They Don't Know About Us - Chapter 6

 

A/N: Sorry för den blajjiga uppdateringen hörrni! Har inte varit hemma alls under jul & nyår. Hoppas att ni ändå uppskattar detta kapitel :)


I NEED YOU

 

Niall

 

Sårad och hjärtekrossad släpar jag mig till skolan på torsdagen. Det är hemskt att se Chelsea flänga runt i närheten av Luke då hon inte ens ser ut att tycka det är speciellt kul. Hon ser bara ut som en plågad katt. Efter skolans slut skyndar jag mig snabbt till skåpet och hämtar mina grejer, blir allmänt retad av människor, möter glåpord kluddade på mitt skåp innan jag går hemåt. Hela eftermiddagen sitter jag med läxorna då det är en perfekt syssla för att få min hjärna på andra tankar. Fredagen går i samma tröga, plågsamma tempo och jag sitter -som troligtvis kommer bli min vardag- ensam vid lunchen. Flera gånger kan jag  känna Chelseas blickar på mig.

 

När jag går ut från skolcafeterian kan jag höra en massa exalterade tjejröster som pratar hetsigt med varandra. Elever står lite längre bort framför mig, ser ut som att dom kollar in något. Jag går dit, vill se vad som står på. 

En stor plansch med stora, feta röda bokstäver pryder väggen. 

 

''THE ANNUAL CHRISTMAS PARTY IS HERE!''.

 

En bild på en jultomte och en en tjej i tomteluva och röd klänning syns på bild och en discokula. (Det ser allmänt billigt ut om jag får säga det själv). Datumet står spikat som fredagen den 15 december nästa vecka. Tio dagar innan julafton. Vad jag kan höra så måste det var en väldigt uppskattad och rolig fest eftersom tjejernas munnar går i ett om vad dom ska ha på sig och hur de ska se ut.

 

Jag skakar bara på huvudet och lämnar folkmassan. När jag rundar hörnet fryser jag till. Där står Chelsea. Och Luke. Vid skåpen. Hånglandes. Han tar på henne. Jag spyr. Bokstavligt talat. Min magen twistar till, vrider sig ut och in och jag känner hur illamåendet bara väller upp inom mig. Jag står där, böjd framåt med händerna på knäna hulkandes och med lunchen som väller ut från min mun. Jag stirrar ner i golvet. Kan inte röra mig. Jag hör hur folk drar efter andan och när jag ser upp ser jag att Chelsea står och stirrar på mig. Hennes mun är halvöppen och hon ser förvånad ut. Jag ser på resten av folket som står i närheten. Vissa fnissar, vissa skrattar. Vissa ser allmänt äcklade ut och vissa ser faktiskt arga ut. 

 

''I recorded it!'' hör jag någon ropa. De skrattar.

 

Jag skakar på huvudet och springer därifrån. Tårarna bränner bakom ögonlocken när jag hämtar min ryggsäck och lämnar det vi kallar skolan.

 

Chelsea

 

Jag står framför spegeln och genomskådar mig själv från topp till tå. Klänningen som jag ska ha är svart och lång. Ganska enkel, men framhäver mina kurvor på de rätta ställena. Mitt hår har jag bara lockat lite lätt så det faller fritt över ryggen. Sminkningen har jag låtit ligga naturligt med ett starkt rött läppstift som pricken över i:et.

 

Min date till festen är såklart Luke. Vi behövde inte ens fråga varandra. Det var redan bestämt. Det var inget att protestera om även om mitt hjärta hellre längtade efter någon annan. Någon som hade spytt inför halva skolan för en vecka sedan. Någon som var så brutalt mobbad. Någon som var hjärtekrossad av någon som mig. 

 

Jag hör hur en bil tutar utanför och jag tar min lilla svarta väska och kollar mig i spegeln en sista gång innan jag går ut mot bilen. Mina skyhöga klackar som jag satt på fötterna bränner redan och det gör ont.

