myonedirectionovel.blogg.se

Harrys point of view

.

Jag slår upp ögonen och ser att jag inte befinner mig i mitt rum. Jag vrider sakta på huvudet och ser Melissa sovandes. De guldfärgade lockarna har trasslat ihop sig och mascaran har hamnat under ögonen. Hon ser så bräcklig ut där hon ligger med slutna ögon och täcket ända upp till hakan. Jag studerar ansiktets konturer och märker att hon faktiskt har några fräknar.

Jag blir påmind om vad som hände igår och ler. Kyssen i London Eye, ljudet från hennes röst när hon sjöng och… Jag kastar en hastig blick på golvet. Där ligger det en klädhög med både mina och Melissas kläder. Till min lättnad ser jag att vi båda har behållit underkläderna på.

Jag viskar hennes namn men hon sover djupt. Plötsligt rycker jag till när jag hör mammas röst från nedervåningen.

Shit, hon får absolut inte komma upp hit! Tänker jag och flyger upp ur sängen, rafsar ihop mina kläder, kysser Melissa mjukt på pannan och tassar över till mitt rum.

Om mamma skulle få reda på att jag och Melissa hade något skulle hon få spel och sedan vad som kunde hända vill jag inte ens tänka på. Jag klär på mig och ser att klockan är kvart i sju. Snart skulle också Melissa vakna och göra sig i ordning.

Själv skulle jag träffa resten av bandet i studion och fortsätta på vårat album.

Grabbarna hade ringt igår under dagen och sagt att vi var tvungna att fortsätta  inspelningarna av låtarna tidigare än planerat så det var bara att tacka och ta emot. 

Som tur var så skulle vi få cred för det sedan.

.

När jag borstar tänderna kommer jag plötsligt på en sak. Tänk om det redan är för sent? Alla kanske vet om kyssen mellan mig och Melissa? Om kamerorna har fått oss på bild hånglandes eller hand i hand så borde det vara rätt så kört.

Jag plockar fram mobilen och söker snabbt på google: harrys girlfriend, harry london eye och en massa andra sökningar men får inte upp en endaste bild på mig och Melissa.

Det enda som finns är de gamla vanliga bilderna sen förra veckan, men inget om gårdagen vilket får mig att skratta av lättnad.

Jag slinker snabbt in i duschen och konstaterar i spegeln att jag har fått ett sugmärke på halsen. Ett rödblåaktigt ömt märke som inte ser speciellt vackert ut men jag kan inte låta bli att dra på läpparna när jag tänker på natten. Jag tar på mig tröjan med den högsta kragen jag kan hitta men det enda som finns är min mörkblåstickade långärmade med V-ringning.

Eller ja, det andra alternativet är ju en hemsk kortärmad polotröja i färgen ful som jag fick när vi var på något event för några månader sedan, så nä.

.

Jag går ner och äter frukost, pussar mamma hejdå på kinden, blir informerad om att Gemma kommer att vara utomlands med sin kille en långperiod och en massa annat ’’mamma-babbel’’ innan jag äntligen sitter i min röda bil och är på väg mot studion.

Jag blir även förvånad över att hon inte la till sugmärket, fast det kanske inte är så konstigt eftersom jag har på mig jackan med den högakragen plus en scarf. Allt för att dölja ett litet märke.

Visst, jag kommer säkert svettas ihjäl eftersom det bara är september, men har man nyss fått sig en rejäl dos av Melissa, så har man, tänker jag och hör hur What Makes You Beautiful börjar spelas på radion.

Melissas point of view

.

Alarmet väcker mig och jag vill verkligen inte vakna. Det är som om någon har kramat ut det sista av en på en träning och vill att man ska göra om samma sak 30 gånger till utan vila, fast mycket värre.

Jag kastar av mig täcket och reser mig upp ur sängen. Jag stannar till framför spegeln när jag ser att jag bara har underkläderna på mig. Jag känner hur jag rodnar när jag blir påmind om gårdagen och natten.

