myonedirectionovel.blogg.se

Melissas point of view

.

Jag möts av doften av mat när jag öppnar dörren. Lukten fyller mina näsborrar och jag tar av mig mina sneakers.

Jag antar att det är mrs. Cox som har tagit på sig arbetet att göra middag eftersom att hon faktiskt gjorde det under veckan när hon väl hade varit hemma, vilket hade förvånat mig.

Jag följer lukten mot det stora ljusa köket som jag tillbringat alla mina frukostar i här i London. Jag går igenom Det stora valvet men stannar tvärt. Det är inte mrs. Cox ryggtavla som steker något på spisen jag ser. Det är Harrys.

Han vänder sig precis om och möter min blick. ''Melissa..'' säger Harry och kommer mot mig med öppna armar för att ge mig en kram. Jag backar undan.

Även om jag inte vill vara arg så kan jag bara inte falla så lätt för det han har gjort.

"i'm fine", säger jag.

En klump börjar formas i min mage. Det är verkligen smärtsamt att säga nej såhär men om han...

"Melissa, please. I know that I have been  real jerk and I'm not worth any second with you.... But i just cant stop think about you. I''m so sorr...", förklar han och rösten bryts i slutet av meningen. Hans ögon blir blanka och jag står som förstenad.

Själv känner jag hur en okontrollerad tår faller ner och jag vill verkligen inte börja gråta men kan inte kontrollera det. Jag bara står där, tyst och förstenad med ett rinnande vattenfall från mina ögon. 

.

Harry tar ett steg närmare mig så att vi står nära varandra.

"Don't cry. Please",viskar Harry och stryker med ena fingret under mina ögon och jag kan se hur hans fingrar blir svarta av min mascara.

"I thought I was your  dreamgirl and...", svarar jag sårat med bruten röst som knappt bär men blir avbruten av Harrys mjuka läppar som trycker sig mot mina.

Han kysser mig passionerat med tunga och allt och jag blir så överrumplad så jag snubblar till och ramlar på golvet med Harry över mig.

"Do you forgive me?" frågar han osäkert och hjälper mig upp. Jag svarar inte och torkar tårarna. Harry tar min hand och nickar mot altanen. Han stannar upp och pekar ut mot den stora trädgården.

"Do you se that little house?" frågar han. Jag spejar ut över trädgården och ser ett litet upplyst inglasat lusthus en bit bort.

Han informerar mig om att jag ska gå dit och att han strax skulle komma.

Huset är grönt och ligger i en skogsdunge och jag är förvånad över att jag aldrig har lagt märke till det förut. September vinden nyper mig i kinderna och jag känner hur jag får gåshud på hela kroppen.

.

Inuti huset är det ovanligt varmt och inredningen är jättemysig med massor av växter och sånt.

En liten lampslinga lyser upp rummet och det finns massa ljus i olika former och färger och kudder som fyller rummet.

Jag sätter mig vid ett litet framdukat bord med mat på och doften av kött fyller mina näsborrar.

Plötsligt ser jag en liten lapp ligga på en tallrik och på den står det med stora bokstäver: MELISSA. Nyfiket öppnar jag det och börjar läsa.

 

Melissa,

 

I know that I had been a real jerk and I think I don’t deserve a single minute with you. But I can’t stand the fact to see you so sad and unhappy.

You turned my world up-side-down when you came to us (in a good way!!) and I can’t stop thinking about you.You are my world.

I just want you to know that I’m really sorry for what I have done to you. I will never forgive myself for that.

 

/Harry.

 

Jag lyfter upp huvudet och fäster blacken på ett brinnande ljus och vet inte vad jag ska varken tycka eller tänka. Plötsligt hoppar jag till när jag hör en röst bakom mig.

’’Isn’t she lovely. Isn’t she wonderful…’’ hör jag någon sjunga och vänder mig om. Jag kan se hur Harry kommer spelandes på min gitarr och sjunger med ett leende på läpparna.

Jag vet bara inte vad jag ska göra. Jag är overwhelmed.

Harry kommer närmre och närmre mig och jag ställer mig upp och kysser honom på munnen och samtidigt så viskar han i mitt öra.

’’We are gonna fight for this love, Mel. Do you forgive me?’’.  Jag nickar med ett svagt leende och vi går in i huset igen.

Han ställer undan min gitarr och vi hugger in på maten som står på bordet och jag kan inte fatta att han har gjort allt det här för mig. Han kom sjungandes på världens mest romantiska låt och till och med har han lärt sig att spela gitarr. För jag minns ju hur det var när jag försökte lära honom förra veckan.

’’Have you done this dinner, all by yourself?’’, frågar jag honom för att försäkra mig, eftersom att det smakar gudomligt.

’’Yes, everything for you’’, svarar han och jag ler. Under tiden vi äter pratar vi om allt, lite om hur det har varit och att vi aldrig mer ska släppa taget om varandra och om annat. Jag får reda på att han har suttit och hårdtränat i studion på att lära sig att spela gitarr och att det var Niall som lärt honom.

