myonedirectionovel.blogg.se

Harrys point of view

Vi kommer ut på en bakgata och det är inte en enda människa i sikte. Jag slappnar av och vi börjar gå mot Pizza Hut så tyst som möjligt utan att ge ifrån oss ett enda ljud. Men efter vi gått några meter kan jag höra spridda tjejskrik bakom mig. Vi vänder oss om och ungefär hundra meter bakom oss kan jag se horder av tjejer komma mot oss. Mitt hjärta börjar bulta och jag tar tag i Melissas hand. Jag ser på de andra och de nickar. Sedan börjar vi springa. Vi springer så snabbt vi kan och jag kan se hur det rycker i Melissas mungipa. Jag känner adrenalinet pumpa och vet att säkert när som helst kommer vi alla vara fast i någon slags tjejsoppa med skrikande halsar. Jag kan se framför mig hur mitt hår kommer troligtvis klippas eller ryckas av med rötterna, Niall kommer förlora sin tandställning. Liam kommer få skedar kastade på sig och Louis hängslen kommer ryckas av och han kommer tappa byxorna. Zayns ögon kommer klösas ut och Melissa vill jag inte ens tänka tanken på vad som kommer hända. Jag är till och med osäker på utifall jag kommer vara vid liv inom sisådär trettio sekunder. Jag slår undan tankarna och vi springer längs gatan och jag tar sikte på Pizza Hut’s neonlogga. Lyckligtvis kommer vi in på restaurangen och personalen ser allmänt chockerade ut när de ser alla tjejerna komma efter oss. Det är ren tur att de hinner låsa. Jag stannar och andas ut. Melissa sätter sig på en stol med ett krampaktigt tag om min hand. Resten av gänget ser på varandra. Alla är i total chock efter vad som just hände. Det är tyst,  som om tiden står stilla. Allt gick så snabbt. Vi hann inte ens gå tre meter innan skriken hördes och vi var tvungna att springa. Jag försöker minnas men det blir bara som små utklippta bitar, även om det hände alldeles nyss. Det måste vara chocken eller adrenalinet som påverkar minnet, tänker jag. Plötsligt börjar Melissa skratta. Först ser alla bara på henne som om hon vore helt knäpp, men snart så kan  varken Liam eller Zayn hålla tillbaka och snart skrattar alla.

’’ That was….awesome’’, säger Liam och skrattar.

’’Yeah.. thank you Mel’’, säger Zayn.

Först blir jag själv lite förvirrad  eftersom jag inte förstår vad de menar men sen fattar jag.

Det var längesedan vi gjorde något galet, och det var definitivt det här. Vi har bara åkt runt i massa bilar och knappt hunnit träffa fansen och nu blev vi jagade av dom. Tack vare Melissa.

Okej, det är inget jag direkt gått och drömt om, men hon fick något att hända. Och det måste vara såhär det är att vara med henne, alltid i rörelse, alltid i liv. Alltid något galet eller mindre galet. Man hade aldrig tråkigt. Och jag känner mig glad och lycklig på en och samma gång. Hon är ett ljus i vardagen.

Jag ser mot fönstren och utanför står en massa skrikandes fans som bankar på rutorna. För en sekund är jag nästan rädd att glaset ska spricka och gå sönder.

Som tur är så beter sig personalen proffsigt och vi får våra pizzor och så småningom avtar allt bultande på glaset och vi sätter oss längre in i restaurangen så vi får äta ifred. Alla är vrålhungriga och det tar inte lång tid innan allt är borta.

’’What time will we be back?’’, frågar Melissa och ser på oss. Jag tar fram mobilen och ser att vi har gott om tid.

’’One o’clock, about 40 minutes’’, svarar jag.

’’If we could, I would show you around here, but I think it’s impossible’’, svarar hon och reser sig upp och går ut mot fönstrena. Så fort hon visar sig kan man höra hur alla utanför skriker och hon vinkar glatt till dom innan hon kommer tillbaka till oss. Hon nickar, som en bekräftelse för att det verkligen är omöjligt att gå ut där.

Vi sitter en stund till och bara pratar. Melissa frågar lite olika frågor om hur vi brukar göra när sånt här händer och en massa annat. Själv säger jag inte så mycket. Jag sitter mest och bara ser på henne. Hur hennes mun rör sig, hur hennes överläpp åker in en bit när hon ler och hur hon alltid flackar med blicken när hon pratar med Zayn…

Vänta nu, flackar med blicken när hon talar med Zayn?

Jag rycker till lite och koncentrerar mig noga. Jo, visst flackar hon med blicken, på ett väldigt flirtigt sett. Jag skakar lite lätt på huvudet och sätter mig tillrätta. En sten börjar formas i min mage och jag får en konstig känsla. Det kunde väl inte vara så…? Nej, såklart det inte kunde, inte med tanke på vad som skulle ha hänt igår om det inte vore för Louis, tänker jag och får ett svagt leende på läpparna. Min oro sjunker smått och så småningom slutar hon prata med Zayn. Vi reser på oss för att gå, även om vi inte vet vart vi ska.

’’Where should we go? We can't go out there because then we are gonna be killed or something’’, menar Niall och lägger armarna i kors. Vi andra skakar på huvudet och får ta en funderare. Plötsligt lyser Melissa upp.

’’We should go up on the roof’’.

___________________________________________________________________________________________

Del 24, lite kort och kanske ganska så tråkigt. Men kände verkligen för att uppdatera även om det inte var så värst mycket. Allt för er! :D

Vad tycker ni ska hända nu då? För nu behöver jag VERKLIGEN era tips eftersom jag själv inte har någon idé!

KRAM