myonedirectionovel.blogg.se

 

Hej ville bara säga att jag kommer vara borta hela helgen så kommer inte kunna uppdatera. Kanske om jag får möjlighet till en dator. Ska nämligen på min kusins födelesedagskalas ;)

 

Kram!

Tänkte ta o svara på frågorna som jag fått in! Dock fick jag ju inte in tio stycken frågor som var minimum men tänkte att jag svarar på det jag fått i alla fall! :)

 

 

• Har One Direction fått en ny livvakt för jag såg bilder från idag så var det nån ny och inte Paul som var med killarna?

 Svar: Det vet jag faktiskt inte.. men tror inte det! Svårt att veta när de måste ha så många! :)

 

• Är du från Sverige och hur gammal är du?

 

Fortfarande Harry

 

Jag ser upp och möter Carls blick och förstår att han menar det han säger. Jag känner alla de andra blickarna på mig och Niall knuffar till mig lite lätt i sidan med armbågen. Jag nickar och sväljer bara. Han pratar på lite till och sedan är det slut för dagen.

Grabbarna och jag bestämmer oss för att spendera kvällen hemma hos Liam så vi åker dit.

Under tiden vi åker slänger jag iväg ett meddelande till Melissa. Jag nämner inget om Sverige resan eftersom jag vill att det ska vara hemligt än så länge även om det säkert kommer spridas som en löpeld inom kort.

Jag kan fortfarande inte förstå att vi ska till Sverige. Visst har vi varit där förut så egentligen är det ju inget nytt, men att allting skulle pusslas ihop på detta vis var jag inte beredd på helt enkelt.

 

När vi kommer hem till Liams stora hus är Danielle där och hon har beställt pizza.

Danielle är ju Liams tjej och hon är superduper trevlig och jättesöt. Jag har aldrig haft något emot henne. Hon är en sån där som är så lätt att tycka om. Lite som Melissa ungefär.

Liam lyser upp när han ser henne och de kramas och gullar ett tag medans vi andra slänger oss i vardagsrums soffan och startar första bästa film.

Det dröjer inte lång tid tills pizzan är uppäten och några av grabbarna börjar tröttna.

De fjantar runt och börjar kittla och flamsa med varandra. Danielle och Liam sitter tillsammans i den andra fåtöljen mittemot och kelar. Trots att jag är insjunken i mig själv kan jag inte låta bli att ryckas med och snart är även jag igång med allt flams. Senare på kvällen svarar vi på lite tweets och gör en twitcam, vilket alltid är lika kul. Det som är roligast att läsa är nog alla perversa saker fansen skriver till oss eftersom de är så skruvade. Det går bara inte att hålla sig för skratt.

Plötsligt dyker det upp en fråga som gör mig ställd.

’’Harry, do you have a girlfriend?’’

De andra ser på mig och jag vet inte vad jag ska svara. Både jag och Mel vill ju vara diskreta med det här men samtidigt så känner jag att det kommer bli ännu jobbigare att smyga runt istället för att vara offentliga om det. Jag tar ett djupt andetag och svarar högt och tydligt som om det vore värsta talet jag skulle hålla. Och det  var det ju nästan.

’’Yes. And I love her really much’’, säger jag och försöker få det att låta som om det vore världens naturligaste grej. Killarna utbyter några snabba blickar men fortsätter sedan att svara på lite frågor och pratar på om allt annat som har hänt sen senaste twitcamen. Tillslut säger vi hejdå och stänger ner.

Såklart vänds allas blickar mot mig och jag känner hur röd jag blir om kinderna. Niall dunkar mig i ryggen.

’’That was highly said, man!’’ säger han och jag kan se hur de andra ler och nickar.

Nu var det sagt.

Jag hade krossat alla våra fans hjärtan inom loppet av fem sekunder.

Melissas point of view

 

Dagen är plågsam och det är jobbigt att träffa pappa. Han ligger där så hjälplös med ett svagt leende i den vita sängen. Mamma snyftar och Sofia ställer frågor om varför vi är här och varför pappa inte är med oss. Hon är så liten och ingen vet hur de ska förklara för henne på ett vettigt sätt. För säg mig, hur förklarar du för en trårig liten flicka att hennes pappa har en allvarlig sjukdom och ska dö?

 

Efter ett tag bestämmer sig mamma och de andra att de måste gå ut och ta lite luft. Jag kan höra att mamma ljuger. Själv stannar jag kvar. Jag vill ta vara på den sista tiden vi ar kvar tillsammans.Det är tyst i rummet och jag får rysningar av de kala vita väggarna och doften av sjukhus och dödhet vill bara få mig att skrika. Jag kan höra brummandet från trafiken en bit bort eftersom vi har fönstret öppet, men annars är det knäpptyst.

’’Hur var det i London?’’, frågar pappa och ser på mig med trötta ögon.

’’Det var jättebra. London är verkligen en fin stad…’’ svarar jag och med en röst som knappt bär drar jag en kort sammanfattning över hur fantastiskt allt varit. Jag nämner inte Harry och så får det vara nu.

 

Vi kommer inte hem förens sent på kvällen och jag vill bara dö i ett hörn.

Det som var allra värst var att höra läkarnas hjälplösa röster när de sa att det inte finns något att göra och att vi får invänta döden och vara beredda. Det var jobbigt att lyssna på hur pappa ville ha sin begravning eftersom jag inser att han kommer försvinna.

 

Jag tar fram mobilen som jag inte rört på hela dagen och ser att jag har 10 missade samtal och ett oläst meddelande, allt från Harry. Jag klickar fram Harrys meddelande och läser det noggrant.

 

Hi beautiful!

Today we have worked on our album and it was hard because I miss you so much. I dont know how I’m going to be able to live when you’re not here! It’s a pain! And I’m really sorry for what happened to you’re dad.

I love you so much.

xoxo

 

Men istället för att svara ringer jag honom och pratar ut. Jag kan höra att han låter lite förvånad men jag bryr mig inte. Jag saknar honom för mycket.

Vi pratar i ungefär en timma och när vi slutar ser jag att klockan börjar närma sig halv ett på natten.

 

Det är strålande solsken ute när jag vaknar och jag ser att jag sovit till halv elva. Det brukar inte hända att jag sover så lång tid. Jag hasar mig upp från sängen och går ut mot köket men stannar till när jag ser det rödfärgade håret som jag så väl känner igen.

Louises gröna ögon möter mina och hon spricker upp i ett leende. Jag springer fram och kramar henne. Jag känner mig som världens sämsta vän som inte svarat på hennes sms och inte hört av mig så mycket som jag hade lovat när jag var i London.

’’Herregud vad jag har saknat dig!’’, säger hon och jag hör att hon verkligen menar det.

’’Detsamma!’’, klämmer jag fram bakom kramen. Samtidigt om jag gör i ordning frukost pratar vi på som vi alltid gjort och jag får reda på att hon vet allt jag har gjrot i London och det var därför hon visste jag hade kommit hem och varför. Hon lättar verkligen upp mitt liv och jag inser verkligen hur mycket jag saknat hennes gamla skämt och hur hennes smittande skratt.

Vi bestämmer oss för att gå på stan idag. I alla fall ett tag och det tycker jag är en bra idé.

Jag behöver komma på lite andra tankar än allt kaos som befinner sig i mitt liv just nu. Jag drar på mig en kofta och jeans och till det min stora mysiga leopard halsduk, sätter upp håret i min gamla vanliga knut och så gick vi.

 

Vi går runt på stan i timmar och hamnar slutligen på Barista efter en hel dags shopping. Vi sätter oss en liten bit in i caféet och snackar ostört. Jag berättar lite om pappa och Louise nickar förståendes.

’’Du är stark, som akn prata om det så öppet’’, säger hon bara när jag pratat färdigt och jag ser ner i min te kopp och rycker på axlarna.

För inte fan vet jag när barriären rasar.

_____________________________________________________________________________________________

Förlåt för den dåliga uppdateringen men som jag skrivit tidigare så är det mycket prov och läxor som kommer i första hand, tyvärr!

Så passade på att skriva kap.17 nu när jag ändå inte orkar göra läxorna! :P

Kommer också att svara på frågorna från den lilla frågestunden jag hade.

Svaren kommer inom kort!

Kram :)

 

 

Melissas point of view

 

Jag hoppar på planet och sätter mig på en ledig plats längst bak eftersom att det är fria platser. Jag drar upp knäna och lägger handväskan bredvid och stirrar ut genom det lilla fönstret.

Det har bildats små kondensdroppar och jag kan se stora moln torna upp sig långt borta.

Jag undrar vad Harry gör nu. Förmodligen sitter han i bilen på väg hem med sin mamma. Kanske gråter han, kanske tycker han att det är skönt att jag åker eller så är han tom? Jag vet faktiskt inte vad jag tror.

Men jag själv i alla fall är alldeles tom och full av saknad. Det är lustigt att man kan sakna någon så innerligt även om jag såg honom för sisådär trettio minuter sedan, och det gör ont.

Jag vet inte heller vad som väntar hemma. Kanske är det för sent när jag kommer? Eller så möts jag återigen av min mammas gråa ögon, fyllda med tårar, som för nio år sedan. Och undra hur det är med min lillasyster? Sofia kommer aldrig förstå, hon är så liten, bara tre år. Men man ska ju aldrig säga aldrig.

Jag förstod ju mer än vad alla andra trodde och jag var inte många år äldre än vad Sofia är när detta hände.

 

Till min lättnad är det inte många passagerare som ska på och jag får sitta ensam och fundera under hela flygturen.

När vi landar slår jag en signal till mamma för att höra vart hon är och slänger iväg ett snabbt sms till Harry.

Tio minuter senare sitter vi i vår röda Volvo på väg hem till Sundsvall.

Bilresan kommer ta några timmar och mamma är dyster. Hon säger inte mycket och jag försöker prata på så mycket om London och försöker få det att låta som om jag har haft det fantastiskt.

Men en sak som jag inte kan berätta om är Harry.

Jag vet bara inte hur jag ska säga att jag har gått och blivit kär i Harry Styles, medlem i ett jättepopulärt pojkband och som jag har bott hos. Det är bara för mycket och för krångligt och jag känner inte att det är läge att säga något nu när situationen vi sitter i redan är i total misär.Kanske mamma skulle bli jätteglad för min skull eller jätteoroad. Jag vågar inte chansa.

Mamma hummar bara till svar och berättar lite kort om hur pappa mår och jag kan höra hur förtvivlad hon är. Det är verkligen hjärtskärande.

Hos mig har det nog inte riktigt gått in i mig helt och hållet att pappa faktiskt ska dö snart.

Det alternativet finns liksom inte bara där. 

 

Det är sent när vi kör upp på garage uppfarten hemma i Sundsvall.

Det känns som om det var hundra år sedan jag satte mina fötter på denna mark även om det faktiskt bara är lite mindre än två veckor sedan. Jag tar min packning och smyger tyst till mitt rum.

Sofia sover och pappa är på sjukhuset.

Min moster Camilla har varit barnvakt och hon kramar om mig hårt samtdigt som hon säger så tyst som möjligt ’’jag beklagar’’.

I mitt rum är det som om tiden stått stilla. Det ser exakt likadant ut som när jag lämnade det. Samma gamla Lana del Rey, Maroon5 och Tokio Hotel affischer, samma överkast, samma doft. Samma allt.

Som om inget har förändrats.

 

Jag packar snabbt upp och byter om till pyjamasen och går ut till köket där Camilla och mamma sitter och dricker te. Eftersom att jag har blivit så van vid te när jag var i England gör jag i ordning det till mig med och sätter mig vid det stora runda ekbordet.

Camilla är inte många år äldre än mamma men ser trots det väldigt ung ut. Alla brukar säga att det är av henne jag ärvt mina guldiga lockar men det tvivlar jag starkt på när jag ser på den risiga kalufs hon har satt upp det i. ’’Vi åker och hälsar på honom imorgon’’, säger hon och smuttar lite på sitt te. Jag nickar.

Mamma drar en djup suck och jag kan se att hon är nära till tårar.

’’Jag är förundrad över hur du kan ta allt med sådan ro’’, lägger Camilla till och ser sorgsen ut.

Jag svarar inte men kommer samtidigt på att den enda jag har gråtit ut hos är i Harrys famn. Inte i någon annans. Inte ens när jag var liten. Jag har varit som ett slutet skal. Camilla klappar mig på axeln och säger med lugn röst:

’’Du vet att det bara är att komma till mig om du vill prata. Jag finns här för dig hela tiden’’.