Det känns så skönt att vi har allt på ett och samma plan nu. Det vill säga att vi är back on track och ingen är sur och ledsen. Även om jag är besviken på vad som har hänt.

Trots det känns det verkligen som att jag har hittat rätt i kärleksdjungeln och jag flätar samman mina fingrar med hans.

 .

När vi ätit klart dukar vi undan allt och lämnar det i köket.

’’Shall we watch a movie?’’, frågar Harry när vi står rastlösa i hallen och jag instämmer att det är en bra ide eftersom att jag känner mig lite filmsugen faktiskt.

Klockan tickar och det tar en evighet att bestämma film med min envisa.

Tillslut så ger jag med mig att vi ska se på Harrys favoritfilm Love Actually. Det visar sig vara ett riktigt bra val och jag är som fastklistrad framför filmen hela tiden.

Det är så mysigt att bara ligga i den mjuka soffan i vardagsrummet och bara vara. Att ligga med huvudet på Harrys bröstkorg, känna hur hans hjärta slår och ha våra fötter ihop slingrade.

.

Jag behöver inte oroa mig att mrs. Cox ska komma hem och förstöra stämningen eftersom hon tydligen skulle vara borta hos en kompis och inte komma hem förens imorgon på dagen, sa Harry. När det är ungefär en halvtimma kvar av filmen tar Harry fram fjärrkontrollen och trycker på paus. Jag hinner inte ifrågasätta vad han håller på med innan han öppnar munnen.

’’Did you know that…I Love You’’, säger Harry och jag vänder mitt huvud så jag ser hans ansikte.

Harry sa nyss att han älskade mig.

När jag tänker efter kommer jag på att ingen kille någonsin har sagt något sådant förut till mig. Inte så att det kändes äkta i alla fall, men det gjorde detta.

Sekunderna går och jag märker att jag måste svara.

’’I love you too’’, viskar jag och ser in i hans ögon så att han verkligen förstår att jag menar det jag säger. Han studerar mig och biter sig i läppen.

’’Oh My God, please do that again! You look so damn sexy!’’, säger jag och skrattar. Men istället för att bita sig i läppen så far han snabbt upp på benen och lyfter upp mig i sina starka armar utan att jag ens hinner reagera. Sedan börjar han kyssa mig och jag känner hur det bara brinner inom mig.

Jag vill ha mer och mer och det känns som om han ska äta upp mig.

Harry bär mig upp för trappen och in till hans sovrum där han bokstavligt talat slänger mig ner på sängen. Jag vill, han vill och det hela går väldigt hett till.

Han drar av mig den vitstickade tröjan och stannar upp ett tag när han ser mig utan tröja och ett leende sprids på hans läppar. jag låter honom inte vara så fokuserad på det så istället drar jag av hans t-shirt och nu är det jag som blir paralyserad av tvättbrädan han äger.

’’Oh My..! I really need touch your stomach!’’, säger jag exalterat och fnissar.

Jag har faktiskt aldrig känt på en killes magrutor och för att vara första gången just nu så är det nog obeskrivligt osannolikt.

’’Only if I can touch your boob's!’’, skrattar han och nickar mot mina bröst. Då börjar jag gapflabba och kysser honom istället. Att ett par läppar kan vara så mjuka och fylliga på en och samma gång.

Jag kan känna hur Harry knäpper upp min bh och jag är precis på väg med att hjälpa honom med att få av byxorna när jag hör ringsignalen från min mobil tjuta.

Harrys point of view

.

Jag har nog aldrig känt såhär förut och det känns bara så rätt när jag kysser henne.

Jag vann tillbaka henne, jag lyckades, och jag är nog den gladaste killen på jorden.

Isabel skulle jag bara kunna spola i toaletten.

Det är Melissa jag älskar, ingen annan.

Allt med Melissa är perfekt. Håret, leendet, personligheten, ögonen, ja exakt allt. Hon är inte som andra tjejer. Hon är klok och smart och vet vad som var rätt och fel.

Jag skäms fortfarande över hur jag varit mot henne men är så tacksam över att jag fått en andra chans, som jag inte förtjänar. Det är så det känns i alla fall.

Precis när jag är på väg att få av mig mina byxor hör vi hur en ringsignal börjar spelas och Melissa suckar men kliver upp, skyler sig med täcket och ler flirtigt mot mig när hon går för att plocka upp mobilen.

Hon svarar med ett svenskt Hej och börjar sedan prata på svenska.

Men hennes leende försvinner och förvandlas till total vrede och förtvivlan på mindre än en sekund.

Bara att se på Melissa kan jag känna en sting av oro och att något är fruktansvärt fel.

_________________________________________________________________________________________

I detta kapitel kan amn ju säga att det blev lite ''dirty dirty'', haha xD

Glöm inte frågestunden, ställ era frågor så svarar jag. Jättekul om ni gör det! :)

/förlåt för jag inte har något collage till detta kapitel, men är för trött för att göra ett nu!
Kram!