EPILOG

 

*6 ÅR SENARE*

Melissas point of view

 

Jag står framför en lång spegel. Bakom mig står Trinny och en assistent. Assistenten knyter korsetten till min brudklänning allt tightare runt mitt liv och jag får kippa efter andan. Ska man vara fin så får man lida pin.

 

Trinny är i exstas. Hon bär en lila siden klänning med en rosett strax nedanför bysten. Håret har lockats lätt med plattång. I öronen hänger diamanter och ett halsband pryder hennes nakna nyckelben. Hon är klädd likadant som mina andra tre brudtärnor; Eleanor, Perrie och Emma. Just då kommer de in i rummet. De fnissar och skrattar.

 

’’Guess who’s wedding day's today?’’, tjoar Emma.

‘’Guess who’s gonna be mrs. Styles?’’, inflikar Eleanor.

Tjejerna samlas runt mig och ser på våran spegelbild.

’’I guess it’s me…’’, svarar jag och känner en svag rodnad bygga upp i mina kinder.

 

Fan asså, jag ska gifta mig. JAG. SKA. GIFTA . MIG.

Det känns spännande och pirrigt och nervöst på samma gång. Som mamma definierade det förut: DU HAR GÅTT OCH BLIVIT VUXEN. När hon hade sagt så visste jag inte om jag skulle ta det på ett positivt eller negativt sett.

Nu har jag insett att det är nog bland de bästa besluten jag har tagit i mitt liv.

’’Aaaand guess who’s getting an early wedding present…?’’, hör jag Emma säga i andra änden av rummet, avbryta mitt tänkande. Jag vänder mig om, märkte inte ens att hon hade försvunnit dit.

I handen håller hon en rosa låda med sidenband runt om.

När hon kommer fram till mig kan jag se hur det börjar rycka i de andras läppar.

’’What is it?’’, frågar jag.

’’A present for the wedding night ’’, flinar Trinny.

Jag tvekar med att öppna det. Ett litet leende börjar inta mina läppar.

''From all of us to you!'', fnissar Eleanor.

‘’Open It!’’ , säger Perrie.

Jag öppnar sakta lådan och ser att den innehåller en massa sexgrejer. Allt från kondomer till handbojor.

’’OH MY GOSH! YOU GUYS ARE UNBELIEVABLE!’’, utbrister jag och stänger snabbt igen den.

De kiknar av skratt. ’’Quickly, hide it before mum comes!’’, skrattar jag.

Trinny tar lådan ur mina händer och försvinner iväg med den.

’’Thank you anyways!’’.

Jag skakar på huvudet och schasar ut resten av tjejerna från rummet.

’’You guys can’t see me til' I’m done! It is going to be a surpriseee!’’

Jag stänger dörren och vänder mig mot min assistent som väntar på att få fixa det sista med mig.

 

Medans jag sitter i make-up stolen tänker jag på allt jag och Harry har gått igenom. Från när vi träffades i början hemma hos honom när jag var deras au-pair till allt annat. Jag hade bara varit sjutton år. Det var så längesedan.

Jag minns alla svek och alla tårar jag fällde då. Hur våra hjärtan bankade febrilt så fort våra läppar möttes för att sedan slitas isär av den andres misstag.

Jag minns tiden då min pappa hade dött och hur allt hade varit då. Det var i samma veva som han dog som jag hängde med grabbarna när de var i Sverige. Det hade varit kul till en början, men sedan spårade allt ur.

Kanske var det bra på sett och vis att det som hände, hände, annars hade jag kanske inte suttit i detta rum, i denna stol just nu och blivit i ordninggjord till mitt egna bröllop med min älskade Harry Styles?

 

När min assistent har fixat mig ställer jag mig framför spegeln. Slöjan slängs över mitt ansikte och faller vackert ned över mig.

’’Voilá miss!’’, säger hon och sätter buketten i handen på mig. Rosorna doftar fantastiskt och jag känner mig lyckligare än någonsin.

Min avancerade håruppsättning med lockar, stenar och flätor klär mig perfekt och den naturliga sminkningen med.

Klänningen är makalös och jag ser ut som en riktigt bakelse. Midjan är perfekt markerad och korsetten formar mina bröst naturligt. Tyllen till kjolen är pricken över i:et med det pärlbeströdda tyget och volangerna längst ner.

’’Thank you so much, Elizabeth!’’, säger jag och slänger mig runt halsen på min assistent.

 

Det knackar på dörren och jag släpper taget om henne. Tänk om det är Harry? Han får absolut inte se mig!

Jag tar skydd bakom spegeln men ser till min lättnad att det är Gemma och Anne som kommer in.

Båda är klädda i mörkblåa kreationer. Jag kliver fram

’’Oh my little sugar pumpkin. You look adorable!’’, säger Anne och kramar mig länge.

Anne babblar på länge om hur vacker jag ser ut och försäkrar mig om att allt är som det ska. Gästerna har redan börjat anlända. Det enda som saknas är att vigseln ska börja.

 

’’So how does Hazmaster’ look?’’, frågar jag Gemma lite diskret efter att Anne har slutat babbla med mig  och börjat prata viner med Elizabeth.

’’Gorgeous. I can’t tell you too much but, he has that extraordinHarry thing today’’, säger hon och fnissar.Jag nickar.

 

Både jag och Gemma har lyckats bli riktigt goda vänner de senaste åren. Jag har förlåtit både henne och Anne för att de inte behandlade mig så värst bra den första tiden och nu är jag som en i familjen. Jag och Gemma är nästan som systrar.

 

Gemma och Anne lämnar och snart kommer min mamma, Camilla och min lillasyster Sofia in. Vi pratar och mamma gråter, säger att hon är sååå stolt över mig och en annat massa mammatjabbelbabbel innan de också måste lämna. Elizabeth följer med ut och jag blir lämnad ensam.

 

Jag ser på klockan. Det är inte lång tid kvar, bara några minuter kvar som ogift. Jag går mot fönstret. Solen lyser starkt och sommarens grönska fyller trädgården utanför festsalen och hotellet.

De som kommer var best man's för bröllopet är killarna. Det vill säga Louis, Liam, Zayn och Niall.  Motsvarigheten åt vad mina underbara vänner Perrie, Eleanor, Emma och Trinny ska vara åt mig. Det ska bli roligt och se hur de kommer att beté sig i kyrkan.

 

Snart knackas det på dörren och mina brudtärnor kommer in.

''We need to go now''.

Jag tar ett djupt andetag och följer med dem.

Vi blir eskorterade ut till en limousin som ska köra oss till kyrkan. Jag känner nervositeten bygga upp i mig.

’’Im so nervous’’.

Min röst är ostadig och mitt hjärta bankar snabbare och snabbare.

’’You have nothing to be nervous about. You are going to marry Harry, the love of your life! You two are so perfect for each other. Don’t be nervous, hun’’, säger Eleanor och lägger en hand på min axel. Jag ler tacksamt mot henne där vi sitter i bilen på väg till kyrkan.

’’And by the way…’’, viskar Trinny som sitter bredvid mig. ’’I’ve hided the hot stuff in a good and safe place’’.

‘’Where?’’.

‘’In the honeymoon suite, next to the bed’’.

Jag fnissar

‘’Well, thank you. I never thought you guys would be so…erhmm…’interested’, if you know what I mean. Though I wouldn’t be surprised if it is Perrie who came up with the ide-‘’

‘’Actually, it was Trinny who came up with the naughty-idea!’’, klipper Perrie av och skrattar.

Hon måste ha hört min och Trinnys diskreta lilla konversation.

’’Busted!’’, ropar Emma och pekar på Trinny. Vi brister ut i skratt. Trinny håller händerna för ansiktet och jag kramar om henne.

Snart kan jag se kyrktornet torna upp sig längre fram och jag får en hisnande känsla i magen.

 

Harrys Point of view

 

’’Are you nervous?’’, frågar Niall när vi går mot kyrkporten.

’’If I am’’, svarar jag och gnuggar händerna mot varandra.

’’Mate it’s going to be fine! I’m behind you if you are gonna faint from her gorgeousness!’’, säger Louis och klappar mig på axeln.

’’And you already know the lyrics for the song.’’, stämmer Liam in.

Jag ler, känner nervositeten släppa en aning. I mitt huvud går jag igenom Little Things ord för ord och hur jag ska sjunga den. Ingen vet om att jag ska sjunga, bara prästen och grabbarna. Jag har gett min syster Gemma en hint om det men mer vet hon inte. 

Det kommer att bli vackert om jag sätter sången och gör jag det inte, ja då kan det bli riktigt jobbigt.

 

I våra svarta kostymer gör vi entré i kyrkan.

Gästerna har börjat sätta sig till rätta och vi går längst fram till altaret. Mina bestman's ställer sig på rad i den position vi bestämt och de ser så roliga ut. Det är som att sätta fyra stycken fem-åringar på led och säga åt de att vara tysta och koncentrera sig.

Visst dom är inte högljudda men nervösa blickar och reaktioner från deras kroppspråk och ansikten går inte att ta miste på.

Flera gånger frågar Zayn utifall håret faller rätt, Niall utifall slipsen sitter där den ska och inte möjligtvis blivit uppäten eller försvunnit in under skjortan.

Louis tar nog ändå priset i ’’de nervösas sammanbrott’’ och knäpper om sin skjorta hela tiden för att försäkra sig om att han inte knäppt fel eller att något hamnat på sniskan. Aldrig har jag sett de såhär oroliga av sig.

Det är bara Liam som kan bete sig någorlunda bra. Tur att det är han som har ansvaret över ringarna.

 

Efter några minuter är kyrkan knökfull och det är dags. Ett svagt mummel bland alla gäster hörs och jag kastar en blick mot bänkarna längst fram där både min och Melissas familjer sitter. Alla ler och ser glada ut.

Melissas mamma har redan börjat gråta, innan hennes dotter ens gjort entré. That's so sweet.

 

Jag tar ett djupt andetag, knäpper med fingrarna och snart börjar orgeln spela. Kyrkporten öppnas och när jag spejar till ljuset som fyller upp kyrkan kan jag se skuggorna av en vacker kvinna, klädd i en vit bröllopsklänning. Hon håller armkrok med min styvfar då hennes biologiska pappa inte kunnat närvara, även om jag vet att han ser på henne just nu från himlen. Bakom dem går brudtärnorna; Perrie, Trinny, Eleanor och Emma. En perfekt kombo. Alla ser strålande ut. En blick på Niall och jag kan se hur han nästan dreglar efter sin tjej. Likaså de andra killarna.
Den axelbandslösa klänningen formar vackert Melissas kropp och slöjan följer med i luften. All uppmärksamhet läggs på Melissa och jag blir knäsvag av att se henne komma mot mig. Hon är så vacker så jag nästan går sönder.

 

Hennes kristallblåa ögon möter mina när hon blir överlämnad av min styvfar. De är fyllda av förväntan och lycka. Jag tycks till och med kunna se ett litet busigt leende under slöjan.

Hon tar min hand och jag kysser den, innan vi vänder oss mot prästen.

Den gråhårige prästen talar om bibeln och annat innan det är dags för det alla har väntat på: Utbytet av ringarna och ’’ja sägandet’’.

 

’’Do you Harry Edward Styles, take Melissa Vendela Ribb to your wife, promise to love and be faithful, in sickness and in health til' death do you apart?''

Jag ser rakt in i hennes ögon och de tindrar till som stjärnor i natten när jag uttalar orden

‘’I do’’.

Prästen vänder sig mot Melissa.

’’Do you Melissa Vendela Ribb take Harry Edward Styles to your husband, promise to love and be faithful, in sickness and in health til' death do you apart?''

‘’I do’’.

Ilningar av glädje sprids längs ryggraden och ända upp i nacken. Ringarna sätts på och min glädje går inte att beskriva.

’’You may now kiss the bride’’, säger prästen och nickar mot mig under sina glasögon.

 

Jag lyfter sakta på slöjan som döljer hennes vackra ansikte, lägger jag min vänstra hand på hennes käke och den andra på hennes nacke.

Mitt huvud vrids lite åt höger och sedan möts våra läppar. Det känns fantastiskt att hon nu är min fru. Känslan är obeskrivlig, går bara inte att beskriva. Hon lägger sina armar runt min hals när vår kyss blir djupare. Till min lilla besvikelse blir vi slutligen tvungna att avbryta den för att fortsätta med vigseln som snart är över.

Det enda som återstår nu är min sång.

 

Alla tror att det är över men när jag säger att det är dags för lite musik så ändras all uppmärksamhet och hamnar på mig. Jag går nervöst upp till mikrofonen.

Jag vinkar mot Niall som kommer med gitarren i handen.

Han ska bara spela och vara med lite som en back-up kör medans jag ska sjunga hela låten själv, vilket jag aldrig gjort förut. Jag ser ut över alla förväntansfulla ögon som riktats mot mig och ser på Melissa. Hon ser hoppfullt på mig.

Niall sätter sig tillrätta på stolen bredvid mig och så småningom börjar han spela. Jag tar ett djupt andetag sätter första tonen:

 

 

Your hand fits in mine
Like it's made just for me
But bear this in mind
It was meant to be
And I'm joining up the dots with the freckles on your cheeks
And it all makes sense to me


I know you've never loved
The crinkles by your eyes
When you smile
You've never loved
Your stomach or your thighs,
The dimples in your back at the bottom of your spine
But I'll love them endlessly

I won't let these little things slip out of my mouth
But if I do
It's you
Oh, it's you they add up to
I'm in love with you
And all these little things


You can't go to bed without a cup of tea
And maybe that's the reason that you talk in your sleep
And all those conversations are the secrets that I keep
Though it makes no sense to me


I know you've never loved
The sound of your voice on tape
You never want
To know how much you weigh
You still love to squeeze into your jeans
But you're perfect to me

I won't let these little things slip out of my mouth
But if it's true
It's you,
It's you they add up to
I'm in love with you
And all these little things


You'll never love yourself half as much as I love you
You'll never treat yourself right, darling, but I want you to.
If I let you know I'm here for you
Maybe you'll love yourself like I love you, oh.


And I've just let these little things slip out of my mouth
'Cause it's you,
Oh, it's you,
It's you they add up to
And I'm in love with you
And all these little things

 

Jag ser ut på gästerna, hälften gråter och Melissa står bara där. Hon ser rörd ut och ler stort. Jag blinkar mot henne innan jag kniper sista stycket och släpper inte henne med blicken en endaste gång.


I won't let these little things slip out of my mouth
But if it's true
It's you,
It's you they add up to
I'm in love with you
And all your little things

 


Applåderna är höga när jag är klar och jag har till och med lyckats få min mamma och andra familjemedlemmar till tårar. Melissa är inte heller helt torrögd utan sveper snabbt med fingret under ögonen så att inte sminket ska förstöras. Niall ler och nickar.

''You did really well, mate'', berömmer han mig och jag pustar ut. Att sjunga i en kyrka är inte det lättaste då akustiken är helt annorlunda.

Jag går och ställer mig bredvid Melissa och tar hennes hand och pussar henne på pannan.

''I love you so much'', viskar hon.

''I love you too''.

 

Äntligen är kyrkvigseln över och när vi kommer ut får vi ett risregn kastade över oss. Kamerablixtar från släkt och vänner träffar oss och lyckligare har jag aldrig varit i mitt liv.

Och jag känner, att vad som än händer så ska vi stå starka, inte låta någon eller något komma emellan som förut. Jag börjar tro att vi kan gå genom eld och vatten.

 

Fin.

____________________________________________________________________________________________

The end!

Den här delen blev lång (runt 2600 ord) men kände att det skulle bli bäst såhär med detta avslut!

Skriv gärna vad ni har tyckt om den här novellen, vad som varit mindre bra och vad som har varit bra med den! Då vet jag vad jag kan ta vidare och tänka på i nästa novell :D

Det kommer bli så svårt att inte fortsätta skriva på den här då man blir som fast i karaktärerna. Det känns som om dom är mina små barn haha :*

 

I hope you enjoyed this story!