Hon ser sorgset på mig med sina trötta ögon.

’’Mig med’’, lägger mamma till och tar en klunk av sitt te.

Av att döma att se på mamma så är det nog ingen ide att prata med henne för det skulle göra saken värre och Camilla vill jag bara inte. Det är inte så att jag har något emot dom, jag vill bara inte dela med mig av mina känslor sådär, det är bara inte jag. Den enda jag skulle kunna göra det med är nog… Jag får tänka till en stund och inser att den enda polletten faller på är Harry. Inte ens Louise eller Elaine skulle jag kunna det med. Bara Harry. Jag är förvånad över att den personen som jag har gråtit över mest när jag varit i London kan jag nog prata om allt med. Lustigt.

På andra plats kommer självklart mina bästa vänner, Elaine och Louise. De vet nog också ganska mycket. Jag dricker upp mitt te och går och lägger mig.

Jag kan inte sova och somnar inte förens gryningen.

Harrys point of view

 

Bilresan hem är tyst och plågsam. Mamma frågar lite frågor men jag sluter mig i ett skal och knappar på mobilen. Jag vill bara inte prata, kanske senare, informerar jag mamma om och efter det säger hon inte så mycket.

Vi tar en drive in på McDonalds och båda tar en milkshake, det kan jag inte tacka nej till. Sedan åker vi vidare. När vi kommer hem möts vi av total tystnad.

Det känns så fel att Melissa är borta.Det är så tyst och grått, inget liv. Som om sorgen har målat sig in hos oss.

Tydligen är det inte bara jag som känner av tomheten. Mamma kramar om mig och viskar i mitt öra att allt kommer att ordna sig, sedan går hon ut mot köket för att laga mat.

Jag försvinner upp på mitt rum och slänger mig på sängen. Jag är utpumpad av all saknad och funderar på vad Melissa tänker och gör nu. Passande till det för jag precis ett sms av henne där det står att resan gick bra och att det nu väntar en lång bilresa hem.

Det är surt att vi inte kan sitta och prata i telefon när hon åker för att det skulle kosta för mycket. För mig skulle det inte spela sådan stor roll på mitt konto men på Melissas skulle det göra det. Jag svarar och sätter mig upp och lägger ifrån mig mobilen. Jag får syn på ett litet hårspänne med en rosa rosett på. Det är Melissas, jag kommer så skarpt ihåg den hur hon hade fäst luggen med det igår kväll. Jag kommer ihåg allt med henne och jag kommer aldrig glömma henne.

Det knackar på dörren och jag ser mammas huvud kika fram.

’’Can I come in?’’, frågar hon.

’’Sure’’, svarar jag och ställer mig upp.

Jag kan se att hon har ett stort papper i handen med något slags motiv på. När hon kommer närmare kan jag se att det är ingen mindre än jag själv som är där.

’’I thought you might want to see what she did one night’’, säger mamma och ger mig arket.

Jag studerar de tydliga konturerna och hur allt är så proffsigt gjort. Samtidigt så är det lite läskigt att se sig själv på ett papper och jag tror inte mina ögon att det är Melissa som ritat av mig.

’’No way’’, svarar jag och ser på mamma och jag kan konstatera genom att bara se på henne att hon inte ljuger. ’’I’m not lying!’’, svarar hon. Det blir tyst och jag studerar det ännu mer.

’’She’s talented, isn’t she?’’, bryter mamma tystnaden med.

Jag nickar bara eftersom jag känner ångesten av att jag saknar Mel så mycket välla upp inom mig och jag vill verkligen inte börja gråta framför mamma, men det är svårt. Jag blinkar lite extra och stryker snabbt med fingrarna.

Jag omfamnas av mamma och känner att det är verkligen svårt att hålla emot. Det går inte att hålla fasaden.

’’Oh Harry’’, säger hon och stryker mina lockar. Hon lugnar ner mig och jag snyter mig i tröjärmen.

’’I’m so sorry for what happened to her dad’’, säger mamma och ser medlidsamt på mig.

’’Do you wanna talk?’’, fortsätter hon.

Ja, det vill jag faktiskt.

 

Jag pratar ut med mamma och hon får reda på allt och det känns skönt att inte behöva dölja något. Till min lättnad tar hon allt med ro och säger att det inte gör något men att jag borde vara försiktig.

Vi äter middag och ser på tv tills jag ser stjärnor av trötthet och går och lägger mig. Det är bra att jag och mamma har pratat och att vi har spenderat lite egen tid tillsammans, för det var så länge sedan.

Jag somnar inte förens halv tre och stressar bara upp mig över att jag ska vara i studion igen halv nio på morgonen.

 

Jag hasplar i mig frukosten och hoppar snabbt in i bilen och kör mot studion.

Jag möter Louis vid parkeringen och vi går mot studion och möter upp de andra. De frågar lite om Melissa och jag säger som det är. Att allt är bra men ändå inte. De försöker muntra upp mig och jag är tacksam över att jag har så fina vänner. Sedan drar vi igång med jobbet på våra nya låtar.

Våra producenter är extra gnälliga och tjatar om att allt måste vara perfekt. Själv lyssnar jag bara med halva örat.

Efter tio timmars jobb i studion är jag trött och har huvudvärk. Visst har det varit roligt men ändå väldigt ansträngande och krävande.

Vår svenske producent Carl Falk harklar sig och alla vänder uppmärksamheten mot honom.

’’It had been a long day and I want to tell you guys someting’’. Jag tycker inte att det låter så intressant utan tar fram mobilen och ägnar den all min uppmärksamhet. Han ska väl säga att hans fru är gravid eller något liknande, som vanligt alltså.

’’And Harry, you’ll better listen to it, because we are going to Sweden next week’’, säger han och spänner ögonen i mig.

___________________________________________________________________________________________

Här är kapitel 16 guys!

Undra vad som kommer att hända med både Mel och Harry... Vad tror ni? :P
Kommentera gärna!

Uppdateringen kommer kanske vara lite bökig nu under veckan för jag har mycket prov/läxor etc.

Kram :D

 

 

Hej Hej!

 

Vill bara uppdatera lite med och säga att nästa del (dvs. kap. 16) publiceras imorgon.

På grund av att jag har varit på badmintontävling hela dagen och är helt slutkörd så orkar jag inte skriva just nu :P

 

 

För er som inte hört LWWY ännu så klicka här.

Kan den utan till nu haha. Så jäkla bra. ♥♥♥

Melissas point of view

.

Jag möts av doften av mat när jag öppnar dörren. Lukten fyller mina näsborrar och jag tar av mig mina sneakers.

Jag antar att det är mrs. Cox som har tagit på sig arbetet att göra middag eftersom att hon faktiskt gjorde det under veckan när hon väl hade varit hemma, vilket hade förvånat mig.

Jag följer lukten mot det stora ljusa köket som jag tillbringat alla mina frukostar i här i London. Jag går igenom Det stora valvet men stannar tvärt. Det är inte mrs. Cox ryggtavla som steker något på spisen jag ser. Det är Harrys.

Han vänder sig precis om och möter min blick. ''Melissa..'' säger Harry och kommer mot mig med öppna armar för att ge mig en kram. Jag backar undan.

Även om jag inte vill vara arg så kan jag bara inte falla så lätt för det han har gjort.

"i'm fine", säger jag.

En klump börjar formas i min mage. Det är verkligen smärtsamt att säga nej såhär men om han...

"Melissa, please. I know that I have been  real jerk and I'm not worth any second with you.... But i just cant stop think about you. I''m so sorr...", förklar han och rösten bryts i slutet av meningen. Hans ögon blir blanka och jag står som förstenad.

Själv känner jag hur en okontrollerad tår faller ner och jag vill verkligen inte börja gråta men kan inte kontrollera det. Jag bara står där, tyst och förstenad med ett rinnande vattenfall från mina ögon. 

.

Harry tar ett steg närmare mig så att vi står nära varandra.

"Don't cry. Please",viskar Harry och stryker med ena fingret under mina ögon och jag kan se hur hans fingrar blir svarta av min mascara.

"I thought I was your  dreamgirl and...", svarar jag sårat med bruten röst som knappt bär men blir avbruten av Harrys mjuka läppar som trycker sig mot mina.

Han kysser mig passionerat med tunga och allt och jag blir så överrumplad så jag snubblar till och ramlar på golvet med Harry över mig.

"Do you forgive me?" frågar han osäkert och hjälper mig upp. Jag svarar inte och torkar tårarna. Harry tar min hand och nickar mot altanen. Han stannar upp och pekar ut mot den stora trädgården.

"Do you se that little house?" frågar han. Jag spejar ut över trädgården och ser ett litet upplyst inglasat lusthus en bit bort.

Han informerar mig om att jag ska gå dit och att han strax skulle komma.

Huset är grönt och ligger i en skogsdunge och jag är förvånad över att jag aldrig har lagt märke till det förut. September vinden nyper mig i kinderna och jag känner hur jag får gåshud på hela kroppen.

.

Inuti huset är det ovanligt varmt och inredningen är jättemysig med massor av växter och sånt.

En liten lampslinga lyser upp rummet och det finns massa ljus i olika former och färger och kudder som fyller rummet.

Jag sätter mig vid ett litet framdukat bord med mat på och doften av kött fyller mina näsborrar.

Plötsligt ser jag en liten lapp ligga på en tallrik och på den står det med stora bokstäver: MELISSA. Nyfiket öppnar jag det och börjar läsa.

 

Melissa,

 

I know that I had been a real jerk and I think I don’t deserve a single minute with you. But I can’t stand the fact to see you so sad and unhappy.

You turned my world up-side-down when you came to us (in a good way!!) and I can’t stop thinking about you.You are my world.

I just want you to know that I’m really sorry for what I have done to you. I will never forgive myself for that.

 

/Harry.

 

Jag lyfter upp huvudet och fäster blacken på ett brinnande ljus och vet inte vad jag ska varken tycka eller tänka. Plötsligt hoppar jag till när jag hör en röst bakom mig.

’’Isn’t she lovely. Isn’t she wonderful…’’ hör jag någon sjunga och vänder mig om. Jag kan se hur Harry kommer spelandes på min gitarr och sjunger med ett leende på läpparna.

Jag vet bara inte vad jag ska göra. Jag är overwhelmed.

Harry kommer närmre och närmre mig och jag ställer mig upp och kysser honom på munnen och samtidigt så viskar han i mitt öra.

’’We are gonna fight for this love, Mel. Do you forgive me?’’.  Jag nickar med ett svagt leende och vi går in i huset igen.

Han ställer undan min gitarr och vi hugger in på maten som står på bordet och jag kan inte fatta att han har gjort allt det här för mig. Han kom sjungandes på världens mest romantiska låt och till och med har han lärt sig att spela gitarr. För jag minns ju hur det var när jag försökte lära honom förra veckan.

’’Have you done this dinner, all by yourself?’’, frågar jag honom för att försäkra mig, eftersom att det smakar gudomligt.

’’Yes, everything for you’’, svarar han och jag ler. Under tiden vi äter pratar vi om allt, lite om hur det har varit och att vi aldrig mer ska släppa taget om varandra och om annat. Jag får reda på att han har suttit och hårdtränat i studion på att lära sig att spela gitarr och att det var Niall som lärt honom.

Det känns så skönt att vi har allt på ett och samma plan nu. Det vill säga att vi är back on track och ingen är sur och ledsen. Även om jag är besviken på vad som har hänt.

Trots det känns det verkligen som att jag har hittat rätt i kärleksdjungeln och jag flätar samman mina fingrar med hans.

 .

När vi ätit klart dukar vi undan allt och lämnar det i köket.

’’Shall we watch a movie?’’, frågar Harry när vi står rastlösa i hallen och jag instämmer att det är en bra ide eftersom att jag känner mig lite filmsugen faktiskt.

Klockan tickar och det tar en evighet att bestämma film med min envisa.

Tillslut så ger jag med mig att vi ska se på Harrys favoritfilm Love Actually. Det visar sig vara ett riktigt bra val och jag är som fastklistrad framför filmen hela tiden.

Det är så mysigt att bara ligga i den mjuka soffan i vardagsrummet och bara vara. Att ligga med huvudet på Harrys bröstkorg, känna hur hans hjärta slår och ha våra fötter ihop slingrade.

.

