myonedirectionovel.blogg.se

 

Fortfarande Melissa

Mrs. Cox sätter sig i den stora elfenbensvita soffan och jag sätter mig i en fåtölj mitt emot. Hon lägger över sitt långa hår på ena sidan av axeln och ser på mig.

’’I know that I’ve not been so nice to you since you arrived…’’, säger hon.

No shit, verkligen inte. Du har tagit ifrån mig mina kläder jag shoppat, ansett att jag ska göra hela huset fritt från varenda litet dammkorn och en massa annat, tänker jag men säger inte det.

’’Kind of’’, säger jag bara och ser ner på mina fötter.

’’It’s just that… that I am so worried about Harry and what could happen to him now when he’s so famous. Ever since the first day he attended to X-factor I am worried, you know. He’s not a kid anymore. Gemma is like my little daughter but shes’s 21 now and not a baby. And I don’t feel that I’m ready to let him go. I’m his mom and I don’t want to lose him..’’ säger mrs. Cox.

Jag förstår henne faktiskt. Det kan inte vara lätt att vara mamma till sin son som troligtvis har blivit ansiktet utåt för ‘’världens hetaste killar’’. Att hon är orolig förstår jag också för det skulle jag också ha varit om han vore min son. Att inte veta vad som händer och inte finnas nära.

.

 Mrs. Cox ställer sig upp och går mot en bokhylla där hon drar ut ett stort svart fotoalbum. När hon kommer tillbaka till mig och sätter sig kan jag se att det stor med stora spretiga bokstäver: TO MY LOVELY MUM.

Hon slår upp första sidan som innehåller en massa bäbis och småbarns bilder.

Jag ser ju direkt vem det är. Harry, fast i platt ljust hår.

’’Harry made this album to me so I can open it when I miss him or when I’m worried. It helps. He calls me everyday on the phone when he’s travelling with the band to  make sure that everything here is fine and tells me what’s going on’’. Mrs. Cox har fortfarande ögonen på albumet samtidigt som hon bläddrar i det.

’’That’s so sweet’’, säger jag bara.

Det är då det går upp för mig att mrs. Cox måste känna sig väldigt ensam.

Hennes man är och jobbar väldigt mycket och Gemma är och över tjugo och ska säkert flytta ut när som helst. Harry reser med bandet över hela världen och kvar är bara hon. Ensam och oroar sig över vad som kan hända.  Hon nickar och det känns verkligen inte som att det här är samma kvinna som jag tyckte var en riktig satkärring förut.

’’He has grown up so fast’’, säger hon och jag kan höra hur hon snyftar till men lägger sedan till en fråga som jag inte vet vad jag ska svara på.

’’But why did you draw Harry?’’ frågar hon.

’’Actually, I don’t know, mrs. Cox’’, säger jag och väntar på ett svar. Hon nickar bara, men jag tror hon förstår ändå.

’’Since you came to us Harry seems to be a lot happier than before’’ sager hon och småflinar mot mig. Jag känner hur röd jag blir om kinderna.

‘’Oh, Im so sorry for that’’, svarar jag och känner genast hur dumt det låter.

’’He likes you definitely, and don’t be sorry for it!’’, säger hon och knuffar till mig lite i sidan.

Det känns som om mrs. Cox är lika gammal som mig och som om jag har känt henne hela livet. Jag är bara så förvånad.

’’He talks a lot about you. Do you know that? But yeah, then we have Isabel’’, säger mrs. Cox och jag kan höra hur hon suckar när hon nämner Isabels namn.

’’What is it with Isabel?’’ frågar jag. Mrs. Cox berättar allt om Isabel och jag får reda på att den tjejen har riktiga problem. Tydligen har de känt varandra sedan blöjåldern och att de alltid kommit bra överens. Men när Isabel var femton år så lämnade hennes mamma henne och flyttade till Kina med någon snubbe. Och sedan dess har Isabel hamnat totalt ur balans.

’’When I got informed by Harry that they were together i got chocked. And I think he’s with her because he feels sorry for her. Harry has a really big heart, you know. But I think they’re on the end of their relationship now’’.

