You've Got That One Thing - Kapitel 8

Melissas point of view

.

Jag vaknar av väckarklockans pip och reser mig mödosamt upp ur sängen.

Jag har verkligen inte sovit ut känner jag men är på bra humör ändå av någon anledning. Kanske för att det är min första dag på språkundervisningen.

I brevet som jag fick från skolan innan jag åkte till London stod det att vi kommer vara som en grupp på runt 25 personer med blandade nationaliteter. Som jag fattade det så kommer jag inte heller vara den ända svensken i klassen heller, så det känns ju skönt.  

Jag äter snabbt lite frukost och packar ner alla nödvändiga saker för språkundervisningen. När jag slår upp min garderob så blir jag ställd. Vad skulle jag ha på mig? Och varför planerade jag inte det igår kväll i såna fall?

Med en hastig ögonkast mot fönstret konstaterar jag att min gröna långärmade smiley tröja och svarta jeans blir bra att ha idag. Vädret igår var inte helt hundra och idag är det bara runt 15 + ute och väldigt molnigt. Håret sätter jag bara upp i min vanliga slarviga knut, några drag med mascaran och jag är färdig.

Jag tar upp min väska, ser igenom så att jag packat ner allt viktigt, kastar en blick över mitt rum för att försäkra mig om att jag har med mig allt och lämnar sedan rummet.

Idag har jag nämligen bestämt mig för att inte ens ägna Harry en enda tanke.

För mitt eget bästa.

.

När jag kommer ut från huset tar jag fram min iPod och slår igång en Maroon 5 låt och börjar gå mot en busshållplats som ligger lite längre bort.

Jag får fråga några äldre kvinnor om bussen går mot Oxford. Som tur så nickar dom.

Bussen kommer och  jag får stå upp för det är så mycket folk.

Jag märker att några yngre tjejer viskar och tittar på mig jättemycket och jag undrar varför.

Ser jag verkligen jättesvensk ut? Eller vad är det frågan om?Men jag ignorerar de istället och hoppar av bussen vid rätt hållplats.

Efter att jag fått fråga några människor efter vägen så står jag äntligen med andan i halsen framför min skola. Jag tappar hakan.

Den är verkligen enorm. Kanske är det inte så konstigt för att den är ihopslagen med en annan skola, men den här var så många gånger större än min som jag hade gått i, i Sverige. Jag börjar gå längs den asfalterade vägen mot entren.

Det känns som att allas ögon är riktade mot mig.

.

Korridoren jag kommer till är verkligen full med folk och jag vet verkligen inte åt vilket håll jag ska gå. Det är så mycket folk så att vilket steg jag än tar bli jag iväg knuffad. Även här inne glor många, speciellt tjejerna.

Jag ser upp och ser att det står RECEPTION med stora bokstäver på en skylt som pekar mot höger så jag går åt det hållet.

Precis när jag rundar hörnet stöter jag ihop med någon som jag råkar slå pannan i.

Jag tappar nästan balansen men lyckas hålla mig på benen.

’’Herregud, förlåt!’’, slinker det ur mig innan jag kommer på mig själv om att personen antagligen inte kan svenska.

’’I’m so sorry, are you okay?’’, ändrar jag mig till istället. Jag kan se att personen jag krockade med är en brunhårig tjej med axellångt platt hår som håller sig för huvudet.

’’Det är okej, du då?’’ svarar hon och jag hör till min lättnad på rösten att hon inte är sur.

’’Är du också från Sverige?’’, frågar jag förvånat istället utan att besvara frågan.

’’Jaa, jag heter Elaine’’, svarar hon.

’’Mitt namn är Melissa’', svarar jag och ler lättat.

’’Är du också au pair?’’, frågar Elaine.

’’Japp’’, svarar jag och sneglar mot en väggklocka. Uppropet i aulan börjar om fem minuter. ’’Shit! Vet du vart aulan ligger? Uppropet börjar om fem minuter!’’, utbrister jag stressat.

Elaine vänder sig om och ser mot klockan.

’’Kom med mig då, jag är på väg dit’’, svarar Elaine och jag hakar på henne.

Elaine verkar vara jättetrevlig och vi slutar inte prata förens vi satt oss ner i aulan och en kvinna börjat tala sitt välkomsttal. Sedan är det dags för upprop och jag hoppas något så innerligt att jag hamnar i samma grupp som Elaine. Det skulle verkligen underlätta mitt liv just nu.

’’Melissa Ribb, group 2’’, säger kvinnan. Allas blickar riktas direkt mot mig. Hur kunde de veta vem jag var? Nervöst går jag upp till kvinnan skakar hand och får en bunt med papper som har stämpeln FOR YOUR INFORMATION på och går tillbaka till Elaine.

’’Jag fattar inte, men varför stirrar alla på mig?’’ viskar jag i hennes öra. Hon ser på mig som om jag vore helt utom räddning.

’’Vet du seriöst talat inte hur många tjejer här önskar att de vore i dina kläder just nu?’’, svarar hon.

Det hoppas jag verkligen inte, tänker jag och skakar på huvudet.

’’Du är au pair hos Harry Styles, hallå där liksom. Alla vet det, ni två är One Directions största snackis just nu’’, skrattar hon och försöker låta diskret. Men det klarar i alla fall inte jag av att vara.

’’VA!?’’, flyger det ur mig, alldeles för högt. Återigen vänder sig alla om mot mig. Hon hinner inte svara innan hennes namn ropas upp. ’’Elaine Löfdahl, group 2’’. Hon reser sig upp och försvinner upp till kvinnan och tar emot samma bunt papper och trippar sedan tillbaka till mig på sina svarta kilklackar.