 

KRAM OCH TACK FÖR ALLT STÖD ♥

 


You've Got That One Thing - Kapitel 40

 

Harrys point of view

 

Med två ‘ladies’ på vardera sida sätter vi oss i den svarta limousinen som ska ta oss hem. Mina fingrar hålls sammanflätade med Melissas och hon ger mig drömmarnas blick innan hon plutar med läpparna, ber om en kyss. Våra läppar kolliderar i en het kyss och värme byggs upp i mig.

Jag bryter sakta kyssen, medveten om att Trinny, Melissas vän, också är med i vårat sällskap. Melissa ser besviken ut när jag drar mig undan och vill uppenbarligen inte att det hela skulle ta slut snabbt.

’’We can save the hot stuff for tonight, or tomorrow morni’n’’, viskar jag i hennes öra.

Jag kan se hur hon får gåshud vid den lätta beröringen av mina läppar mot hennes hals och jag flinar. Tar det som ett ja.

 

Snön virvlar ner när vi kliver ut från limousinen och jag tar Melissas hand i min. Trinny tornar upp sig bredvid mig och vi går mot huset. Jag vill inte ens tänka tanken på vad media kommer att skriva om detta utifall de får det här på kort. Mig med två tjejer.

 

Jag låser upp den rödmålade dörren och öppnar den. Det är kolsvart inomhus. Jag tycker jag kan skymta något glittrigt i taket men kan inte urskilja vad det är. I nästa sekund som jag tänder lampan möts jag av ett högt:

’’HAPPY BIRTHDAY!’’

Jag hoppar till och ser sedan vilka de glada typerna är.

Från vänster står Perrie med en färgad lila slinga i håret. Med ett leende på läpparna håller hon hårt i Zayns hand som ser minst lika glad ut. Fortsatt står Niall med en kalashatt på huvudet och ser allmänt glad ut. Bredvid står Liam med en blå party tuta i munnen. Till höger om honom står en bedårande Emma med en stor tårta i handen och bredvid henne Louis och Eleanor med tonvis av presenter i händerna.

 

Allas blickar ändras dock snabbt när de ser att jag inte är ensam.

’’Melissa?’’, frågar Niall och får en rynka i pannan. Sedan flyttas hans blick mot Trinny och blir som fastklistrad på direkten.

Jag kastar en hastig blick mot Melissa och ser hur obekväm hon förvånad hon känner sig. .

’’Ehrm...guys. Melissa and I…we are on again...’’ förklarar jag och ler.

De andra nickar.

’’…And this is Trinny! My new friend!’’, säger jag glatt och vänder mig mot Trinny som ser storögt på mig. Jag kan slå vad om att hennes lilla hjärta inte kan förstå att jag kallade henne för vän. Än mindre att hon står här med resten av One Direction.

’’Hello everybody’’, mumlar hon och ler blygt.

Jag kan se hur Niall inte släpper henne med blicken för en sekund och fuktar läpparna.

’’Anyways, Happy Birthday Harry!’’, säger Emma och hoppar fram med tårtan framför mig.

’’Yeah Happy Birthday!’’, tjoar de andra och jag tar emot tårtan.

Sedan lämnar vi hallen för att gå ut mot vardagsrummet. Vi ska göra natten den 2 februari osäker.

 

Melissas point of view

 

Basen dunkar och vibrationerna når mig ända in i ryggmärgen. Jag har ingen aning om hur mycket klockan är och bryr mig ärligt talat inte heller. Det enda jag bryr mig om är att får vara nära Harry så mycket som möjligt. Min Harry.

Och jag kan ju inte direkt förneka det då vi dansar tätt och vilt med varandra, till tonerna av Gaga.

Vi låter alkoholen flöda och euforin i våra kroppar spridas.

 

Trinny har jag inte behövt oroa mig för. Så fort vi gjorde entre fångade Niall henne som en liten mus och sen dess har de inte kunnat slita sig från varandra. Nu står de i andra änden av rummet och pratar. Niall måste ha sagt något väldigt roligt då Trinny brister ut i ett gapskratt som får hennes smilgropar att synas.

Om jag blickar ut över rummet kan jag notera att Louis, Eleanor, Perrie och Zayn dansar någon slags gruppdans och ser ut att ha väldigt roligt. Emma och Liam är ute i köket.

 

Så fort låten är slut drar Harry ner mig i soffan där också Niall och Trinny har hamnat. Jag sätter mig Harrys knä. Hans varma hand börjar smeka över min öppna rygg och när jag möter hans blick kan jag känna hur hans fingrar sakta åker längre ner mot de privata områdena.

’’Na-ah’’, säger jag och tar bort hans hand.

’’But I want you…now’’.

‘’Too bad, naughty boy’’, skrattar jag och pussar honom på näsan.

Sedan vänder jag mig om mot Trinny och Niall. De ser verkligen ut att trivas i varandras sällskap.Jag svär, någonting stort kommer att ske mellan de här två i natt.

För varje leende Niall bjuder på kan jag se i Trinnys ögon hur hon sakta smälter. Likaså hos Niall.

Det är så gulligt.

 

Lana del Rey’s låt Video Games spelas i bakgrunden och jag kan inte låta bli att sjunga med.

Jag vänder mig mot Harry, lutar mitt huvud mot hans hals samtidigt som han drar mig närmare mot honom, håller om mig som en beskyddande mamma.

 

It's you, it's you, it's all for you

Everything I do I tell you all the time

Heaven is a place on earth with you

Tell me all the things you want to do

I heard that you like the bad girls

Honey, is that true?

It's better than I ever even knew

They say that the world was built for two

Only worth living if somebody is loving you

Baby, now you do

 

Min hesa röst kittlar hans hals och han gungar mig sakta fram och tillbaka där jag halvligger i hans knä.

 

’’Girl you are driving me insane’’

Jag drar mig undan, placerar min panna mot hans och låter våra fingrar smälta samman samtidigt som jag ser djupt in i de gröna smaragderna.

Orden från dagen går som ett eko i huvudet på mig och jag kan bara inte sluta le.

 

’’I think that’s kinda obvious. Cos, you’ve got that one thing’’.

 

Orden hade fått mig att rysa från topp till tå och gav fortfarande samma effekt. Av alla sju miljarder människor på denna jord, hur i helsike hade han lyckats pricka så rätt?

 

Låten slutar och jag blundar, andas ut och in. Snart kan jag höra tonerna till We Found Love. Tätt inpå det hör jag hur Liam och Emma kommer ut från köket.

’’GUYS! THIS is a perfect beat! Let’s get rocked!’’.

Jag slår upp ögonen och blir uppryckt av Liam. Jag haffar tag i en drink och för med den ut till de andra.

Alla samlas på vardagsrumsgolvet och vi börjar röra oss till musiken. Jag blir ett med låten och det känns ända ut i fingerspetsarna.

När det byggs upp för refräng lyfter Harry upp mig på sina axlar. Det är tur att det är högt till tak här, annnars hade jag nog slagit huvudet. Jag sparkar av mig klackarna och snart hoppar vi i takt till musiken. Jag skrattar och för ena handen runt en av Harrys bruna lockar.

När refrängen kommer sjunger alla högt i kör: WE FOUND LOVE IN A HOPELESS PLACE.

 

Jag känner verkligen hur låten stämmer in på min och Harrys omöjliga kärlekshistoria. Drinken i min hand spiller lätt och gränserna för hur långt den här kvällen ska gå är inte säkrade.Och egentligen, vem bryr sig?

För, det här är fucking YOLO.

 _____________________________________________________________________________________________


Trodde verkligen inte att sista kapitlet skulle komma upp idag. Men det gjorde det! Kände verkligen hur det brann i fingrarna, haha :P I am gonna leave it like this for now.

Oroa er inte, en epilog kommer!

Hoppas ni tycker att detta 'avslut' (som ändå inte är ett avslut blablabla) blev bra :)

 

KRAM ♥

 


You've Got That One Thing - Kapitel 39

 

Melissas point of view

 

Mina fingrar söker efter hans knappar på skjortan och börjar sakta knäppa upp den.

’’So my little love. What do you want today?’’ retas jag. Det glimmar till i hans ögon.

’’Hmm… because it is my birthday today and everything…I want a present…’’, flinar han, visar sina underbara smil gropar.

‘’Oh well then…and that is?’’.

Jag känner på mig vad som kommer hända och faktum är att jag inte alls har något emot det. Även om vi inte har träffats på flera månader. Let’s do it.

Hans händer läggs på mina höfter, trycker mig närmare honom, sedan viskar han i mitt öra;

’’Really hot birthday-sex’’.

 

Liams point of view

 

Förberedelserna för överraskningsfesten har varit stora och alla i vårat ’’gäng’’ springer nu runt med ballonger, snacks och annat festligt i händerna. Det är tur att Harrys lägenhet inte är så stor, tänker jag, samtidigt som jag håller på att knyta fast ett par ballonger i taklampan.

På ballongerna står det en text med HAPPY FUCKING BIRTHDAY och jag tänker, att det verkligen inte kunde ha stämt in bättre på Harry, då han fyller arton år.

 

Jag sneglar på klockan. Kvart i sex på eftermiddagen. Solen håller på att gå ner. Det betyder att Harry borde vara tillbaka inom cirka en timme. Fast man vet ju aldrig, kanske har han andra planer, som att dra hem till någon tjej. Han har verkligen inte varit sig själv sen uppbrottet med Melissa.

 

Ut från köket kommer Emma. Hon balanserar en stor tårta i handen.

’’It’s done! What do you think?’’.

Jag hoppar ner från pallen och trippar fram till henne. Tårtan är stor och prydd av en massa vit grädde. I mitten står det med stora bokstäver HAPPY B-DAY HARRY! 18 YEARS! i röd gele. Tårtan ser välgjord och hur god som helst ut.

’’It’s fantastic!’’, berömmer jag. Hon ler.

’’Thanks’’.

 

Jag bestämmer mig för att busa lite. Snabbt drar jag ett finger genom den vita grädden på tårtan och stryker det snabbt över hennes läppar.

’’Nooo! It’s Harrys cake! You're cake-murder’’, tjuter hon och ser på den långa randen som bildats genom tårtan. Hon gör en trumpen min och försöker se arg ut. Dock så ser det inte så värst övertygande ut.

’’Stop screaming, baby cakes. Let me kiss it off your lips instead’’, flinar jag.

Hon himlar med ögonen men skrattar.

’’Oh my God, sometimes I really cant understand why they call you Daddy Direction’’.

Hon ger med sig, plutar med de vita igen gräddade läpparna.

’’Pleeeease Rooomeo’’, mumlar hon och fnissar.

 Jag kysser bort grädden men typiskt nog vi blir avbrutna av Niall som kommer inklampandes.

 

’’Hey lovebirds! Harry is going to be here in less than an hour!’’ Niall kommer närmare, granskar oss som en spion, separerar på oss och ser ner på den kvaddade tårtan.

’’And do not hurt the cake! It has feelings too, cake rapers!’’. Han pekar på tårtan och sedan våra läppar. Han tar tårtan från Emmas händer och höjer ett varnande finger mot oss. Sedan försvinner han iväg igen.

Jag och Emma står kvar och bara skrattar.

 

Förberedelserna går snabbt. Vi testar musiken och ser till att rätt dunk är på rätt plats. Även om det bara kommer vara jag, Emma, Niall, Louis, Eleanor, Zayn, Perrie och Harry som kommer vara här så känner jag på mig att denna överraskningsfest kommer bli sjukt rolig.

’’En liten intim ceremoni’’ som Louis hade sagt från början innan han föreslagit att morotstårta skulle sitta fint. Dock hade alla protesterat åt den knäppa tårtidén och min älskade Emma hade kokat ihop något ’’hemligt tårtrecept’’.

Och tur var väl det.

 

Melissas point of view      

 

Att älskas av en människa på det här sättet har jag nästan svårt att kunna förstå. Det finns bara inte på kartan. Att kärleken kan vara så stark, så grym, så hänsynslös, så passionerad. Min kärlek till Harry gick verkligen inte att beskriva, än mindre i ord.

 

Rummet är varmt och fylld av kärlek.

Han skakar när han böjer sig ned över mig. Vi andas häftigt. Håret är vått av svett och den nakna huden är klibbig mot min hud. Han stryker sitt pekfinger över min kind och ler.

’’That was awesome’’.

Harry kysser mig på munnen, dröjer ut kyssen med att suga lätt på min underläpp.

 

Det finns inte ord för hur den här killen fick mig att känna mig. Aldrig har jag känt mig såhär vacker vid någon annans sällskap. Och aldrig hade jag trott att min Första Gång skulle gå så galant. Än mindre att det skulle ske med Harry Styles. Jag tackar att det fanns en stor mjuk och härlig soffa härinne att vara på , annars hade kanske mina Första Gång-story fått sig en annan törn.


Harry drar sig sakta undan från kyssen, till min irritation.

Han sätter ena armen strax ovanför mitt huvud, medans han har den andra strax bredvid mig, lekandes med mitt hår. Jag får gåshud mär jag känner hur den nakna kroppen nuddar smått vid min.

Han tar ett djupt andetag.

’’I love you’’.

Jag blir varm, men kan fortfarande inte låta bli att ställa frågan ’varför’? För egentligen, varför älskar han mig? Vad är det som är så speciellt? I’m just a girl.

’’Why? Why do you love me?’’.

När jag ser hans förvånade ansiktsuttryck ångrar jag genast att jag överhuvudtaget frågade. Dumma mig.

Men så ler han, så alla de vita tänderna blottas.

’’I think that’s kinda obvious. Cos, you’ve got that one thing’’.

 

Jag blir nästan rörd av det han säger. Helt tagen. Jag tappar kontrollen och snart rinner tårarna längs med kinderna. Han ser genast orolig ut. Att jag alltid ska börja gråta, suck.

Harry ser genast orolig ut.

’’Why are you crying? Don’t cry, please? I hate to see you cry, it’s like I’m almost dying ins-‘’

Jag klipper av honom genom att slänga mina armar om hans hals, pressa ner honom mot mig så våra kroppar och läppar kraschar mot varandra. Han ger ifrån sig ett stön från dunsen mot min kropp. Jag känner hur han ler mot mina läppar och jag inser, att jag verkligen har hittat den rätte.

 

Den mest fantastiska kyss jag haft på länge avbryts när någon knackar på dörren. Skräckslaget rullar Harry av mig och ger mig en orolig blick.

’’Who’s there?’’, ropar jag.

’’It’s me, Trinny! We gotta go, everyone is waiting for us!’’.

Jag suckar.

‘’Oh can you wait, just a second please?’’. Jag hör hur hon hummar tillbaka och tar det som ett ja. Jag hasar mig upp ur soffan och går fram mot en stol där min svarta paljettklänning med öppen rygg hänger. Harry har redan fått på sig majoriteten av sina kläder.

 

Efter ett par bökiga minuter är vi fullt påklädda. Jag ger spegeln en blick och konstaterar att mitt hår är helt åt helvete.

’’Shoot...my hair...looks like a traschcan..’’mumlar jag och börjar dra snabba drag med kammen för att få håret något sånär stylat.

När jag fått det någorlunda slätt och rakt kan jag känna en hand som dras genom mitt hår och rufsar till det. Utan att jag ens hinner protestera åt katastrofen han nyss orsakat på min skalle planterar han en puss på min mun och sätter sedan pekfingret framför den.

’’I like it better that way’’.

Jag himlar bara med ögonen, kastar en sista blick i spegeln och tar min lilla svarta handväska. Folk får väl undra varför jag ser ut såhär i håret då. Samtidigt så kan jag inte låta bli att känna mig en aning stolt. Eftersom det inte är alla som får förlora oskulden i sänghalmen med Harry Styles.

 

Trinny har på sig en likadan paljettklänning som mig, fast i ljusblått. Kontrasten mot hennes mörka hud är makalös. Det svarta håret är uppsatt i en stram knut och sminkningen är lätt. Hon ser ut som en stjärna.

 

När hon ser att jag inte är ensam om att komma ut från rummet blir hennes ögon stora som te fat. Haha, diskreta människa, tänker jag och flinar. Jag fattar hur awkward det måste kännas från hennes synvinkel, då grabbarna i One Direction är hennes största idoler. Och här kommer jag ut från mitt rum, med Harry tätt bakom mig, båda lite halvsvettiga och tovigt hår. Ni skulle bara veta hur hon reagerade när jag tidigare berättade att jag dejtade Harry Styles. Hon dog.