Jag behöver inte oroa mig att mrs. Cox ska komma hem och förstöra stämningen eftersom hon tydligen skulle vara borta hos en kompis och inte komma hem förens imorgon på dagen, sa Harry. När det är ungefär en halvtimma kvar av filmen tar Harry fram fjärrkontrollen och trycker på paus. Jag hinner inte ifrågasätta vad han håller på med innan han öppnar munnen.

’’Did you know that…I Love You’’, säger Harry och jag vänder mitt huvud så jag ser hans ansikte.

Harry sa nyss att han älskade mig.

När jag tänker efter kommer jag på att ingen kille någonsin har sagt något sådant förut till mig. Inte så att det kändes äkta i alla fall, men det gjorde detta.

Sekunderna går och jag märker att jag måste svara.

’’I love you too’’, viskar jag och ser in i hans ögon så att han verkligen förstår att jag menar det jag säger. Han studerar mig och biter sig i läppen.

’’Oh My God, please do that again! You look so damn sexy!’’, säger jag och skrattar. Men istället för att bita sig i läppen så far han snabbt upp på benen och lyfter upp mig i sina starka armar utan att jag ens hinner reagera. Sedan börjar han kyssa mig och jag känner hur det bara brinner inom mig.

Jag vill ha mer och mer och det känns som om han ska äta upp mig.

Harry bär mig upp för trappen och in till hans sovrum där han bokstavligt talat slänger mig ner på sängen. Jag vill, han vill och det hela går väldigt hett till.

Han drar av mig den vitstickade tröjan och stannar upp ett tag när han ser mig utan tröja och ett leende sprids på hans läppar. jag låter honom inte vara så fokuserad på det så istället drar jag av hans t-shirt och nu är det jag som blir paralyserad av tvättbrädan han äger.

’’Oh My..! I really need touch your stomach!’’, säger jag exalterat och fnissar.

Jag har faktiskt aldrig känt på en killes magrutor och för att vara första gången just nu så är det nog obeskrivligt osannolikt.

’’Only if I can touch your boob's!’’, skrattar han och nickar mot mina bröst. Då börjar jag gapflabba och kysser honom istället. Att ett par läppar kan vara så mjuka och fylliga på en och samma gång.

Jag kan känna hur Harry knäpper upp min bh och jag är precis på väg med att hjälpa honom med att få av byxorna när jag hör ringsignalen från min mobil tjuta.

Harrys point of view

.

Jag har nog aldrig känt såhär förut och det känns bara så rätt när jag kysser henne.

Jag vann tillbaka henne, jag lyckades, och jag är nog den gladaste killen på jorden.

Isabel skulle jag bara kunna spola i toaletten.

Det är Melissa jag älskar, ingen annan.

Allt med Melissa är perfekt. Håret, leendet, personligheten, ögonen, ja exakt allt. Hon är inte som andra tjejer. Hon är klok och smart och vet vad som var rätt och fel.

Jag skäms fortfarande över hur jag varit mot henne men är så tacksam över att jag fått en andra chans, som jag inte förtjänar. Det är så det känns i alla fall.

Precis när jag är på väg att få av mig mina byxor hör vi hur en ringsignal börjar spelas och Melissa suckar men kliver upp, skyler sig med täcket och ler flirtigt mot mig när hon går för att plocka upp mobilen.

Hon svarar med ett svenskt Hej och börjar sedan prata på svenska.

Men hennes leende försvinner och förvandlas till total vrede och förtvivlan på mindre än en sekund.

Bara att se på Melissa kan jag känna en sting av oro och att något är fruktansvärt fel.

_________________________________________________________________________________________

I detta kapitel kan amn ju säga att det blev lite ''dirty dirty'', haha xD

Glöm inte frågestunden, ställ era frågor så svarar jag. Jättekul om ni gör det! :)

/förlåt för jag inte har något collage till detta kapitel, men är för trött för att göra ett nu!
Kram!

HejHej!

 

Jag har bestämt mig att ha en liten frågestund här på bloggen så det är bara att fråga på om ni undrar något kring novellen eller annat ! :D

Deadlinen är inte bestämd men uppdaterar mer om det när det är dags.

 

Så glöm inte att ställa just din fråga så svarar jag!

 

KRAM ! :))

 

 

 

 

 

 

BTW!

FÖLJ GÄRNA MIG PÅ WEHEARTIT OM NI HAR LUST!! :D

-----> JULOBELLA.

 

 

Ni ser det som jag har ringat in med rött, hur ändrar man adressen för det där är inte min bloggadress längre? Jag har haft den förut som test blogg till en annan gammal blogg som jag har haft.

Men båda är borttagna nu så den enda bloggen jag har nu är ju den här om 1D, så varför ser det ut sådär?? :((

För jag vill ju att det ska stå www.myonedirectionovel.blogg.se när jag svarar på era kommentarer och inte julobella.blogg.se/test , haha :P

 

Om någon vet hur man ändrar till min bloggadress som jag har nu så skulle det uppskattas sjukt mycket om någon kunde säga hur man ändrar!!

Hoppas ni förstår något av denna något förvirrande text! XD

 

tack på förhand mina kära läsare :)

kapitel 12 är på G. 

Blev lite orolig när jag fick höra att man inte kunde läsa min blogg! Så jag hoppas att det inte är något fel som stannar.

Kommentera gärna utifall du kan läsa novellen och säg till om det är något fel eller så.

För jag kan läsa den... och det är ju meningen att ni också ska kunna det!

 

Kram :)

Harrys point of view

.

Jag slår upp ögonen och ser att jag inte befinner mig i mitt rum. Jag vrider sakta på huvudet och ser Melissa sovandes. De guldfärgade lockarna har trasslat ihop sig och mascaran har hamnat under ögonen. Hon ser så bräcklig ut där hon ligger med slutna ögon och täcket ända upp till hakan. Jag studerar ansiktets konturer och märker att hon faktiskt har några fräknar.

Jag blir påmind om vad som hände igår och ler. Kyssen i London Eye, ljudet från hennes röst när hon sjöng och… Jag kastar en hastig blick på golvet. Där ligger det en klädhög med både mina och Melissas kläder. Till min lättnad ser jag att vi båda har behållit underkläderna på.

Jag viskar hennes namn men hon sover djupt. Plötsligt rycker jag till när jag hör mammas röst från nedervåningen.

Shit, hon får absolut inte komma upp hit! Tänker jag och flyger upp ur sängen, rafsar ihop mina kläder, kysser Melissa mjukt på pannan och tassar över till mitt rum.

Om mamma skulle få reda på att jag och Melissa hade något skulle hon få spel och sedan vad som kunde hända vill jag inte ens tänka på. Jag klär på mig och ser att klockan är kvart i sju. Snart skulle också Melissa vakna och göra sig i ordning.

Själv skulle jag träffa resten av bandet i studion och fortsätta på vårat album.

Grabbarna hade ringt igår under dagen och sagt att vi var tvungna att fortsätta  inspelningarna av låtarna tidigare än planerat så det var bara att tacka och ta emot. 

Som tur var så skulle vi få cred för det sedan.

.

När jag borstar tänderna kommer jag plötsligt på en sak. Tänk om det redan är för sent? Alla kanske vet om kyssen mellan mig och Melissa? Om kamerorna har fått oss på bild hånglandes eller hand i hand så borde det vara rätt så kört.

Jag plockar fram mobilen och söker snabbt på google: harrys girlfriend, harry london eye och en massa andra sökningar men får inte upp en endaste bild på mig och Melissa.

Det enda som finns är de gamla vanliga bilderna sen förra veckan, men inget om gårdagen vilket får mig att skratta av lättnad.

Jag slinker snabbt in i duschen och konstaterar i spegeln att jag har fått ett sugmärke på halsen. Ett rödblåaktigt ömt märke som inte ser speciellt vackert ut men jag kan inte låta bli att dra på läpparna när jag tänker på natten. Jag tar på mig tröjan med den högsta kragen jag kan hitta men det enda som finns är min mörkblåstickade långärmade med V-ringning.

Eller ja, det andra alternativet är ju en hemsk kortärmad polotröja i färgen ful som jag fick när vi var på något event för några månader sedan, så nä.

.

Jag går ner och äter frukost, pussar mamma hejdå på kinden, blir informerad om att Gemma kommer att vara utomlands med sin kille en långperiod och en massa annat ’’mamma-babbel’’ innan jag äntligen sitter i min röda bil och är på väg mot studion.

Jag blir även förvånad över att hon inte la till sugmärket, fast det kanske inte är så konstigt eftersom jag har på mig jackan med den högakragen plus en scarf. Allt för att dölja ett litet märke.

Visst, jag kommer säkert svettas ihjäl eftersom det bara är september, men har man nyss fått sig en rejäl dos av Melissa, så har man, tänker jag och hör hur What Makes You Beautiful börjar spelas på radion.

Melissas point of view

.

Alarmet väcker mig och jag vill verkligen inte vakna. Det är som om någon har kramat ut det sista av en på en träning och vill att man ska göra om samma sak 30 gånger till utan vila, fast mycket värre.

Jag kastar av mig täcket och reser mig upp ur sängen. Jag stannar till framför spegeln när jag ser att jag bara har underkläderna på mig. Jag känner hur jag rodnar när jag blir påmind om gårdagen och natten.

Gud, jag kan knappt erkänna det för mig själv! Harry och jag, i min säng? Nej aldrig, tänker jag men inser att det faktiskt är sant och att det hände. Tack och lov att jag hade kvar underkläderna, tänker jag och fnissar tyst för mig själv.

Jag blir lite orolig också. För tänk om allt har kommit ut i media och sådär?

Folk på skolan visste ju till och med mer om mig än vad jag själv gjorde. Men jag slår undan tankarna. 

Shit Happens.

Jag orkar inte oroa mig nu, inte idag i alla fall. Jag får ta det som det kommer.

Även om det kommer med bra eller mindre bra budskap.

.

Elaine står och väntar på mig utanför skolan och jag kan se hur hon speglar sig i en liten fickspegel och suckar. ’’What’s the problem, girl?’’, säger jag med tillgjord röst när jag kommer fram till henne. Hon rynkar pannan lite. ’’Asså jag glömde platta håret idag, ser du vad hemskt det ser ut?’’, säger hon uppgivet.

’’Att platta håret har jag aldrig förstått mig på men jag tycker att du ser lika fin ut ändå i lockigt!’’, svarar jag och klappar henne på axeln och nickar överdrivet.

’’Det ser hemskt ut’’, protesterar hon.

.

Vi går in på skolan och jag har faktiskt börjat vänja mig vid att alla glor på mig så jag går förbi som om ingen såg.

Språkundervisnigen går trögt och jag vill verkligen inte fatta verkar det som, inte min hjärna i alla fall.

Det enda jag kan tänka på är Harry.

Jag är på min vakt hela tiden utifall någon skulle veta något om gårdagen men ingen säger något, inte ens Elaine.

Jag kan kalla det att vi går i skolan eftersom att alla som är au pairs får möjlighet att studera andra ämnen. Jag är ganska förvånad att jag inte visste det innan jag reste hit, men får sedan reda på att det har blivit en liten specialare tydligen så det är därför det är som det är.

Under lunchen snor jag lite tid för att se utifall något har spridit sig på internet, men inget.

I slutet av dagen kommer en kvinna in i klassrummet. Hon presenterar sig som Mrs. Yellow och är sekreterare. Hon verkar vara något runt 50-strecket och har en mörkblå pennkjol och en vit fladdrande blus. När hon går ser det ut som att hon har vingar för det fladdrar så mycket om tyget runt axlarna.

Läpparna ser ut som två blodröda streck och ett par skarpa glasögon formar hennes ögon till kattliknande pärlor. En stark doft av vanilj blandat med lavendel sprids i hela rummet och flera av de andra i gruppen hostar till. Hon ser allmänt less och sur ut.

Men så spricker hon upp i ett leende och berättar om hur året och hur den kommande veckan kommer att se ut.

.

Dagarna går och det är äntligen fredag.

Jag står i köket och gör i ordning frukost åt mig själv och förbereder mig inför ’’skoldagen’’ som jag har börjat kalla det för.

Veckan har gått ganska snabbt, jag har fixat Elaines nummer och vi har skrattat tills tårarna runnit. Harry har inte varit hemma så mycket eftersom att han tydligen måste träffa bandet ganska mycket och jag förstår honom.Vi har bara hunnit träffas lite i smyg när ingen annan har varit i var sig syn eller hörhåll.

Plötsligt känner hur jag någon kramar om mig bakifrån.

Jag vänder mig om med nutellakniven och mackan i händerna och möter det sprakande leendet och de gnistrande ögonen som ser så hemlighetsfulla men ändå så sköra ut.