Jag nickar bara och blir irriterad på mig själv som inte kan sluta rodna. Det här var verkligen pinsamt. Hon lägger sina händer på mina och säger sedan allvarligt.

’’Im sorry, Melissa for how I behaved before. So why can't we just be friends?’’ frågar hon osäkert.

‘’Yeah, sure, friends’’, försäkrar jag henne med eftersom att jag inte orkar vara fiende med henne och passar då på att skapa ett bättre band mellan oss.

’’You can talk to me about everything’’, säger hon och reser sig upp och ser mot klockan.

’’Oh crap!’’, säger hon stressat. Jag reser mig också upp. ’’I need to be at work in thirteen minutes!’’, säger hon och rusar ut mot hallen men vänder och kommer tillbaka till mig. ’’I forgot to give you something!’’, säger hon med ett leende och försvinner in på sitt sovrum och kommer tillbaka med mina Victorias Secret kassar och ursäktar sig om att hon tog de från mig men att hon nu var tvungen att skynda till jobbet. Tre minuter senare var det bara jag som var kvar i huset, ståendes i hallen med mina kassar.

Jag ser att vi har suttit och pratat lång tid. Närmare bestämt två timmar och nu är klockan tio i sju på morgonen. Och Harry har fortfarande inte kommit tillbaka, tänker jag och känner mig orolig.

.

Istället för att stå och oroa mig går jag upp till mitt rum och tömmer innehållet från kassarna. Jag ser till så att allt som jag köpte är kvar medans jag vräker runt bland olika typer av bh:ar och trosor.

Jag slår igång musik på iPoden samtidigt som jag nynnar runt till Rihanna.

Eftersom att jag är ensam hemma så passar jag på att prova vissa matchande underkläder eftersom att jag bokstavligt talat bara haffade de snyggaste underkläderna utan att prova när jag och Elaine shoppade.

Jag kan inte låta bli att konstatera att jag faktiskt ser ganska bra ut. Eller med andra ord; jag skäms inte att visa mig i badbikini.

Plötsligt drar en riktig bra beat igång och jag kan inte låta bli att börja skutta runt och sjunga. Jag är inte ett dugg trött och dansar runt. För som jag nämnt tidigare så blir jag ju ett med musiken och alla problem som en gång fanns blir som bortblåsta. I alla fall för stunden.

Men när jag är inne på mitt, säkert 557688 piruett, så ser jag hur ett huvud kikar in genom dörren och jag faller illa och vrickar foten.

På mindre än en sekund är han framme hos mig och jag känner den svaga doften av mint från hans andedräkt som frågar hur det gick. Men istället för att möta de gröna ögonen reser jag mig snabbt upp från golvet och skyler mig med en filt eftersom jag bara står i en ljusrosa trekants behå med rosetter och matchande trosor. ’’Harry! What are you doing here?!’’ fräser jag ilsket.

‘’Uhmm….’’ Svarar han och jag kan se i hans ögon att han har druckit. Det ser ut som att han ska säga något men det kommer inte ut några ord. Jag glor ilsket tillbaka.

’’I’m so sorry’’, säger han bara och lämnar rummet som om han blivit påkommen. Jag sjunker ner på sängen med filten runt mig och funderar. Since you came to us Harry seems to be a lot happier than before, Harry has a big heart, you should know it. Jag tänker på vad mrs. Cox sa.

Ja, om han är så himla glad att jag är här, varför är han som han är då?

.

Jag krafsar ihop alla underkläder och kastar de i en byrålåda men behåller de Harry såg mig i på.

Sedan drar jag på mig en stor, mjuk stickad tröja och ett par nylontights med hjärtan på. Håret kammar jag igenom lite snabbt och fäster luggen i ett hårspänne. Jag tar min väska och lämnar rummet.

Till min lättnad stöter jag inte på Harry och jag lämnar huset.

Vart jag ska vet jag inte, men eftersom att jag inte undersökt området där jag bor så bra så tänker jag att det borde vara dags att ändra på det.

Jag går igenom en stor park som sprakar i alla olika höstiga färger och några tjejer kommer fram till mig och vill ta kort och ställer frågor. Jag svarar så bra jag kan utan att ge ut för mycket fakta och fortsätter.