 

’’Please, dont tell anyone? OK?’’, viskar jag till henne när jag låser dörren till rummet.

Hon nickar, för stum för att prata.

Harry presenterar sig och jag kan se på henne hur star strucked hon är och tycker att hon faktiskt kan hantera det rätt så bra. Till skillnad från andra fans. Efter att de utbytt några ord kan jag se hur hon smälter och slappnar av. Då vänder sig Harry om och hakar armkrok med oss två. Han skiner upp i ett léende.

’’C’mon ladies, let me tell the world who the love of my life is!’’.

Jag kan inte undgå att notera en liten blinkning mot mig när han säger det.

 

Pressen och kamerorna älskar oss. Frågor om oss ställs hit och dit och jag svarar så gott jag kan bland alla bländande blixtar. Det är galet.

Så småningom är allt över och det är slut för dagen. Lokalen töms på papparazzis och alla fotografer.

 

’’Sooo, wanna go to my crib?’’, föreslår Harry  när vi går mot utgången.

’’Sure!’’, svarar jag. Han tar min hand och vi börjar gå. Då märker jag att jag totalt glömt bort Trinny. Jag vänder mig om och ser henne stå kvar ensam vid ett bord och gräver i väskan, antagligen efter mobilen för att ringa taxi. Jag får dåligt samvete. Jag sa faktiskt inte ens hejdå och bara glömde bort henne. Hon som faktsikt varit en av mina närmsta vänner sedan jag började jobba som modell. Jag rycker lite i Harrys arm och nickar mot Trinny.

 

’’We can’t just leave her…’’, mumlar jag.

Han nickar och fattar vinken och vänder sig om mot Trinnys håll.

’’Hey Trinny! Wanna come over to my flat and hang with us?’’, ropar han.

Trinny stannar upp med grävandet i sin väska och ser upp. Hon ler.

’’Sure! If it’s OK? I mean, you guys maybe wanna have some alone-time?’’. Hon blinkar med vänstra ögat när hon säger det.

‘’No no it’s fine! C’mon, it would be fun!’’, försäkrar Harry och det låter verkligen som om han menar det. Själv har jag inte heller något emot att hon följer med oss.

Trinny slänger väskan över axeln och trippar fram till oss på sina stiletter.

Jag kan slå vad om att hon tror att det här är en dröm. För hur många får egentligen hänga med hem till Harry Styles?

____________________________________________________________________________________________

 

Hoppas ni inte blev förvirrade av detta kapitel med tanke på allt hoppande mellan point of viewsen. Om det är något, fråga i så fall :)

Men hopppas ändå kapitel 39 är läsvärt då jag har jobbat på det ett tag!

Nästa kapitel kommer troligtvis vara ett slut-kapitel eller en epilog, så ni bara vet.

Och Happy December på er alla! Inte långt kvar till jul nu !=)

 

Sen så tror jag att jag ska ta o skaffa mig en you tube konto så jag kan lägga in en passande låt för varje kapitel. Börjar nog med det i nästa novell! :)

Stay tuned och kommentera! Älskar att höra vad ni har att säga;)

Kram xxx


You've Got That One Thing - Kapitel 38

 

Melissas point of view

 

Vi är backstage. Ljudet från den pumpande musiken hörs ända ut till oss och det är hetsigt. Modeller slussas en efter en ut på den långa catwalken. Det är en underklädes kollektion för Dolce & Gabbana. Jag får hjälp med att få på mig en mörkröd bh med svart spets och tillhörande trosor. Rätt så sexigt om jag får säga det själv. Modeller springer fram och tillbaka och jag får hålla i min vän Trinny för att inte snubbla till när jag ska få på mig de svarta stiletterna.

 

När jag är klar ställer jag mig i kön med andra väntande modeller. Jag känner hur någon kommer och fixar och fluffar till mitt hår lite grann, allt för att det ska se perfekt ut dom få sekunderna jag är där uppe. Mitt hår har lockats och hänger fritt över ryggen. Mina ögon har blivit hårt sminkade och ett spetsyg pryder halva min kind. Designerns ledord skulle vara’’mystik med elegans och en touch av erotik’’. Själv skulle jag ha förklarat det som ’’en skräcklik ansiktsupplevelse’’.

När det väl är min tur att kliva upp på catwalken är jag nervös. Det är första gången jag ska klampa runt i underkläder och ha flera ögon på mig.

 

Ljuset som träffar mig är bländande men jag lyckas ändå hålla en rak linje. Det enda jag tänker på är att se så ’’fierce’’ ut som möjligt. Jag sätter en pose när jag kommer längst fram och börjar gå tillbaka. När jag är klar känner jag verkligen vilken kick man får när man går där ute. Jag vill bara ut dit igen. Och klaga kan jag inte, då jag har två byten till.

 

BOOM BOOM BOOM och snart har jag på mig en rosa bh med vit spets och tillhörande trosor. Gulligt. När jag väl är ute på catwalken kan jag höra hur What Makes You Beautiful börjar spelas. Det är nästan så att jag blir tvungen att stanna. Men jag tvingar mig själv att fortsätta gå. Var de verkligen tvungna att ha med den här låten? Precis när det är min tur att äga catwalken också? Jag som trodde att designern ville ha det mystiskt och erotiskt. Och tja, låtvalet var ju inte det direkt?

Harrys point of view

 

Mina ögon poppar nästan ur när jag ser vem det är som intar scenen. Hennes hår lyfter lätt från axlarna och följer bakåt med vinden. Hon ser självsäker ut. Hennes fylliga bröst guppar en aning i de röda kuporna och hennes kropp ser ut att vara tagen från en pumas. Inte visste jag att hon hade gått och blivit modell? Visst hon hade alltid sett ut som värsta sexbomben men jag hade ändå aldrig trott att hon skulle hamna på en catwalk. Det var bara inte hon.

Allt för snart försvinner hon från catwalken och som en reflex börjar jag klappa händerna. Snabbt kommer jag på mig själv att sluta när jag får konstiga blickar från ett par designers som sitter på raden framför mig.

 

Modeller kommer och går och snart är hon där igen. Klädd i något väldigt gulligt och sött. Det klär henne utmärkt. Jag rycker till när jag hör tonerna från What Makes You Beautiful och det är uppenbart att hon blir minst lika förvånad som jag blir. Hon ser distraherad ut för en bråkdels sekund men hon lyckas ändå hålla god min. Mitt hjärta börjar bulta snabbare och när visningen är slut är jag nästan rädd att det ska hoppa ut från mitt bröst. Jag måste få tag på henne. Prata med henne, känna henne. Att hon inte ens sett mig gjorde saken ännu mer desperat.

 

Eftersom jag är kändis är det inte svårt att få komma åt modellerna. Det låter perverst, jag vet men vakterna och andra viktiga personer sa inte nej. Smidigt undviker jag media och alla kameror och försvinner backstage. Jag blir hänvisad till ett rum fullt med tjejer, alla modeller från visningen. De håller på att göra sig i ordning för ’efter-pressen’, som vi kallar det för. Stylister och annat folk klänger som flugor på dom. Jag kan känna blickarna jag får men låtsas inte om dem. Med blicken söker jag efter Melissa men kan inte se henne någonstans.

 

’’Excuse me, but does anyone know where Melissa Ribb is?’’, frågar jag, lite halvhögt.

Det räcker och snart får jag klart för mig att hon är på ‘sitt rum’. Jag ska gå ut till korridoren igen och följa den rakt framåt tills jag ser dörren med hennes namn på. En mörkhyad tjej ger mig ett svagt leende. Jag tackar och lämnar den stressiga atmosfären.

 

Nervöst går jag genom den tomma korridoren och snart står jag utanför en mahogny färgad trädörr, signad Melissa Ribb. Jag tar ett djupt andetag, funderar igenom om det här verkligen är en bra idé och knackar på. Snart kan jag höra fotsteg närma sig och en ljus röst som sjunger. Det är hon. Ett leende sprids på mina läppar och det pirrar i mig. Dörren öppnas och där står en tjej, lik en älva. Invirad i en mörkblå morgonrock med sidenband och guldfärgade lockar som faller oskuldsfullt nedför axlarna.

Alldeles perfekt. Alldeles oemotståndlig.

 

Mitt hjärta hoppar till och gör säkert miljontals volter just nu. Melissa står bara där. Med sina uppspärrade och otroligt vackra ögon. Hon ser förvånad ut.

''Harry...''

''Hi...'', hasplar jag fram.

Hennes ögon tindrar till och det går en stöt genom mig. Jag lutar mig mot dörrkarmen för att nästan inte säcka ihop.

Hon suckar och öppnar sedan munnen.

’’I…I don’t…know what to sa-''

''Oh please...don't say anything,  just let me kiss you''.

Jag böjer mig fram, kupar mina händer i hennes ansikte och ser henne i ögonen. Vi är så nära så vi kan känna varandras andetag.

Melissas blick vandrar ner från mina ögon till mina läppar.

''Okay''.

Jag avfyrar sakta en kyss mot hennes läppar.

Det är som om ett fyrverkeri utbryter inom mig. Det var verkligen för längesedan jag kände såhär.

Utan att bryta kyssen kliver jag in i rummet och stänger dörren bakom mig. Jag kan känna hur hennes fingrar börjar knäppa upp min skjorta.

''If I'm right I think we have some little spare time before we need to get back...''

___________________________________________________________________________________________

jaopp. lyckades få upp kapitel 38 trots allt and i'm happy so i hope you enjoyed it :)

i loove swenglish btw ;)

 

KRAM XX

 


You've Got That One Thing - Kapitel 37

 

Melissas point of view

 

Det har nu gått några månader sedan jag såg Harry sist. Nu är det i slutet på januari. Jag sitter hemma i lilla Sundsvall, inne på mitt rum och bara stirrar på alla snöflingor som dimper ner utanför mitt fönster. Hysterin om att jag varit Harrys flickvän hade lagt sig snabbt efter att jag bekräftat att det var slut mellan oss. Nu såg folk mig bara som vanlig igen.

 

Så fort jag kom hem på riktigt i slutet av september förra året har jag fortsatt att studera. Dock tog det inte lång tid innan jag bliv uppringd av en agentur. De hade sett mig på stan och ville att jag skulle börja modella för Elite Model Management Sverige. Först hade jag trott att det var något slags skämt men när jag insåg att det inte var det trodde jag inte mina ögon. Jag hade aldrig tänkt mig själv i de banorna. Tanken på att strutta runt på högklackat på en lång catwalk, ibland halvnaken, framför dussintals av människor hade bara skrämt mig.

 

Jag och min supersupport till moster hade tagit första bästa tåg till Stockholm och där fick jag gå på möte. Jag fick napp direkt och sedan dess har det varit en konst att kunna binda ihop skolan och allt modellande. Jag hade verkligen fått klart för mig att det verkligen inte är det glamorösaste yrket som alla tror. Sena nätter, tidiga morgnar, fram och tillbaka hit och dit, smink på, smink av etc. And I love it.

 

Kommande modevisning ska nu äga rum på Londons Fashionweek om en vecka. Jag ska åka själv och även om jag varit där förut kan jag inte låta bli att vara nervös. Det är tur att jag hunnit bli vän med några andra modeller som ska med dit. Det ska verkligen bli sjukt roligt!

Harrys point of view

 

Jag sitter inne i studion och fingrar lite på en gummiboll som jag har i handen. Snöovädret utanför fönstret är hemskt och vinden viner. Trots det kan man tydligt höra alla fans utanför sjunga och skrika. De vet att vi är här inne och de väntar på att vi ska visa oss. Det är inte klokt hur snabbt allt har gått. Vårat debut album Up All Night släpptes i november och sen dess har det verkligen gått i rasande fart. Nu kan jag knappt gå på gatorna hemma.

 

Mellan mig och Zayn har det faktiskt gått förvånansvärt lätt och bra. Det som skedde en septembernatt för några månader sedan är som bortblåst. Som om det aldrig hänt. Kanske var det bra att det hände? Jag menar, annars kanske vi inte skulle varit där vi är idag? Gruppen kanske skulle varit tvungen att splittras och så vidare? Vem vet.

 

Det här med Melissa har jag aldrig tagit upp. Jag ringde eller tog aldrig kontakt med henne igen. Likaså hon. Till en början var det svårt att bara komma över henne. Bokstavligt talat nästan grinade jag mig till sömns. Nu har det blivit bättre. Jag ångrar fortfarande allt och om det fanns en spola-tillbaka-tiden-knapp skulle jag ha tryckt på den för länge sedan.

Alla verkar ha haft tur med kärleken nu för tiden också. Louis har ju Eleanor. Liam fångade den svenska sjuksköterskans hjärta och nu är hon med oss här i London. Zayn har börjat kila stadigt med Little Mix’s Perrie. Det är bara jag och Niall nu som står som ’’kärleksrebeller’’. Och det är surt.

 

''Hey, Curly!''

Jag vänder mig om och ser Louis komma in i rummet med ett guldaktigt kuvert i handen. Han slänger över det till mig.

På framsidan står det HARRY STYLES med svarta kursiva bokstäver. Jag river upp det och får fram ett silvrigt papper med glänsande bokstäver. 

'INVITATION TO LONDON FASHIONWEEK FEB.1, 2012 MR. STYLES'
Snabbt läser jag igenom det och konstaterar att jag blivit inbjuden till en modevisning om sisådär en vecka. På min födelsedag dessutom. 

''I bet it was your lovely curls that made the invitation'', säger Louis med tillgjord röst och börjar trassla in sina fingrar i mitt hår. Jag drar mig undan.

''Wait. Didn't anyone else got a ''ticket''?'', frågar jag.

''Nope''. Han skakar på huvudet och rycker med mungiporna neråt.

Så det betyder att jag är den enda av oss som får gå och se på tjejer som struttar runt i senaste modet? Kanske halvnakna, kanske fullt påklädda? What a birthday...

______________________________________________________________________________________________

*DING DONG* CHAPTER 37 IS HERE!!!

Kände att detta kanske var lite-lite men ni får ta det som en mellandel, då det också behövs.

Denna vecka som kommer nu (v.48) är ju typ DÖDENS VECKA då jag har 4356783 prov och läxor så ni får ta uppdateringen som den kommer!

Som jag skrivit förut så börjar det nu också lida mot sitt slut för denna novell.

KRAM ♥

 

 


You've Got That One Thing - Kapitel 36

 

Fortfarande Harry

 

Jag slår upp ögonen och ser att jag befinner mig i ett sovrum. Väggarna är gråfärgade och det påminner läskigt mycket om mitt egna hotellrum. Jag ligger i en mjuk säng och när jag försöker vrida på huvudet lite grann så tar bakfyllan ut sin rätt. Det dunkar skoningslöst i mitt huvud. Som om en tung dank skulle köra roulette i skallen på mig.

När jag vrider på mig och får världens chock. Bredvid mig ligger Zayn. Shit. Jag får hålla för munnen för att inte svära högt. Med en snabb titt under täcket kan jag konstatera att jag är spritt språngande naken. Samtidigt kryper minnena fram från kvällens händelser.

 

Jag hade träffat Zayn under kvällen och han hade varit minst lika dragen som mig. Vi hade snackat som om det där med Melissa aldrig hänt, elller att hon ens existerat i våra liv. Vi hade kommit närmare varandra både psykiskt och fysiskt och det hade slutat med att jag hade tryckt upp honom mot en vägg med ett fast grepp om hans lår runt mina höfter och vi hade hånglat vilt. Bokstavligt talat hade vi nästan ätit upp varandra. Cheeezus hur fulla hade vi varit egentligen? Inte nog med det så var det Zayn som hade brytit kyssarna för att sedan föreslå att vi skulle dra oss till hotellet. Jag hade svarat ja. Hand i hand hade vi försvunnit från nattklubben utan att någon lagt märke till oss. Väl inne på hotellrummet hade det gått vilt till och jag blir illamående av att bara tänka på vad vi gjort.