’’My mom won’t be home today...’’, börjar han och lutar sin panna mot min.

Om jag bara fick skulle jag slänga mig över honom och attackera med pussar men behärskar mig, det har jag fått göra många gånger under denna vecka.

’’And..?’’, frågar jag.

’’If you want, come up to me when you are back again. We can have fun’’, säger han och och lutar sig fram för en kyss.

Men jag reagerar före och kletar en massa nutella i ansiktet på honom istället samtidigt som jag så tyst som möjligt skrattar fram orden.

’’You are so cheeky!’’, kväver jag fram och mina ögon tåras av skrattet som bara bubblar i mig när jag ser Harrys ansikte.

Jag har verkligen lyckas kleta in HELA ansiktet med nutella.

’’Really?’’ säger han och försöker få bort nutella från ansiktet men smetar bara ut det hela ännu mer och skrattar. Jag går fram och kysser honom så jag själv får nutella på läpparna.

''Of course'' svarar jag och Harry lämnar köket med en slängkyss.

Jag kastar i mig frukosten snabbt, drar på mig den nyshoppade mintfärgade tröjan, sminkar mig och går ut till busshållsplatsen med ett leende på läpparna.

.

Dagen går sakta och Elaine är hur hyper som helst.

Såklart så finns det ju en anledning.

Efter att vi har slutat ska hon ta raka vägen till flygplatsen och flyga hem till Sverige och gå på en Ulrik Munther konsert med sina kompisar. Hon skulle inte komma tillbaka förens på söndag kväll så jag fick räkna bort henne utifall jag ville vara med någon under helgen.

Själv skulle jag inte kunna resa hem till Sverige på ett bra tag. Möjligtvis vid jul eller så. Jag har så mycket att göra här och jag vill inte lämna Harry även om vi har en liten ’’förbjuden-romans’’.

Jag kramar om Elaine och säger att jag kommer sakna henne till tusen innan hon skulle komma hem igen. Hon kramade om mig lika lång tid innan hon hoppade på bussen och vips så var hon borta. Jag börjar gå mot bussen men stoppas av ett par tjejer som ser ut att vara i fjortonårs åldern.

’’Please can we take a photo with you?’’, frågar en tjej med blondt hår. Hon kan inte vara längre än 1,50 men påminner mig läskigt mycket om Taylor Swift.

’’Sure, but why?’’ frågar jag förvirrat och ser på tjejerna. De ser också förvånade ut när jag frågar.

’’Because you are au pair in Harry Styles house and it’s so nice to meet you’’, svarar en annan rödhårig tjej. Tjejerna är oerhört trevliga och ställer lite frågar innan de fortsätter.

.

Jag hoppar på bussen och är hemma på ungefär en kvart.

Jag kommer ihåg vad Harry sa till mig i morse och jag känner hur det pirrar i mig.

’’We can have fun’’, hade han lagt till och hans ögon hade sett busiga ut.

Jag går in genom ytterdörren och trippar upp för trappan men stannar till. Jag kan höra från Harrys rum ett par fniss och lite mummel.

’’Oh my gosh Harry,  I’ve missed you so much!’’ hör jag en tjejröst och på mindre än en sekund kopplar jag ihop den med Isabels kraxiga stämma.

’’Me too!’’ hör jag samma röst som kysste mig i morse och som fick nutella i hela ansiktet. Jag hör hur de skrattar.

’’How is it with the slave then? Does she do all her job here in the house?’’ hör jag Isabel fråga och hon skrattar rått.

Jag vet förstås att hon syftar på mig och jag känner hur en stor sten börjar formas i min hals. En tår slingrar sig ned för min kind.

Sekunderna går och tillslut hör jag hur Harry drar efter andan.

’’I think she’s fine’’, svarar han.

Jag hör läten från kyssar och jag vill bara spy.

’’I love you, curlyhair’’, hör jag Isabel säga.

’’I love you too, babe’’, hör jag hur Harry svarar.

Ilskan och sorgen väller upp ínom mig och jag blir tvungen att ta stöd mot väggen samtidigt som jag sakta sjunker ner mot den.

Jag bryr mig inte utifall jag är utanför deras rum. Jag snyftar till och torkar tårarna.

Jävla skit, tänker jag.

Jävla, jävla, jävla, skit.

___________________________________________________________________________________________

Woop woop, chapter 10 is here!

Har en massa idéer för kommande kapitel så hoppas jag lyckas väva samman något av det! Glöm inte att kommentera både er åsikt och vad ni kanske tycker ska hända eller vad som är mindre bra och sådär! '

Cuz guys,, det är ni som får mig att skriva! :D

Så kram på er allesammans! :)

 

Angående kapitel 10 - ska försöka få upp det ikväll eller imorgon, har inte kunnat uppdaterat så himla bra pga massa läxor och sånt! Men håller i alla fall på att skriva på kap. 10 just nu så vad är det man brukar säga; den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, eller hur var det nu? ;)

 

KRAM!

 

 

Melissas point of view

Jag smäller igen dörren bakom mig och sjunker ner på golvet och snyftar. Jag bryr mig inte om någon hör, jag bara måste få ur mig allt.

Det är tur att ingen här förstår svenska, för annars hade det nog varit väldigt awkward.  Men jag är så besviken. På allt och alla och speciellt mig själv.Det känns som om jag tappar greppet ur händerna, det bara glider ifrån mig utan kontroll. Allt går sin egna väg.

Att jag ens blev förälskad i Harry är nog det som svider mest eftersom det är inget jag har valt, det bara blev så. Nu får jag inte ens behålla mina saker som jag köpt med mina pengar från egen ficka.

Typiskt nog tog jag inte ens Elaines mobil nummer, för annars skulle jag ha ringt direkt. Hon verkade vara en som man kunde tala om sina känslor med hur lätt som helst. Värsta Love-Gurun.

Louise orkar jag bara inte höra av mig till helt enkelt, hon är helt bortom molnen även om jag saknar hennes fjantigheter och galenskaper.

Jag funderar på Harry mot min egen vilja.

Jag såg honom där uppe ovanför trappan stå och tjuvlyssna och jag vet att han såg mig när våra ögon möttes. Men han gjorde inget utan stod bara och såg på. Han betedde sig så konstigt. Eller ja, så länge som jag varit här så har alla betett sig på det viset, så varför är jag förvånad ens?

Alla verkade ha något emot mig och det skrämde mig.

Plötsligt plingar det till på  min mobil och jag sträcker mig efter den och antar att det antingen är en massa reklam eller Louise som klagar på att jag inte svarar. Men på displayen står det tydligt med stora feta bokstäver att jag har fått ett sms från: HARRY.

Jag tvekar, vet inte om jag ska öppna och läsa det eller inte. Jag kan bli jättebesviken eller jätteglad. Det kan faktiskt vara vad som helst.

Nyfikenheten tar över och några rader blir synliga framför mig.

 

 .

Meet me outside (red car) in fifteen minutes.

Dress warmly.

/Harry

.

 

Klart vi behövde snacka, kom han på det nu eller? Tänker jag och suckar. Jag drar upp knäna och velar på vad jag ska göra. Ska jag gå eller ska jag bara skita i honom?

.

Jag byter om till en av mina stickade tröjor med hål i ärmarna och låter samma jeans som jag har på mig sitta kvar.

Det är faktiskt inte så jättekallt ute ändå så det får räcka tänker jag och borstar snabbt igenom mitt långa lockiga gyllenblonda hår.

Jag har bestämt mig för att gå, det får antingen bära eller brista, min situation i livet just nu är ändå så pissig som den kan vara.

Jag smyger försiktigt nedför trappan och ut genom ytterdörren. Sedan småspringer jag ut till vägen och bort från huset. Jag letar efter en röd bil och ser att det står en några meter framför mig. Tveksamt går jag dit och när jag närmar mig kliver en gestalt ut och går runt bilen.

Först blir jag rädd för jag kan inte se vem det är men ser sedan att det är Harry som kommer gåendes mot mig. Jag stannar till.

Vad gör jag här egentligen? Borde inte jag sitta uppe på mitt rum och vara totalt deprimerad med känslorna i misär? Tänker jag när Harry  kommer emot mig och stannar framför mig så att han har sitt ansikte cirka tio centimeter från mitt.

’’What do you want?’’, frågar jag kallt. Han ser på mig med en lång blick.

’’Hey, I really like you and I know that it had been some sort of confusing things but…’’

‘’Then prove it, if you really like me’’, klipper jag av med bestämd röst. Jag vet vad han försöker säga och jag vet vart han vill komma.  

‘’You’re the girl that I always had…’’ fortsätter Harry och viker undan med blicken.

‘’Prove it’’, avbryter jag och våra blickar möts och han fattar att jag menar allvar. Jag kan se att det rycker lite i Harrys mungipor innan han svarar.

’’Come with me then. I have surprise for you, Goldilock!’’, skrattar han och rufsar till mitt hår och springer mot bilen. Jag kan verkligen inte vara arg eller besviken på Harry även om jag borde men jag känner hur det rycker i mungiporna på mig.

’’Hey!’’ ropar jag och springer efter och hoppar in i bilen. Harry startar bilen och sätter igång radion. Han skruvar upp volymen så det känns som hela bilen dunkar och han skränar med. Jag kan inte låta bli att ryckas med och under tiden vi åker så sjunger vi och fjantar oss och jag skrattar så jag nästan börjar gråta flera gånger. All min ilska och besvikenhet är som bortblåst. Man kan inte vara ledsen tillsammans med Harry överhuvudtaget, det går bara inte. 

I en reklampaus kan jag bara inte låta bli att fråga.

’’Actually, were are we going?’’, frågar jag och ser på honom.

'’I can’t tell you that! It’s a surprise you know’’, säger han och ler.

’’Oh,, I hate surprises’’, gnäller jag och klappar till honom på armen.

’’I hope not this one!’’, svarar han och skrattar.

.

Han parkerar bilen och vi hoppar ut. Framför mig kan jag se flera caféer, affärer, ett stort pariserhjul och lite annat smått och gott.

’’Hurry, before all the papparazzis are coming!’’, säger han och tar min hand och vi börjar springa.

Eftersom att jag aldrig varit här förut så har jag ingen aning om vart han tar mig. Det måste vara såhär de blinda känner sig.

 

Vinden nyper mig i ansiktet och jag är alldeles rödblommig när vi tillslut stannar. Jag ser mig omkring. Framför mig ser jag London Eye och jag kastar en snabb blick på Harry.

’’Surprise!’’, säger han och ler och pekar upp mot London Eye. Jag känner snabbt efter i mina byxfickor och känner att jag glömt plånboken.

’’I’ll pay for you’’, säger han som om han läst mina tankar.

’’No, your not’’, proteseterar jag bestämt.

'’Of course I am going to pay for you Madame’’, säger Harry med löjlig röst och drar mig mot kassan och betalar. Sedan hoppar vi in i en gondol/korg.. Efter att några till passagerare hoppat in i en annan gondol så startar hjulet.

.

När vi kommit nästan högst upp kan jag se hela London och solnedgången.

’’Oh My God, this is awesome! Säger jag och går till kanten.

Utsikten är verkligen spektakulär. Jag kan se Buckingham Palace, Themsen och allt annat som London har att bjuda på.

Då känner jag även hur någon kramar mig bakifrån och jag vet givetvis vem det är.

Harry vilar sitt lockiga huvud mot min axel och tillsammans ser vi ut över hela London.

’’This is just like in a movie’’, säger jag drömmande och känner Harrys värme mot mig.

’’Yeah, I know, but it’s not’’, svarar han.

Jag vänder mig om och möter hans varma gröna ögon. Sedan blir jag allvarlig.

’’But, what happens with Isabel?’’, frågar jag tveksamt och vänder blicken mot utsikten. Sekunderna går och plötsligt känner jag två kupade händer ta tag om mitt ansikte och vrider det mot Harrys.

’’Forget Isabel. I dont want her. I want you.’’, nästan viskar han och böjer sig fram mot mig så att våra läppar möts.

Det känns som att jag ska svimma, för kan det verkligen bli mer romantiskt än såhär?

Smaken av mint tränger in i mig och jag kan känna hur det brinner inom mig. Jag vill bara ha mer men behärskar mig själv och drar läpparna motvilligt undan.