Introduktionsdagen som det tydligen kallades för flyter på och vi slutar halv tolv. Gruppen verkar helt okej och det var bara jag och Elaine som kom från Sverige så snacka om tur jag hade som fick henne i min grupp. Resten var mest från Asien och Afrika, men även några från Centraleuropa.

Det var några som hade frågat mig under dagen om mig och Harry men jag hade svarat med att jag bara var hans familjs au pair och inget mer. Sedan fick dom tro vad dom ville.

Nu stod jag och Elaine utanför skolan.

’’Kan vi inte hitta på något? Som att åka in till Oxford Street?’’, säger hon och slänger med håret.

’’Nej, jag kan inte, min värdfamilj vill nog att jag ska komma hem städa eller så’’, ursäktar jag med. Hon harklar sig.

’’Du har faktiskt rätt till att få lite egentid också!’’, menar Elaine. Jag tänker efter. Okej då, jag hade faktiskt ingen ledig tid idag så det borde nog inte skada något om jag är borta ett par timmar.

’’Ja men då åker vi då!’’, svarar jag glatt och vi tar tunnelbanan till Oxford Street. Vi går i affärer i timmar och det är verkligen tur att jag hade med mig plånboken när vi hamnar i Stratford på Victorias Secret. Jag går lös på alla underkläder och när vi kommer ut från affären har vi minst fem påsar vardera med innehåll därifrån.

’’Gud, det känns verkligen i fötterna!’’, säger jag och sätter mig på en bänk när vi kommer ut från köpcentrumet. ’’Gör det inte ont för dig, speciellt när du går i klackskor?’’ frågar jag Elaine och nickar mot hennes fötter.

’’Inte direkt’’, säger hon men sätter sig ändå bredvid mig. Vi beslutar oss om att vi ska åka hem. Vi  blir tvungna att åka in till stan för att sedan hoppa på våra bussar som tar oss hem. När vi ska skiljas åt ställer hon ner kassarna och ger mig en snabb kram innan hon hoppar på sin buss och den börjar rulla.

Då märker jag att hon glömt sina påsar med allt hon shoppat som står framför mig. Jag tar upp dom och tänker att det är tur att vi har lektioner imorgon också så att jag kan ge henne det.

Sedan hoppar jag på min buss som tar mig hem.

Harrys point of view

.

Jag rycker till när jag hör hur ytterdörren nerifrån öppnas.

Det måste vara Melissa som kommit tillbaka. Det får jag även klart för mig när jag hör min mammas utskällning på henne.

Jag kastar på mig en v-ringad t-shirt och jeans innan jag smyger ut till trappan för att försöka se vad som står på.

Strax nedanför trappen ser jag mamma som står med armarna i kors och Melissa med flera Victorias Secret påsar i händerna, stå och stirra på varandra.

’’Where have you been?’’, säger mamma med dämpad ilska i rösten.

’’I was shopping with a friend’’, svarar Melissa och våra blickar möts för bara någon bråkdels sekund innan hon ser tillbaka på mamma. Hon ser nästan hjälplös ut där hon står även om hon är ett halv huvud längre än mamma.

Fan, hon har sett mig.

Även om vi inte hade ögonkontakt under mer än en halvsekund kunde jag fortfarande känna hennes bedjan om att jag skulle komma ner och styra upp det hela. Men jag rör mig inte ur fläcken.

’’So you thought you could just skip your job here and go and buy some underwear?’’. Mamma sliter påsarna ur händerna på Melissa som försöker streta emot med lyckas inget vidare.

’’You can’t just take my things like that!’’, skriker hon. Mel är alldeles högröd i ansiktet. 

’’Of course, I can. You need to deserve things here, you know’’, ryter mamma med en rejäl betoning på ‘’deserve it’’. Melissa suckar djupt och mamma lämnar henne där nere och fortsätter bort i huset.

Jag slinker kvickt in i mitt rum innan Melissa kommer uppför trappen.  Utanför dörren hör jag hur Mel mumlar något på svenska innan hon går in på sitt rum och smäller igen dörren.

Hennes röst lät sårad och som om hon var nära till gråten. Jag vill bara gå och krama om henne men vågar inte. Jag kan höra hur hon snyftar något obegripligt och jag vill bara slå till något för min feghet.

Jag lägger mig på sängen men reser mig snabbt igen.

Nu vet jag exakt vad jag ska göra.

_____________________________________________________________________________________________

Kapitel 8. Passar på att publicera det under X-factor pausen! Hoppas att ni såg 1Ds hälsning!:)

Kram och fortsätt att kommentera ;)


Kommentarer
Postat av: bea

Skiit vad ska han göra??? Hjälp behöver två nu ju haha :)
Kram

Svar: det åter står att se vad som händer.... ;)
myonedirectionovel.blogg.se

2012-09-09 @ 21:11:19
URL: http://takenbyou.blogg.se
Postat av: lovisa

Meeeer!!!! :D

2012-09-10 @ 17:13:38
URL: http://lovisacarlborg.devote.se
Postat av: Jenny

Din novell är ju superbra! Om inte du skulle ha tipsat om bloggen på min egen blogg så skulle jag nog inte ens ha vetat att den finns! Så tack!:) Jag älskar One Direction noveller, och det här är en av de bästa. Kolla även www.novelleronedirection.webblogg.se, hennes noveller är också superbra! Kolla gärna in min blogg där jag också skriver en novelll just nu! Kram<3

2012-09-10 @ 19:49:20
URL: http://jemiah.blogg.se
Postat av: Emilia

När kommer nästa del? Kan inte vänta!!

2012-09-11 @ 17:47:48
URL: http://jemiah.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0