myonedirectionovel.blogg.se

Harrys point of view

Jag sluter henne i min varma famn och jag känner mig lyckligare än någonsin. Jag drar in den svaga doften av vanilj och flätar in mina fingrar i det tjocka, guldlockiga håret. Vi behöver inte säga något, men jag vet att båda har varit totalt förstörda av saknaden av varandra. 

’’You were amazing’’, viskar jag i hennes öra och jag kan känna hur hor ler.

’’I just can’t believe you are here’’, säger hon tyst och ser mig i ögonen. Jag skakar på huvudet och kan faktiskt nästan inte heller tro det.

’’I know’’, säger jag och kysser henne mitt på munnen. Vi står och kramas och bara njuter av att äntligen vara återförenade. Jag viskar enstaka meningar i håret på henne. Jag beklagar det som hänt hennes pappa och en massa andra saker. Jag kan se hur några ser åt vårt håll och snart kommer Camilla med en liten flicka i famnen och en person som måste vara Melissas mamma.

Melissas point of view

 

Känslan att äntligen få träffa och kyssa Harry är obeskrivlig. De senaste dagarna har jag nästan gått under av saknad. De mjuka läpparna som möter mina och smaken av mint fyller mig. Samtidigt så undrar jag hur han lyckats komma hit. Hela förklaringen får jag från Camilla när vi sitter i bilen på väg hem. Mamma visste tydligen om att Harry skulle komma men hade lyckats att inte säga något och Camilla likaså. Även om jag är väldigt ledsen över att min pappa är borta så känns det som om vardagen blev snäppet ljusare nu när Harry är här. Camilla har sagt att vi får göra det bästa av det hela nu när han är här.  Tyvärr så ska han bara vara här i någon dag eftersom han måste åka tillbaka till Stockholm där resten av gänget är för att spela in låtar till deras kommande album. Men jag är glad över tiden vi fått, för ärligt talat har jag inte haft några planeringar över att resa tillbaks till London, och det har jag fortfarande inte. Jag vet inte om jag ska fortsätta att vara au-pair eller stanna kvar här i Sverige, det är bara för mycket att tänka på.

 

Bilresan hem är kort men dyster och jag är inte på vidare glatt humör, trots Harrys eviga tröstande. När vi väl är hemma sätter Camilla och mamma igång med maten eftersom alla är döhungriga och Sofia somnar i vardagsrumssoffan. Ingen säger så mycket och man kan nästan ta på tomheten hos alla. Alla är ledsna och i total förtvivlan. Det är tur att jag har Harry här, tänker jag samtidigt som vi går in till gästrummet han ska sova i. Jag kan se att han inte har hunnit packa upp så värst mycket.

’’I can go so you can pack up your things and take a shower or something, if you want’’, säger jag. ‘’The bathroom is there’’, säger jag och pekar på en dörr. Tänka sig att vi var så fiffiga och fixade ett badrum till gästrummet.

’’Or you can take a shower with me’’, säger Harry och ler flirtigt samtidigt som han kommer närmare mig. Egentligen skulle jag ha sagt ja, men det känns bara fel.

’’Not today, handsome guy!’’, svarar jag retsamt och ger honom en snabb puss på näsan och lämnar rummet. Jag går mot mitt rum och drar av mig kläderna så jag står där halvnaken i bara underkläderna. Det känns som om jag har kastat av mig dagens sorg. Jag ser på den svarta högen av kläder, skor och annat bling bling. Jag går mot garderoben och väljer ut ett par favoriter. Mina boyfriendjeans och en trekvarts t-shirt med tryck, något som alltid funkar. Efter det tassar jag snabbt ut till badrummet som ligger bredvid mitt rum och hoppar in i duschen. Det är skönt att spola av sig allt och känna vattenstrålarna träffa min skrovliga hud. När jag är klar sminkar jag av mig resterna av sminket som inte gått bort i duschen och drar sedan två drag med mascaran för den extra finishen. Håret flätar jag ihop till min gamla vanliga sidofläta och jag drar på mig kläderna och lämnar det ångande badrummet.

