myonedirectionovel.blogg.se

 

Melissas point of view

 

Vi sitter inne på Pizza Hut och jag är lite smått I chock efter att just ha blivit jagad av One Directions alla fans. Jag känner mig upprymd. Kicken som jag fick och adrenalinet som pumpade är en känsla jag gärna skulle vilja känna igen. I liked it.

 

Jag vänder mig mot Zayn och börjar prata lite med honom. För faktiskt, om jag tänker efter så vet jag inte så mycket om honom. Han har varit lite tillbakadragen av sig. Eller bara blyg. Det enda jag noterat än så länge är hur oerhört vackra hans bruna ögon är och den gulliga brittiska dialekten. Den är inte alls som Harrys eller de andras.

Först ser han nästan lite förvånad ut när jag börjar snacka med honom. Jag märker att han är lite spänd, men efter att vi snackat lite så släpper det totalt. Nu är det min tur att bli förvånad, eftersom jag verkligen inte kunde tro att det kunde gömma sig en sådan skämtsam personlighet bakom det vackra ansiktet. För ett tag fastnar jag med blicken i hans ögon. Visst har Harry också jättevackra ögon, men dessa var något alldeles extraordinärt!

 

Jag vaknar ur från min koma när Zayn säger mitt namn och knäpper med fingrarna framför mina ögon.

’’Are you there?’’, frågar han skämtsamt. Jag nickar och mina kinder får en röd ton. Jag börjar flacka med blicken, som jag alltid brukar göra när jag blir nervös.

Jag ser snabbt på de andra som verkar vara helt upptagna av antingen varandra eller mobilen. Mina ögon fastnar på Harry. Jag kan se i hans ögon att han har mulnat till och jag blir lite ställd men förstår honom. Det måste nog se lite konstigt ut från hans synvinkel och jag försöker få mig själv att sluta fladdra med ögonen. Samtidigt så måste jag ju också få kunna prata med andra killar utan att det ska vara en big deal. Det fick han ju liksom räkna med nu när jag var med dom. Sen så är det ju också en aning gulligt eftersom det visar att han bryr sig om mig.

Jag slår undan tankarna och vi ställer oss upp. Vi har klart för oss att det är omöjligt att gå ut via entrén. Fansen är som fastklistrade runt fönstren. Det förvånar mig att Paul inte heller kommit. Vi står och funderar på vad vi ska göra.

 

Plötsligt lyser jag upp.

’’We should go up on the roof’’, föreslår jag.

Till en början ser alla väldigt skeptiska ut. Liam är på väg att säga något, men ångrar sig. Tillslut nickar dom. När de frågar varför så gör jag ett litet hysch ljud och sätter fingret för munnen. Jag frågar snällt personalen om vi får tillåtelse att komma upp på taket. Eller ja tak och tak, det är mer som en balkong ovanför Pizza Hut. Jag säger att vi ska ’’skoja lite med fansen’’. Till min förvåning och glädje svarar de ja och en mörkhårig knubbig liten kvinna erbjuder sig att visa vägen. Jag tror nog hon nästan är lite starstrucked av att One Direction är här och kan nästan slå vad om att utifall vi hade varit vanliga människor hade hon strängt sagt nej. Hon tar täten och vi följer efter. Jag tar Harrys hand och han drar mig lite avsides.

’’What have you planned now?’’, frågar han och ler busigt. Jag tar tag i kragen runt hans hals och viskar i hans öra: ‘’I thought we could have a little fun with the fans’’.

Han ler och pressar sina läppar hårt mot mina.

’’Ey, guys! Come on!’, hör jag Niall ropa på oss. Jag drar mig motvilligt undan från Harrys fuktiga läppar och ser att de andra hunnit komma en bra bit från oss.

 

Vi tar hissen upp och en fräsch, men kall vindpust träffar mitt ansikte när vi kommer ut på det platta taket. Jag går tätt bredvid Harry för att hålla värmen och han har sin arm runt mig. Tjejerna börjar skrika när de får syn på oss. Snart börjar de sjunga What Makes You Beautiful och jag ler och vinkar mot fansen som sjunger. Här är det minsann inga hotfulla blickar. Jag klappar med i låten och Louis och Niall kommer över och tar tag i mina händer samtidigt som vi dansar runt i en ring. Niall gör också någon dans som får tjejerna helt på fall. Själv tycker jag det ser både urlöjligt och urkul ut. Efter att de slutat sjunga får några lyckliga fans ställa lite frågor till killarna genom en megafon som någon i folkmassan tagit med sig.
Efter ett tag är vi tvungna att gå in igen. Vi säger hejdå och går ner till Pizza Hut’s restaurang, alltså där vi var sist.

’’That was so fun!’’, säger Harry glatt och de andra stammer in.

’’Yeah, and Niall, I loved your irish dance!’’, skämtar Louis.

Så småningom lugnar alla ner sig och vi har ett annat problem att tänka på.

För hur ska vi ta oss tillbaka till rummet där grabbarna signade en massa saker?

Jag tar fram mobilen och jag fryser till.