 

Jag kastar en hastig blick mot golvet och ser en använd kondom ligga och skräpa. Jag tar mig för ansiktet och suckar. Vad i helsike har jag gjort!? Jag har legat med Zayn, min bandmedlem, min brorsa, min bästa vän. Fy fan. Undra om media vet något? Vad kommer hända då? Jag kan nästan se rubrikerna framför mig. ZARRY FINNS PÅ RIKTIGT eller DET ALLA FANS VÄNTAT PÅ: ZARRY EXISTERAR! (och en bild på oss när vi hånglar som värst, såklart).

 

Snart hör jag Zayn gruffa till och snart vänder han sig mot mitt håll. Han slår upp ögonen.

’’WAAAH!’’. Han ryggar tillbaka och flyger upp från sängen och skyler sig med täcket. Hans ansiktsuttryck är täckt av förvirring och ilska.

’’What the….?’’, börjar Zayn utan att kunna komma på några fler ord..

Jag suckar högt och ser på honom. Hans blick flackar och snart fastnar den på kondomen som ligger på golvet. Han blir högröd i ansiktet.

’’Are you kidding me!? Please say that this is just a really bad nightmare!’’.

‘’Well. It isn’t’’, mumlar jag till svar och sätter mig upp i sängen. Zayn tuggar nervöst på underläppen. Jag reser på mig och känner en dov smärta i de nedre regionerna.

’’Wow, you fucked me really hard last night. I don’t know if I will be able to walk!’’, säger jag, i hopp om att han inte ska ta det så allvarligt, allt för att lätta upp den hemskt pinsamma situationen. Well, så fel jag hade.

’’Please someone kill me! Get out Harry!’’. Han ser uppriktigt sagt ledsen ut och nära till gråten. Rösten är bestämd och han pekar mot utgången. Även en Bradford Bad-Boy kan vara känslig ibland.

’’Look Zay-’’

’’Out!’’.

 

Nu är det min tur att bli utskälld och han kastar ut mig ur hotellrummet med kläderna efter. Naken i korridoren står jag, förbryllad och trött på en och samma gång. Jag rafsar ihop kläderna, slänger de över axeln och börjar gå mot mitt hotellrum. Lyckligtvis ligger det nära. Men typiskt nog så ska ju självklart Niall komma ut från sitt rum, med en macka i handen. Han får stora ögon när han ser mig naken.

’’Don’t even ask’’, säger jag innan han ens hunnit komma med något argument. Snabbt försvinner jag in på mitt rum utan att ens vänta på något svar.

Kan det verkligen bli sjukare än såhär?

 

* * * * * *

 

Dagen till ära blir extremt stel. I alla fall mellan mig och Zayn. Vi åker runt på intervjuer och vi gör ett gig på café Opera. Fansen är som galna och verkar inte veta ett dyft om vad som hänt i natt. Det enda de säger är hur synd det är att det tog slut mellan mig och Melissa. Hälften av alla som säger det ser inte ens ut att mena det. I studion får jag nästan inte till en ton rätt heller.

''I'm sick....or something'', mumlar jag till de andra. Jag kan se hur Zayn himlar med ögonen.

 

När vi får en ledig stund över försvinner Louis och Niall iväg någonstans. Troligtvis gnällde väl Niall för mycket om hur hungrig han var och tjatade med sig Louis. Poor guy.

Som i en film, blir jag och Zayn lämnade ensamma. Han tar genast upp mobilen.

''Hey Zayn... we need to talk''.

Han ser inte ens upp.

''Can we just forget it? Ok?'', får jag som tillslut som svar. ''I know I messed  up everything with Melissa and that you hate me. AND what you and I did last night didn't make anything better. So let's just forget it. It's just too much!''. Zayn låter nästan ledsen när han säger det och ser mig rakt i ögonen med sina bruna ögon. Jag hör vädjan i hans röst.

''Fine''. ''And I don't hate you. Not at all'', säger jag och menar verkligen varenda ord.

Jag fattar också att det är lika bra att glömma det som hänt. Att fortsätta och sura runt och hålla på påverkar bara vårat jobb och som jag nämnt förut skulle jag aldrig ge upp One Direction på grund av detta. Det är lika bra att vara vänner. Försöka låta allt bli som förut mellan oss.

''So... brothers from another mother?'', frågar jag och lyfter på lillfingret. Han ser upp från mobilen och ler lite grann.

''Sure''. Han hakar fast i mitt lillfinger och vi skrattar.

 

Mitt liv är verkligen inte perfekt. Inte någonstans. Alla som säger det vet verkligen inte hur allt är. Jag menar, att ligga med sin bästa vän på fyllan är ju helt knäppt, dessutom när det ligger en komplicerad historia bakom det. Samtidigt så har man förlorat sin kärlek i samma veva. Trots det kan man ändå reparera saker, som detta. Min och Zayns vänskap, tänker jag där jag sitter i soffan i studion. Plötsligt ser Zayn upp. Han ser allvarlig ut.

''But I want you to know something. It wasn't Melissas fault. It was mine. You should seek her up again. She's a good girl''.
Först kopplar jag inte till vad han menar men sen fattar jag att han syftar på varför jag dissade Melissa. Och av någon konstig anledning tror jag honom.

____________________________________________________________________________________________

HMMMM..... VAD TYCKER NI?

Det är det enda jag kan skriva just nu.

 

Kraaaaaaaaaaaam :)

 

 


You've Got That One Thing - Kapitel 35

Fortfarande Liam

 

Emma ler blygt åt min kommentar.

’’Oh, well, thank you. You're so cute!’’.

Jag ler tillbaka, med fortfarande en pinsam rodnad på kinderna. Jag märker att hon stryker ena fingret över min tumme.

’’So do you have  boyfriend?’’, frågar jag för att komma undan den pinsamma tystnaden.

Då börjar hon gråta igen och jag ångrar att jag frågade. Snacka om att tjejer kan vara känsliga...

’’Sorry’’, mumlar jag och känner mig dum.

’’No no, it’s fine. And yes I had one. But the dumped me when I got a job here. Aaand because I was a virgin. Which I still am’’. Nu är det hennes tur att rodna och jag kan se hur ett litet leende smyger på hennes läppar. ’’I really loved him. I thought he was ’the one’ you know? Bu the wasn’t. He's a idiot ’’.

Hon låter arg när hon säger det sista och ser ut som om hon skulle vilja slå sönder en vägg. Sedan börjar hon gråta igen. Jag stryker hennes hand och makar lite på mig. Jag klappar med handen på den tomma ytan bredvid mig.

 

’’Come here’’. Jag drar ner henne i en omfamning och hon kryper upp i min famn.

’’Sure I wont hurt you?’’, snyftar hon och pekar på allt som hänger runt i kring.

’’No. The only thing that hurts me is when you are crying’’.

Wow. Inte visste jag vart alla dom här charmör orden kom ifrån.

’’So when do you have vacation?’’, frågar jag efter ett tag.

‘’ In three days actually. The day that you can go home if everything goes right’’, får jag som svar.

‘’And what are you gonna do?’’, Jag ställer frågan lite avvaktande, vill inte verka för på.

’’I don’t know. First I planned to leave Sweden for a couple of days, but then I realized that I don’t have enough of money for it’’. Hon lägger sin hand på min mage och det går en stöt av prr genom mig. Jag tar sats.

 

’’ I think you should come with me to London. Our Stockholm visit will also end in three days and then we get like time to rest. I have a flat, you can live with me. I will pay everything’’. Jag ler, inser hur perfekt allting låter. Hon har ledigt om tre dagar, jag får lämna sjukhuset om tre dagar och vi ska ändå lämna Stockholm om tre dagar, för att sedan få åka hem och vila upp oss. Tre dagar.

 

’’Are you sure?’’. Hon ser upp. Jag kan se en förväntansfull glimt i hennes kastanjebruna ögon.

’’100 % sure!’’, säger jag glatt.

’’Oh my God. That is like.. awesome!''

‘’I know!’’. Vi båda känner oss helt exalterade och sedan går det snabbt. Snart kan jag känna ett par läppar sakta pressas mot mina.

 

Harrys point of view

 

Jag bestämmer mig för att lämna sjukhuset, vill inte vara ivägen och se på när Liam gör det uppenbart att han dreglar efter den där sjuksköterskan. Jag är lite små irriterad över att han bara tappar bort mig och hamnar i sin egna lilla värld. Visst hon såg ju faktiskt riktigt bra ut, men hon är inte min typ och jag känner mig bara obekväm av att sitta där.

 

’’Shit!’’, mumlar jag när jag ser att jag har runt tio missade samtal och lika många sms.

Alla är från Louis och Niall.

 

were are you mate!?

if u dont come i will chase u with carrots!!!!

 

Jag kan inte låta bli att dra lite på läpparna när jag läser Louis meddelande men fattar att jag kommer att ha mycket att förklara. Jag måste ha missat minst två intervjuer, då jag ser att klockan hunnit bli halvtolv. Jag får hoppas på att de kommit på en bra ursäkt för pressen att jag inte varit med.

Jag ringer efter en bil som kommer och hämtar upp mig och jag är på väg till resten av gänget.

 

Resten av dagen flyter på, även om det går oerhört långsamt. Vi gör inga gig, vilket är tur för fansen då min röst är helt åt helvete. Intervjuerna finner jag tråkiga och sitter mest bara där och slänger in en kommentar eller två. När de frågar om mig och Melissa försöker jag ge så bra svar som möjligt, svar som nästan inte ens matchar frågan. Flera gånger jag kan känna hur journalisten blir lite frustrerad då jag inte ger konkreta svar. Som tur är lämnar de ämnet snabbt och går vidare med annat. Men jag vet att det ändå kommer stå i tidnigarna att det är slut mellan mig och Melissa på grund av mina svävande svar. Och det var det ju?

 

Zayn har inte heller varit med oss på hela dagen och ingen vet vart han är heller. Det gör mig orolig. Även om han är en total looser i mina ögon så är han fortfarande som en bror för mig. Vi har umgåtts för länge med varandra för att jag bara ska kunna radera honom. På tal om radera, så skulle det aldrig gå med tanke på att vi är i samma band. Jag skulle aldrig ge upp One Direction på grund av det här. Aldrig.

 

Kvällen kommer och vi blir inte klara förens halv åtta. Jag sitter i köket med Niall inne på deras hotellrum. han äter som vanligt. Denna gång något potatisaktigt. Han är trött, och det borde jag också vara. Dock så känner jag mig full av energi, lustigt nog. Sen så är det fredag och jag kan inte komma på något annat än att gå ut och ha kul.

 

’’ It’s Friday! Someone wanna parteeeyy?’’, föreslår jag och dunkar Niall i ryggen. Han hostar till och ser irriterat upp då jag faktiskt stört honom i sitt ätande.

Jag svär, en dag kommer det att hända honom något, så mycket som han kan äta.

’’Don’t do that! You are interrupting my passionate eating!.

‘’I needed because it seemed like you ware about to start snogging with the potato’’, jag börjar peta på ena potatisklyftan som ligger på tallriken.

‘’Snogging with the potato? Hah, worst thing I’ve ever heard. And stop insulting my food!’’. Han petar bort mitt finger.

‘’I bet you could give it a blow job too, if you're really hungry!’’ retas jag. ‘’And it seems like you are!’’. Jag petar till en liten överbliven potatisklyfta på hans fat.

Niall rynkar på pannan och ser lite små chockad ut av mina kommentarer.

’’Euw.. you are disgusting Haz…’’, mumlar han.

Själv förstår jag inte heller vad jag håller på med. Vad leder det här till? Jag sitter bara och vräker ur mig nonsens, som om jag druckit tio liter vodka.

Louis kommer in.

’’Hey Lou! Do you wanna go out? Take a drink you know??’’, frågar jag.

Han skakar på huvudet.

‘’Nope. I’m gonna skype with Eleanor’’.

Jag känner bli lite besviken och reser på mig. Tjejer ska alltid vara i vägen.

’’Fine! Then I go on my own! And Niall, you better watch Louis so he doesn’t start to moan loudly while he’s having cyber sex. It can be a bit…ehm...distracting’’, skämtar jag när jag lämnar rummet. Det sista jag ser är Niall som börjar gapskratta och Louis som himlar med ögonen. ''Cheeky as always''.

''Well, I don’t like to act like a 76-year old man!''.

 

Musiken dunkar och det är mycket folk som rör sig. Jag är här själv och ser verkligen fram emot en natt utan regler. Jag har suttit hemma alldeles för länge. Inte ens med Melissa var jag ute. Jag bestämmer mig för att släppa tankarna om henne. Det är inte henne jag ska gå runt och tänka på nu när jag ska ha kul, det gör mig bara ledsen.. Forget her, for a moment. Please?

 

Jag drar mig mot den neonlysande baren och beställer drinkar efter drinkar, shots, vodka, ja allt man kan tänka sig och snart börjar jag känna mig lite snurrig. Tjejer kommer och går, de pratar och jag blir lika fnissig som en tonårstjej. Vet inte vad jag säger, omöjligt att kontrollera.

Allt går i luckor och jag har inget grepp om verkligheten. Sedan går allting väldigt snabbt. Det enda jag minns är ett par bruna ögon.

____________________________________________________________________________________________

Woop woop, undra vad som kommer hända nu då? Excited? a bit? I Hope so!

Ska bli kul att få publicera kapitel 36 då jag vet EXAKT vad som ska hända! Haha!


Don't forget to leave a comment,

 

Kram:D xoxo


You've Got That One Thing - Kapitel 34

 

Harrys point of view

 

Så fort hon lämnar och smäller igen dörren efter sig segnar jag till golvet med händerna för huvudet. Först sitter jag bara där. Tänker på just ingenting. Sedan blir jag arg på mig själv . Det var meningen att jag skulle säga förlåt, vilket jag också gjorde men jag skulle också vinna tillbaka henne, vilket jag inte gjorde. Varför skulle jag vara så jävla på och på hela tiden??

Allt hade säkert gått bra bara min förbannade tunga inte skulle varit så upphetsad. Samtidigt så kan jag inte skylla allt på min tunga. Det här var bara så fjantigt och hemskt på en och samma gång. Jag hade förlorat henne. På riktigt.

Jag nyper mig i armen men inser att det inte är någon hemsk dröm jag lever i, utan fattar att det här är det vi kallar verkligheten.

 

Mitt hjärta börjar pumpa snabbare och snabbare och jag känner tårarna komma. Jag är arg och frustrerad. Jag ställer mig upp, gnider mig i ögonen och gråter häftigt. Jag går in i sovrummet, ser att hon tagit med sig allt. Och när hon lämnade tog  hon med sig mitt hjärta också.

 

I min ilska sliter jag ner ett stackars vas som faller till golvet med ett kras. Det gör mig bara ännu argare. Jag tar upp en kudde som ligger på golvet och kastar den hårt i backen, sedan  slänger jag mig på sängen, drar täcket över mig och vill bara försvinna. Jag kramar kudden och känner doften av Melissa. Det här var värre än vad jag hade trott. Jag hann inte ens uttrycka mig hur mycket jag älskade henne, osäker på om det ens gick.

 

Jag vrider och vänder på mig i sängen, slår i luften som ett litet barn. Gråter vilt och skriker ur min ilska. Jag vet inte ens hur länge jag har gråter. Troligtvis flera timmar, så känns det i alla fall. Jag väntar på att någon ska komma, men natuirligtvis gör ingen det. Så jag tar saken i mina egna händer och reser på mig. Lugnar ner mig och åker till Daddy Direction.

 

Liams point of view

 

Det är nästan som en chock för mig när jag ser Harry komma in i rummet. Eller ja chock och chock. Det är hans ansikte och att han kommer ensam som bekymrar mig mest. Sen så hade jag inte väntat mig något besök heller med tanke på att det skulle vara en arbetsam dag för grabbarna.

 

Något är på tok. Harrys ögon är röda och ansiktet ser mosigt ut. Exakt så som man brukar se ut efter att man gråtit timmar i sträck.

Jag blir orolig så som jag alltid blir när någon av mina nära mår dåligt eller råkar illa ut. Jag försöker sätta mig upp lite grann, undvika den obehagliga känslan när slangarna drar åt en aning.

Harry sätter sig på en stol med armarna på knäna och ansiktet i händerna och gnider sig i ögonen.

 

’’Something’s wrong, Haz. I can see that.’’

’’Yep, definitely’’, nickar han och ser upp.. ‘’I’ve just realized that I lost the person that I love the most’’. Han snörvlar, ser uppriktigt förstörd ut.

