myonedirectionovel.blogg.se

Melissas point of view

’’Mel!’’.

Jag hoppar till och vänder mig om och ser Harry komma gåendes mot oss.

Shit.

Vad ska jag säga nu då? Till honom hade jag sagt att jag skulle gå till badrummet men nu sitter jag istället här med Zayn och skrattar. Jag ställer mig upp.

’’I thought you were going to the bathroom..?’’, säger han och drar in mig en blöt kram och planterar en kyss på mina läppar.

Som svar lägger jag mina armar runt hans hals och pussar honom på näsan. Det är nog bäst att inte säga något alls, vilket inte verkar spela någon roll för Harry som söker upp mina läppar. Jag sneglar mot Zayn. Han sitter bara där och jag kan inte låta bli att känna mig dum och skyldig. Jag känner mig obekväm. Jag skickar iväg en jag-förstår-dig-blick eftersom Zayn inte har något att pussa på, för jag vet ju hur det känns. 

Hah, som om det vore något att kompensera med.

Ett skrik når oss och snart kan jag se Niall komma halkandes ut från vattenlandets alla rutschkanor.

Han ser vettskrämd ut och paniken i ansiktet går inte att ta miste på.

’’Help! Please help!’’, skriker han från andra sidan badhuset. De sista orden nästan hulkar han fram.

’’Calm down Niall, what is it?’’, hör jag Zayn ropa. Han har ställt sig upp.

Jag ser upp på Harry som fått ett oroligt ansiktuttryck med rynkad panna

Niall tar ett djupt andetag och försöker lugna ner sig, han är röd i ansiktet.

’’It’s Liam’’.

Vi springer efter Niall och jag försöker hålla ett stadigt grepp i Harrys hand. Zayn springer framför oss.

Vi finner Liam på golvet, liggandes med händerna på magen i krampande fosterställning. Det ser brutalt ut. Ögonen har rullat bakåt så man bara ser ögonvitorna. Louis och en ur personalen är på knä vid honom.

’’Stay Liam. Stay with us’’, hör jag Louis säga med desperation i rösten. Det börjar nästan låta som ett mantra.

’’What’s going on!?’’, frågar jag. 

Ingen svarar.

Niall som står och biter frenetiskt på naglarna ser ut att vara i sin egna lilla värld och svarar inte heller.

Han ser så liten ut där han står, med röda, svullna ögon. Jag vill bara gå och krama om honom, men jag kan inte röra mig. Jag är som fastvuxen i marken.

Zayn har gått för att ringa ambulans och Harry står som förstenad bredvid mig.

Jag blir lämnad i mitt ovetande.

____________________________________________________________________________________________

Egentligen är det så att kapitel 27 ska vara mycket längre, men har fått dela upp det i två delar, annars hade det blivit fööör långt. Och ni hade inte orkat läsa ;) Så slutet på denna del blev kanske lite små blajjjig..

Men jobbar på 28 nu så förhoppningsvis kommer det upp idag! 

Kommentera gärna!

Kram! :D