 

Jag går mot köket där Camilla och mamma är i full gång med att laga mat. De beter sig nästan som två italienare när de jobbar tillsammans i köket, fast idag lite mer av den dystrare varianten.

’’Vad blir det för mat?’’, frågar jag, och när jag inte får något svar betyder det  att jag helst ska sluta störa och lämna dom så jag går och ser hur det står till med Sofia. Hon ligger och sover i soffan med en barbiedocka i en handen och tummen i munnen och andas tungt. Jag bär in den lilla prinsessan till sitt rum och jag lyckas att inte väcka henne. Sedan går jag mot Harrys och knackar på.

’’Come in!’’, får jag till svar och öppnar dörren. Han står med ryggen vänd mot mig, klädd i endast en handduk. Han vänder sig om och mina ögon möts av en halvnaken Harry och för ett ögonblick blir jag osäker på om benen bär mig. Han måste precis ha duschat.

’’Ehmm…I’’, stammar jag och tappar ord för vad jag just skulle säga. Jag kan bara inte sluta stirra, är detta verkligen min pojkvän?

’’Like what you see?’’, säger han och sveper in mig i en varm kram och kysser mig. Som bekräftelse på frågan kysser jag tillbaka mer passionerat och trycker mig närmare den nakna huden. Jag vet inte vart det kommer ifrån, men jag känner hur jag blir mer och mer desperat efter varje kyss och vill bara ha mer. För en liten stund sedan hade jag ingen lust alls att duscha med Harry, och det ångrar jag starkt. Nu vill jag bara ta honom på sängen, bokstavligt talat.

’’Oh what I regret that I didn’t took that shower with you’’, viskar jag fnissandes.

 

Det är mammas röst som avbryter oss och jag hoppar högt för jag blir så skrämd.

’’Det är mat nu!’’ hörs det och jag rättar till min fläta och mina kläder.  Harry fnissar lite och försvinner in på badrummet och kommer ut snabbt, fullt påklädd i chinos och t-shirt och sedan går vi mot köket. Vi ler filurigt mot varandra och vi behöver inte säga något. Det är som om vi skulle kunna prata med ögonen. Han tar min hand och vi gör entré i köket.

 

Doften av tacos fyller hela rummet. Jag kan se hur Harry nickar gillande mot den rykande köttfärsen eftersom tacos är hans favoritmat. Vi slår oss ner vid bordet och tar för oss.

'’It’s simple but I hope we’ll survive!’’ säger mamma och sträcker sig efter köttfärsen.

’’It’s perfect’’, svarar Harry med ett brett leende som till och med får mamma att rodna.

’’So Harry, what do you think of Sundsvall? Pretty small, huh?’’, frågar Camilla. Jag ser på Harry och han rycker bara på axlarna.

’’I’ve grow up in a city smaller than Sundsvall, so it’s nothing new to me’’, svarar han.

Vi äter på och mamma och Camilla ställer lite frågor om Harry eftersom de är jättenyfikna. Det är ju inte varje dag man har en kändis hemma hos sig. Vi skämtar och skrattar mycket, jag som inte ens trott det varit möjligt efter en dag som denna.

’’So how did you manage to unlock this girl heart?’’, frågar mamma och flinar åt mig. Harry ser upp och vänder sig mot mig och ler. Jag känner hur jag bara vill sjunka genom jorden och hur blodet fyller mina kinder. Varför skulle jag rodna och varför skulle mamma ställa just en sådan fråga? Åh..

’’That’s a long history’’, skojar Harry och kysser mig på munnen och jag blir varm inom mig och hör hur de andra ger ifrån sig ett ’’naaw’’ Om jag får vara ärlig själv så håller jag med om det svaret, med tanke på våra up’s and down’s.

Vi äter färdigt och jag känner att jag behöver en nypa luft.

’’Harry why can’t we take a walk?’’, föreslår jag och vänder mig mot honom.