Det blir tyst för en stund och jag vill bara kliva upp och ge honom en stor bamsekram och säga att allt kommer att ordna sig, men kan inte med tanke på alla slangar som sitter i mig.

’’My life is fucking screwed up. Is over. My life is over. I hate it. She left me.’’.

 

Jag lyssnar sedan på allt som har hänt det senaste dygnet och jag är imponerad över att så mycket kan hinna hända.

Jag menar; först blir vi jagade till Pizza Hut av fans för att sedan ha någon slags spelning på en balkong för fansen, som vi bara improviserar på. Sedan får vi eftermiddagen lediga och går för att bada på hotellets äventyrsbad. Melissa hamnar i en knepig sits med Zayn samtidigt som jag börjar krampa vilt på golvet.

Jag hamnar på sjukhus och alla är oroliga. Niall och Melissa gråter som små barn.

Lätt att dom skulle kunna vara ’’sobbing buddies’’. När dom lämnar mig lyckas Zayn fucka upp allting genom att kyssa Melissa mitt framför näsan på Harry. Han måste ha någon crush på Melissa eller liknande.

På hotellet vräker Harry ut sig allt och gör klart för Melissa att det är slut mellan dom och att han sedan knappt kunde sova på natten och var tvungen att titta till henne 24/7, eftersom han ångrade sig. Och nu på morgonen lämnade hon. Tänka sig, allt detta har hunnit hända på bara de här dagarna. Det är galet..

 

’’I cant believe she left you. You two were perfect for each other!’’, säger jag.

Plötsligt knackar det på dörren och in kommer Emma. Sjuksköterskan som tar hand om mig.

Jag träffade  henne för första gången igår och vi har kommit läskigt nära varandra. Asså inte på det sättet. Men det känns som om jag känt henne hela livet. Hon är sprallig och glad. Skojar och skämtar men kan ändå vara allvarlig. Nästan som en kvinnlig version av Louis.

 

 Min blick flyttas genast till henne och jag naglar fast min blick på hennes ansikte. Kan inte låta bli att titta bort från de vackra konturerna. Hennes bruna hår faller perfekt och automatiskt fuktar jag mina läppar, i hopp om att ingen såg det. Hon är väldigt vacker och som min svaghet är har hon lockigt hår. Inte så krulligt som Danielle dock, men ändå lockigt. Och på tal om Danielle så är det slut mellan oss. Det funkade bara inte i längden. Vi var inte gjorda för varandra helt enkelt. Så egentligen, om man tänker efter så borde jag vara lika förstörd som Harry , men det är jag inte.

 

Emma har blicken koncentrerad på en mapp hon har i handen och utan att se upp går hon längre in i rummet, stänger dörren med ena foten och antecknar något innan hon tillslut ser upp.

Hennes blick fastnar direkt på Harry och en sting av avundsjuka fyller mig. Vill att hon ska se på mig istället. Hon sträcker fram handen och hälsar. Till min lättnad ser Harry inte så värst intresserad ut av henne, skakar hennes hand lätt, säger sitt namn och sätter sig ner på stolen.. Ser ut att vara helt omsluten i katastrofen med Melissa.

Emma går runt sängen och kollar pulsen och andra sjukhus saker som jag inte riktigt vet vad det är för något hon gör.

 

’’Everything seems to be fine...’’ mumlar hon samtidigt som hon antecknar något på ett papper.

’’When do I get surgery?’’ frågar jag.

Hon ser upp.

’’Tomorrow, 5 o’ clock in the morning. You better be ready for the knife!!’’, retas hon och skrattar lite. Damn that smile!

’’Sorry, I’m such a bad nurse, am I? Scaring up people and everything…’’, säger hon och försöker låta allvarlig även om hon inte kan hålla tillbaka ett fniss.

‘’No. Actually I find it pretty relaxing’’, svarar jag.

Hon höjer ena ögonbrynet och skrattar lite.

 

’’I think I need to go. Talk to you later’’, hör jag Harry säga och lämnar rummet snabbare innan jag ens hinner svara.

Jag får lite dåligt samvete men glömmer snabbt bort det när jag flyttar min blick mot Emma. Hon börjar förbereda en spruta. Hon säger inget om Harry heller och det blir tyst. Jag ser på sprutan och ser att det är den som jag ska ta i magen, för smärtstillandes skull och fryser till eftersom det är den som gör ondast.

’’Sorry…’’, säger hon och ser medlidsamt på mig.

’’Just do it’’, mumlar jag nervöst.

 

Jag rycker till när hon drar upp tröjan på mig och känner hennes lena fingrar mot min hud. Jag önskar att vi kunde frysa stunden. Hon ser upp innan hon sakta för sprutan mot min mage. Jag kniper ihop ögonen och förbereder mig på smärtan. Det sticker till och bränner i några sekunder och jag biter hårt i underläppen. Lika hemskt som vanligt. Fast värre var det när jag var liten. Nu flippar jag i alla fall inte ut och skriker ohämmat samtidigt som jag slår omkring mig.

Sakta dras nålen ut och jag kan slappna av.  Jag slår upp ögonen.

 

’’Good boy’’, säger hon med ett leende och jag känner mig nästan som en fyra-åring igen. Hon drar ner tröjan och går bort för att fixa med nålarna.

’’Actually it wasn’t that bad!’’ , säger jag och försöker låta övertygande.

Hon skrattar. ‘’I hope not!’’.

 

Jag kan inte låta bli att inte titta på henne i smyg. Hon är bara så vacker. Övernaturligt vacker. Varje gång jag är i hennes närhet kan jag känna ett pirr inuti mig och fjärilarna i magen blir så galna så dom nästan krockar med varandra. Även om jag bara känt Emma sen igår så känns det som om det klickat direkt mellan oss. Första blicken och jag var helt såld. Frågan är om hon känner samma sak för mig?

 

Emma sätter sig på sängen och håller ett vattenglas i handen och en tablett i den andra. Jag antar att det är kvällstabletten så att jag ska kunna sova något i natt. Jag sväljer tabletten och dricker vattnet och ställer det på bordet. För ett ögonblick sitter vi bara och ser på varandra.

 

’’Do you like your life here in Sweden?’’, frågar jag efter en stund.

Hon blir allvarlig och flackar med blicken.

‘’Naah.. Or kind of. But it’s a bit boring. All of my ‘friends’ dumped me when I got a job so quickly after I graduated from high school. They called me ugly, nerd and that’s it, I had lost my friends in a couple of seconds. Creepy how fast it went. For being surrounded by friends to be a total looser’’.

Okontrollerat rinner det en tår nedför hennes kind. Jag märker att det är ett känsligt ämne. Jag känner stark empati för henne, med tanke på att jag vet hur det känns.

 

‘’I know how it feels and I bet they just were jealous of you’’. Jag torkar bort hennes tår.

’’Do you?’’

’’Yes. When I was in middle school I invited my ''friends'' to my birthday party. But no one showed up. I felt pretty bad after that. And yeah, they also bullied me for just having one kidney. Sick, I know’’, svarar jag, tuggar lite på vad jag nyss sagt, eftersom jag tycker det är lika jobbigt att prata om det som hon tycker det är. Hon ser länge på mig.

 ’’And I really don’t understand how they could call you ugly. I mean, you are really pretty’’, lägger jag snabbt till. Genast börjar jag rodna och önskar att jag skulle ha hejdat mig lite där.

______________________________________________________________________________________________

Halloj Halloj!

Del 34, med Liams perspektiv dessutom! Utan att säga för mycket så kan jag säga att ni kommer förstå senare i novellen varför... :)

Sen så har jag ingen aning hur det går till när man ligger på sjukhus så ni får ta det hela med en nnypa salt då man kanske inte gör vissa saker som står i denna novell...! Men hey, who caressss? Hoppas det funkar i alla fall för er!

Och nu ska jag sluta förvirra er med en massa ord , så hoppas ni gillade delen och kommentera gärna!

Blir så glad för varje kommentar, ni skulle bara veeeta vilken kick man får för att skriva ;)

 

KRAM!


You've Got That One Thing - Kapitel 33

 

Melissas point of view

 

När jag vaknar ser jag att klockan bara är halv åtta på morgonen. Trots det känner jag mig oerhört pigg och utvilad. Jag rullar runt och ser bara de skrynkliga lakanen. Då blir jag påmind om gårdagen och får en klump i magen.

I vanliga fall skulle jag sett Harry bredvid mig. Antingen sovandes eller tittandes på mig. Han skulle ha hållit på med mitt hår och jag skulle ha krupit upp i hans famn, troligtvis vila mitt huvud på hans bröst och lyssna till hans hjärtslag. Han skulle sagt något i stil med; ’’morning beautiful’’ och jag skulle fått gåshud av den charmiga morgonröst han ägde. Sedan hade vi kysst varandra.

Det var så det kunde ha varit.

 

 

Jag ställer mig upp och tar fram mobilen och bokar snabbt första bästa tåg hem. Jag är trött och less på allt och vill helst bara glömma. Harry sa ju själv att han föredrog att jag stack hem till Sundsvall, så varför inte? Allt har bara varit som världens bergochdalbana.

 

Min sorgsenhet över att ha förlorat Harry förvandlas snabbt till ilska över honom. Arg över att han var så oerhört barnslig och inte kunde ta reda på fakta innan han skulle börja haspla ur sig allt och börja anklaga. Nu fick det vara nog. Det är i alla fall så jag vill känna. dölja det som inuti gror och sliter sönder mig i små bitar. Hård utsida men mjuk som en geléklump på insidan.

Tåget avgår halv tolv och jag går ut till köket och gör i ordning frukost. Hotellrummet är tomt och det är bara jag där, vilket är skönt för en gångs skull.

Min aptit är inte så värst bra och jag får bokstavligen tvinga i mig yoghurten. Efter det hoppar jag in i duschen för att sedan fixa och klä på mig.

 

 

När jag håller på att packa min väska kan jag höra hur ytterdörren öppnas. Snart ser jag Harrys bistra min i dörröppningen. Han håller armarna i kors och lutar sig mot dörrkarmen. Jag vänder ryggen till och fortsätter packa, som om jag aldrig märkt att han var där.

Han harklar sig. Jag ignorerar.

’’Are you leaving?’’, frågar han med skrovlig röst.

’’Yes’’, svarar jag kort utan att vända mig om.

’’I’m so sorry Mel. I wish I could roll back the time and…’’ och så börjar han förklara hur dålig han känner sig och allt annat. Rena rama poesi dikten i be-om-ursäkt. Själv låter jag bara allt komma in genom ena örat för att passera ut genom det andra. Kort sagt, jag lyssnar överhuvudtaget inte på vad han säger. Irriterad över att han bara står där, Det enda han påverkar är mitt packande som börjar gå våldsamt till. Jag nästan kastar i sakerna. Jag ställer mig upp för att ta fram kläderna ur garderoben.

Fasiken vad skönt det ska bli att komma hem igen, tänker jag och tar ner ett par svarta jeans från hyllan.

 

 

Men så känner jag ett par händer på min höft. Jag hoppar till lite från beröringen.

’’Can you please get your hands off me?’’, frågar jag lugnt utan att vända mig om.

‘’And if I don’t?’’, andas han i mitt öra, låter mig bekantas med den mintiga andedräkten.

’’I’ll make sure you don’t wanna know’’.

Jag vänder mig om, med rynkad panna. Vill bara bort härifrån. Snabbt. Nu.

Han har ett litet leende på sina läppar vilket gör mig ännu mer frustrerad. Jag lägger mina händer där hans är och försöker trycka bort dom från mina höfter. Det är omöjligt, dom är som fastlimmade.

’’Harry. Please. Get. Your. Hands. Off. Me’’. Min röst höjs en aning och jag börjar bli arg, även om jag inte kan få till den där riktigt arga tonen.

Hans ögon är busiga och fyllda av aldrig-i-livet-att-jag-släpper-dig-blicken.

’’Harry. I warn you. You’re such a…’’.

 

Hans läppar pressas mot mina, jag hinner inte ens avsluta meningen. Jag stelnar till. Osäker på vad som händer. Hans grepp om mina höfter lättar en aning samtidigt som jag slappnar av och kysser tillbaka. Det är nästan som om jag glömt hur mjuka och sköra hans läppar är, även om det var mindre än 24 timmar sedan jag smakade på dom. ’’….such a good kisser’’, avslutar jag meningen med. Jag kan känna hur ett leende sprids på hans läppar. Kyssen eskalerar och snart kan jag känna hur hans tunga sakta börjar nudda  min underläpp. Den vill in.  

 

 Jag bryter kyssen och drar mig undan. Jag andas häftigt. Han ger ifrån sig ett irriterat ljud. Uppenbarligen vill han ha mer.

’’I..I can’t’’, jag skakar på huvudet. ’’I have a train to catch’’, mumlar jag och sliter mig lös, stänger snabbt igen väskan och går snabbt ut från rummet. Jag känner mig hur dum som helst; men samtidigt så var det väl såhär det skulle bli?

 

 

Jag tar snabbt mina tillhörigheter och börjar klä på mig ytterkläderna. Snabbt, och ryckigt drar jag på mig skorna och när jag är fullt påklädd ser jag upp. Harry står lutandes mot väggen utanför sovrummet. Han ser sårad ut och han öpnnar munnen för att säga något men ångrar sig och skakar bara på huvudet.. Hans ögon är blanka. Det läskiga är att jag inte kan känna något. Vet inte om jag ska vara ledsen eller glad. Jag är bara tom.

’’I think this should be best for us two''.

Min röst är lite ostadig och jag ger honom en sista blick innan jag vänder mig och går ut genom dörren, utan att se mig om. Sedan sätter jag fart ner mot lobbyn för att ta en taxi till centralstation.

_______________________________________________________________________________________________

Hahah fråga inte om bildcollaget till denna del... gick bara på känsla...x)

Kapitel 34 kommer snart! Med även en blick ur Liams perspektiv! Hoppas ni finner något bra i detta kapitel, även om det var några dagar sedan jag uppdaterade.

Observera att det kan vara lite stavfel eller förvirrande saker, då jag skrev från mobilen! Får kolla igenom kapitlet senare och ändra isf!

Enjoy!

Kommentera gärna!

 

Kram!


Ljushav

Alla ni som ska på konserten, LÄS  DETTA (ovan).
Förstår ni hur fint det kommer vara ?? :D 
Tycker det låter som en jättebra idé om alla gör såhär när de sjunger låtarna, speciellt Little Things.
Inte jag som äger sidan.
 
För mer info + håll dig uppdaterad
Klicka här för att komma till facebooksidan  
Klicka här för att komma till twittersidan
 
SÅ SPRID, SPRID, SPRID! :D
 
tror inte kapitel 33 kommer upp idag, men jobbar på det så förhoppningsvis blir det imorgon!
 
KRAM:D
 
Update:
snart kommer ju Take Me Home också! Längtar som bara den!! har inte lyssnat på de läckta låtarna, ljug åsido då jag inte kunde hålla borta tassarna från Rock Me ;)
Men Men, Imorgon SMÄLLER DET! :D
Någon mer som är taggad??:)

You've Got That One Thing - Kapitel 32

 

Tumblr_md0hkwkonf1rr6og1o1_400_large

Fortfarande Harry

 

Jag sträcker mig efter mobilen. Utan att bry mig att klockan är halvfyra på morgonen slår jag mammas nummer. Hon svarar nästan genast.

’’Hello?’’, svarar hon med grötig röst.

Jag sväljer men får inte ut ett enda ord.

’’Hello? Harry, is it you? Hellooo?’’.

Jag nickar men inser snabbt att hon inte kan se det.

’’Mom..I miss you’’, min röst spricker en aning och jag snörvlar.

Det blir tyst i några sekunder.

’’I miss you too, darling’’, svarar hon.

’’What happened?’’, säger hon efter en stunds tystnad.

 

Jag berättar allt och hon lyssnar utan att avbryta en endaste gång. När jag är klar så känns det som om tyngder har lämnat mina axlar.

’’You know you can always call me if something is wrong, like now, and you can always come home. You’re always my baby no matter how big or famous you become. You’ll always be my baby and I love you very much’’, säger hon med lugn och sansad röst.