’’Shoot! We need to be back in 10 minutes!’’, säger jag stressat. De andra hinner knappt svara innan jag kan se Paul och några andra livvakter komma in genom entren. Hur dom lyckades komma in sådär vet jag inte, eftersom fansen fortfarande står kvar utanför. Paul är till min förvåning inte arg utan helt lugn. Han säger bara att han inte skulle låtit oss gå, men gjort är gjort.

 

Smidigt transporteras vi till hotellet och vi får reda på att grabbarna kommer ha eftermiddagen ledig. Tydligen så var det ändringar i schemat och tur är väl det, med tanke på min trötthet.

När jag och Harry kommer in på vårt hotellrum slänger jag mig ner i soffan och vill bara somna. Jag fattar inte hur jag kan vara så trött. Vad har jag gjort idag som varit så ansträngande? Räknas ’’skratta ihjäl sig’’?

Harry slänger sig ned i soffan bredivd.

’’So far, this day have been pretty intensive’’, säger jag.

Han nickar.  ‘’Welcome to my life''.

 

Vi slår på teven och bara slötittar tills det plötsligt knackar på dörren och snart kan man höra Niall.

’’I heard that hey have a huge aqua land in this hotel! Shall we check it out?’’

Jag är snabbt på fötter och min trötthet är som bortblåst. Självklart att jag vill bada, tänker jag. Harry är också med på det och vi tre går för att se vart det ligger. En man visar oss vägen och snart är vi i ett stort lyxigt och fräscht ’’badhus’’, skulle jag kunna kalla det för.

’’Wow this is awsome!’’, utbrister Harry.

Vi bestämmer att vi ska träffas här om tio minuter och då ska även de andra killarna vara med. Skönt nog, behöver vi inte oroa oss för att betala säger mannen, eftersom vi blir ’’VIP’’ här.

 

Eftersom vi bara har tio minuter på oss så halvspringer vi till våra hotellrum. Jag river fram min bandeau bikini och börjar byta om. Precis när jag fått på mig nederdelen klampar Harry in i rummet och jag hoppar till och håller händerna för mina bröst.

’’Sorry if i scared you, hun’’, säger han och kysser mig på munnen innan han går vidare mot garderoben. Jag vänder mig om så han bara ser min rygg och försöker få på mig överdelen. Det går inge vidare och när jag trasslar som allra mest kan jag känna två varma händer på min rygg som sakta knyter ihop banden. Samtidigt som han knyter andas han i mitt öra.

’’For some reason, I rather want to stay in bed with you instead for go and swim. I don’t know why…’’, viskar han i mitt öra. Han är på och jag vet exakt vad han är ute efter, men tyvärr så är inte jag det och vänder mig om.

’’Well, I dont know either’’, svarar jag och pussar honom på näsan och går för att hämta min handduk.

’’Are you gonna go like that?’’, frågar han mig när jag virat handduken runt om mig.

’’Yeah, the pool is just around the corner’’.

Han nickar. ‘’You’re right’’.

Jag går ut till vardagsrummet och snart kommer han ut till mig i endast badbyxor och en blå handduk, slängd över axeln. Jag försöker med all min makt att inte stirra på hans mage, men lyckas nog inget vidare.

Det får jag även känna vid när jag ser resten av killarna i badhuset. Herregud, det här är bara för bra för att vara sant, tänker jag samtidigt som jag går och lägger ifrån mig handduken. Jag försöker att inte låtsas om blickarna jag får, men det enda jag lyckas åstadkomma är att rodna.

’’Have you ever thought of being a model?’’, frågar Zayn och jag kan se att det där var något som bara slank ur honom. Trots det rodnar jag ännu mer, med tanke på att de andra stämmer in.

’’OMG, you are blushing!’’, utbrister Louis och alla skrattar.

Jag gömmer huvudet i Harrys famn och vill bara sjunka ner genom jorden.

 

Äntligen hoppar vi i vattnet och det är härligt kallt. Snart så springer alla runt och vi har hur kul som helst. Vi åker alla rutschkanor och det är bara vi där.

Plötsligt märker jag att Zayn inte är med oss. Följde han ens med ner i vattnet? Jag ursäktar mig och ljuger om att jag måste gå på toaletten.

Jag kommer ut till där vi träffades och ser Zayn sitta på en stol med mobilen i handen. Ensam. Jag får dåligt samvete. Har han suttit här ensam medan vi andra sprungit runt och haft kul?

Jag går mot honom och han lyser upp när han ser mig.

’’Hey Zayn, are you sitting here alone all by yourself?’’, frågar jag och slår mig ner på stolen bredvid.

’’Yep. If you can’t swim, you can’t.

Jag nickar förståendes.

‘’Then I’m joining you!’’, föreslår jag glatt och inser att det lät lite konstigt.

’’I mean, I can’t leave you here alone. That would just be rude, dude’’, säger jag och märker att det sista rimmar. Han ler och lägger ifrån sig mobilen.

’’That’s nice, but you don’t need to’’, försäkrar han mig med.

’’But I want’’.

__________________________________________________________________________________________

En lång del! har även lite mer styckeindelning här och vad tycker ni om det? Lättare att läsa?

Sen är det upp till er vad som ska hända mellan Zayn och Melissa. Har fått lite olika åsikter, but I would like to hear more! ;)

Ha en bra kväll!

 

KRAM :D