myonedirectionovel.blogg.se

Melissas point of view

 

Sakta känner jag hur hans händer smeker min nakna rygg, Våra läppar möts och jag drar mig närmare honom. Min blyghet för att Harry ser mig naken släpper och jag slappnar av mer och mer för varje sekund som går. Det är såhär det måste kännas. Inte behöva skämmas, inte behöva dölja något. Jag biter honom lätt i underläppen på det sättet som jag vet att han blir helt galen av. Han lyfter upp mig mot väggen och kysser mig häftigare och häftigare. Så småningom flyttar han ner sina läppar till min hals. Han måste ha listat ut att det är min svaga punkt på kroppen och jag klamrar mig fast hårdare runt honom.

’’I want you so bad’’, viskar han i mitt öra. Jag är precis att viska något liknande tillbaka något liknande, då jag hör en snabb knackning och hur sovrumsdörren öppnas.

’’Oh my..!’’, hör jag Louis säga och jag ser hur han vänder och försvinner ut ur rummet med en smäll, samtidigt som Harry släpper taget om mig och jag far ner med en duns på golvet. Harry är vit i ansiktet och han står kvar i samma ställning som innan vi blev påkomna, lutandes med händerna på väggen. På några sekunder roffar Harry åt sig en filt och stormar ut ur rummet och jag kan höra hur han spottar ut en utskällning på Louis. 

Jag suckar och kan inte låta bli att känna mig besviken. Om inte vi hade blivit störda så hade säkert min oskuld varit tagen, och jag hade varit med på det. Det hade ju varit nära flera gånger förut tillsammans med Harry, men på ett eller annat sett inte blivit av, vilket är frustrerande. Jag slår händerna för ansiktet och känner hur mitt ansikte är kokande rött. Jag vill bara sjunka ner genom jorden, så långt det bara går. Fy fan så pinsamt.

Jag kan höra att Harry kommer tillbaka och snart känner jag en hand på min axel.

’’Are you okay?’’. Hans fingrar letar sig in under min haka och lyfter upp mitt ansikte så jag blir tvungen att ta bort händerna. Mina ögon möter hans och han ser uppenbarligen orolig ut. Jag smetar ut ett leende på mina läppar och nickar.

’’Im fine’’, försäkrar jag honom med och jag kan se hur han slappnar av. Han pussar mig på kinden och sätter sig bredvid mig.  Mina fingrar stryker längs med en av hans tatueringar.

’’Im so sorry for what just happened. Stupid Lou’’, säger han besviket. Jag kan inte låta bli att dra på läpparna, för när jag tänker på det en gång till så är det både det mest pinsammaste och knäppaste jag har varit med om på länge.

’’Don’t blame him, he didn’t knew’’, fnissar jag fram och ser på honom. Det rycker lite i smilgroparna kan jag se och snart skrattar han.

’’Okay, but pretend like that never happened’’, säger han och ser menande på mig.

’’Deal’’, svarar jag och vi gör en fist-bump. Kort därefter börjar jag känna mig trött och en ljudlig gäspning slinker ur mig.

’’Tired, hun?’’.

’’Actually I am’’, svarar jag.

Harry reser sig upp och bär mig bort till sängen och stoppar om mig. Sedan lägger han sig bredvid mig och håller om mig. Jag vänder mitt ansikte mot hans och våra nästippar snuddar lätt vid varandra. Mina ögon drömmer sig bort i hans smaragdgröna och min hand börjar tvinna en lock från hans hår runt pekfingret.

’’What did he say?'' frågar jag tyst. Han skrattar till lite.

’’Do you really want an answer on that question?’’, frågar han.

’’Of course I want, he interrupted us, duh?’’, skämtar jag och rodnar till vid tanken på vad som hänt för bara några minuter sedan.

’’Okay, but you are gonna laugh…’’, börjar han och stryker bort en hårslinga som fallit ner för mitt ansikte. ’’For the first, it’s Louis Tomlinson we are talking about, the crazy, funny, handsome guy, you know. For the second, he has a big fear for birds.  So, he wanted me to ‘’rescue’’ him from a pigeon who had landed on his and Nialls balcony. Niall were in the bathroom and didn’t want to help him and so the other guys neither, so he came to us’’, förklarar Harry och jag kan inte låta bli att brista ut i skratt.