‘’I love you too, mum’’.

Sedan lägger vi på.

Jag kanske inte fick så jättemånga råd men jag känner mig som en ny människa istället. Det känns verkligen bra att prata av sig och få höra kloka ord. 

 

Jag reser på mig och strövar runt lite grann, dricker lite vatten. Klockan visar 04.00. Jag går över till mitt rum, för att försäkra mig om att Melissa inte lämnat. Det har nästan blivit som en tvångstanke, känns det som.

 

Melissa ligger som en klubbad säl i sängen. Hon sover hårt. När jag går lite närmare kan jag se hur mascaran har kletat ut sig över hela ansiktet. Hon har lagt mobilen på nattduksbordet och hennes hår har tovat ihop sig. Jag sätter nästan hjärtat i halsen när jag tänker på att det är över mellan oss. Det sprack. Som om någon stuckit hål på en ballong.

 

Jag böjer mig ned över henne och kysser hennes panna. Jag drar täcket tätare omkring henne samtidigt som jag kryper ner bredvid henne. Jag kramar om henne bakifrån. Om hon skulle vakna nu skulle det bli mycket att förklara så jag hoppas innerligt att hon kan fortsätta sova.

 

Jag vill inte att det ska vara sant, vill inte ha förlorat henne. Det här får bli som ett sista hejdå. Sista gången känna att hennes värme.

 

Snart börjar jag nynna på Wonderwall , som väcker så många minnen. Hur vi satt på sängen i gästrummet hemma i London för nästan en månad sedan. Jag övergår sedan till Isn’t She Lovely. Sist men inte minst sjunger jag What Makes You Beautiful.

Melissa vänder lite på sig, men sover fortfarande. Mina ögon fastnar på hennes läppar och jag får en väldig lust att kyssa dom. Jag stryker två av mina fingrar över dom. Känner den skrovliga ytan och tänker tillbaka när jag kunde kyssa dom. Mina kinder blir blöta och stryker hennes porslinsaktiga hy.

 

Så småningom kliver jag sakta upp från sängen och ställer mig upp, ståendes och bara ser på henne. Jag släcker lampan som står på nattduksbordet. Utan att tänka efter kysser jag hennes läppar ett sista hejdå. Vaniljdoften från henne fyller mig. Motvilligt drar jag mig undan, hon har inte rört sig ur fläcken, hennes bröstkorg rör sig sakta upp och ner. Jag snörvlar och sveper med ena handen under ögat för att torka bort tårarna. Sedan vänder jag mig och går mot dörren.

____________________________________________________________________________________________

LÄS ! VIKTIGT !

Del 32. Vet inte riktigt vad jag tycker om det eftersom det var meningen att det skulle höra ihop med del 31, som jag kom på typ 4858599 år efter jag publicerade kapitel 31 (svårt o förklara). Men jaja, fick göra det bästa av det  hela så jag hoppas ni gillar det i alla fall!

 

Ett tips när ni läser den här delen är att ni lyssnar på Ed Sheerans låtar, stämning och feeling ni vet ;)

Tips på låtar: Drunk, Legohouse, U.N.I, Grade 8, Give Me Love, Little Bird, This,  eller ja hela hans album + ! det är ju så jäkla underbart bra!

Lyssnade på den när jag skrev detta kapitel och höll nästan på att gråta ihjäl mig! :P

 

Kommentera vad ni tycker och ge mig idéer eftersom jag verkligen skulle behöva lite hjälp med det nu! 

Älskar alla er som läser, glöm inte det!

Hoppas ni orkade läsa all denna text :P

Kram! :D


You've Got That One Thing - Kapitel 31

 

Fortfarande Harry

 

Jag sitter och zappar mellan tevekanalerna inne i Niall och Louis vardagsrum. Klockan är kvart över elva på kvällen.  Zayn har dragit iväg någonstans och det är lika bra det. Jag blir så ledsen av att bara tänka på vad han gjorde. Det är så förstört nu.

Niall och Louis gör sig i ordning för att gå och lägga sig eftersom vi ska upp tidigt imorgon. Vi ska på en massa intervjuer och annat stuff. Om jag spetsar öronen riktigt noga kan jag höra hur de måste ha någon slags tandkrämsfight i badrummet.

 

’’Can I sleep on the sofa tonight?’’, frågar jag Niall när han kommer tillbaka, med tandkrämsskägg i ansiktet.

’’ If you don’t drool it down! And Santa, come back here!’’, hör jag Louis ropa från badrummet innan Niall ens hunnit öppna munnen.

’’Yeah’’, säger Niall och skrattar.  Han försvinner sedan in i köket och kommer ut med sprutgrädde i handen och smyger mot badrummet. Han gör ett hysch ljud mot mig och håller pekfingret för munnen innan han försvinner bakom hörnet. Snart kan jag höra ett ’’AARRGHH!!’’ och hur Niall skrattar och Louis skrika'’AHH! YOU DIDN’T..!!’’ samt det sprakande ljudet från sprutgrädden. Jag skakar bara på huvudet och går tillbaka till mitt rum för att hämta lite saker.

 

Alla lampor är släkta och ingen Melissa syns till. Jag kan inte låta bli att kika in i sovrummet. Där ser jag henne ligga uppkrupen i sängen. Hon sover tungt. Jag antar att hon har gråtit sig till sömns, med att döma på den svarta mascaran som smetat ut sig ännu mer.

 

Jag är arg och besviken på allt som hänt, inser att jag förlorat människan jag älskat allra mest. Jag går närmare henne och stryker hennes kind. Jag planterar en sista kyss på hennes panna för att sedan snurra en lock runt mitt finger som jag alltid brukade göra.

 

Natten är plågsam och jag vrider och vänder mig hela tiden. Jag kan verkligen inte somna.

Flera gånger smyger jag över till Melissa för att försäkra mig om att hon inte åkt. Min mage gör ont och jag vet att det beror på min oro och jag har huvudvärk. Jag gnider mig ögonen och gör allt för att somna, men lyckas inget vidare. Doften av henne vill inte släppa mig och jag får nästan ångestanfall.

Tyst gråter jag för mig själv och vill helst av allt ha min mamma här. Bli tröstad, på riktigt. Jag saknar henne så. Det är jobbigt att turnera och resa runt såhär utan att ha sin familj nära och nu när Melissa är med var allt mycket lättare. Tills det här hände.

______________________________________________________________________________________________________

Lite kortare del men bättre än inget alls! Hoppas ni gillar det!

Förresten vad tycker ni om den nya designen? :D

Kram:)

 


You've Got That One Thing - Kapitel 30

 
 

Fortfarande Harry

 

Jag känner ilskan och besvikelsen bränna i mig. Tårarna lurar bakom ögonlocken. Snart hör jag fotsteg närma sig och i dörröppningen står Melissa. Hon ser ledsen ut.

’’What’s wrong, babe?’’.

Hon kommer fram till mig och lägger en hand på min arm. Jag skakar av mig den.

’’Harry…’’, säger hon med gråten i halsen.

’’You can speak to your babe in there, but not to me!’’.

Jag höjer rösten och pekar mot vardagsrummet.

Det är då jag kommer på att vi är i samma scenario som när jag blev påkommen med Isabel när Mel var au pair hos mig. Jag minns det så väl, hur hon sa orden, tydligt och så lugnt som möjligt, innan hon försvann in på sitt rum och brast ut i gråt.

 

Melissa ser hjälplöst på mig.

’’It’s not what it loo-’’

‘’It’s over Mel’’.

Det är knappt så jag får fram orden. Jag får blinka hårt för att inte börja gråta och jag vägrar möta hennes blick.

’’But. I thought you… loved me?’’, klämmer hon fram.

‘’I think you should go back to Sundsvall now’’.

 

En tår faller nedför hennes kind och och hon rusar ut från köket. I dörröppningen krockar hon nästan med en chockad Zayn. Han ser efter henne, för att sedan blicka skamset mot mig.

’’Are you happy now?’’, fräser jag.

Zayn sväljer hårt utan att svara vilket gör mig ännu mer förbannad.

’’Go! Run after her! Fuck her! Do everything you want with her! I bet it wouldn’t mind her anything!’’

Min röst är hög och jag är rosenrasande.

’’Dude, calm down. It wasn’t what it looked like. Or I mean….’’.

‘’Mean what!?’’.

Zayn sväljer återigen och ser ner i golvet.

’’It was my fault, not hers’’.

‘’So you are saying that you are inlove with he? You couldn’t stand the fact that she was so pretty so you needed to pleasure yourself with a kiss?’’.

‘’Kind of’’ nickar Zayn sorgset. ’’but it wasn’t meaning to be a ’kiss kiss’. It was just a friendly one on the cheek!’’, lägger han snabbt till.

Det är som att bli träffad i bröstet med ett spjut. Som borrar igenom ditt hjärta och kommer ut på andra sidan. Jag tror inte ett skit på vad han säger och skakar bara på huvudet. Jag drar ut en stol och sätter mig vid bordet och sätter armbågarna på bordet. Tårarna har ingen hejd och jag sätter händerna för huvud och ansikte.

’’Go! Leave me alone! I never want to see you again! Yo…your  fool’’.

Och med det sagt hör jag bara en suck från Zayn och sedan har han lämnat köket.

 

Melissas point of view

 

Jag rusar ut från köket med tårarna rinnandes och jag är nära att krocka med Zayn. Jag springer ut från hotellrummet och in till mitt, där jag slänger mig på sängen. Jag gråter och snörvlar hejdlöst.

Att allt bara kunde bli så fel på så kort tid. Kyssen på min kund var helt oväntad och jag är osäker på om det var menat som en kompis-puss eller  något annat. Men vad spelar det för roll nu? Det är slut mellan mig och Harry. Det fina, det gullig men ändå så oerhört känsliga är borta.

Jag kan nu titulera mig som Harry Styles ex-flickvän, vilket är hemskt.

 

Jag tar fram mobilen och kryper ned under täcket. Jag ser att jag har flera missade samtal och olästa sms. Från både hemifrån och mina kompisar. Jag orkar inte ringa mamma. Inte nu.

Istället slår jag en pling till Elaine, eftersom det känns som evigheter sen vi hördes vid. Tyvärr varar inte samtalet lång tid eftersom hon skäller ut mig. Hon säger att hon känner sig sviken eftersom jag inte hört av mig på länge. Hon kallar mig för ’’attention-whore’’, eftersom jag hängt med One Direction och bara skapat uppståndelse. 

Som sist ringer jag Louis i hopp om att hon ska förstå. Men icke sa nicke. Hon är minst lika pissed off och jag får inte ens förklara mig innan hon slänger luren i örat på mig och lämnar ett pipande ljud efter sig. Jag summerar att båda mina bästa vänner har vänt mig ryggen till, bara för att jag hängt med One Direction. Och visst hade de rätt. Det enda jag hade lyckats skapa var stor uppståndelse och problem. Jag hade varit så naiv och bara flängt med dom och brytt mig om mitt egna arsle, och varit så djupt förälskad. Ordet svikare ekar i mitt huvud.

Jag somnar till mina snyftningar.

 

Harrys point of view

 

Jag sitter i min egna lilla misär i sisådär trettio minuter innan jag känner en hand på min axel. Det är Louis. Han sätter sig ner mittemot mig vid bordet och ser allvarligt på mig.

’’Im so sorry for being rude to you previously. I did not mean it. It wasn’t very mature of me’’, säger jag.

‘’It’s fine. You weren’t the only one of not being so mature’’, säger Louis och nickar ner på sina fötter. Han skrattar.

‘’Where are Niall and…Zayn?’’, frågar jag istället.

’’I think they’re talking about what just happened’’.

‘’And Melissa?’’.

‘’Probably in her room, crying or something’’.

Det svider i mig att höra att hon troligtvis ligger i sängen, rödgråten och förstörd inuti.

’’I think you should go and talk to her’’.

Jag skakar på huvudet.

‘’Why?’’.

’’Cos’ I can’t’’, svarar jag bestämt och snyter mig och torkar tårarna.

’’It’s weird, that one girl could cause so much crying and problems’’, mumlar Louis.

‘’ That’s because she is likeable. And loveable, cuteable, niceable…and so fuckin’ perfect’’.

Det sista kommer ut som en viskning med händerna för ansiktet. Jag är osäker på om han ens hörde vad jag sa. Men det gjorde han.

’’You’re right. That’s why you should go and talk to her. How many people can make you feel that for them? Not many, huh?’’.

____________________________________________________________________________________________

Nu börjar det hetta till lite grann här!

Kände verkligen för att ha en massa gifs på Harry i början så ni verkligen ska kunna förstå och leva er in i kapitlet och handlingen! Hah ;) Poor Hazza♥

 

Kommentera!


Kram!:D

 


You've Got That One Thing - Kapitel 29

 

 

Fortfarande Melissa

 

’’How are you?’’.

Rösten låter hes och han ser oroligt på mig.

Jag drar snabbt med fingret under ögat och ser den svarta rand som breder ut sig över hela fingret.

Shit, jag måste ha kletat ut allt, nu ser jag väl troligen ut som en spökpanda eller liknande varelse. Men jag bryr mig inte.

’’Fine’’, säger jag ansträngt, efterrsom jag är nära till gråten.

Zayn flyttar sig närmare och jag kan känna hur han lägger armarna om mig.

’’No you don’t’.

Sekunder senare kan jag känna hur tårarna kommer.

’’Come here’’, säger han och drar in mig i sin varma famn.

’’I'm so worried about Liam. I just lost my dad and I can’t handle one more person passing away. You guys are like a family to me.’’, grinar jag.

Zayn säger inget, utan lyssnar tyst, samtidigt som han sakta vaggar mig i sin famn.

 

’’He just lay there, with all these hoses and needles inside his arms. He looked like a kid. He is alone’’, fortsätter jag och märker hur mammig jag låter.

Men jag bryr mig verkligen, det gör jag. Jag måste ha fått något ''take care'' rus efter att pappa försvann. Som om det var då jag verkligen började inse att man ska ta hand och bry sig om varandra.

Så det var så långt det var tvunget att gå? Att min pappa skulle dö, för att jag skulle börja bry mig på riktigt om människor?

Med dom tankarna grinar jag ännu mer och försöker intala mig själv att jag bara nojjar runt. Jag lägger mig ner så jag har huvudet i Zayns knä och ser på honom.

’’Don’t worry about that he would feel alone! Didn’t you saw how he drooled after that young nurse in dark hair who showed us where Liam were?’’, svarar Zayn och jag kan se hur det rycker lite i läppen på honom.

‘’But, Danielle? Aren't they together?’’

‘’Naah.. or I don’t know. They’ve had a kind of…eh..conflict’’.

‘’Oh’’.

 

Jag kan känna hur han snurrar en lock runt mitt hår och jag bara ligger där. Glad över att någon tröstar mig när jag är orolig och som lyssnar och finns där för mig.

’’I’m so lucky to have you as a friend’’, säger jag.

Jag märker att han blir glad och på en nano sekund kan jag känna hur han lutar sig ner över mig och lämnar en kyss på min kind. Det går så snabbt så jag inte hinner reagera och sekunden efter kan jag se Harry och Niall komma mot oss. Jag reser mig snabbt upp och hoppas innerligt att Harry inte såg detta, annars kommer det bara bli sååå fel.

 

Jag studsar fram till Harry för att hjälpa honom med alla matkartongerna han bär på. Pretend like it never happened.

’’I can help you, sweetie’’, säger jag.

‘’I’m fine’’, svarar han kort.

Jag märker att han inte möter min blick och när jag sträcker mig fram för en kyss backar han undan och vänder huvudet mot ett annat håll. Allt för att undvika mig. En klump börjar bildas i magen på mig. Han hade sett det.

 

Louis kommer tillbaka och vi hoppar in i bilen  som väntar på oss. Under hela bilresan säger inte Harry ett endaste ord till mig och jag känner hur kall han är, nästan så man kan ta på det. Jag skäms och vet inte vad jag ska ta mig till.

 

 

Harrys point of view

 

 

Jag och Niall går för att köpa mat. Melissa säger att hon stannar kvar, likaså Zayn och Louis.

