myonedirectionovel.blogg.se

 

Huset som jag står framför är enormt och går i gammal brittisk stil. Runt hela huset löper ett två meter högt staket och framför mig har jag en stor elektrisk grind. En stor damm eller vad jag ska kalla det för sträcker sig runt ungefär halva huset. Jag trycker försiktigt på den elektriska dörrklockan som sitter på grinden. Jag behöver inte vänta länge förens jag ser hur ytterdörren öppnas och ett huvud sticker ut.

Huvudet försvinner in i huset igen men är tillbaka på ett ögonblick med ett paraply i handen och jag kan se att det är en kvinna som småspringer ut till mig. Håret är stelt uppsatt och hon ser ut att vara i fyrtioårsåldern.

’’Are you Melissa Ribb?’’, frågar hon mig skeptiskt när hon kommer närmare. Jag nickar. Kvinnan låser upp grinden och jag går in genom den och hör hur hon låser efter mig. Jag vänder mig om och sträcker fram handen för att hälsa. Men hon tar den inte utan går bara förbi mig och upp mot huset samtidigt som hon muttrar något ohörbart för sig själv. Jag följer efter henne och när vi kommer in i hallen blir jag helt förstummad.

Jag kan inte låta bli att glo på allt. Det är så annorlunda  och jag är fascinerad. Inredningen är modern och ljus. Kvinnan ger mig en massa instruktioner om hur och vart jag ska lägga mina blöta saker och efter ungefär tio minuter slutar hon.

’’Thank’s for the information, mrs…? Frågar jag.

’’Mrs Anne Cox, but call me mrs.Cox’’, svarar hon. Hon vinkar till mig att jag ska följa efter henne. Jag följer efter med min stora väska och hon tittar hastigt ogillande på mig när jag drar den efter mig, men hon säger inget.

.

Huset verkar aldrig ha någon ände, vi går till höger och vänster, passerar alla möjliga rum och när vi går upp för en trappa stöter vi på en tjej med axellångt brunt hår.

’’Who is this?’’, frågar hon direkt och ser snabbt på mrs. Cox innan hon riktar ögonen mot mig igen. Tjejen ser  granskar mig från topp till tå och jag känner mig osäker.

Mrs. Cox harklar sig.

’’Gemma, this is Melissa and as you know she’s gonna be our au pair for a year’’, säger mrs.Cox och rättar till sin stela frisyr.

‘’Nice to meet you’’, säger tjejen som heter Gemma och går förbi mig utan att ta min hand. Mrs. Cox vänder sig om.

’’She is gonna be your neighbour because here is your room’’, säger hon och låser upp en dörr som ligger snett mittemot Gemmas rum.

.

Från att jag tar första steget till det andra in till mitt rum, så känns det som att jag hamnar i en helt annan värld. Detta får mig att tappa hakan ännu mer för bokstavligt talat så är det här rummet jättefint och hemtrevligt inrett. Det skriker verkligen ''Melissa Style'' om det, and I like it.

''Wow, is this really my room?’’, utbrister jag. Mrs.Cox nickar.

Jag ser ut över rummet en gång till och lägger samtidigt märke till att det finns ingen plats att ha gitarren på. Gitarren är min käraste ägodel och jag är hur rädd som helst om den. Jag skulle inte kunna sälja den för något.

’’Excuse me, but where can I have my guitar?’’, frågar jag och samtidigt som jag tar upp den från väskan. Mrs. Cox ser en aning förvånad ut.

’’Oh, you have a guitar with you… I guess you can find a place there you can have it’’, säger hon nonchalant. Sedan fortsätter hon. ‘’Because you are our au pair I expect you to do something, so here I have a list for you with things that I want you to do’’.

Hon tar fram en lång lista med massvis med saker som jag ska göra. Jag blir helt häpen och innan jag hinner svara fortsätter hon.

’’And we also have rules in this house. You can do some homework or what you get from your au pair lessons in my office between four and five o’clock. You need to ask me if you want to use the phone or internet. The phone is in our kitchen. And, No Boys. I’m not gonna stay here and talk all day, so you can find more rules one your list’’, säger mrs. Cox samtidigt som hon trycker ner en nyckelknippa i handen på mig och börjar gå mot dörren, men vänder sig snabbt om. 