’’I just want you to know that you are the girl I ever dreamed about. Can you please forgive me for what happened before? Säger han nervöst och sänker ner sina händer och famlar efter mina fingrar. Han flackar med ögonen och återigen kan jag se hur en lock har smitit ner över pannan. Jag viftar bort den med mitt pekfinger och för sedan mina fingrar ner mot hans silkeslena kind.

Jag ser honom rakt in i ögonen och jag kan se hur oron att jag ska svara Nej eller något annat hemskt plågar honom. För att inte plåga honom mer besvarar jag frågan med en kyss och jag kan känna hur han ler.

För, just nu skiter jag i vad som har hänt tidigare.

Kanske min au pair tid hos Harry kan bli rätt så lyckad ändå?

____________________________________________________________________________________________________________

Kapitel nio här då. Försökte få ihop det lite extra bra, men ja, vet inte riktigt hur det gick så lämna gärna en kommentar om vad ni tycker om det hela !

Kram :))

 

Melissas point of view

.

Jag vaknar av väckarklockans pip och reser mig mödosamt upp ur sängen.

Jag har verkligen inte sovit ut känner jag men är på bra humör ändå av någon anledning. Kanske för att det är min första dag på språkundervisningen.

I brevet som jag fick från skolan innan jag åkte till London stod det att vi kommer vara som en grupp på runt 25 personer med blandade nationaliteter. Som jag fattade det så kommer jag inte heller vara den ända svensken i klassen heller, så det känns ju skönt.  

Jag äter snabbt lite frukost och packar ner alla nödvändiga saker för språkundervisningen. När jag slår upp min garderob så blir jag ställd. Vad skulle jag ha på mig? Och varför planerade jag inte det igår kväll i såna fall?

Med en hastig ögonkast mot fönstret konstaterar jag att min gröna långärmade smiley tröja och svarta jeans blir bra att ha idag. Vädret igår var inte helt hundra och idag är det bara runt 15 + ute och väldigt molnigt. Håret sätter jag bara upp i min vanliga slarviga knut, några drag med mascaran och jag är färdig.

Jag tar upp min väska, ser igenom så att jag packat ner allt viktigt, kastar en blick över mitt rum för att försäkra mig om att jag har med mig allt och lämnar sedan rummet.

Idag har jag nämligen bestämt mig för att inte ens ägna Harry en enda tanke.

För mitt eget bästa.

.

När jag kommer ut från huset tar jag fram min iPod och slår igång en Maroon 5 låt och börjar gå mot en busshållplats som ligger lite längre bort.

Jag får fråga några äldre kvinnor om bussen går mot Oxford. Som tur så nickar dom.

Bussen kommer och  jag får stå upp för det är så mycket folk.

Jag märker att några yngre tjejer viskar och tittar på mig jättemycket och jag undrar varför.

Ser jag verkligen jättesvensk ut? Eller vad är det frågan om?Men jag ignorerar de istället och hoppar av bussen vid rätt hållplats.

Efter att jag fått fråga några människor efter vägen så står jag äntligen med andan i halsen framför min skola. Jag tappar hakan.

Den är verkligen enorm. Kanske är det inte så konstigt för att den är ihopslagen med en annan skola, men den här var så många gånger större än min som jag hade gått i, i Sverige. Jag börjar gå längs den asfalterade vägen mot entren.

Det känns som att allas ögon är riktade mot mig.

.

Korridoren jag kommer till är verkligen full med folk och jag vet verkligen inte åt vilket håll jag ska gå. Det är så mycket folk så att vilket steg jag än tar bli jag iväg knuffad. Även här inne glor många, speciellt tjejerna.

Jag ser upp och ser att det står RECEPTION med stora bokstäver på en skylt som pekar mot höger så jag går åt det hållet.

Precis när jag rundar hörnet stöter jag ihop med någon som jag råkar slå pannan i.

Jag tappar nästan balansen men lyckas hålla mig på benen.

’’Herregud, förlåt!’’, slinker det ur mig innan jag kommer på mig själv om att personen antagligen inte kan svenska.

’’I’m so sorry, are you okay?’’, ändrar jag mig till istället. Jag kan se att personen jag krockade med är en brunhårig tjej med axellångt platt hår som håller sig för huvudet.

’’Det är okej, du då?’’ svarar hon och jag hör till min lättnad på rösten att hon inte är sur.

’’Är du också från Sverige?’’, frågar jag förvånat istället utan att besvara frågan.

’’Jaa, jag heter Elaine’’, svarar hon.

’’Mitt namn är Melissa’', svarar jag och ler lättat.

’’Är du också au pair?’’, frågar Elaine.

’’Japp’’, svarar jag och sneglar mot en väggklocka. Uppropet i aulan börjar om fem minuter. ’’Shit! Vet du vart aulan ligger? Uppropet börjar om fem minuter!’’, utbrister jag stressat.

Elaine vänder sig om och ser mot klockan.

’’Kom med mig då, jag är på väg dit’’, svarar Elaine och jag hakar på henne.

Elaine verkar vara jättetrevlig och vi slutar inte prata förens vi satt oss ner i aulan och en kvinna börjat tala sitt välkomsttal. Sedan är det dags för upprop och jag hoppas något så innerligt att jag hamnar i samma grupp som Elaine. Det skulle verkligen underlätta mitt liv just nu.

’’Melissa Ribb, group 2’’, säger kvinnan. Allas blickar riktas direkt mot mig. Hur kunde de veta vem jag var? Nervöst går jag upp till kvinnan skakar hand och får en bunt med papper som har stämpeln FOR YOUR INFORMATION på och går tillbaka till Elaine.

’’Jag fattar inte, men varför stirrar alla på mig?’’ viskar jag i hennes öra. Hon ser på mig som om jag vore helt utom räddning.

’’Vet du seriöst talat inte hur många tjejer här önskar att de vore i dina kläder just nu?’’, svarar hon.

Det hoppas jag verkligen inte, tänker jag och skakar på huvudet.

’’Du är au pair hos Harry Styles, hallå där liksom. Alla vet det, ni två är One Directions största snackis just nu’’, skrattar hon och försöker låta diskret. Men det klarar i alla fall inte jag av att vara.

’’VA!?’’, flyger det ur mig, alldeles för högt. Återigen vänder sig alla om mot mig. Hon hinner inte svara innan hennes namn ropas upp. ’’Elaine Löfdahl, group 2’’. Hon reser sig upp och försvinner upp till kvinnan och tar emot samma bunt papper och trippar sedan tillbaka till mig på sina svarta kilklackar.

Introduktionsdagen som det tydligen kallades för flyter på och vi slutar halv tolv. Gruppen verkar helt okej och det var bara jag och Elaine som kom från Sverige så snacka om tur jag hade som fick henne i min grupp. Resten var mest från Asien och Afrika, men även några från Centraleuropa.

Det var några som hade frågat mig under dagen om mig och Harry men jag hade svarat med att jag bara var hans familjs au pair och inget mer. Sedan fick dom tro vad dom ville.

Nu stod jag och Elaine utanför skolan.

’’Kan vi inte hitta på något? Som att åka in till Oxford Street?’’, säger hon och slänger med håret.

’’Nej, jag kan inte, min värdfamilj vill nog att jag ska komma hem städa eller så’’, ursäktar jag med. Hon harklar sig.

’’Du har faktiskt rätt till att få lite egentid också!’’, menar Elaine. Jag tänker efter. Okej då, jag hade faktiskt ingen ledig tid idag så det borde nog inte skada något om jag är borta ett par timmar.

’’Ja men då åker vi då!’’, svarar jag glatt och vi tar tunnelbanan till Oxford Street. Vi går i affärer i timmar och det är verkligen tur att jag hade med mig plånboken när vi hamnar i Stratford på Victorias Secret. Jag går lös på alla underkläder och när vi kommer ut från affären har vi minst fem påsar vardera med innehåll därifrån.

’’Gud, det känns verkligen i fötterna!’’, säger jag och sätter mig på en bänk när vi kommer ut från köpcentrumet. ’’Gör det inte ont för dig, speciellt när du går i klackskor?’’ frågar jag Elaine och nickar mot hennes fötter.

’’Inte direkt’’, säger hon men sätter sig ändå bredvid mig. Vi beslutar oss om att vi ska åka hem. Vi  blir tvungna att åka in till stan för att sedan hoppa på våra bussar som tar oss hem. När vi ska skiljas åt ställer hon ner kassarna och ger mig en snabb kram innan hon hoppar på sin buss och den börjar rulla.

Då märker jag att hon glömt sina påsar med allt hon shoppat som står framför mig. Jag tar upp dom och tänker att det är tur att vi har lektioner imorgon också så att jag kan ge henne det.

Sedan hoppar jag på min buss som tar mig hem.

Harrys point of view

.

Jag rycker till när jag hör hur ytterdörren nerifrån öppnas.

Det måste vara Melissa som kommit tillbaka. Det får jag även klart för mig när jag hör min mammas utskällning på henne.

Jag kastar på mig en v-ringad t-shirt och jeans innan jag smyger ut till trappan för att försöka se vad som står på.

Strax nedanför trappen ser jag mamma som står med armarna i kors och Melissa med flera Victorias Secret påsar i händerna, stå och stirra på varandra.

’’Where have you been?’’, säger mamma med dämpad ilska i rösten.

’’I was shopping with a friend’’, svarar Melissa och våra blickar möts för bara någon bråkdels sekund innan hon ser tillbaka på mamma. Hon ser nästan hjälplös ut där hon står även om hon är ett halv huvud längre än mamma.

Fan, hon har sett mig.

Även om vi inte hade ögonkontakt under mer än en halvsekund kunde jag fortfarande känna hennes bedjan om att jag skulle komma ner och styra upp det hela. Men jag rör mig inte ur fläcken.

’’So you thought you could just skip your job here and go and buy some underwear?’’. Mamma sliter påsarna ur händerna på Melissa som försöker streta emot med lyckas inget vidare.

’’You can’t just take my things like that!’’, skriker hon. Mel är alldeles högröd i ansiktet. 

’’Of course, I can. You need to deserve things here, you know’’, ryter mamma med en rejäl betoning på ‘’deserve it’’. Melissa suckar djupt och mamma lämnar henne där nere och fortsätter bort i huset.

Jag slinker kvickt in i mitt rum innan Melissa kommer uppför trappen.  Utanför dörren hör jag hur Mel mumlar något på svenska innan hon går in på sitt rum och smäller igen dörren.

Hennes röst lät sårad och som om hon var nära till gråten. Jag vill bara gå och krama om henne men vågar inte. Jag kan höra hur hon snyftar något obegripligt och jag vill bara slå till något för min feghet.

Jag lägger mig på sängen men reser mig snabbt igen.

Nu vet jag exakt vad jag ska göra.

_____________________________________________________________________________________________

Kapitel 8. Passar på att publicera det under X-factor pausen! Hoppas att ni såg 1Ds hälsning!:)

Kram och fortsätt att kommentera ;)

Melissas point of view

Söndagen går i segt tempo och jag får ingen skymt av varken Isabel eller Harry. Mrs. Cox säger inget heller utan tjatar bara lite extra på mig om att jag ’’har missat ett hörn’’ där jag dammsugar eller rensar.

Jag känner mig helt utmattad när jag slänger mig på sängen efter en hel dags sysslor utan paus. Igår var det ju jag och Harry, men idag bara jag.

En klump börjar växa i magen på mig och jag vet varför så jag bestämmer mig att inte tänka på Harry.

Att vara olyckligt kär är nog det värsta som finns. Jag hade varit det förut några gånger och det hade gått över efter bara några dagar, men det här var riktigt, riktigt smärtsamt.

Som om något försökte äta upp mig inifrån.

Jag checkar mobilen istället och ser att jag fått ett nytt sms från Louise. Jag läser igenom det snabbt och får reda på att hon har börjat dejta Adrian som gick i samma klass som mig och Louise i grundskolan och att hon inte kan fatta att jag får hänga med Harry Styles från One Direction och att jag är knäpp som inte ens visste visste vilka dom är.Jag orkar inte svara eftersom att det bara får mig att tänka på Harry.

Jag vill se honom, röra hans mjuka lockar, bländas av det breda leendet se in i de smaragdgröna ögonen, känna hans andedräkt som doftade svagt av mint.

En tår rinner ned för min kind. Stinget av saknad och närhet attackerar mig.

Det var längesen jag fick känna mig älskad på riktigt och jag minns väl i vilken katastrof det slutade. När jag var tillsammans med David i åttan och vilken skit jag fick för det sedan.

När jag tänker på det så vill jag bara spy.

Istället för att bara sitta på sängen och gråta så går jag och gör mig i ordning för kvällen och ser att klockan är mycket.