Bra, jag behöver inte vara orolig att något ska hända, speciellt inte mellan Zayn och Melissa.  Det kändes bara så lustigt när hon satt där med Zayn och snackade i badhuset, när hon till mig hade sagt att hon skulle till badrummet. Nu var i alla fall Louis där, jag kunde koppla av.

 

Jag inser snart hur sjukt det är, att jag går runt och misstänker Zayn och Melissa för att smussla bakom ryggen på mig. Det här var ju sjukt, nu får jag fan ta och ge mig. Klart inget skulle hända. Melissa var ju min.

 

’’Are you sure you don’t know if they have any Nandos here?’’, frågar Niall tanten bakom disken för säkert tjugofjärde gången. Hon skakar på huvudet.

 

Jag nyper honom i armen som markering på att han ska ge sig. Niall ger ifrån sig ett litet ’’aouch’’.

 

’’Sorry, we want 5 burgers, all with cheese and everything..!’’, försöker jag styra upp det med och tanten ser bara ännu mer förvirrad ut.

 

Efter att vi förvirrat upp tanten ännu mer så hon nästan blivit sur får vi äntligen klart en färdig beställning på fem burgare, alla med ost och annat trevligt. Vi står utanför det lilla gatuköket och väntar.

 

’’Do you think it’s anything between Mel and Zayn?’'. Jag kunde verkligen inte låta bli att fråga.

Först ser han på mig som om jag vore från en annan planet. Med sina blåa uppspärrade ögon. Sedan lugnar han ner sig.

’’Ehmm.. no? Why do you think that?’’, frågar han förvånat.

‘’Ah,, Whatever’’.

Sedan var det inget mer med det.

 

Tillslut får vi våran mat, inpackad i stora kartonger som är näst intill omöjliga att bära. Jag ser nästan inte ens vägen framför mig.

 

Vi går tillbaka mot där vi lämnade de andra sist och när vi kommer närmare kan jag se hur Melissa ligger ned med huvudet i Zayns knä. Han snurrar en lock runt sitt finger och Melissa ser ut som en panda i ansiktet.

Som grädde på moset kan jag se hur han snabbt kysser henne på kinden och ser henne i ögonen.  

Jag blir stel. Glöm allt jag sa innan, det här var bara för mycket.

 

De får syn på oss och Mel reser sig snabbt upp och studsar fram till mig med ett leende på läpparna.

’’I can help you, sweetie’’, säger hon glatt.

Sweetie, hah skulle inte tro det va?

’’I’m fine’’, ljuger jag och jag klarar inte av att möta hennes blick.

Jag känner hur hon försöker möta mina ögon men jag blickar bestämt åt ett annat håll. Hon böjer sig fram för en kyss med jag viker undan och trampar otåligt på stället där jag står.

Det skär i mig.

 

Under hela bilresan säger jag inte ett ord och jag vill bara fly någonstans. Mina värsta farhågor om Melissa hade besannats. Rakt framför näsan på mig.

 

När vi kommer tillbaka till hotellet går alla till Louis och Nialls rum. Det är på något sett mysigare där.

Melissa sätter sig i en enskild fåtölj och jag slår mig ner bredvid Louis. Han slänger upp sina fötter i ansiktet på mig för att retas men jag viftar irriterat bort dom. När han inte tar bort dom utan skrattar istället blir jag arg och höjer rösten. Det hjälper inte.

’’What the fuck is your problem!?’’, exploderar jag tillslut och far upp ur soffan. Det blir knäpptyst och Louis ser ut som ett litet barn.

 

Jag går med raska steg från vardagsrummet och in till köket där jag slänger hamburgaren på matbordet och tar stöd med händerna mot diskbänken samtidigt som mitt hjärta pumpar.

Fan ta mig och mitt temperament. Fan ta mitt humör. Fan ta allt.

_____________________________________________________________________________________________

Kapitel 29 everybody! Hoppas ni gillar't!

Kommer ha prao nu denna vecka från ungefär 9 till 15. Ska försöka uppdatera så gott jag kan.
har ju även styckat upp texten lite mer, då jag personligen tycker det är enklare att läsa. Men vad vet jag om vad ni tycker? Så det är därför ni ska kommentera! I need your opinion guys ! :D

Fattar inte varför det skulle dröja så länge innan jag blev klar med detta kapitel, det bara blev så, förlåt!

Kommentera Gärna!

 

KRAM :D


You've Got That One Thing - Kapitel 28

 

 Fortfarande Melissa

 

Allt som händer sedan passerar i revy och går väldigt snabbt. Ambulanspersonalen kommer med bår och plockar upp Liam som nästan slutat krampa. Louis drar bara på sig en t-shirt och följer med i ambulansen. Vi andra blir uppmanade att snabbt byta om och komma till sjukhuset. Det står en bil utanför och väntar på oss.

 

Harry får leda mig till rummet eftersom jag är ett totalt nervvrak. Som jag nämnt tidigare så är urusel på att hålla tillbaka tårarna vid känsliga händelser. Som denna. Det är lustigt, när min pappa gick bort kunde jag nästan inte ens squeeza fram en tår, men nu när det gäller Liam bara väller det fram. Niall såg inte heller helt hundra ut eftersom Zayn också var tvungen att leda honom till rummet.

 

Gullig som Harry är, har han lagt fram kläder till mig när jag kommer ut nyduschad från duschen. Jag drar på mig en tröja som jag inte sett till förut.Det är en stor, mörklila hoodie.

Precis när jag är på väg att plocka upp jeansen känner jag hur någon kramar om mig bakifrån. Harrys mintandedräkt och raspiga röst når mig.

’’Free hugs you know’’, säger han och snurrar på mig. Han nickar ner mot hoodiens framsida.

Jag ser ner och ser att det står FREE HUGS med tjocka, feta bokstäver på mitt bröst.

’’I bought it to you a couple of days ago, but I decided to give it to you now''.

Han ler blygt.

Jag vet inte hur jag ska visa min uppskattning. Kan man ha en gulligare pojkvän? Jag märker att jag står där med halvvöppen mun och svarar.

’’Naaaw’’. Jag känner mig varm. ’’You can get as many free hugs as you want, honey’’. Jag kysser honom passionerat som ett tack innan jag vänder mig om för att klä på mig resten.

Harry har verkligen ett öga för att matcha ihop kläder, tänker jag när jag drar på mig de svarta dr. Denim jeansen.

Snabbt sätter jag upp håret i den slarviga tofs som snart börjat bli mitt signum och vi lämnar rummet.

 

Sjukhuset är kalt och sterilt. Det luktar dött. Inget liv, ingen glädje. Det ser ut som alla sjukhus jag varit på och det är alltid samma obehagliga känsla som grabbar tag i mig. Mina fingrar söker efter Harrys och han möter mina halvvägs.

Jag sneglar på de andra, där vi går i korridoren.

Zayn går mest i sina egna tankar och ser allmänt cool ut, fast jag vet att han inte är det inuti. Niall har röda ögon och jag kan se att han har gråtit. Inte visste jag att han var en sådan känslig pojke.

 

En sköterska visar oss rummet där Liam ligger. Louis sitter på en stol och Liam är vaken. Slangar och dropp hänger överallt och nålar är instuckna i hans armar. Det ser hemskt ut.

’’Hi mates!’’, säger Liam förvånansvärt glatt och pigg. Vi andra hejar tillbaka.

’’Sooo, what happened?’’, frågar jag.

Louis förklarar.

Liam har tydligen haft njurproblem sedan barnsben och att det blivit någon slags infektion nu. Tydligen ska det inte var så jätteallvarligt, även om han måste genomgå en operation snarast.

Vi sitter som små barn, tysta och lyssnar på Louis, sittandes i en soffa eller på en stol. Ingen säger något på ett tag. Det är tydligen inget nytt för de andra att Liam har njurproblem, men det har aldrig slagit ut sig såhär när de har varit med honom. Och ja, för mig är det alldeles nytt, så vi alla är i lite chocktillstånd.

 

Tillslut är besökstiden slut och alla måste lämna. Liam måste stanna över natten.

När vi ska säga hejdå kan jag inte hejda tårarna. De bara kommer. Jag kramar om Liam samtidigt som tårarna rinner nerför mina kinder och lämnar blöta fläckar efter sig.

’’Please. Please be okay’’, nästan viskar jag i hans öra.

’’Shh…everything is gonna be alright’’, svarar han, som om det var jag som låg i sjukbädden istället.

Jag har svårt att få kontroll över floden som strömmar nerför mina kinder. Det är bara det att; han är som en bror för mig. Tanken på att mista honom är fruktansvärd. Jag har redan förlorat min pappa, jag behöver inte en till som rycks ur mitt liv. Jag skulle aldrig klara av det.

 

De andra säger hejdå och sist kvar att säga är Niall. Han lyckas inte något vidare med att hålla tillbaka sina tårar och snart bölar han ut en hel lång ramsa fylld av snyftningar. Ungefär som jag gjorde.

’’Poor Liam’’, kan jag höra Zayn sucka bakom mig. Tillslut lämnar vi rummet.

 

När vi kommer ut från sjukhuset är det mörkt ute. Solen har hunnit gå ner och man kan höra svagt av ljudet från kvällstrafiken. Annars är det lugnt, och inte speciellt kallt. Alla är hungriga. Ett gatukök ligger snett på andra sidan vägen och Harry och Niall erbjuder sig för att gå och köpa. Vi andra nickar.

’’I stay here’’, gäspar jag och sätter mig ner på en bänk. Mina ben värker och jag är totalt utpumpad efter en dag som denna. Jag sluter ögonen av trötthet.

’’I need a wee…’’, hör jag Louis mumla och snart har han försvunnit någonstans, i jakt på en toalett. Jag hör hur de andra börjar gå. Plötsligt känner jag hur någon sätter sig bredvid mig på bänken. Jag slår upp ögonen och min blick möter Zayns oerhört vackra, men oroliga ögon.

____________________________________________________________________________________________

Andra delen. Hoppas ni gillar det =)

GLÖM INTE ATT LÄMNA EN KOMMENTAR, ELLER TVÅ ;)

 

Kram =)


You've Got That One Thing - Kapitel 27

Melissas point of view

 

’’Mel!’’.

Jag hoppar till och vänder mig om och ser Harry komma gåendes mot oss.

Shit.

Vad ska jag säga nu då? Till honom hade jag sagt att jag skulle gå till badrummet men nu sitter jag istället här med Zayn och skrattar. Jag ställer mig upp.

’’I thought you were going to the bathroom..?’’, säger han och drar in mig en blöt kram och planterar en kyss på mina läppar.

Som svar lägger jag mina armar runt hans hals och pussar honom på näsan. Det är nog bäst att inte säga något alls, vilket inte verkar spela någon roll för Harry som söker upp mina läppar. Jag sneglar mot Zayn. Han sitter bara där och jag kan inte låta bli att känna mig dum och skyldig. Jag känner mig obekväm. Jag skickar iväg en jag-förstår-dig-blick eftersom Zayn inte har något att pussa på, för jag vet ju hur det känns. 

Hah, som om det vore något att kompensera med.

 

Ett skrik når oss och snart kan jag se Niall komma halkandes ut från vattenlandets alla rutschkanor.

Han ser vettskrämd ut och paniken i ansiktet går inte att ta miste på.

’’Help! Please help!’’, skriker han från andra sidan badhuset. De sista orden nästan hulkar han fram.

’’Calm down Niall, what is it?’’, hör jag Zayn ropa. Han har ställt sig upp.

Jag ser upp på Harry som fått ett oroligt ansiktuttryck med rynkad panna

Niall tar ett djupt andetag och försöker lugna ner sig, han är röd i ansiktet.

’’It’s Liam’’.

 

Vi springer efter Niall och jag försöker hålla ett stadigt grepp i Harrys hand. Zayn springer framför oss.

Vi finner Liam på golvet, liggandes med händerna på magen i krampande fosterställning. Det ser brutalt ut. Ögonen har rullat bakåt så man bara ser ögonvitorna. Louis och en ur personalen är på knä vid honom.

’’Stay Liam. Stay with us’’, hör jag Louis säga med desperation i rösten. Det börjar nästan låta som ett mantra.

’’What’s going on!?’’, frågar jag. 

Ingen svarar.

Niall som står och biter frenetiskt på naglarna ser ut att vara i sin egna lilla värld och svarar inte heller.

Han ser så liten ut där han står, med röda, svullna ögon. Jag vill bara gå och krama om honom, men jag kan inte röra mig. Jag är som fastvuxen i marken.

Zayn har gått för att ringa ambulans och Harry står som förstenad bredvid mig.

Jag blir lämnad i mitt ovetande.

____________________________________________________________________________________________

Egentligen är det så att kapitel 27 ska vara mycket längre, men har fått dela upp det i två delar, annars hade det blivit fööör långt. Och ni hade inte orkat läsa ;) Så slutet på denna del blev kanske lite små blajjjig..

Men jobbar på 28 nu så förhoppningsvis kommer det upp idag! 

Kommentera gärna!

 

Kram! :D


You've Got That One Thing - Kapitel 26

 

 

ZAYNS point of view

Jag hör hur någon kommer mot mig och ser upp. Det är Melissa. Jag skiner upp i ett okontrollerat leende. Hon är verkligen vacker och jag får stålsätta mig för att inte stirra.

’’Hey Zayn, are you sitting here alone all by yourself?’’, frågar hon och sätter sig ner på stolen mittemot.

’’Yep. If you can’t swim, you can’t’’, erkänner jag och kan inte låta bli att skämmas lite grann. Jag är fasiken nitton år och kan inte simma. Hon kommer tycka jag är världens idiot eller något. Men hon nickar bara och ser ut att förstå mig. Hon ser till och med ut att ha lite dåligt samvete över att jag suttit här ensam.

’’Then I'm joining you!’’, säger hon glatt och rättar till sin bikiniöverdel. Hon får ett litet fundersamt uttryck i ansiktet innan hon fortsätter.

’’I mean, I can’t leave you here alone. That would just be rude, dude’’.

 

Hon ler och ser verkligen ut att mena det. Jag skrattar och ler. När jag tänker efter har jag nog inte kunnat öppna upp mig såhär på så kort tid, men med Melissa i närheten är det nog omöjligt.

’’That’s nice, but you don’t need to’’, försäkrar jag henne med, jag vill ju inte att hon ska tro att jag är super utmobbad eller något.

’’But I want’’, svarar hon så snabbt så jag är orolig utifall hennes tunga ska twista ihop sig flera varv.

Hon ser nästan lite påkommen ut och flackar med blicken.

 

Jag blir lite generad men glad och förvånad. Jag ser ner på mina händer och jag känner hur hennes ögon studerar mig. Kanske är det tatueringarna som drar åt sig blickarna, vad vet jag? Det blir tyst.

’’So, what do you think of being in the band?’’, bryter hon tystnaden med.

Jaa, vad ska jag svara på denna fråga?

’’Of course it is the best thing that ever happened to me. But sometimes it can be a little bit tooo much with all the fans and media..’’, svarar jag och ser upp på henne.

‘’Yeah, I don’t know how you guys can handle it. I mean, this day has been pretty intensive!’’, svarar hon.

Vi pratar lite till och jag kan inte låta bli att smittas av det breda leendet hon bjuder på.

Plötsligt ser jag Harry och han ropar på Mel, han får syn på oss. Melissa hoppar till och vänder sig om, som om hon nästan vore påkommen med något.

’’I thought you were going to the bathroom..?’’, frågar han samtidigt som han drar in henne i en omfamning och kysser henne. Hon svarar inte, utan ger mig en blick som jag inte riktigt kan tyda.  En sak som står säker är att hon inte är bekväm i denna situation.

 

Jag kan inte låta bli att känna mig avundsjuk och om jag får vara riktigt, rikligt ärlig så önskar jag att det inte var Harry hon är tillsammans med.. Det är knappt jag kan erkänna det för mig själv. Vad är det för fel på mig? Varför tänker och känner jag såhär? Det är väl självklart att det är  Harry och Melissa som ska stå tillsammans, dom passar som handen i handsken för varandra. Utseendemässigt, i personlighet och allt. Harry Styles och Melissa Ribb.

Men samtidigt, hon kom hit och till de andra hade hon sagt att hon skulle till badrummet... Vad betyder det här?

