myonedirectionovel.blogg.se

 

Harrys point of view

 

Så fort hon lämnar och smäller igen dörren efter sig segnar jag till golvet med händerna för huvudet. Först sitter jag bara där. Tänker på just ingenting. Sedan blir jag arg på mig själv . Det var meningen att jag skulle säga förlåt, vilket jag också gjorde men jag skulle också vinna tillbaka henne, vilket jag inte gjorde. Varför skulle jag vara så jävla på och på hela tiden??

Allt hade säkert gått bra bara min förbannade tunga inte skulle varit så upphetsad. Samtidigt så kan jag inte skylla allt på min tunga. Det här var bara så fjantigt och hemskt på en och samma gång. Jag hade förlorat henne. På riktigt.

Jag nyper mig i armen men inser att det inte är någon hemsk dröm jag lever i, utan fattar att det här är det vi kallar verkligheten.

 

Mitt hjärta börjar pumpa snabbare och snabbare och jag känner tårarna komma. Jag är arg och frustrerad. Jag ställer mig upp, gnider mig i ögonen och gråter häftigt. Jag går in i sovrummet, ser att hon tagit med sig allt. Och när hon lämnade tog  hon med sig mitt hjärta också.

 

I min ilska sliter jag ner ett stackars vas som faller till golvet med ett kras. Det gör mig bara ännu argare. Jag tar upp en kudde som ligger på golvet och kastar den hårt i backen, sedan  slänger jag mig på sängen, drar täcket över mig och vill bara försvinna. Jag kramar kudden och känner doften av Melissa. Det här var värre än vad jag hade trott. Jag hann inte ens uttrycka mig hur mycket jag älskade henne, osäker på om det ens gick.

 

Jag vrider och vänder på mig i sängen, slår i luften som ett litet barn. Gråter vilt och skriker ur min ilska. Jag vet inte ens hur länge jag har gråter. Troligtvis flera timmar, så känns det i alla fall. Jag väntar på att någon ska komma, men natuirligtvis gör ingen det. Så jag tar saken i mina egna händer och reser på mig. Lugnar ner mig och åker till Daddy Direction.

 

Liams point of view

 

Det är nästan som en chock för mig när jag ser Harry komma in i rummet. Eller ja chock och chock. Det är hans ansikte och att han kommer ensam som bekymrar mig mest. Sen så hade jag inte väntat mig något besök heller med tanke på att det skulle vara en arbetsam dag för grabbarna.

 

Något är på tok. Harrys ögon är röda och ansiktet ser mosigt ut. Exakt så som man brukar se ut efter att man gråtit timmar i sträck.

Jag blir orolig så som jag alltid blir när någon av mina nära mår dåligt eller råkar illa ut. Jag försöker sätta mig upp lite grann, undvika den obehagliga känslan när slangarna drar åt en aning.

Harry sätter sig på en stol med armarna på knäna och ansiktet i händerna och gnider sig i ögonen.

 

’’Something’s wrong, Haz. I can see that.’’

’’Yep, definitely’’, nickar han och ser upp.. ‘’I’ve just realized that I lost the person that I love the most’’. Han snörvlar, ser uppriktigt förstörd ut.

Det blir tyst för en stund och jag vill bara kliva upp och ge honom en stor bamsekram och säga att allt kommer att ordna sig, men kan inte med tanke på alla slangar som sitter i mig.

’’My life is fucking screwed up. Is over. My life is over. I hate it. She left me.’’.

 

Jag lyssnar sedan på allt som har hänt det senaste dygnet och jag är imponerad över att så mycket kan hinna hända.

Jag menar; först blir vi jagade till Pizza Hut av fans för att sedan ha någon slags spelning på en balkong för fansen, som vi bara improviserar på. Sedan får vi eftermiddagen lediga och går för att bada på hotellets äventyrsbad. Melissa hamnar i en knepig sits med Zayn samtidigt som jag börjar krampa vilt på golvet.

Jag hamnar på sjukhus och alla är oroliga. Niall och Melissa gråter som små barn.

Lätt att dom skulle kunna vara ’’sobbing buddies’’. När dom lämnar mig lyckas Zayn fucka upp allting genom att kyssa Melissa mitt framför näsan på Harry. Han måste ha någon crush på Melissa eller liknande.

På hotellet vräker Harry ut sig allt och gör klart för Melissa att det är slut mellan dom och att han sedan knappt kunde sova på natten och var tvungen att titta till henne 24/7, eftersom han ångrade sig. Och nu på morgonen lämnade hon. Tänka sig, allt detta har hunnit hända på bara de här dagarna. Det är galet..

 

’’I cant believe she left you. You two were perfect for each other!’’, säger jag.

Plötsligt knackar det på dörren och in kommer Emma. Sjuksköterskan som tar hand om mig.

Jag träffade  henne för första gången igår och vi har kommit läskigt nära varandra. Asså inte på det sättet. Men det känns som om jag känt henne hela livet. Hon är sprallig och glad. Skojar och skämtar men kan ändå vara allvarlig. Nästan som en kvinnlig version av Louis.

 

 Min blick flyttas genast till henne och jag naglar fast min blick på hennes ansikte. Kan inte låta bli att titta bort från de vackra konturerna. Hennes bruna hår faller perfekt och automatiskt fuktar jag mina läppar, i hopp om att ingen såg det. Hon är väldigt vacker och som min svaghet är har hon lockigt hår. Inte så krulligt som Danielle dock, men ändå lockigt. Och på tal om Danielle så är det slut mellan oss. Det funkade bara inte i längden. Vi var inte gjorda för varandra helt enkelt. Så egentligen, om man tänker efter så borde jag vara lika förstörd som Harry , men det är jag inte.