Jag har nämligen en språkundervisnings lektion som jag ska gå på imorgon och den börjar klockan nio och jag är väldigt nervös och spänd över det.

Samtidigt kommer det nog ändå att kännas skönt att lämna huset, för det har jag inte gjort på två dagar nu. Hur jag ska komma till själva skolan har jag ingen aning om, men jag vet i alla fall adressen.

Jag lägger mig i sängen och börjar lyssna på musik. Tyvärr så märker jag att alla låtar bara påminner om Harry så jag slutar snabbt att lyssna.

Jag somnar inte förens kvart i två.

Harrys point of view

.

Hela söndagen tillbringar jag hos Isabel och vi rör oss på en yta som inte är större än 10 kvadratmeter vilket är Isabels rum. Jag har suttit och lyssnat hela dagen på allt skolskvaller, vad hon tycker om Melissa och allt annat mellan himmel och jord.Mina öron är som två potatissäckar när jag lämnar henne.

.

När jag kommer hem är det väldigt sent och jag antar att alla sover för det är knäpptyst i huset och alla lamporna är släckta.

Jag inser även att jag faktiskt inte ätit något idag och känner hur min mage kurrar. Så jag micrar lite rester från tacosen jag och Melissa gjorde. Jag blir påmind om henne och skäms över att jag inte tänkt på henne på hela dagen och hon måste nog antagligen sova vid det här laget.

Efter jag ätit klart går jag upp för trappen. Jag kan inte låta bli at gå mot Melissas rum.

Sakta, sakta trycker jag ner handtagen och kikar genom den minimala springan. Genom den kan jag se hur Melissa sover och hon ser så fridfull ut där hon ligger.

Ångesten väller upp i mig och jag blir tvungen att stänga dörren försiktigt och tassa iväg till mitt rum.

Jag borstar tänderna, drar av mig mina solkiga kläder och slänger dom på fotöljen innan jag kryper ihop i min säng.

__________________________________________________________________________________________________________________________________

Det här blir som en liten mellandel inför kapitel 8 kan man säga.

Ska även försöka se till få det kapitlet skrivet idag så att det kommer upp imorgon eller förhoppningsvis ikväll! :)

Ni har väl även märkt en liten omstyling på bloggen? Ändrad stil på texten och i kommentarsfältet, hoppas det blev bättre!

Har även sett att antalet besökare har ökat mycket under de här dagarna, så det känns ju jättekul!!
Fortsätt så och glöm inte att kommentera er åsikt!

Kram! :)

Fortfarande Melissa

.

’’I didn’t know that you like to sing? THIS was awesome!’’, utbrister Harry och ser helt chockad ut.

Jag rodnar som aldrig förr och slänger en kudde i ansiktet på honom.

’’Hey, why did you do that!?’’, säger han och skrattar. ’’Seriously, you are awesome.’’ Fortsätter Harry och plockar upp kudden innan han kommer och sätter sig bredvid mig.

'’No Im not’’, svarar jag och trycker en annan kudde mot mitt ansikte så att han inte ska se hur röd jag är. För seriöst talat, det där var verkligen pinsamt. ’’Ehm…Yes? You are?’’, säger Harry och drar bort kudden från mitt ansikte.

’’You need to teach me how to play guitar. Pleaaaase’’, säger han och gör valpögon. Jag går med på det och vi sitter och övar och jag visar hur han ska ta olika ackord.

’’Wow, this is much harder then I thought!’’, säger han.Det går trögt och snart ger han upp.

‘’This is not my thing, Mel’’. Säger han och ser på mig. Jag rycker på axlarna.

''Well, you can't be a pro at the first time, svarar jag.

Det blir pinsam tystnad i ungefär tio sekunder innan Harry bryter den.

’’What do you think about this place?’’.

‘’It wasn’t what I excpected but it’s fine’’, svarar jag osäkert.Harry ser på mig i några sekunder. Under de sekunderna hinner jag lägga märke till en tatuering på hans underarm som visar sig vara en stjärna. Jag ska precis fråga vad den står för innan han svarar.

‘’I can talk to mom and see if you can skip some work because that we did today was way to much job for only you’’, säger han.

Jag känner mig en aning osäker och vet inte åt vilket håll jag ska se åt. Jag fäster blicken på han hår.

’’No, no it’s fine! I promise’’, försäkrar jag honom med.

Harry nickar och våra ögon möts. En liten lock av hans hår har fallit ner en bit över pannan och jag kan inte låta bli att tycka att han ser bedårande ut. Han tar ett djupt andetag.

’’I really need to tell you that you are such a nice and beautiful person’’ Jag kan se hur han rodnar.

’’And you have very beautiful hair too’’, lägger han tafatt till och börjar tvinna sina fingrar längs min fläta samtidigt som han för sin andra hand mot min. Han ler sitt vackra sockersöta leende och jag bara smälter. Sa han verkligen att jag var vacker? Det händer inte mig så ofta att någon säger så.

‘’well, thank you so much, I love your curls too!’’, svarar jag glatt överraskat. Harry ler lite och tar bort handen och börjar gräva i sin egna byxficka.

’’The reason I came to you was that you had forgot your iPod in the bathroom downstairs’’, säger han och fiskar upp min rosa iPod.  

‘’ O thank you so much!’’, säger jag och tar emot den.

‘’I saw , and heard of course, that you have really good music taste. Do you like Oasis?’’. Jag känner hur generad jag blir eftersom att jag blir påmind igen om när jag satt och sjöng här utan att veta om att jag hade fått publik.

’’Yes, Wonderwall is my favourite song’’, säger jag och börjar tvinna mina fingrar längs min fläta.

Det känns spännande att sitta här ensam med Harry. Han ser mig och jag ser honom. Det finns inget mellanting. Det kanske finns något där. Som den där lilla gnistan jag känt förut växa sig större och större.

’’Actually, the boys and me had made a cover of just that song at the beach. Would you like to see it?’’, frågar han.

‘’Yes of course, I would love to see it!’’, säger jag exalterat och lägger ifrån mig gitarren. Han plockar fram sin egna iPod och vi måste sitta nära bredvid varandra. Jag kan känna hans muskler gå på helspänn genom den vita t-shirten. Videon startar och jag ser hela gänget sitta i sanden och sjunga.

.

Jag faller som i en drömsk melodi och vaknar först till när Harry reser på sig tvärt och alldeles för snart.

’’I’m sorry, but I need to take this’’, säger han och pekar på sin ringande mobil.

Jag kan se att han ser lite små irriterad ut på att det ringer och försvinner snabbt ut genom dörren.

’’Isabel?’’, hör jag honom säga utanför dörren. ’’How are you? What is it?’’ Jag hör hur orolig han låter. ‘’Yes babe, I will be there in a minute’’. Sedan hör jag hur han springer ner för trappen och hör hur ytterdörren stänger igen med en smäll.

Det är då jag kommer på en  sak när jag känner hugget i magen när han nämner hennes namn.

Jag har blivit så vansinnigt förälskad i Harry att jag bara vill gå och dö och föruttna i ett hörn. Hur kunde jag vara så dum att ens känna eller tro något om oss.

Skulle en kille från One Direction verkligen vilja dejta mig?

Speciellt när han redan har en flickvän.

Han kallade henne babe.

Mig kallade han Mel.

Harrys point of view

Jag känner hur min mobil börjar vibrera i byxfickan och snart ger den ifrån sig min ringsignal. Jag ser hastigt på Melissa men hon verkar vara i en helt annan värld.

På displayen står det Isabel och jag känner mig lite irriterad över att hon ringer. Jag skakar lite lätt på Melissa och hon hoppar till.

’’I’m sorry, but I need to take this’’, ursäktar jag mig. Jag kan både se och känna besvikelsen i Melissas ögon, så jag lämnar rummet så snabbt som möjligt och svarar i telefonen. Jag kan höra snyftningar i telefonen och jag blir genast orolig.

’’Harry’’, hör jag henne snyfta.

’’How are you? What is it?’’, frågar jag.

’’Can you come please? Something creepy is slamming outside the front door and it freaks me out!’’, svarar hon. Jag nickar fast jag vet att hon inte kan se det och svarar att jag är där om någon minut. Jag lägger på och rusar ner för trappen, smäller igen ytterdörren och springer ut till bilen.

Motorn går igång med en rivstartning och känner hur min puls höjs. Det är först när jag parkerar in på Isabels uppfart som jag kommer på att jag kanske borde ha sagt hejdå till Melissa och inte bara stuckit sådär. Jag skäms en aning.

.

Jag kliver ur bilen, låser den och går försiktigt upp mot huset. Då ser jag vad det är som låter.

Det är en kvast som har farit illa och ligger och slår högljutt mot husväggen. Jag pustar ut och ställer tillbaka den där den alltid brukat stå och plingar på.. Jag behöver inte vänta länge förens jag omfamnas av en snyftande Isabel.

’’What whas it?’’, frågar hon mig när vi kommit upp till hennes rum.

’’It was a broom that slammed to the wall’’, säger jag och sätter mig på hennes säng. Isabel ser på mig oförståndigt innan hon sätter sig i mitt knä.

’’So good that you are my hero and saves me from creepy brooms’’. Jag drar in hennes starka parfymdoft i näsan och känner hur jag får kväljningar.

’’How is it with the slave?’’ frågar hon och fnissar. Jag vet direkt att hon syftar på Melissa.

‘’She’s fine. I think’’, svarar jag och tvingar fram ett leende. Egentligen vill jag bara kasta Isabel åt sidan och köra raka vägen hem till Melissa men gör inte det.

’’ I mean, she looked like a…’’.

’’Shh…’’, avbryter jag henne. Jag tål bara inte att höra hur hon snackar skit om Melissa. Det gör för ont i mig. Speciellt när jag vet att jag inte är ett dugg bättre själv. Istället börjar jag kyssa Isabel på halsen samtidigt som hon trycker sig närmre mig.

__________________________________________________________________________________________________

Sjätte kapitlet!

What do you think? Var det bra, eller var det dåligt?

Minst 5 kommentarer för det sjunde kapitlet! :D

Kram

 

Halloj där! Tänkte passa på att uppdatera lite med detta inlägg.

Idag blir det denna outfit som gäller (blir inte så kallt om man har strumpbyxor/tights till!) för att 1D vann ju 3 awards på VMAS i fredags!

För er som missade att se hela programmet på TV så kan man se det här!

Och angående novellen så håller jag på med kapitel 6, så det kommer så fort som möjligt! :)

 

Kram!

 

 

.

Får be om ursäkt om bloggen ser allmänt konstig ut just nu. Men vad jag vet så är det fel på själva blogg.se. Så hoppas det löser sig snart! Så bjuder istället på en bild på Niall som faktiskt fyller år om några dagar. (om ni nu kan se det här inlägget!)

Kram

 

Jag går ner till köket och går mot baksidan av huset. Jag går förbi allt från elfenbensvita skinnsoffor till flera meters höga krukväxter. Jag hör inte en endaste människa och antar att jag måste vara den enda som är hemma.

Tillslut kommer jag till en altan och inser att jag faktiskt inte har utforskat det här huset utan bara varit i köket och på den delen av övervåningen där jag bor.

Huset är verkligen jättefint, men ska jag sköta allt det här? Tur att jag tog mig tid att gå den fem lektioners långa au pair kursen innan jag reste hit.

När jag kommer ut på den stora altanen får jag mig ännu en chock. Framför mig finns en stor, grön vildvuxen gräsmatta. Till höger en kvadratformad pool, till vänster en grill och jättemycket blommor och växter av olika sorter. En svag doft av rosor når min näsa och jag antar att doften måste komma från klätterrosorna som växer på husväggen.

Jag sätter kurs mot ett litet skjul som står placerad i högra hörnet av den stora gräsmattan. Jag letar reda på en häcksax och en stege och går mot den vildvuxna häcken som sträcker sig högt ovanför mig och klättrar upp på stegen. Innan jag börjar klippa slår jag igång min rosa iPod Touch så att jag inte ska dö av tråkighet.

.

Efter sisådär en halvtimme har jag inte ens hunnit med halva långsidan och svetten bara rinner från pannan. ’’What you are accurate’’, hör jag någon säga bakom mig och jag blir så överraskad så jag hoppar till.

Men jag råkar halka till med den vänstra foten och tappar balansen och faller till marken. Det enda jag hinner tänka är att det kommer att göra förfärligt ont.