’’Sure, why not?’’, svarar han och vi går mot hallen för att klä på oss.

 

Temperaturen har sjunkit och jag får dra på mig min senapsgula kappa. Harry drar på sig sin svarta kappa och vi matcharsött tillsammans. Vi går mot en slinga som löper runt kvarteret där jag bor. Höstlöven skimrar i kvällssolens färger och det känns verkligenatt det är i mitten på september nu. Harry tar min hand och vi går på stigen.

’’Ahh.. Is’nt it beautiful!’’, utbrister jag ’’I mean, look at the leafs!’’, säger jag och böjer mig ner för att ta upp ett lönnlöv som färgats i alla olika kontraster av gult, orange och rött.

’’Everything turns beautiful when I’m with you’’, svarar Harry och kramar om mig bakifrån. Jag petar lite på lövet och känner mig varm inombords. All min sorg som jag känt under dagen känns nästan som bortblåst, men bara nästan. Vi står där ett tag på stigen mellan den guld gula skogen och känner varandras värme. Jag lutar mitt huvud mot hans bröst och känner hur hans hjärta slår.

’’It’s sad that I need to return to Stockholm tomorrow already’’, säger Harry och jag känner hur min glädje sjunker ett snäpp. Jag nickar bara och ger honom en kyss. Jag stryker bort en lock som fallit ner i pannan på han återigen och ler. Sedan fortsätter vi och kommer till ett brant stup. Man kan se hela Sundsvall och solnedgången gör det hela spektakulärt. Vi sätter oss på en bänk som står några meter från stupet och ser ut över stan.

’’This is so beautiful, better than London Eye!’’, säger Harry övertygande och jag kan faktiskt hålla med lite grann. Vi sitter där, tätt omslutna, ensamma och pratandes samtidigt som vi ser solen försvinna bakom bergen. Mer romantiskt än så här kan det nog inte bli tänker jag.

 

När solen gått ner sjunker temperaturen kraftigt och vi börjar gå hemåt igen. Den sista biten får vi halsvpringa eftersom några fans till Harry har sett oss och just nu har vi ingen lust att stanna. Jag tackar mig själv för att jag tog mina platta skor. Det är sent när vi kommer in genom ytterdörren och fnissandes klär vi av oss ytterkläderna. ’’Goodnight then!’’, säger jag och ger honom en snabb puss på munnen.

’’Goodnight sweetie’’,svarar han och vi skiljs åt. Jag kommer in på mitt rum och sätter mig på sängen och jag är precis på väg med att ta ur min sidofläta då jag hör mobilen plinga till. Jag tar fram den och ser att jag fått ett sms från Harry.

Hi sweetie, I don’t wan’t to sleep alone here. It’s cold. May I join you? ;) xx

Jag fnissar till och svarar snabbt.

Of course, i just need to put my PJ’s on! xx

Jag behöver inte vänta länge på svar.

Your superman will be there in 5 mins! ;) xx

Jag lägger ifrån mig mobilen och får panik. Vad ska jag ha för pyjamas? Jag vet att det är värsta fjant problemet men jag känner verkligen inte för att dra på mig den gamla t-shirten med tandkrämsfläckar och dom urblekta shortsen. Jag slänger snabbt iväg ett meddelande till Louise.

Harry är här(!) och vi ska sova tillsammans! Vad ska jag ha för pyjamas på mig? Snälla svara! :O

Till min lättnad får jag svar på mindre än tjugo sekunder.

Ta den där du köpte när vi var på stan, vettja! Lycka till ;)

Jag bestämmer mig för att det är en bra ide och drar snabbt på mig det söta vita nattlinnet. Jag hinner precis stoppa undan de andra kläderna när det knackar på dörren och Harry kommer in.

Han drar in mig i sin varma famn och kysser mig på näsan. Sedan drar han sig undan lite och ser allvarligt på mig.

’’I need to tell you something’’.

___________________________________________________________________________________________

Kapitel 20! Vad tycker ni? Yay or Nay? ;)

Kram!