Gud, jag kan knappt erkänna det för mig själv! Harry och jag, i min säng? Nej aldrig, tänker jag men inser att det faktiskt är sant och att det hände. Tack och lov att jag hade kvar underkläderna, tänker jag och fnissar tyst för mig själv.

Jag blir lite orolig också. För tänk om allt har kommit ut i media och sådär?

Folk på skolan visste ju till och med mer om mig än vad jag själv gjorde. Men jag slår undan tankarna. 

Shit Happens.

Jag orkar inte oroa mig nu, inte idag i alla fall. Jag får ta det som det kommer.

Även om det kommer med bra eller mindre bra budskap.

.

Elaine står och väntar på mig utanför skolan och jag kan se hur hon speglar sig i en liten fickspegel och suckar. ’’What’s the problem, girl?’’, säger jag med tillgjord röst när jag kommer fram till henne. Hon rynkar pannan lite. ’’Asså jag glömde platta håret idag, ser du vad hemskt det ser ut?’’, säger hon uppgivet.

’’Att platta håret har jag aldrig förstått mig på men jag tycker att du ser lika fin ut ändå i lockigt!’’, svarar jag och klappar henne på axeln och nickar överdrivet.

’’Det ser hemskt ut’’, protesterar hon.

.

Vi går in på skolan och jag har faktiskt börjat vänja mig vid att alla glor på mig så jag går förbi som om ingen såg.

Språkundervisnigen går trögt och jag vill verkligen inte fatta verkar det som, inte min hjärna i alla fall.

Det enda jag kan tänka på är Harry.

Jag är på min vakt hela tiden utifall någon skulle veta något om gårdagen men ingen säger något, inte ens Elaine.

Jag kan kalla det att vi går i skolan eftersom att alla som är au pairs får möjlighet att studera andra ämnen. Jag är ganska förvånad att jag inte visste det innan jag reste hit, men får sedan reda på att det har blivit en liten specialare tydligen så det är därför det är som det är.

Under lunchen snor jag lite tid för att se utifall något har spridit sig på internet, men inget.

I slutet av dagen kommer en kvinna in i klassrummet. Hon presenterar sig som Mrs. Yellow och är sekreterare. Hon verkar vara något runt 50-strecket och har en mörkblå pennkjol och en vit fladdrande blus. När hon går ser det ut som att hon har vingar för det fladdrar så mycket om tyget runt axlarna.

Läpparna ser ut som två blodröda streck och ett par skarpa glasögon formar hennes ögon till kattliknande pärlor. En stark doft av vanilj blandat med lavendel sprids i hela rummet och flera av de andra i gruppen hostar till. Hon ser allmänt less och sur ut.

Men så spricker hon upp i ett leende och berättar om hur året och hur den kommande veckan kommer att se ut.

.

Dagarna går och det är äntligen fredag.

Jag står i köket och gör i ordning frukost åt mig själv och förbereder mig inför ’’skoldagen’’ som jag har börjat kalla det för.

Veckan har gått ganska snabbt, jag har fixat Elaines nummer och vi har skrattat tills tårarna runnit. Harry har inte varit hemma så mycket eftersom att han tydligen måste träffa bandet ganska mycket och jag förstår honom.Vi har bara hunnit träffas lite i smyg när ingen annan har varit i var sig syn eller hörhåll.

Plötsligt känner hur jag någon kramar om mig bakifrån.

Jag vänder mig om med nutellakniven och mackan i händerna och möter det sprakande leendet och de gnistrande ögonen som ser så hemlighetsfulla men ändå så sköra ut.

’’My mom won’t be home today...’’, börjar han och lutar sin panna mot min.

Om jag bara fick skulle jag slänga mig över honom och attackera med pussar men behärskar mig, det har jag fått göra många gånger under denna vecka.

’’And..?’’, frågar jag.

’’If you want, come up to me when you are back again. We can have fun’’, säger han och och lutar sig fram för en kyss.

Men jag reagerar före och kletar en massa nutella i ansiktet på honom istället samtidigt som jag så tyst som möjligt skrattar fram orden.

’’You are so cheeky!’’, kväver jag fram och mina ögon tåras av skrattet som bara bubblar i mig när jag ser Harrys ansikte.

