vecka och allt har flytit på bra. Trots att det har stuckit hål i ögonen på mig att se Niall behandlas dåligt.

Jag hade försökt att ställa mig mellan Niall och Luke. Säga att Luke skulle knipa käft. Det hela hade slutat med att Niall fått en blåtira och Luke tog hand om mig bakom skolan på eftermiddagen. Han hade tryckt upp mig mot väggen. jag hade fått svårt att andas. Paniken hade brummat som ett ånglok.

’’What’s going on between you and him?’’, hade han fräst i mitt öra.

‘’N-nothing’’, hade jag kvävt fram.

’’Good for you, your little slut’’.

Sedan hade han kysst mig passionerat innan han lämnat mig kvar ensam. Bara sådär liksom.

För det första: Varför var jag ihop med Luke? Han var aldrig med mig, klängde bara runt på andra tjejer när jag till och med såg på. Jag slår vad om att han skulle kunna knulla en tjej framför näsan på mig utan att ens höja ett ögonbryn.

För det andra: Varför brydde han sig så jäkla mycket om mig och Niall? Luke var ju uppenbart inte ens kär i mig. Frågan är om han någonsin varit det…

För det tredje: Han kallade mig för slut. Jag som knappt ens vet hur en kuk ser ut medan han ligger runt med säkert femton tjejer per dag.

Fy fan.

 

Snabbare än jag kunnat säga flygande-rosa-katter-över-Englandslandskap är det onsdag och jag masar mig upp ur sängen. Jag drar på mig en tröja med en katt på och tights till.

Av någon anledning känner jag hur en nervös liten knut börjar formas i min mage. Jag skulle ta med Niall till Kendras Coffeeshop efter skolan. Han skulle få den kaffe jag spillt ut över honom för bara lite mer än  en vecka sedan. Det var väl inget att vara nervös över? Att ta en fika med sin kompis. Det gjorde väl vem som helst?

 

’’Good morning mom’’, säger jag när jag kommer ner till köket.

’’Good morning Chels! What a beautiful day today isn’t it?’’ Jag ser ut genom fönstret. Det är en vacker vinterdag.  Exakt en sån där som man bara önskar att ögonen kunde ta kort på. Himlen är blå som havet och snön står i stark kontrast som vit sockervadd.

’’Yeah’’. Jag sätter mig vid bordet, ser på när mamma lassar upp bacon och en rostad macka på min tallrik.

’’What’s the plans for today?’’, frågar hon och sätter sig mittemot mig och häller upp ett stort glas apelsin juice.

’’I’m going to Kendra's with a friend after school’’, svarar jag utan att se henne i ögonen. Jag vill inte säga att jag träffat Niall. Förvisso så är vi ju bara vänner men jag vill fortfarande vänta med ’avslöjandet’.

’’How fun!’’. Min mamma var alltid så entusiastisk av sig.

Jag nickar och sätter tänderna i den sladdriga baconen. Jag blir påmind om vad Niall sagt  efter det slunkit ur mig att jag går på diet. Hur han hade sett ut när jag sagt att det var Luke och mina vänner som börjat truga i mig hela dietgrejen. ’’I think you look perfect’’. Jag ser ner på baconen och skakar på huvudet innan jag trycker i mig ännu mer. Screw Luke and all the other bullshit, tänker jag och sväljer.

 

Jag väntar på Niall utanför hans hus. Vi har börjat gå tillsammans till skolan. Nu har jag i alla fall sällskap. Jag skulle ju egentligen kunna ta mammas bil eftersom hon nästan aldrig använder den och jag har körkort. Men av någon anledning föredrar jag hellre att gå tillsammans med Niall i den stränga vinterkylan än att sitta i en kall, brummande snöigloo varje dag. Kanske var det av ren empati, kanske var det av något helt annat. Det har jag inget svar på.

 

Dagen segar sig fram och till min besvikelse har jag fler lektioner tillsammans med Luke än med Niall.

’’Wanna come over to my place after school babe?’’, frågar Luke under mattetimmen. Jag ser upp från matteboken och får tunghäfta. Vet inte vad jag ska svara. Jag kan ju inte säga att jag ska träffa Niall, då skulle jag lika väl kunna skjuta mig i skallen.

’’I…I can’t. Gonna train’’, ljuger jag.

’’Train? Since when have you started with training?’’

‘’When you said I should go on a diet’’ klipper jag av och vänder koncentrationen till matteboken. Luke suckar men säger tack och lov inget mer.

 

Direkt efter min sista lektion skyndar jag mig till fotbollsplanen för att möta upp Niall. Dels så är det närmare att gå till Kendra’s därifrån och dels för att jag inte vill att Luke ska se oss.

Jag får vänta några minuter innan jag ser en filur med blå jacka komma gåendes mot mig. Håret är rufsigt i de trassliga blonda lockarna och han ser sådär perfekt rosenröd ut om kinderna. Han är så söt.

’’Hello my Irish Snowflake!’’ säger jag och kramar om honom som jag alltid gör med mina vänner även om det gick pirrande stötar i mig varje gang jag kramade om just Niall. Och jag gillade det.

 

Med snöflingor i håret och frusna fingertoppar kliver vi in på caféet och den gamla vanliga doften av choklad och kaffe fyller mig. Vi slår oss ned vi samma bord som Niall satt vid för två veckor sedan vid fönstret. Det är mysigt. I fönstret hänger juldekorationer och pepparkakor hänger i röda snören. Ljus står tända och det börjar bli mörkt ute även om klockan bara är lite över tre. Vi får in Nialls cappuccino och te till mig.

’’Such a memory!’’, skrattar Niall och pekar på cappuccinon. Han tar en klunk av sitt kaffe.

’’Yeah I know! It was so embarrassing!’’

‘’I bet it was, but the shirt survived!’’

‘’Ahahaha. Oh my God’’, skrattar jag.

 

Vi sitter och pratar om allt mellan himmel och jord i flera timmar innan vi äntligen bestämmer oss för att lämna. Precis när vi går ut genom dörren känner jag hur det vibrerar till i fickan. Jag tar upp mobilen och ser att det är ett sms från Luke.

Jag öppnar det.

 

Im waiting on you Jen ;)

 

Först fattar jag inte. Sen förstår jag att han har skickat fel. Som bekräftelse på mina misstankar kommer ett till sms

 

Shit.

 

Jag skakar på huvudet, känner hur en tår rinner nerför min kind.

’’Chels? What is it?’’, frågar Niall oroligt.

‘’It’s Luke. I'm so sick of this shit’’, svarar jag nästan i en viskning samtidigt som jag skakar på huvudet och försöker torka bort tårarna som bara rinner.

’’Come here’’.

Niall tar ett steg närmare och omfamnar mig i sina varma armar. Han stryker mig med ena handen på mitt huvud.

’’I just don’t get it…’’ mumlar Niall efter en stunds tystnad.

‘’What?’’, får jag fram mellan hulkningarna.

‘’He’s your boyfriend but what I’ve seen so far is he’s treating you like a Barbie doll. He makes you cry, Chelsea. …I…I…mean-‘’, förklarar han. ‘’I would never do that to my girlfriend’’

Jag möter hans blick. Det är något i hans ögon som jag inte kan tolka. Om han är arg eller ledsen, glad, lustfylld. Något är det som jag inte kan sätta fingret på, men i vilket fall som helst så får jag pirrningar längs ryggraden. Jag förstår att han talar sanning.

Jag drar efter andan.

‘’I know’’

Sedan går allt väldigt snabbt. Jag ställer mig på tå lägger mina armar runt hans nacke och kysser honom mjukt på läpparna.

Jag hade blivit kär.