’’Suck it up princess. It hurts to be beautiful’’, mumlar jag för mig själv.

I förarsätet sitter Luke. Han har sitt gamla vanliga peddo léende påklistrat och så fort jag hoppar in i bilen lägger han sin hand på mitt lår. Jag känner mig obekväm men bjuder på ett fejkat léende tillbaka.

Luke hade inte sagt något om det där smset han råkat skicka till mig förut. Det som egentligen var menat till min vän Jen. Jen för den delen hade agerat som om inget hade hänt.  Hon var som vanligt. Hon kanske inte ens visste om Lukes misstag? Jag hade bestämt mig för att inte ta upp det heller.

 

Musiken dunkar när vi gör entré i den mörka lokalen. Människor är överallt, fastklistrade vid varandras läppar, svettiga på dansgolvet eller vid drinkarna. Det här var verkligen inte ett vanligt ’’skolparty’’ med bål och Cyndi Lauper i högtalarna. Här visste inte ens lärarna vad som pågick.

Luke drar mig genast över till resten av vårat gäng. Killarna ser på mig från topp till tå och busvisslar. Luke lägger sin hand på min höft och drar mig närmare honom. Jag känner mig ännu mer obekväm. Jen och Lauren stirrar avundsjukt på mig innan de vänder ryggen till och börjar prata på. Vilka ’vänner’ man har. Jag himlar bara med ögonen och står bara där. Lyssnar till de andras babbel, ser på hur dom utbyter drinkar –såklart fullproppade med alkohol, tackar nej till det dom bjuder mig. Jag ser Niall så småningom, stå lite avsides för sig själv. Han möter min blick genast. Luke märker direkt åt vilket håll jag ser åt. Jag får dåligt samvete och ser bort.

 

’’Hey, pale-face is here’’, mumlar Luke och flinar triumferande. Han pekar mot Niall. Jag blir rädd, fattar vad han menar. Han knyter nävarna och nickar mot de andra killarna.

 

’’Eh! Luke! Can’t we go and dance?’’, hasplar jag ur mig och rycker i hans ärm. Jag ler och kysser honom i hopp om att han ska glömma det han hade i kikaren förut. Lyckligtvis funkar det och han drar mig mot dansgolvet. De andra killarna gör samma sak med sina tjejer.

 

Vi dansar till Britney Spears och det blir svettigt. Det är verkligen en konst att dansa i en sådan här tajt och lång klänning plus stiletter. Så småningom kommer en lugn låt och Luke kommer närmare. Han trycker sig mot mig. Våra höfter rörs i synk och det känns som om jag ska tuppa av , av illamående. Tanken på att hans alkoholluktande andedräkt ständigt letar sig in i mina näsborrar gör inte saken bättre. Trots att musiken är lugn så är den oerhört hög och jag känner mig snurrig. Mitt huvud gör ont. Jag sliter mig lös från Luke.

 

’I-I-I need some air’’. Utan att vänta på svar lämnar jag dansgolvet och pressar mig fram mot närmaste utgång.

 

Det är en ren befrielse att dra in den friska decemberluften. Jag ser mig omkring och ser att jag måste ha hamnat på baksidan av lokalen. Det är öde och ett par sopcontainrar står en bit bort. En liten parkering syns, en väg till framsidan och sedan bara skog. Precis när jag känner att jag har återhämtat mig något sånär och är på väg att gå tillbaka in igen så känner jag något på min axel och…


CLIFFHANGER! Haha ;)

Jag var tvungen :P


Kommentarer
Postat av: Isabell

jättebra :)

2013-01-03 @ 20:59:37
Postat av: Novellblogg

ÅH SÅ BRA!:D Värt väntan!;)

2013-01-03 @ 22:49:50
URL: http://gottabemeandyou.blogg.se
Postat av: julia

MEEERRR :D

2013-01-04 @ 02:10:26
Postat av: Caroline

Superbra!! Mer!!!

2013-01-08 @ 00:15:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0