Jag har verkligen lyckas kleta in HELA ansiktet med nutella.

’’Really?’’ säger han och försöker få bort nutella från ansiktet men smetar bara ut det hela ännu mer och skrattar. Jag går fram och kysser honom så jag själv får nutella på läpparna.

''Of course'' svarar jag och Harry lämnar köket med en slängkyss.

Jag kastar i mig frukosten snabbt, drar på mig den nyshoppade mintfärgade tröjan, sminkar mig och går ut till busshållsplatsen med ett leende på läpparna.

.

Dagen går sakta och Elaine är hur hyper som helst.

Såklart så finns det ju en anledning.

Efter att vi har slutat ska hon ta raka vägen till flygplatsen och flyga hem till Sverige och gå på en Ulrik Munther konsert med sina kompisar. Hon skulle inte komma tillbaka förens på söndag kväll så jag fick räkna bort henne utifall jag ville vara med någon under helgen.

Själv skulle jag inte kunna resa hem till Sverige på ett bra tag. Möjligtvis vid jul eller så. Jag har så mycket att göra här och jag vill inte lämna Harry även om vi har en liten ’’förbjuden-romans’’.

Jag kramar om Elaine och säger att jag kommer sakna henne till tusen innan hon skulle komma hem igen. Hon kramade om mig lika lång tid innan hon hoppade på bussen och vips så var hon borta. Jag börjar gå mot bussen men stoppas av ett par tjejer som ser ut att vara i fjortonårs åldern.

’’Please can we take a photo with you?’’, frågar en tjej med blondt hår. Hon kan inte vara längre än 1,50 men påminner mig läskigt mycket om Taylor Swift.

’’Sure, but why?’’ frågar jag förvirrat och ser på tjejerna. De ser också förvånade ut när jag frågar.

’’Because you are au pair in Harry Styles house and it’s so nice to meet you’’, svarar en annan rödhårig tjej. Tjejerna är oerhört trevliga och ställer lite frågar innan de fortsätter.

.

Jag hoppar på bussen och är hemma på ungefär en kvart.

Jag kommer ihåg vad Harry sa till mig i morse och jag känner hur det pirrar i mig.

’’We can have fun’’, hade han lagt till och hans ögon hade sett busiga ut.

Jag går in genom ytterdörren och trippar upp för trappan men stannar till. Jag kan höra från Harrys rum ett par fniss och lite mummel.

’’Oh my gosh Harry,  I’ve missed you so much!’’ hör jag en tjejröst och på mindre än en sekund kopplar jag ihop den med Isabels kraxiga stämma.

’’Me too!’’ hör jag samma röst som kysste mig i morse och som fick nutella i hela ansiktet. Jag hör hur de skrattar.

’’How is it with the slave then? Does she do all her job here in the house?’’ hör jag Isabel fråga och hon skrattar rått.

Jag vet förstås att hon syftar på mig och jag känner hur en stor sten börjar formas i min hals. En tår slingrar sig ned för min kind.

Sekunderna går och tillslut hör jag hur Harry drar efter andan.

’’I think she’s fine’’, svarar han.

Jag hör läten från kyssar och jag vill bara spy.

’’I love you, curlyhair’’, hör jag Isabel säga.

’’I love you too, babe’’, hör jag hur Harry svarar.

Ilskan och sorgen väller upp ínom mig och jag blir tvungen att ta stöd mot väggen samtidigt som jag sakta sjunker ner mot den.

Jag bryr mig inte utifall jag är utanför deras rum. Jag snyftar till och torkar tårarna.

Jävla skit, tänker jag.

Jävla, jävla, jävla, skit.

___________________________________________________________________________________________

Woop woop, chapter 10 is here!

Har en massa idéer för kommande kapitel så hoppas jag lyckas väva samman något av det! Glöm inte att kommentera både er åsikt och vad ni kanske tycker ska hända eller vad som är mindre bra och sådär! '

Cuz guys,, det är ni som får mig att skriva! :D

Så kram på er allesammans! :)