Men istället för att landa på en hård gräsmatta fångas jag i ett par starka armar. Jag vrider mig lös och vänder mig snabbt om för att se vem det är.

’’You shouldn’t do that hard work when the sun is like strongest’’, säger Harry och ler. Sedan försvinner leendet och han ser orolig ut. ‘’Are you okay?’’, frågar han och ser på mitt högra ben.

Jag ser frågandes ner på mitt ben och ser att jag har lyckats riva upp ett stort sår som det pumpar ut blod ifrån och det är först jag ser det som jag känner smärtan.

’’I must had hurt myself with the hedge trimmer when I fell’, säger jag.

‘’Come with me, so we can fix that’’, säger han och pekar på mitt sår.

‘’No no, I’m fine’’, säger jag och försöker låta övertalande. Harry lägger huvudet på sned och skakar sedan på det.

’’Do you really think I’m gonna accept that answer?’’, säger Harry och ler så att alla tänderna syns. Återigen känner jag den där lilla gnistan tändas inuti mig, och jag vet inte varför, men det känns bra.

Jag följer efter och märker inte att jag har med mig häcksaxen förens Harry noterar det.

’’You dont need to take that with you. Leave it just here outside’’. Jag nickar tafatt och sedan går vi mot ett stort badrum. Han säger åt mig att jag ska sätta mig på toastolen medan han börjar rota i ett skåp. Jag tar snabbt och diskret ur min iPod från min bh när han inte ser och lägger den på ett litet bord som står mittemot.

Han tar fram lite sprit och några bomullspads.Medan han baddar börjar han prata med mig.

’’I just wanted to say sorry for how the morning started. But, yeah, instead I scared you’’. Jag blir ställd. Vad har han att säga förlåt för?

’’don’t be sorry, you did nothing’’. Säger jag förvånat. ’’I was the one who made a not-so-beautiful-breakfast-entrance and spilled all orange juice on your floor, not you.’’ Jag kan se hur det rycker lite i Harrys mungipor. ‘’And made your girlfriend bag ’’juciefied’’, lägger jag till. Då börjar han skratta istället.

’’Oh, yes. Isabel can be a real witch when she is mad’’, säger han. Jag börjar skratta jag med.

Undertiden sätter Harry på ett lagom stort plåster och jag studerar i smyg hans mörka lockar och hans gröna ögon som får mig att tänka på smaragder.  När han är klar ställer jag mig upp och det känns faktiskt redan bättre.

.

Vi går ut från badrummet.

’’What quiet it is today. Is it always like this?’’, frågar jag.

’’Yes. Gemma, my sister, is working and my mum to, they will come home very late. My stepdad is in Australia with his job and will not be coming home for the next five months. Isabel leaved after your not-so-beautiful-breakfast-entrance’’. Jag kan se att det rycker i mungiporna återigen när han härmar mig med vad jag hade sagt. ''So i’m the only one who’s home today’’.

Jag nickar. Sedan börjar jag gå mot altanen.

’’I guess I need to go back to ’’work’’ now, and thank you so much for helping me with my sore’’, säger jag. Men jag hinner inte ens trycka ner handtaget till altandörren innan jag hör Harry säga bakom mig

’’Wait! I can help you!’’. 

’’Harry, you don’t need to. It’s my job, not yours’’.

‘’However, I insist. I saw what could happen!’’, svarar han och pekar på mitt omplåstrade ben. Jag skrattar till.

‘’Really?’’, säger jag osäkert.

’’Really, I dont let mum know anything.’’, säger han och går förbi mig samtidigt som han blinkar med ena ögat. Jag noterar även att han går förbi mig väldigt nära. Och jag förstår inte varför jag noterar det. Nu får jag faktiskt ta och ge mig.

.

Jag tar upp min häcksax och går bort mot stegen. Harry är hos mig på någon minut med likadana verktyg. Under tiden vi klipper skrattar jag mer än vad jag tror har gjort på flera år. Jag får även veta att han spelar i ett band som heter One Direction och att han kom hem igår morse från Berlin.

Det slår mig att det måste ha varit han och resten av bandet som jag såg igår på flygplatsen. Jag får även veta att deras band har släppt en rätt så ny singel som heter What Makes You Beautiful och att de nu håller på att spela in deras första debut album som planeras att komma i november.

Jag tycker att det låter jättespännande men ursäktar mig om att jag aldrig har hört talas om varken One Direction eller deras låt. Jag får också reda på att eftersom bandet börjar slå igenom internationellt nu så tycker han om att komma hem för att det ligger så avskilt från allmänheten.

Att han får vara sig själv utan att vara rädd för en massa fotografer och att han nu är ledig från bandet i ungefär en vecka innan det är dags igen. Han undrar också en massa saker om mig så det tog inte lång tid innan han visste allt om mig.

.

Tillsammans klipper vi häcken snabbt och jag märker att det verkligen är lätt att prata med honom. Vi gör alla sakerna på min to-do-list och allt går som en dans på rosor.

När vi är klara ungefär fyra timmar senare, alltså när klockan är fyra på eftermiddagen känner jag hur hungern tar ut sin rätt.

’’I guess we are done then’’. Säger Harry och lutar sig över min axel och läser snabbt igenom vad som står på listan.

Jag känner hans andeträkt som doftar svagt av mint och jag får gåshud. 

’’Are you hungry?’’ Jag vänder mig om och nickar. ‘’Do you like tacos?’’, frågar han.                                  

''Of course'', svarar jag.

'’Okey, let’s make som tacos then!’’, säger Harry.

_____________________________________________________________________________________________

Fjärde kapitlet ute nu. Vad tycker ni? Kommentera er åsikt och ge tips om vad ni tycker ska hända osv. :D

Kram!

 

Jag vaknar av att solljuset kittlar mig i ögonen samtidigt som jag hör hur det är någon som hojtar och bankar på dörren.Jag drar kudden över mitt huvud och trycker den för öronen. Det var längesedan jag blev väckt på det här viset och jag öppnar sakta ögonen och ser att klockan är kvart i åtta.

.

’’Melissa! Wake up! Have you forgotten that you are an au pair!? I want my breakfast in fifteen minutes!’’ hör jag mrs. Cox. Jag drar mig upp ur sängen och sätter upp håret I en knut och tar på mig mjukisar och en slapp t-shirt. När jag passerar en dörr stannar jag till och konstaterar att det är Harry som jag träffade igår som mumlar något som följs av läten av kyssljud. Isabel måste ha stannat kvar här över natten, och Gud vet vad de kan ha gjort medans jag låg och sov i rummet intill?

Det hugger till i magen i mig, men låtsas inte om något utan fortsätter ner mot köket.

.

I köket sitter mrs. Cox med hårspolar på huvudet och läser tidningen. ’’Good morning’’, säger jag och börjar ta fram för frukosten.

’’You know'', börjar hon '' I don’t like lazy kids. Have you read or even listen to the rules? Rules are made to follow’’, säger hon strängt utan att ens se upp från sin tidning.

’’Yes, ma’m’’, svarar jag. Jag fixar ihop en clubsandwich, häller upp juice och tar ett äpple, ställer allt på en bricka och ställer det framför mrs. Cox. Hennes glasögon har halkat ner på näsan och hon ser genast trettioår äldre ut där hon sitter med sin plommonfärgade silkes morgonrock och alla hårspolar. Mrs. Cox påminner mig läskigt mycket om min farmor till utseendet och jag ryggar tillbaka en aning.

’’ I’m not the only one who’s hungry’’.  Jag fattar vinken och börjar göra i ordning tre stycken till men hejdar mig. ’’Is Gemma home?’’.

’’No, she’s at work.’’, svarar mrs.Cox. Jag nickar fast jag vet att hon inte kan se det och gör i ordning två till istället, för jag antar att den där motbjudande Isabel ska ha en också.

.

Jag balanserar två brickor med höga juice glas på, samtidigt som jag sakta går uppför trappan och mot dörren där jag hörde ljuden ifrån.

Jag knackar försiktigt på med ena armbågen och jag hör fotsteg närma sig.

Det är Isabel som öppnar. Hon har inte mycket till kläder på sig. Ett tight linne som man kan se att en rosa spets bh kikar fram igenom, alldeles rufsigt och tovigt hår och små spetstrosor på. Jag sväljer hårt och drar på mig ett fejkat leende.

’’Good Morning. Sleep well?’’, säger jag och försöker låta så glad och trevlig som möjligt. Men Isabel rör inte ens en min.

’’So where can I put your breakfast?’’, undrar jag.

‘’Ehm…I can…’’Börjar Isabel. Istället ser jag hur Harry halvligger i en säng snett bakom Isabels rygg och hur han diskret pekar att jag kan ställa brickorna på nattduksbordet bredvid. Utan att lyssna klart på Isabel försöker jag tränga mig förbi och gå dit Harry pekade.

Plötsligt känner jag hur något stöter till mina brickor och de flyger okontrollerat ur mina händer och rakt ner på golvet så juicen bara stänker över hela golvet. Jag ger ifrån mig ett litet skrik.

Ingen säger något på ungefär två sekunder innan jag hör hur Isabel börjar gorma bakom mig.

’’Oh no! My Chanel bag!’’, skriker hon och jag ser hur en vit väska har fått lite orange apelsin juice på sig.

’’Oh my God, I’m so sorry!’’ säger jag och på några få sekunder är jag tillbaka med en massa papper.

’’How can you be so clumsy!? Your idiot!’’ fräser Isabel. Jag svarar inte utan forsätter torka upp röran och låter Isabel vräka ur sig alla möjliga elaka ord som bara haglar över mig.

När jag erbjuder mig att torka av hennes väska fräser hon bara

’’Dont touch!’’. Harry erbjuder sig även att hjälpa mig men jag säger kort att det inte behövs och lyfter upp båda brickorna och går snabbt mot dörren. Isabel viskar kort i mitt öra som får mig att rysa av hennes dåliga andedräkt.

''Watch your step, giraffe. This haven't even started'' , säger hon och smäller igen dörren bakom mig. Jag tassar ner till köket och finner till min lättnad att mrs. Cox inte är där och jag diskar allt snabbt. Sedan gör jag i ordning två nya mackor och lämnar det utanför deras rum.

.

Jag känner hur vattenstrålarna träffar mitt ansikte när jag kliver in i duschen och funderar på vad Isabel viskade i mitt öra. ''Watch your step, giraffe. This haven't even started''.

Men jag skjuter undan tankarna efter en stund eftersom jag inte kommer på vad hon menar med det och kliver ut ur duschen. Jag får en känlsa av att det här är kanske hur Askungen hade det. Varför skulle jag drabbas av just samma sak? Typ Askungen-syndromet eller vadå?

Jag sveper en mörkrosa handduk om mig och kikar ut genom fönstret. Det är stålande väder ute och termometern visar runt 25+ grader. Det gör mig lite förvånad av två skäl.

Ett, det verkligen spöspöspö regnade igår och idag är det jättevarmt. Två, det är den 30 augusti och det borde vara mycket kallare eftersom att hösten i stort sett ska vara här nu.

Jag går tillbaka till badrummet och flätar håret i en fiskbens fläta och sätter på mig min blå favorit byxdress som har inslag av turkos och lapiz lazuli.

Sedan läser jag igenom min såkallade to-do-list.

Saturday

• The garden - water the flowers, mow the lawn, cutting the hedge .
• Clean the pool
• Hang the laundry at the backside of the house
• Vacuum the entire downstairs
• Polish the windows

Och en massa mer som jag ska göra.

Jag suckar men inser att jag nog kommer att få avdrag på min veckolön om jag inte gör som det står.

Är det verkligen såhär det är att vara au pair? Knappast.

__________________________________________________________________________________________

Passade på att skriva tredje kapitlet nu när jag hade sån himla skrivar lust så här har ni det!

Kommentera mera så får ni fjärde! :)

Kram!

 

 

Huset som jag står framför är enormt och går i gammal brittisk stil. Runt hela huset löper ett två meter högt staket och framför mig har jag en stor elektrisk grind. En stor damm eller vad jag ska kalla det för sträcker sig runt ungefär halva huset. Jag trycker försiktigt på den elektriska dörrklockan som sitter på grinden. Jag behöver inte vänta länge förens jag ser hur ytterdörren öppnas och ett huvud sticker ut.

Huvudet försvinner in i huset igen men är tillbaka på ett ögonblick med ett paraply i handen och jag kan se att det är en kvinna som småspringer ut till mig. Håret är stelt uppsatt och hon ser ut att vara i fyrtioårsåldern.

