You've Got That One Thing - Kapitel 28
Fortfarande Melissa
Allt som händer sedan passerar i revy och går väldigt snabbt. Ambulanspersonalen kommer med bår och plockar upp Liam som nästan slutat krampa. Louis drar bara på sig en t-shirt och följer med i ambulansen. Vi andra blir uppmanade att snabbt byta om och komma till sjukhuset. Det står en bil utanför och väntar på oss.
Harry får leda mig till rummet eftersom jag är ett totalt nervvrak. Som jag nämnt tidigare så är urusel på att hålla tillbaka tårarna vid känsliga händelser. Som denna. Det är lustigt, när min pappa gick bort kunde jag nästan inte ens squeeza fram en tår, men nu när det gäller Liam bara väller det fram. Niall såg inte heller helt hundra ut eftersom Zayn också var tvungen att leda honom till rummet.
Gullig som Harry är, har han lagt fram kläder till mig när jag kommer ut nyduschad från duschen. Jag drar på mig en tröja som jag inte sett till förut.Det är en stor, mörklila hoodie.
Precis när jag är på väg att plocka upp jeansen känner jag hur någon kramar om mig bakifrån. Harrys mintandedräkt och raspiga röst når mig.
’’Free hugs you know’’, säger han och snurrar på mig. Han nickar ner mot hoodiens framsida.
Jag ser ner och ser att det står FREE HUGS med tjocka, feta bokstäver på mitt bröst.
’’I bought it to you a couple of days ago, but I decided to give it to you now''.
Han ler blygt.
Jag vet inte hur jag ska visa min uppskattning. Kan man ha en gulligare pojkvän? Jag märker att jag står där med halvvöppen mun och svarar.
’’Naaaw’’. Jag känner mig varm. ’’You can get as many free hugs as you want, honey’’. Jag kysser honom passionerat som ett tack innan jag vänder mig om för att klä på mig resten.
Harry har verkligen ett öga för att matcha ihop kläder, tänker jag när jag drar på mig de svarta dr. Denim jeansen.
Snabbt sätter jag upp håret i den slarviga tofs som snart börjat bli mitt signum och vi lämnar rummet.
Sjukhuset är kalt och sterilt. Det luktar dött. Inget liv, ingen glädje. Det ser ut som alla sjukhus jag varit på och det är alltid samma obehagliga känsla som grabbar tag i mig. Mina fingrar söker efter Harrys och han möter mina halvvägs.
Jag sneglar på de andra, där vi går i korridoren.
Zayn går mest i sina egna tankar och ser allmänt cool ut, fast jag vet att han inte är det inuti. Niall har röda ögon och jag kan se att han har gråtit. Inte visste jag att han var en sådan känslig pojke.
En sköterska visar oss rummet där Liam ligger. Louis sitter på en stol och Liam är vaken. Slangar och dropp hänger överallt och nålar är instuckna i hans armar. Det ser hemskt ut.
’’Hi mates!’’, säger Liam förvånansvärt glatt och pigg. Vi andra hejar tillbaka.
’’Sooo, what happened?’’, frågar jag.
Louis förklarar.
Liam har tydligen haft njurproblem sedan barnsben och att det blivit någon slags infektion nu. Tydligen ska det inte var så jätteallvarligt, även om han måste genomgå en operation snarast.
Vi sitter som små barn, tysta och lyssnar på Louis, sittandes i en soffa eller på en stol. Ingen säger något på ett tag. Det är tydligen inget nytt för de andra att Liam har njurproblem, men det har aldrig slagit ut sig såhär när de har varit med honom. Och ja, för mig är det alldeles nytt, så vi alla är i lite chocktillstånd.
Tillslut är besökstiden slut och alla måste lämna. Liam måste stanna över natten.
När vi ska säga hejdå kan jag inte hejda tårarna. De bara kommer. Jag kramar om Liam samtidigt som tårarna rinner nerför mina kinder och lämnar blöta fläckar efter sig.
’’Please. Please be okay’’, nästan viskar jag i hans öra.
’’Shh…everything is gonna be alright’’, svarar han, som om det var jag som låg i sjukbädden istället.