 

Emma har blicken koncentrerad på en mapp hon har i handen och utan att se upp går hon längre in i rummet, stänger dörren med ena foten och antecknar något innan hon tillslut ser upp.

Hennes blick fastnar direkt på Harry och en sting av avundsjuka fyller mig. Vill att hon ska se på mig istället. Hon sträcker fram handen och hälsar. Till min lättnad ser Harry inte så värst intresserad ut av henne, skakar hennes hand lätt, säger sitt namn och sätter sig ner på stolen.. Ser ut att vara helt omsluten i katastrofen med Melissa.

Emma går runt sängen och kollar pulsen och andra sjukhus saker som jag inte riktigt vet vad det är för något hon gör.

 

’’Everything seems to be fine...’’ mumlar hon samtidigt som hon antecknar något på ett papper.

’’When do I get surgery?’’ frågar jag.

Hon ser upp.

’’Tomorrow, 5 o’ clock in the morning. You better be ready for the knife!!’’, retas hon och skrattar lite. Damn that smile!

’’Sorry, I’m such a bad nurse, am I? Scaring up people and everything…’’, säger hon och försöker låta allvarlig även om hon inte kan hålla tillbaka ett fniss.

‘’No. Actually I find it pretty relaxing’’, svarar jag.

Hon höjer ena ögonbrynet och skrattar lite.

 

’’I think I need to go. Talk to you later’’, hör jag Harry säga och lämnar rummet snabbare innan jag ens hinner svara.

Jag får lite dåligt samvete men glömmer snabbt bort det när jag flyttar min blick mot Emma. Hon börjar förbereda en spruta. Hon säger inget om Harry heller och det blir tyst. Jag ser på sprutan och ser att det är den som jag ska ta i magen, för smärtstillandes skull och fryser till eftersom det är den som gör ondast.

’’Sorry…’’, säger hon och ser medlidsamt på mig.

’’Just do it’’, mumlar jag nervöst.

 

Jag rycker till när hon drar upp tröjan på mig och känner hennes lena fingrar mot min hud. Jag önskar att vi kunde frysa stunden. Hon ser upp innan hon sakta för sprutan mot min mage. Jag kniper ihop ögonen och förbereder mig på smärtan. Det sticker till och bränner i några sekunder och jag biter hårt i underläppen. Lika hemskt som vanligt. Fast värre var det när jag var liten. Nu flippar jag i alla fall inte ut och skriker ohämmat samtidigt som jag slår omkring mig.

Sakta dras nålen ut och jag kan slappna av.  Jag slår upp ögonen.

 

’’Good boy’’, säger hon med ett leende och jag känner mig nästan som en fyra-åring igen. Hon drar ner tröjan och går bort för att fixa med nålarna.

’’Actually it wasn’t that bad!’’ , säger jag och försöker låta övertygande.

Hon skrattar. ‘’I hope not!’’.

 

Jag kan inte låta bli att inte titta på henne i smyg. Hon är bara så vacker. Övernaturligt vacker. Varje gång jag är i hennes närhet kan jag känna ett pirr inuti mig och fjärilarna i magen blir så galna så dom nästan krockar med varandra. Även om jag bara känt Emma sen igår så känns det som om det klickat direkt mellan oss. Första blicken och jag var helt såld. Frågan är om hon känner samma sak för mig?

 

Emma sätter sig på sängen och håller ett vattenglas i handen och en tablett i den andra. Jag antar att det är kvällstabletten så att jag ska kunna sova något i natt. Jag sväljer tabletten och dricker vattnet och ställer det på bordet. För ett ögonblick sitter vi bara och ser på varandra.

 

’’Do you like your life here in Sweden?’’, frågar jag efter en stund.

Hon blir allvarlig och flackar med blicken.

‘’Naah.. Or kind of. But it’s a bit boring. All of my ‘friends’ dumped me when I got a job so quickly after I graduated from high school. They called me ugly, nerd and that’s it, I had lost my friends in a couple of seconds. Creepy how fast it went. For being surrounded by friends to be a total looser’’.

Okontrollerat rinner det en tår nedför hennes kind. Jag märker att det är ett känsligt ämne. Jag känner stark empati för henne, med tanke på att jag vet hur det känns.

 

‘’I know how it feels and I bet they just were jealous of you’’. Jag torkar bort hennes tår.

’’Do you?’’

’’Yes. When I was in middle school I invited my ''friends'' to my birthday party. But no one showed up. I felt pretty bad after that. And yeah, they also bullied me for just having one kidney. Sick, I know’’, svarar jag, tuggar lite på vad jag nyss sagt, eftersom jag tycker det är lika jobbigt att prata om det som hon tycker det är. Hon ser länge på mig.

 ’’And I really don’t understand how they could call you ugly. I mean, you are really pretty’’, lägger jag snabbt till. Genast börjar jag rodna och önskar att jag skulle ha hejdat mig lite där.

______________________________________________________________________________________________

Halloj Halloj!

Del 34, med Liams perspektiv dessutom! Utan att säga för mycket så kan jag säga att ni kommer förstå senare i novellen varför... :)

Sen så har jag ingen aning hur det går till när man ligger på sjukhus så ni får ta det hela med en nnypa salt då man kanske inte gör vissa saker som står i denna novell...! Men hey, who caressss? Hoppas det funkar i alla fall för er!

Och nu ska jag sluta förvirra er med en massa ord , så hoppas ni gillade delen och kommentera gärna!

Blir så glad för varje kommentar, ni skulle bara veeeta vilken kick man får för att skriva ;)

 

KRAM!