‘’Oh, and also. I want you to pack up your things and meet me in the kitchen downstairs in fifteen minutes’’. Sedan vänder hon på klacken och lämnar rummet.

Det enda hon lämnar efter sig är den starka doften av parfym. Och kvar står jag. Med min gitarr i den högra handen och en lång lista i den vänstra. Det här kommer bli ett långt år mumlar jag för mig själv och börjar packa upp mina kläder.

Jag ser även att jag har ett eget badrum och slinker snabbt in för att duscha av mig. Det går bara på någon minut. Efter det sätter jag upp håret i en knut och drar på mig en t-shirt och jeans. Jag tar på mig koftan som mamma skickade med mig när jag är på väg ut från rummet.

.

Jag går nedför en trappa och går mot köket som vi passerade för bara några minuter sedan. I köket står mrs. Cox och ser allmänt sur och sträng ut. Jag kan se hur hennes pastellrosa kjol har veckat sig och hur hon irriterat försöker få den slät.

’’I hope you can cook’’, säger hon till mig.

’’Yes of course’’, svarar jag.

’’Then show me’’, svarar hon och ler lömskt. Det känns som om hon försöker testa mig och jag tycker det känns allmänt fjantigt men protesterar inte. Jag kör på ett säkert kort och bestämmer mig för att göra min egen special; hembakad pizza a la Melissa. Jag orienterar mig snabbt i köket och hittar allt jag behöver samtidigt som jag känner mrs. Cox hökögon i nacken och känner viss press och jag uppskattar det inte, men säger inget.

När jag precis håller på att knåda degen hör jag hur ytterdörren öppnas och hur några skrattar. Jag vänder mig om och ser en kille och en tjej stå hand i hand och fnissa. Killen har en stor resväska i ena handen.

’’Oh my God, are you already home?’’, utbrister mrs. Cox och går fram och pussar honom på kinden. ’’And you to, Isabel?’’.Jag kan se hur han rodnar. Mrs. Cox förvandlas från värsta surtanten till en kärleksfull mamma, på bara någon sekund.

''Yes, mom'', hör jag honom mumla till sin mamma. Jag blir imponerad över hur hon lyckas att byta humör. För själv är jag rätt dålig på sånt. Killen gör sig fri från henne och riktar blicken mot mig och ler.

’’Who are you?’’ frågar han nyfiket. Jag drar på mig mitt mest realistiska leende jag kan -som jag även känner bara blir en grimas - och sträcker fram handen.

’’My name is Mel…’’, mer hinner jag inte säga innan mrs. Cox avbryter mig.

‘’She’s our new au pair and she is from Sweden’’, säger mrs. Cox och ser på mig. Jag känner mig en aning förolämpad av att bli avbruten så tvärt men nickar bara. Han sträcker fram handen mot mig och säger att han heter Harry,  men då rycker tjejen bredvid honom i hans arm och de försvinner lika snabbt som de kom och jag får återgå till att göra pizzan. Mrs. Cox säger inget utan bara studerar mig. När jag stoppar in pizzan i ugnen så ber jag om att få låna telefonen och det får jag. Jag ringer hem till mamma och pappa. Jag berättar lite snabbt om att allt gått bra på flyget och att jag nu är framme.  Min mun säger att allt är toppen, även om den andra delen av mig vill säga att det är väääääääldigt annorlunda. Jag avslutar samtalet med en ursäkt om att pizzan är klar och återvänder till köket.

.

Av någon anledning känner mig väldigt nervös när mrs. Cox skär en bit från den nygräddade pizzan. Jag varnar henne om att det är oerhört hett men det struntar hon i. Hon stoppar en stor tugga i munnen och hostar till lite men sväljer. Sedan nickar hon.

Sekunderna går och jag väntar nervöst. Tänk om hon inte skulle tycka om det? Då kanske jag inte får min veckolön. Hon kanske till och med skickar hem mig? Jag skärper mig. Klart hon inte kan skicka hem mig bara för en liten pizza, eller hur? Nu får jag sluta och vara så fjantig. Mrs. Cox harklar sig ljudligt.

’’Actually, I like it’’, säger hon och jag kan se hur ett svagt leende gömmer sig bakom hennes stränga ansiktsuttryck.

.