Jag stannar till i en liten affär och köper ELLE MAGAZINE och går vidare. Jag vet faktiskt inte vart jag befinner mig i London och det är skönt.

Att bara gå runt här och lämna allt det dåliga bakom mig är väldigt avslappnande. Efter att ha gått ett tag ser jag till min lycka STARBUCKS. Jag går dit. Jag har aldrig varit där förut så det känns ganska spännande.

.

 

När jag kommer inte på cafeet vet jag inte vad jag ska göra eftersom det är så mycket folk, men ställer mig i det som ser ut som en kö. Det går trögt och jag får ont i benen och blir otålig.

När det bara är två personer framför mig känner jag hur någon knackar mig på axeln och vänder mig om.

Framför mig ser jag fyra killar och jag känner igen dom så väl.

’’Are you Melissa Ribb?’’, frågar en av dom. Han är något kortare än mig och har kortklippt rakt hår som spretar åt alla håll och kanter.

’’Yes?’’, svarar jag förvånat.

’’Nice to meet you! Au pair in the Styles family, huh?’’, säger killen och sträcker fram sin hand för att hälsa och jag nickar och skakar den.

’’Thats’ right’’. Sedan hinner jag inte säga mer innan det blir min tur att beställa. Jag får min kaffe och den smakar verkligen som alla säger att det gör. GUDOMLIGT!

’’Hey, do you wanna sit with us?’’, frågar en annan lite längre kille och jag förbarmar mig själv över att jag glömt bort vad de heter.

’’Sure’’, svarar jag och vi går mot ett bord med fåtöljer som ligger lite längre in i cafeet. Det är verkligen jättemysigt med stora mjuka tygfotöljer i mörkbrunt och kuddar och doftljus.

Killarna presenterar sig som Niall, Louis, Liam och Zayn och det klickar i mitt huvud när jag blir påmind om deras namn.

De är jättetrevliga och pratar på som om vi känt varanda sedan barnsben fast vi träffades nyss.

’’So I’ve heard that you and Harry got some problem’’, säger Louis plötsligt och det blir knäpptyst bland de andra killarna. Niall hostar till, men annars är det dödstyst i några sekunder.

’’Ehm..yes, it’s complicated’’, svarar jag och känner mig ytterst obekväm.

’’Yes we know. Harry told us everything’’, säger Louis och jag märker att det var en groda som hoppade ur munnen när jag ser hans min. Men jag frågar nyfiket istället: ’’what did he say?’’. Killarna utbyter några blickar mellan varandra.

’’He’s never gonna be able to smile without you in his life’’, svarar Louis.

‘’He feel so bad for what he has done to you. It’s painful to see him so miserable’’, lägger Liam till. Jag snörper ihop munnen av tre orsaker.

För det första vet jag inte vad jag ska säga, för det andra, det är rätt åt honom att han mår så och för det tredje, vad ska jag göra? Jag sitter bara tyst där och stirrar ner i min Starbucks mugg och känner mig allmänt dum. Sekunderna går och jag önskar att jag hade stannat kvar i mitt rum resten av dagen.

’’He likes you really, really much’’, säger Niall och de andra killarna nickar instämmande.

’’No, he likes Isabel. He said that he loves her’’ svarar jag tyst och känner hur gråten är nära.

Varför är jag sådan lipsill? Att jag aldrig kan snacka om känsliga saker utan att börja lipa.

Killarna reser sig upp och omfamnar mig i en stor gruppkram samtidigt som de säger i kör.

’’Nope, thats not true! And we really understand why he loves you so much!’’

Vi sitter kvar ett tag till och killarna får mig verkligen på bra humör eftersom jag skrattar hela tiden.

Det är först när jag känner hur det kurrar i magen som jag säger att jag måste gå hem. Alla ger mig en kram och försäkrar mig om att det kommer att ordna sig.

Och när jag är på väg hem genom Londons höstfärgade gator så känner jag att allt kanske faktiskt ordnar sig.  

____________________________________________________________________________________________

Wihoo, kapitel 13 :) Fick med de andra grabbarna här också på ett hörn ;)

Hoppas ni gillar novellen/kapitlet! 

KRAM :)