myonedirectionovel.blogg.se

Melissas point of view

Söndagen går i segt tempo och jag får ingen skymt av varken Isabel eller Harry. Mrs. Cox säger inget heller utan tjatar bara lite extra på mig om att jag ’’har missat ett hörn’’ där jag dammsugar eller rensar.

Jag känner mig helt utmattad när jag slänger mig på sängen efter en hel dags sysslor utan paus. Igår var det ju jag och Harry, men idag bara jag.

En klump börjar växa i magen på mig och jag vet varför så jag bestämmer mig att inte tänka på Harry.

Att vara olyckligt kär är nog det värsta som finns. Jag hade varit det förut några gånger och det hade gått över efter bara några dagar, men det här var riktigt, riktigt smärtsamt.

Som om något försökte äta upp mig inifrån.

Jag checkar mobilen istället och ser att jag fått ett nytt sms från Louise. Jag läser igenom det snabbt och får reda på att hon har börjat dejta Adrian som gick i samma klass som mig och Louise i grundskolan och att hon inte kan fatta att jag får hänga med Harry Styles från One Direction och att jag är knäpp som inte ens visste visste vilka dom är.Jag orkar inte svara eftersom att det bara får mig att tänka på Harry.

Jag vill se honom, röra hans mjuka lockar, bländas av det breda leendet se in i de smaragdgröna ögonen, känna hans andedräkt som doftade svagt av mint.

En tår rinner ned för min kind. Stinget av saknad och närhet attackerar mig.

Det var längesen jag fick känna mig älskad på riktigt och jag minns väl i vilken katastrof det slutade. När jag var tillsammans med David i åttan och vilken skit jag fick för det sedan.

När jag tänker på det så vill jag bara spy.

Istället för att bara sitta på sängen och gråta så går jag och gör mig i ordning för kvällen och ser att klockan är mycket.

Jag har nämligen en språkundervisnings lektion som jag ska gå på imorgon och den börjar klockan nio och jag är väldigt nervös och spänd över det.

Samtidigt kommer det nog ändå att kännas skönt att lämna huset, för det har jag inte gjort på två dagar nu. Hur jag ska komma till själva skolan har jag ingen aning om, men jag vet i alla fall adressen.

Jag lägger mig i sängen och börjar lyssna på musik. Tyvärr så märker jag att alla låtar bara påminner om Harry så jag slutar snabbt att lyssna.

Jag somnar inte förens kvart i två.

Harrys point of view

.

Hela söndagen tillbringar jag hos Isabel och vi rör oss på en yta som inte är större än 10 kvadratmeter vilket är Isabels rum. Jag har suttit och lyssnat hela dagen på allt skolskvaller, vad hon tycker om Melissa och allt annat mellan himmel och jord.Mina öron är som två potatissäckar när jag lämnar henne.

.

När jag kommer hem är det väldigt sent och jag antar att alla sover för det är knäpptyst i huset och alla lamporna är släckta.

Jag inser även att jag faktiskt inte ätit något idag och känner hur min mage kurrar. Så jag micrar lite rester från tacosen jag och Melissa gjorde. Jag blir påmind om henne och skäms över att jag inte tänkt på henne på hela dagen och hon måste nog antagligen sova vid det här laget.

Efter jag ätit klart går jag upp för trappen. Jag kan inte låta bli at gå mot Melissas rum.

Sakta, sakta trycker jag ner handtagen och kikar genom den minimala springan. Genom den kan jag se hur Melissa sover och hon ser så fridfull ut där hon ligger.

Ångesten väller upp i mig och jag blir tvungen att stänga dörren försiktigt och tassa iväg till mitt rum.

Jag borstar tänderna, drar av mig mina solkiga kläder och slänger dom på fotöljen innan jag kryper ihop i min säng.

__________________________________________________________________________________________________________________________________

Det här blir som en liten mellandel inför kapitel 8 kan man säga.

Ska även försöka se till få det kapitlet skrivet idag så att det kommer upp imorgon eller förhoppningsvis ikväll! :)

Ni har väl även märkt en liten omstyling på bloggen? Ändrad stil på texten och i kommentarsfältet, hoppas det blev bättre!

Har även sett att antalet besökare har ökat mycket under de här dagarna, så det känns ju jättekul!!
Fortsätt så och glöm inte att kommentera er åsikt!

Kram! :)