____________________________________________________________________________________________

Ett kort kapitel 26 ur ZAYNS perspektiv! Tänkte att det kanske skulle vara bra att skriva eller VAD TYCKER NI ?? :D

 

Kram :)


You've Got That One Thing - Kapitel 25

 

Melissas point of view

 

Vi sitter inne på Pizza Hut och jag är lite smått I chock efter att just ha blivit jagad av One Directions alla fans. Jag känner mig upprymd. Kicken som jag fick och adrenalinet som pumpade är en känsla jag gärna skulle vilja känna igen. I liked it.

 

Jag vänder mig mot Zayn och börjar prata lite med honom. För faktiskt, om jag tänker efter så vet jag inte så mycket om honom. Han har varit lite tillbakadragen av sig. Eller bara blyg. Det enda jag noterat än så länge är hur oerhört vackra hans bruna ögon är och den gulliga brittiska dialekten. Den är inte alls som Harrys eller de andras.

Först ser han nästan lite förvånad ut när jag börjar snacka med honom. Jag märker att han är lite spänd, men efter att vi snackat lite så släpper det totalt. Nu är det min tur att bli förvånad, eftersom jag verkligen inte kunde tro att det kunde gömma sig en sådan skämtsam personlighet bakom det vackra ansiktet. För ett tag fastnar jag med blicken i hans ögon. Visst har Harry också jättevackra ögon, men dessa var något alldeles extraordinärt!

 

Jag vaknar ur från min koma när Zayn säger mitt namn och knäpper med fingrarna framför mina ögon.

’’Are you there?’’, frågar han skämtsamt. Jag nickar och mina kinder får en röd ton. Jag börjar flacka med blicken, som jag alltid brukar göra när jag blir nervös.

Jag ser snabbt på de andra som verkar vara helt upptagna av antingen varandra eller mobilen. Mina ögon fastnar på Harry. Jag kan se i hans ögon att han har mulnat till och jag blir lite ställd men förstår honom. Det måste nog se lite konstigt ut från hans synvinkel och jag försöker få mig själv att sluta fladdra med ögonen. Samtidigt så måste jag ju också få kunna prata med andra killar utan att det ska vara en big deal. Det fick han ju liksom räkna med nu när jag var med dom. Sen så är det ju också en aning gulligt eftersom det visar att han bryr sig om mig.

Jag slår undan tankarna och vi ställer oss upp. Vi har klart för oss att det är omöjligt att gå ut via entrén. Fansen är som fastklistrade runt fönstren. Det förvånar mig att Paul inte heller kommit. Vi står och funderar på vad vi ska göra.

 

Plötsligt lyser jag upp.

’’We should go up on the roof’’, föreslår jag.

Till en början ser alla väldigt skeptiska ut. Liam är på väg att säga något, men ångrar sig. Tillslut nickar dom. När de frågar varför så gör jag ett litet hysch ljud och sätter fingret för munnen. Jag frågar snällt personalen om vi får tillåtelse att komma upp på taket. Eller ja tak och tak, det är mer som en balkong ovanför Pizza Hut. Jag säger att vi ska ’’skoja lite med fansen’’. Till min förvåning och glädje svarar de ja och en mörkhårig knubbig liten kvinna erbjuder sig att visa vägen. Jag tror nog hon nästan är lite starstrucked av att One Direction är här och kan nästan slå vad om att utifall vi hade varit vanliga människor hade hon strängt sagt nej. Hon tar täten och vi följer efter. Jag tar Harrys hand och han drar mig lite avsides.

’’What have you planned now?’’, frågar han och ler busigt. Jag tar tag i kragen runt hans hals och viskar i hans öra: ‘’I thought we could have a little fun with the fans’’.

Han ler och pressar sina läppar hårt mot mina.

’’Ey, guys! Come on!’, hör jag Niall ropa på oss. Jag drar mig motvilligt undan från Harrys fuktiga läppar och ser att de andra hunnit komma en bra bit från oss.

 

Vi tar hissen upp och en fräsch, men kall vindpust träffar mitt ansikte när vi kommer ut på det platta taket. Jag går tätt bredvid Harry för att hålla värmen och han har sin arm runt mig. Tjejerna börjar skrika när de får syn på oss. Snart börjar de sjunga What Makes You Beautiful och jag ler och vinkar mot fansen som sjunger. Här är det minsann inga hotfulla blickar. Jag klappar med i låten och Louis och Niall kommer över och tar tag i mina händer samtidigt som vi dansar runt i en ring. Niall gör också någon dans som får tjejerna helt på fall. Själv tycker jag det ser både urlöjligt och urkul ut. Efter att de slutat sjunga får några lyckliga fans ställa lite frågor till killarna genom en megafon som någon i folkmassan tagit med sig.
Efter ett tag är vi tvungna att gå in igen. Vi säger hejdå och går ner till Pizza Hut’s restaurang, alltså där vi var sist.

’’That was so fun!’’, säger Harry glatt och de andra stammer in.

’’Yeah, and Niall, I loved your irish dance!’’, skämtar Louis.

Så småningom lugnar alla ner sig och vi har ett annat problem att tänka på.

För hur ska vi ta oss tillbaka till rummet där grabbarna signade en massa saker?

Jag tar fram mobilen och jag fryser till.

’’Shoot! We need to be back in 10 minutes!’’, säger jag stressat. De andra hinner knappt svara innan jag kan se Paul och några andra livvakter komma in genom entren. Hur dom lyckades komma in sådär vet jag inte, eftersom fansen fortfarande står kvar utanför. Paul är till min förvåning inte arg utan helt lugn. Han säger bara att han inte skulle låtit oss gå, men gjort är gjort.

 

Smidigt transporteras vi till hotellet och vi får reda på att grabbarna kommer ha eftermiddagen ledig. Tydligen så var det ändringar i schemat och tur är väl det, med tanke på min trötthet.

När jag och Harry kommer in på vårt hotellrum slänger jag mig ner i soffan och vill bara somna. Jag fattar inte hur jag kan vara så trött. Vad har jag gjort idag som varit så ansträngande? Räknas ’’skratta ihjäl sig’’?

Harry slänger sig ned i soffan bredivd.

’’So far, this day have been pretty intensive’’, säger jag.

Han nickar.  ‘’Welcome to my life''.

 

Vi slår på teven och bara slötittar tills det plötsligt knackar på dörren och snart kan man höra Niall.

’’I heard that hey have a huge aqua land in this hotel! Shall we check it out?’’

Jag är snabbt på fötter och min trötthet är som bortblåst. Självklart att jag vill bada, tänker jag. Harry är också med på det och vi tre går för att se vart det ligger. En man visar oss vägen och snart är vi i ett stort lyxigt och fräscht ’’badhus’’, skulle jag kunna kalla det för.

’’Wow this is awsome!’’, utbrister Harry.

Vi bestämmer att vi ska träffas här om tio minuter och då ska även de andra killarna vara med. Skönt nog, behöver vi inte oroa oss för att betala säger mannen, eftersom vi blir ’’VIP’’ här.

 

Eftersom vi bara har tio minuter på oss så halvspringer vi till våra hotellrum. Jag river fram min bandeau bikini och börjar byta om. Precis när jag fått på mig nederdelen klampar Harry in i rummet och jag hoppar till och håller händerna för mina bröst.

’’Sorry if i scared you, hun’’, säger han och kysser mig på munnen innan han går vidare mot garderoben. Jag vänder mig om så han bara ser min rygg och försöker få på mig överdelen. Det går inge vidare och när jag trasslar som allra mest kan jag känna två varma händer på min rygg som sakta knyter ihop banden. Samtidigt som han knyter andas han i mitt öra.

’’For some reason, I rather want to stay in bed with you instead for go and swim. I don’t know why…’’, viskar han i mitt öra. Han är på och jag vet exakt vad han är ute efter, men tyvärr så är inte jag det och vänder mig om.

’’Well, I dont know either’’, svarar jag och pussar honom på näsan och går för att hämta min handduk.

’’Are you gonna go like that?’’, frågar han mig när jag virat handduken runt om mig.

’’Yeah, the pool is just around the corner’’.

Han nickar. ‘’You’re right’’.

Jag går ut till vardagsrummet och snart kommer han ut till mig i endast badbyxor och en blå handduk, slängd över axeln. Jag försöker med all min makt att inte stirra på hans mage, men lyckas nog inget vidare.

Det får jag även känna vid när jag ser resten av killarna i badhuset. Herregud, det här är bara för bra för att vara sant, tänker jag samtidigt som jag går och lägger ifrån mig handduken. Jag försöker att inte låtsas om blickarna jag får, men det enda jag lyckas åstadkomma är att rodna.

’’Have you ever thought of being a model?’’, frågar Zayn och jag kan se att det där var något som bara slank ur honom. Trots det rodnar jag ännu mer, med tanke på att de andra stämmer in.

’’OMG, you are blushing!’’, utbrister Louis och alla skrattar.

Jag gömmer huvudet i Harrys famn och vill bara sjunka ner genom jorden.

 

Äntligen hoppar vi i vattnet och det är härligt kallt. Snart så springer alla runt och vi har hur kul som helst. Vi åker alla rutschkanor och det är bara vi där.

Plötsligt märker jag att Zayn inte är med oss. Följde han ens med ner i vattnet? Jag ursäktar mig och ljuger om att jag måste gå på toaletten.

Jag kommer ut till där vi träffades och ser Zayn sitta på en stol med mobilen i handen. Ensam. Jag får dåligt samvete. Har han suttit här ensam medan vi andra sprungit runt och haft kul?

Jag går mot honom och han lyser upp när han ser mig.

’’Hey Zayn, are you sitting here alone all by yourself?’’, frågar jag och slår mig ner på stolen bredvid.

’’Yep. If you can’t swim, you can’t.

Jag nickar förståendes.

‘’Then I’m joining you!’’, föreslår jag glatt och inser att det lät lite konstigt.

’’I mean, I can’t leave you here alone. That would just be rude, dude’’, säger jag och märker att det sista rimmar. Han ler och lägger ifrån sig mobilen.

’’That’s nice, but you don’t need to’’, försäkrar han mig med.

’’But I want’’.

__________________________________________________________________________________________

En lång del! har även lite mer styckeindelning här och vad tycker ni om det? Lättare att läsa?

Sen är det upp till er vad som ska hända mellan Zayn och Melissa. Har fått lite olika åsikter, but I would like to hear more! ;)


Ha en bra kväll!

 

KRAM :D


Update

69132_437801999600625_141254660_n_large
Sorry men ingen ny del idag, eftersom jag ska på utvecklingssamtal och sedan åka o prova kläder inför en modevisning! Bara så ni vet! 
Kram :D
 
Update: Snälla kommentera vad ni tycker ska hända i novellen eftersom jag själv inte vet! XX

You've Got That One Thing - Kapitel 24

 

Harrys point of view

 

Vi kommer ut på en bakgata och det är inte en enda människa i sikte. Jag slappnar av och vi börjar gå mot Pizza Hut så tyst som möjligt utan att ge ifrån oss ett enda ljud. Men efter vi gått några meter kan jag höra spridda tjejskrik bakom mig. Vi vänder oss om och ungefär hundra meter bakom oss kan jag se horder av tjejer komma mot oss. Mitt hjärta börjar bulta och jag tar tag i Melissas hand. Jag ser på de andra och de nickar. Sedan börjar vi springa. Vi springer så snabbt vi kan och jag kan se hur det rycker i Melissas mungipa. Jag känner adrenalinet pumpa och vet att säkert när som helst kommer vi alla vara fast i någon slags tjejsoppa med skrikande halsar. Jag kan se framför mig hur mitt hår kommer troligtvis klippas eller ryckas av med rötterna, Niall kommer förlora sin tandställning. Liam kommer få skedar kastade på sig och Louis hängslen kommer ryckas av och han kommer tappa byxorna. Zayns ögon kommer klösas ut och Melissa vill jag inte ens tänka tanken på vad som kommer hända. Jag är till och med osäker på utifall jag kommer vara vid liv inom sisådär trettio sekunder. Jag slår undan tankarna och vi springer längs gatan och jag tar sikte på Pizza Hut’s neonlogga. Lyckligtvis kommer vi in på restaurangen och personalen ser allmänt chockerade ut när de ser alla tjejerna komma efter oss. Det är ren tur att de hinner låsa. Jag stannar och andas ut. Melissa sätter sig på en stol med ett krampaktigt tag om min hand. Resten av gänget ser på varandra. Alla är i total chock efter vad som just hände. Det är tyst,  som om tiden står stilla. Allt gick så snabbt. Vi hann inte ens gå tre meter innan skriken hördes och vi var tvungna att springa. Jag försöker minnas men det blir bara som små utklippta bitar, även om det hände alldeles nyss. Det måste vara chocken eller adrenalinet som påverkar minnet, tänker jag. Plötsligt börjar Melissa skratta. Först ser alla bara på henne som om hon vore helt knäpp, men snart så kan  varken Liam eller Zayn hålla tillbaka och snart skrattar alla.

’’ That was….awesome’’, säger Liam och skrattar.

’’Yeah.. thank you Mel’’, säger Zayn.

Först blir jag själv lite förvirrad  eftersom jag inte förstår vad de menar men sen fattar jag.

Det var längesedan vi gjorde något galet, och det var definitivt det här. Vi har bara åkt runt i massa bilar och knappt hunnit träffa fansen och nu blev vi jagade av dom. Tack vare Melissa.

Okej, det är inget jag direkt gått och drömt om, men hon fick något att hända. Och det måste vara såhär det är att vara med henne, alltid i rörelse, alltid i liv. Alltid något galet eller mindre galet. Man hade aldrig tråkigt. Och jag känner mig glad och lycklig på en och samma gång. Hon är ett ljus i vardagen.

Jag ser mot fönstren och utanför står en massa skrikandes fans som bankar på rutorna. För en sekund är jag nästan rädd att glaset ska spricka och gå sönder.

Som tur är så beter sig personalen proffsigt och vi får våra pizzor och så småningom avtar allt bultande på glaset och vi sätter oss längre in i restaurangen så vi får äta ifred. Alla är vrålhungriga och det tar inte lång tid innan allt är borta.

’’What time will we be back?’’, frågar Melissa och ser på oss. Jag tar fram mobilen och ser att vi har gott om tid.

’’One o’clock, about 40 minutes’’, svarar jag.

’’If we could, I would show you around here, but I think it’s impossible’’, svarar hon och reser sig upp och går ut mot fönstrena. Så fort hon visar sig kan man höra hur alla utanför skriker och hon vinkar glatt till dom innan hon kommer tillbaka till oss. Hon nickar, som en bekräftelse för att det verkligen är omöjligt att gå ut där.

Vi sitter en stund till och bara pratar. Melissa frågar lite olika frågor om hur vi brukar göra när sånt här händer och en massa annat. Själv säger jag inte så mycket. Jag sitter mest och bara ser på henne. Hur hennes mun rör sig, hur hennes överläpp åker in en bit när hon ler och hur hon alltid flackar med blicken när hon pratar med Zayn…

Vänta nu, flackar med blicken när hon talar med Zayn?

Jag rycker till lite och koncentrerar mig noga. Jo, visst flackar hon med blicken, på ett väldigt flirtigt sett. Jag skakar lite lätt på huvudet och sätter mig tillrätta. En sten börjar formas i min mage och jag får en konstig känsla. Det kunde väl inte vara så…? Nej, såklart det inte kunde, inte med tanke på vad som skulle ha hänt igår om det inte vore för Louis, tänker jag och får ett svagt leende på läpparna. Min oro sjunker smått och så småningom slutar hon prata med Zayn. Vi reser på oss för att gå, även om vi inte vet vart vi ska.

’’Where should we go? We can't go out there because then we are gonna be killed or something’’, menar Niall och lägger armarna i kors. Vi andra skakar på huvudet och får ta en funderare. Plötsligt lyser Melissa upp.

’’We should go up on the roof’’.

___________________________________________________________________________________________

Del 24, lite kort och kanske ganska så tråkigt. Men kände verkligen för att uppdatera även om det inte var så värst mycket. Allt för er! :D

Vad tycker ni ska hända nu då? För nu behöver jag VERKLIGEN era tips eftersom jag själv inte har någon idé!

 

KRAM


Tidigare inlägg
RSS 2.0