’’Are you Melissa Ribb?’’, frågar hon mig skeptiskt när hon kommer närmare. Jag nickar. Kvinnan låser upp grinden och jag går in genom den och hör hur hon låser efter mig. Jag vänder mig om och sträcker fram handen för att hälsa. Men hon tar den inte utan går bara förbi mig och upp mot huset samtidigt som hon muttrar något ohörbart för sig själv. Jag följer efter henne och när vi kommer in i hallen blir jag helt förstummad.

Jag kan inte låta bli att glo på allt. Det är så annorlunda  och jag är fascinerad. Inredningen är modern och ljus. Kvinnan ger mig en massa instruktioner om hur och vart jag ska lägga mina blöta saker och efter ungefär tio minuter slutar hon.

’’Thank’s for the information, mrs…? Frågar jag.

’’Mrs Anne Cox, but call me mrs.Cox’’, svarar hon. Hon vinkar till mig att jag ska följa efter henne. Jag följer efter med min stora väska och hon tittar hastigt ogillande på mig när jag drar den efter mig, men hon säger inget.

.

Huset verkar aldrig ha någon ände, vi går till höger och vänster, passerar alla möjliga rum och när vi går upp för en trappa stöter vi på en tjej med axellångt brunt hår.

’’Who is this?’’, frågar hon direkt och ser snabbt på mrs. Cox innan hon riktar ögonen mot mig igen. Tjejen ser  granskar mig från topp till tå och jag känner mig osäker.

Mrs. Cox harklar sig.

’’Gemma, this is Melissa and as you know she’s gonna be our au pair for a year’’, säger mrs.Cox och rättar till sin stela frisyr.

‘’Nice to meet you’’, säger tjejen som heter Gemma och går förbi mig utan att ta min hand. Mrs. Cox vänder sig om.

’’She is gonna be your neighbour because here is your room’’, säger hon och låser upp en dörr som ligger snett mittemot Gemmas rum.

.

Från att jag tar första steget till det andra in till mitt rum, så känns det som att jag hamnar i en helt annan värld. Detta får mig att tappa hakan ännu mer för bokstavligt talat så är det här rummet jättefint och hemtrevligt inrett. Det skriker verkligen ''Melissa Style'' om det, and I like it.

''Wow, is this really my room?’’, utbrister jag. Mrs.Cox nickar.

Jag ser ut över rummet en gång till och lägger samtidigt märke till att det finns ingen plats att ha gitarren på. Gitarren är min käraste ägodel och jag är hur rädd som helst om den. Jag skulle inte kunna sälja den för något.

’’Excuse me, but where can I have my guitar?’’, frågar jag och samtidigt som jag tar upp den från väskan. Mrs. Cox ser en aning förvånad ut.

’’Oh, you have a guitar with you… I guess you can find a place there you can have it’’, säger hon nonchalant. Sedan fortsätter hon. ‘’Because you are our au pair I expect you to do something, so here I have a list for you with things that I want you to do’’.

Hon tar fram en lång lista med massvis med saker som jag ska göra. Jag blir helt häpen och innan jag hinner svara fortsätter hon.

’’And we also have rules in this house. You can do some homework or what you get from your au pair lessons in my office between four and five o’clock. You need to ask me if you want to use the phone or internet. The phone is in our kitchen. And, No Boys. I’m not gonna stay here and talk all day, so you can find more rules one your list’’, säger mrs. Cox samtidigt som hon trycker ner en nyckelknippa i handen på mig och börjar gå mot dörren, men vänder sig snabbt om. 

‘’Oh, and also. I want you to pack up your things and meet me in the kitchen downstairs in fifteen minutes’’. Sedan vänder hon på klacken och lämnar rummet.

Det enda hon lämnar efter sig är den starka doften av parfym. Och kvar står jag. Med min gitarr i den högra handen och en lång lista i den vänstra. Det här kommer bli ett långt år mumlar jag för mig själv och börjar packa upp mina kläder.

Jag ser även att jag har ett eget badrum och slinker snabbt in för att duscha av mig. Det går bara på någon minut. Efter det sätter jag upp håret i en knut och drar på mig en t-shirt och jeans. Jag tar på mig koftan som mamma skickade med mig när jag är på väg ut från rummet.

.

Jag går nedför en trappa och går mot köket som vi passerade för bara några minuter sedan. I köket står mrs. Cox och ser allmänt sur och sträng ut. Jag kan se hur hennes pastellrosa kjol har veckat sig och hur hon irriterat försöker få den slät.

’’I hope you can cook’’, säger hon till mig.

’’Yes of course’’, svarar jag.

’’Then show me’’, svarar hon och ler lömskt. Det känns som om hon försöker testa mig och jag tycker det känns allmänt fjantigt men protesterar inte. Jag kör på ett säkert kort och bestämmer mig för att göra min egen special; hembakad pizza a la Melissa. Jag orienterar mig snabbt i köket och hittar allt jag behöver samtidigt som jag känner mrs. Cox hökögon i nacken och känner viss press och jag uppskattar det inte, men säger inget.

När jag precis håller på att knåda degen hör jag hur ytterdörren öppnas och hur några skrattar. Jag vänder mig om och ser en kille och en tjej stå hand i hand och fnissa. Killen har en stor resväska i ena handen.

’’Oh my God, are you already home?’’, utbrister mrs. Cox och går fram och pussar honom på kinden. ’’And you to, Isabel?’’.Jag kan se hur han rodnar. Mrs. Cox förvandlas från värsta surtanten till en kärleksfull mamma, på bara någon sekund.

''Yes, mom'', hör jag honom mumla till sin mamma. Jag blir imponerad över hur hon lyckas att byta humör. För själv är jag rätt dålig på sånt. Killen gör sig fri från henne och riktar blicken mot mig och ler.

’’Who are you?’’ frågar han nyfiket. Jag drar på mig mitt mest realistiska leende jag kan -som jag även känner bara blir en grimas - och sträcker fram handen.

’’My name is Mel…’’, mer hinner jag inte säga innan mrs. Cox avbryter mig.

‘’She’s our new au pair and she is from Sweden’’, säger mrs. Cox och ser på mig. Jag känner mig en aning förolämpad av att bli avbruten så tvärt men nickar bara. Han sträcker fram handen mot mig och säger att han heter Harry,  men då rycker tjejen bredvid honom i hans arm och de försvinner lika snabbt som de kom och jag får återgå till att göra pizzan. Mrs. Cox säger inget utan bara studerar mig. När jag stoppar in pizzan i ugnen så ber jag om att få låna telefonen och det får jag. Jag ringer hem till mamma och pappa. Jag berättar lite snabbt om att allt gått bra på flyget och att jag nu är framme.  Min mun säger att allt är toppen, även om den andra delen av mig vill säga att det är väääääääldigt annorlunda. Jag avslutar samtalet med en ursäkt om att pizzan är klar och återvänder till köket.

.

Av någon anledning känner mig väldigt nervös när mrs. Cox skär en bit från den nygräddade pizzan. Jag varnar henne om att det är oerhört hett men det struntar hon i. Hon stoppar en stor tugga i munnen och hostar till lite men sväljer. Sedan nickar hon.

Sekunderna går och jag väntar nervöst. Tänk om hon inte skulle tycka om det? Då kanske jag inte får min veckolön. Hon kanske till och med skickar hem mig? Jag skärper mig. Klart hon inte kan skicka hem mig bara för en liten pizza, eller hur? Nu får jag sluta och vara så fjantig. Mrs. Cox harklar sig ljudligt.

’’Actually, I like it’’, säger hon och jag kan se hur ett svagt leende gömmer sig bakom hennes stränga ansiktsuttryck.

.

Jag dukar snabbt på bordet och mrs. Cox säger åt mig att jag ska lägga upp pizzan på ett stort fat och ställa på bordet. Jag tar av mig det rosa förklädet samtidigt som Harry och hans flickvän som jag tror heter Isabel, kommer ner och sätter sig vid bordet. Mrs. Cox byter om till ’’kärleksfull mamma’’ och alla sätter sig till bords. Jag hamnar bredvid mrs. Cox och mittemot oss har vi Harry och Isabel.

Eftersom att alla är så tysta så säger jag smaklig måltid och börjar skära i pizzan. Men jag slutar tvärt när jag märker att alla stirrar på mig. Mrs. Cox harklar sig återigen lika ljudligt som förr,  och säger irriterat att de alltid ber en bön innan de äter och fräser av det sista med att jag är ouppfostrad. Jag blir lite generad och ber om ursäkt samtidigt som jag kan se hur Isabel hånler mot mig.

Även då kan jag notera hur ful hon är. Hon är kort och satt med blondt slitet hår och med ett helt lass smink i ansiktet. Hon har även ett alldeles för djupt urringat linne så man nästan ser hur de tittar ut. Jag kan även se Harrys blick vandra ner dit då och då. Alla håller i varandras händer och eftersom jag sitter mittemot Harry så får jag hålla hans hand. Jag känner en stöt gå genom mig men kopplar bort den snabbt och gör som de andra. Sedan får vi äntligen hugga in på pizzan. Jag är utsvulten och jag känner hur jag verkligen lyckats med pizzan från första tuggan. 

’Who did the pizza’’ frågar Harry och kollar upp på mig och mrs. Cox.

’’I did it. Do you like it?’’, svarar jag tystare än vanligt, osäker på om han tyckte om det. Men han nickar. ’’ I love it, you can open an own restaurant, girl! And I swear you will get five stars the first week’’ säger han och ler återigen sitt stora leende. Jag blir lite generad men vet inte om han driver med mig utan svarar bara med ett kort tack.

Resten av middagen känner jag mig allmänt utanför eftersom de pratar om skolan och allt som jag inte har att göra med. jag kan även känna Harrys blickar på mig som jag inte vet hur jag ska tolka, så jag känner mig bara obekväm.

.

När alla har ätit klart tackar de för maten och jag ställer mig för att diska utan att säga något. Mrs. Cox tittar nöjt på mig som om jag har fattat min plats i hemmet.

Sedan lämnar hon mig. Medans jag diskar lyckas jag även skära mig på en kniv och blir tvungen att hitta ett plåster. Jag finner ett i skåpet ovanför mig och återgår till diskningen.När jag är klar går jag mot mitt rum och slänger mig på min mjuka säng.

Jag letar reda på listan där alla mina ''sysslor'' står. Jag läser hur någon, antagligen mrs. Cox, textat med svart bläck i det högra hörnet att jag är fri från sysslor på min ankomst dag, vilket jag egentlien inte kan hålla med om. Jag tar fram min mobil och ser att jag har 30 stycken inkomna sms och 15 missade samtal.

Alla från min bästa vän Louise. Sms:en innehåller i stort sett bara: hur är stället? Vart är du? Har du sett någon snygg kille? Svaaaaaaara. Och så förstås ett; Kram Louise. Jag börjar knappa på mobilen.

.

Hej Louise!

England skiljer sig verkligen från Sverige och jag har hamnat i ett enormt hus. Vet inte ens vart mitt rum ligger, haha. Jag bor hos en familj med sina två ’’barn’’.

En kille som verkar vara i min ålder och en tjej som verkar vara något äldre. Sedan verkar vissa här ha svårt att hälsa och presentera sig...Och jag måste fråga en sak, är det typ normalt att granska någon när man lagar mat?

Tyvärr jag har inte tid att skriva mer nu, och vi får smsa för jag måste säga till när jag ska tala i telefon och den är i köket.

Men vi hörs och jag saknar dig!! Melissa.

.

Efter att jag skickat iväg smset kollar jag klockan och ser till min förvåning att den redan är halv tio. Samtidigt känner jag också sömnen krypa sakta i mig.

Det har varit en lång dag så jag går och gör mig i ordning och somnar på direkten.

____________________________________________________________________________________________

Andra kapitlet! Rätt så långt och sorry för att det kom upp så sent men har inte varit hemma på hela dagen! But I hope you guys like it... och glöm inte att kommentera! :)

Kram!

Au pair. Jag hade aldrig riktigt tänkt på det. Men eftersom att mamma tyckte att det vore ’’en perfekt upplevelse’’ för mig så tackade jag ja till det. Jag heter Melissa Ribb och kommer från en stad i Sverige som heter Sundsvall.  Min mamma är svenska och min pappa britt så det är därför jag heter Ribb i efternamn.De tycker också att vara au pair är lika bra så att jag kan fila på min engelska.

                                                                                                                                                

Hej här är en liten prolog om vad novellen kommer att handla om! Så kommentera och följ! :)