Jag har svårt att få kontroll över floden som strömmar nerför mina kinder. Det är bara det att; han är som en bror för mig. Tanken på att mista honom är fruktansvärd. Jag har redan förlorat min pappa, jag behöver inte en till som rycks ur mitt liv. Jag skulle aldrig klara av det.
De andra säger hejdå och sist kvar att säga är Niall. Han lyckas inte något vidare med att hålla tillbaka sina tårar och snart bölar han ut en hel lång ramsa fylld av snyftningar. Ungefär som jag gjorde.
’’Poor Liam’’, kan jag höra Zayn sucka bakom mig. Tillslut lämnar vi rummet.
När vi kommer ut från sjukhuset är det mörkt ute. Solen har hunnit gå ner och man kan höra svagt av ljudet från kvällstrafiken. Annars är det lugnt, och inte speciellt kallt. Alla är hungriga. Ett gatukök ligger snett på andra sidan vägen och Harry och Niall erbjuder sig för att gå och köpa. Vi andra nickar.
’’I stay here’’, gäspar jag och sätter mig ner på en bänk. Mina ben värker och jag är totalt utpumpad efter en dag som denna. Jag sluter ögonen av trötthet.
’’I need a wee…’’, hör jag Louis mumla och snart har han försvunnit någonstans, i jakt på en toalett. Jag hör hur de andra börjar gå. Plötsligt känner jag hur någon sätter sig bredvid mig på bänken. Jag slår upp ögonen och min blick möter Zayns oerhört vackra, men oroliga ögon.
____________________________________________________________________________________________
Andra delen. Hoppas ni gillar det =)
GLÖM INTE ATT LÄMNA EN KOMMENTAR, ELLER TVÅ ;)
Kram =)
kan jag får vara med i novellen? jag kan vara den tjejen som tar hand om liam på sjukhuset och sen så får vi känslor för varann och blir tsm :D
Älskar din novell,
Hoppas det går bra för Liam!
Jätte bra!
dududu, jag kan inte svara på ditt sms av nån konstig anledning men ja det kan jag :)
här kmr en beskrving om mig: heter ju Isabell, kallas för Bella av familjen och vännerna, har brunt hår, mellanlång, lite självlockigt, använder bara mascara, har blåa ögon, inte så blåa som Niall har, nästan som Louis har, är 160 cm lång, inte tjock, inte smal, mittemellan, är inte så förjsust i klackskor, vill gärna detja/blir tsm med Liam, för att han är min favoritkille i bandet, vet inte rikgit vrf, det är bara så, min favoritfärg är blå, försöker gå ut varje dag, gillar att vara med vänner, shoppa, umgås med familjen, kolla på tv, sitta vid datan, lyssna på musik och är född 92, är 20, men gillar 1D ändå. så vad tkr du? :) Kmr du har med mitt och Liams perspektiv? kmr jag vara svensk? jag kan har bott i London i 2-3 år, jag vill tycka med att 1D är bra, jag vill vara 20 med, är då med ett fan litet fan, som jag är i verkligheten :D vad tkr du? :) kram! xx :)
vet inte rikigt m du fick det:
men här kmr det: är 20 år, född 92, gillar 1D ändå, tkr dom är bra, är ett litet fan av dom, har brunt mellanlång, lite självlockigt hår, blå-gröna ögon, inte som Niall har, nästan som Louis har, är inte smal, inte tjock, mittemellan, är 160 cm lpng, inte så försjust i klackskor, kallas för Bella av familjen och vännerna. så blev det bra? jag vill vara så som i novellen med,
kmr jag vara svensk med? jag kan har bott i London 2-3 år. försöker går ut och gå varje dag, gillar att umgås med vännerna, familjen, lyssna på musik, kolla på tv, sitta vid datan, favoritfärgen är blå, vad tkr du? samma tjej som kommenterade innan med
Oj, det blev 3 ggr och jag trodde att du inte hade fått den första.
Ok. Det går bra, är bara glad att jag får vara med.
Jag kan bo i Sthlm, men kan flytta sen till London med Liam tack =)