Jag dukar snabbt på bordet och mrs. Cox säger åt mig att jag ska lägga upp pizzan på ett stort fat och ställa på bordet. Jag tar av mig det rosa förklädet samtidigt som Harry och hans flickvän som jag tror heter Isabel, kommer ner och sätter sig vid bordet. Mrs. Cox byter om till ’’kärleksfull mamma’’ och alla sätter sig till bords. Jag hamnar bredvid mrs. Cox och mittemot oss har vi Harry och Isabel.

Eftersom att alla är så tysta så säger jag smaklig måltid och börjar skära i pizzan. Men jag slutar tvärt när jag märker att alla stirrar på mig. Mrs. Cox harklar sig återigen lika ljudligt som förr,  och säger irriterat att de alltid ber en bön innan de äter och fräser av det sista med att jag är ouppfostrad. Jag blir lite generad och ber om ursäkt samtidigt som jag kan se hur Isabel hånler mot mig.

Även då kan jag notera hur ful hon är. Hon är kort och satt med blondt slitet hår och med ett helt lass smink i ansiktet. Hon har även ett alldeles för djupt urringat linne så man nästan ser hur de tittar ut. Jag kan även se Harrys blick vandra ner dit då och då. Alla håller i varandras händer och eftersom jag sitter mittemot Harry så får jag hålla hans hand. Jag känner en stöt gå genom mig men kopplar bort den snabbt och gör som de andra. Sedan får vi äntligen hugga in på pizzan. Jag är utsvulten och jag känner hur jag verkligen lyckats med pizzan från första tuggan. 

’Who did the pizza’’ frågar Harry och kollar upp på mig och mrs. Cox.

’’I did it. Do you like it?’’, svarar jag tystare än vanligt, osäker på om han tyckte om det. Men han nickar. ’’ I love it, you can open an own restaurant, girl! And I swear you will get five stars the first week’’ säger han och ler återigen sitt stora leende. Jag blir lite generad men vet inte om han driver med mig utan svarar bara med ett kort tack.

Resten av middagen känner jag mig allmänt utanför eftersom de pratar om skolan och allt som jag inte har att göra med. jag kan även känna Harrys blickar på mig som jag inte vet hur jag ska tolka, så jag känner mig bara obekväm.

.

När alla har ätit klart tackar de för maten och jag ställer mig för att diska utan att säga något. Mrs. Cox tittar nöjt på mig som om jag har fattat min plats i hemmet.

Sedan lämnar hon mig. Medans jag diskar lyckas jag även skära mig på en kniv och blir tvungen att hitta ett plåster. Jag finner ett i skåpet ovanför mig och återgår till diskningen.När jag är klar går jag mot mitt rum och slänger mig på min mjuka säng.

Jag letar reda på listan där alla mina ''sysslor'' står. Jag läser hur någon, antagligen mrs. Cox, textat med svart bläck i det högra hörnet att jag är fri från sysslor på min ankomst dag, vilket jag egentlien inte kan hålla med om. Jag tar fram min mobil och ser att jag har 30 stycken inkomna sms och 15 missade samtal.

Alla från min bästa vän Louise. Sms:en innehåller i stort sett bara: hur är stället? Vart är du? Har du sett någon snygg kille? Svaaaaaaara. Och så förstås ett; Kram Louise. Jag börjar knappa på mobilen.

.

Hej Louise!

England skiljer sig verkligen från Sverige och jag har hamnat i ett enormt hus. Vet inte ens vart mitt rum ligger, haha. Jag bor hos en familj med sina två ’’barn’’.

En kille som verkar vara i min ålder och en tjej som verkar vara något äldre. Sedan verkar vissa här ha svårt att hälsa och presentera sig...Och jag måste fråga en sak, är det typ normalt att granska någon när man lagar mat?

Tyvärr jag har inte tid att skriva mer nu, och vi får smsa för jag måste säga till när jag ska tala i telefon och den är i köket.

Men vi hörs och jag saknar dig!! Melissa.

.

Efter att jag skickat iväg smset kollar jag klockan och ser till min förvåning att den redan är halv tio. Samtidigt känner jag också sömnen krypa sakta i mig.

Det har varit en lång dag så jag går och gör mig i ordning och somnar på direkten.

____________________________________________________________________________________________

Andra kapitlet! Rätt så långt och sorry för att det kom upp så sent men har inte varit hemma på hela dagen! But I hope you guys like it... och glöm inte att kommentera! :)

Kram!