myonedirectionovel.blogg.se

 

Fortfarande Harry

 

Jag ser upp och möter Carls blick och förstår att han menar det han säger. Jag känner alla de andra blickarna på mig och Niall knuffar till mig lite lätt i sidan med armbågen. Jag nickar och sväljer bara. Han pratar på lite till och sedan är det slut för dagen.

Grabbarna och jag bestämmer oss för att spendera kvällen hemma hos Liam så vi åker dit.

Under tiden vi åker slänger jag iväg ett meddelande till Melissa. Jag nämner inget om Sverige resan eftersom jag vill att det ska vara hemligt än så länge även om det säkert kommer spridas som en löpeld inom kort.

Jag kan fortfarande inte förstå att vi ska till Sverige. Visst har vi varit där förut så egentligen är det ju inget nytt, men att allting skulle pusslas ihop på detta vis var jag inte beredd på helt enkelt.

 

När vi kommer hem till Liams stora hus är Danielle där och hon har beställt pizza.

Danielle är ju Liams tjej och hon är superduper trevlig och jättesöt. Jag har aldrig haft något emot henne. Hon är en sån där som är så lätt att tycka om. Lite som Melissa ungefär.

Liam lyser upp när han ser henne och de kramas och gullar ett tag medans vi andra slänger oss i vardagsrums soffan och startar första bästa film.

Det dröjer inte lång tid tills pizzan är uppäten och några av grabbarna börjar tröttna.

De fjantar runt och börjar kittla och flamsa med varandra. Danielle och Liam sitter tillsammans i den andra fåtöljen mittemot och kelar. Trots att jag är insjunken i mig själv kan jag inte låta bli att ryckas med och snart är även jag igång med allt flams. Senare på kvällen svarar vi på lite tweets och gör en twitcam, vilket alltid är lika kul. Det som är roligast att läsa är nog alla perversa saker fansen skriver till oss eftersom de är så skruvade. Det går bara inte att hålla sig för skratt.

Plötsligt dyker det upp en fråga som gör mig ställd.

’’Harry, do you have a girlfriend?’’

De andra ser på mig och jag vet inte vad jag ska svara. Både jag och Mel vill ju vara diskreta med det här men samtidigt så känner jag att det kommer bli ännu jobbigare att smyga runt istället för att vara offentliga om det. Jag tar ett djupt andetag och svarar högt och tydligt som om det vore värsta talet jag skulle hålla. Och det  var det ju nästan.

’’Yes. And I love her really much’’, säger jag och försöker få det att låta som om det vore världens naturligaste grej. Killarna utbyter några snabba blickar men fortsätter sedan att svara på lite frågor och pratar på om allt annat som har hänt sen senaste twitcamen. Tillslut säger vi hejdå och stänger ner.

Såklart vänds allas blickar mot mig och jag känner hur röd jag blir om kinderna. Niall dunkar mig i ryggen.

’’That was highly said, man!’’ säger han och jag kan se hur de andra ler och nickar.

Nu var det sagt.

Jag hade krossat alla våra fans hjärtan inom loppet av fem sekunder.

Melissas point of view

 

Dagen är plågsam och det är jobbigt att träffa pappa. Han ligger där så hjälplös med ett svagt leende i den vita sängen. Mamma snyftar och Sofia ställer frågor om varför vi är här och varför pappa inte är med oss. Hon är så liten och ingen vet hur de ska förklara för henne på ett vettigt sätt. För säg mig, hur förklarar du för en trårig liten flicka att hennes pappa har en allvarlig sjukdom och ska dö?

 

Efter ett tag bestämmer sig mamma och de andra att de måste gå ut och ta lite luft. Jag kan höra att mamma ljuger. Själv stannar jag kvar. Jag vill ta vara på den sista tiden vi ar kvar tillsammans.Det är tyst i rummet och jag får rysningar av de kala vita väggarna och doften av sjukhus och dödhet vill bara få mig att skrika. Jag kan höra brummandet från trafiken en bit bort eftersom vi har fönstret öppet, men annars är det knäpptyst.

’’Hur var det i London?’’, frågar pappa och ser på mig med trötta ögon.

’’Det var jättebra. London är verkligen en fin stad…’’ svarar jag och med en röst som knappt bär drar jag en kort sammanfattning över hur fantastiskt allt varit. Jag nämner inte Harry och så får det vara nu.

 

Vi kommer inte hem förens sent på kvällen och jag vill bara dö i ett hörn.

Det som var allra värst var att höra läkarnas hjälplösa röster när de sa att det inte finns något att göra och att vi får invänta döden och vara beredda. Det var jobbigt att lyssna på hur pappa ville ha sin begravning eftersom jag inser att han kommer försvinna.

 

Jag tar fram mobilen som jag inte rört på hela dagen och ser att jag har 10 missade samtal och ett oläst meddelande, allt från Harry. Jag klickar fram Harrys meddelande och läser det noggrant.

 

Hi beautiful!

Today we have worked on our album and it was hard because I miss you so much. I dont know how I’m going to be able to live when you’re not here! It’s a pain! And I’m really sorry for what happened to you’re dad.

I love you so much.

xoxo

 

Men istället för att svara ringer jag honom och pratar ut. Jag kan höra att han låter lite förvånad men jag bryr mig inte. Jag saknar honom för mycket.

Vi pratar i ungefär en timma och när vi slutar ser jag att klockan börjar närma sig halv ett på natten.

 

Det är strålande solsken ute när jag vaknar och jag ser att jag sovit till halv elva. Det brukar inte hända att jag sover så lång tid. Jag hasar mig upp från sängen och går ut mot köket men stannar till när jag ser det rödfärgade håret som jag så väl känner igen.

Louises gröna ögon möter mina och hon spricker upp i ett leende. Jag springer fram och kramar henne. Jag känner mig som världens sämsta vän som inte svarat på hennes sms och inte hört av mig så mycket som jag hade lovat när jag var i London.

’’Herregud vad jag har saknat dig!’’, säger hon och jag hör att hon verkligen menar det.

’’Detsamma!’’, klämmer jag fram bakom kramen. Samtidigt om jag gör i ordning frukost pratar vi på som vi alltid gjort och jag får reda på att hon vet allt jag har gjrot i London och det var därför hon visste jag hade kommit hem och varför. Hon lättar verkligen upp mitt liv och jag inser verkligen hur mycket jag saknat hennes gamla skämt och hur hennes smittande skratt.

Vi bestämmer oss för att gå på stan idag. I alla fall ett tag och det tycker jag är en bra idé.

Jag behöver komma på lite andra tankar än allt kaos som befinner sig i mitt liv just nu. Jag drar på mig en kofta och jeans och till det min stora mysiga leopard halsduk, sätter upp håret i min gamla vanliga knut och så gick vi.

 

Vi går runt på stan i timmar och hamnar slutligen på Barista efter en hel dags shopping. Vi sätter oss en liten bit in i caféet och snackar ostört. Jag berättar lite om pappa och Louise nickar förståendes.

’’Du är stark, som akn prata om det så öppet’’, säger hon bara när jag pratat färdigt och jag ser ner i min te kopp och rycker på axlarna.

För inte fan vet jag när barriären rasar.

_____________________________________________________________________________________________

Förlåt för den dåliga uppdateringen men som jag skrivit tidigare så är det mycket prov och läxor som kommer i första hand, tyvärr!

Så passade på att skriva kap.17 nu när jag ändå inte orkar göra läxorna! :P

Kommer också att svara på frågorna från den lilla frågestunden jag hade.

Svaren kommer inom kort!

Kram :)