‘’That’s..uh..kinda weird..’’, får jag fram. Han nickar.

’’And by the way, he is calling the pigeon for Kevin…’’, lägger han till.

’’Sooo??’’, manar jag på.

’’So now he wont be able to sleep because he thinks that the bird  will kill him or something!’’.

Jag skakar bara lite lätt på huvudet och kan inte låta bli att tycka lite synd om Louis. Han kom ju faktiskt för att be om lite hjälp och.....det blev ju inte riktigt så. Jag tror nog han också är rätt så generad över den här incidenten.

Harry kastar en blick på klockan.

’’I think wh should get some sleep. It has been a long day and we gotta get up early tomorrow’’, viskar han.

‘’Yes’’, blir mitt svar och så småningom börjar Harry nynna på Wonderwall och jag får gåshud. För hur många får en kille som kan sjunga som en gud?

Jag blundar och stryker lätt med fingrarna på hans bröstkorg.

’’You make me shiver..Harry’’, mumlar jag trött med ett leende innan jag faller i djup sömn.

 

Väckarklockan ljuder högt och jag vaknar naken, intrasslad i Harrys armar. Jag bli påmind om gårdagen och kan inte låta bli att le stort samtidigt som jag önskar att det aldrig hade hänt. För gissa hur awkward och obekväm stämningen kommer vara nu? Usch. Jag slår undan tankarna.

’’Morning beautiful’’, mumlar han och gnäller irriterat mot väckarklockan. Hans sexiga morgonröst får mig nästan att tappa andan.

’’Good morning mr. Perfect’’, svarar jag och ger honom en lång kyss innan jag drar mig upp ur sängen och trippar mot garderoben. Jag väljer ut lite kläder och masar mig sedan vidare mot badrummet där jag duschar, borstar tänderna och kammar håret. Jag drar på mig min vanliga bruna stickade tröja och ett par jeans. Skönt och ledigt, ja tack.

 

Jag är klar på rekord tid och när jag kommer ut från badrummet har Harry fortfarande inte kommit ut från det andra. Jag går mot köket och häller upp lite fil och flingor samtidigt som jag slänger mig i vardagsrumssoffan och slår igång text tv. Genast kommer det upp en stor fet rubrik med ONE DIRECTION I SVERIGE JUST NU!. Jag lusläser artikeln och förstår inte hur de kan veta så mycket, de nämner till och med mig. Jag tar fram mobilen och söker på mitt egna namn och otaliga bilder och sajter kommer upp. Jag klickar på sidan som det står: ALLT DU BEHÖVER VETA OM HARRYS NYA FLICKVÄN MELISSA RIBB! och läser igenom den. Det är stor bild på mig från London när jag var ute på en promednad och det är läskigt hur mycket fakta dom lyckats gräva fram. 95% stämmer till och med! Jag skakar bara på huvudet och lägger ifrån mig mobilen och byter till MTV istället. Jag slevar i mig frukosten och ställer det i diskhon precis som Harry kommer ut från badrummet.

Han är klädd i en mörkblå tröja och bär en gråaktig kavaj och jeans till. Han ser så casual och sexig ut på samma gång så jag är nära på att föreslå utifall vi inte kan dra oss mot sovrummet igen. Han stannar upp och ser på mig samtidigt som han biter sig lätt i underläppen och gör sin hair-flip och skådar mig från topp till tå.

Åh, Harry sluta, du gör mig knäsvag…

’’And what are you staring at?’’, frågar jag med en retsam men ändå förvånad ton.

’’At my pretty, beautiful, sexy, hot, lovely, totally stunning girlfriend’’, svarar han och lägger ifrån sig mobilen på bordet. Jag ler men skakar bara på huvudet.

’’You are a charming guy!’’, säger jag och slänger iväg en slängkyss och går för att ta på mig ytterkläderna. 

Jag drar på mig mina boots med nitar och ser att det inte behövs någon jacka idag. Härliga och underbara Stockholm, tack så mycket, tänker jag och ser ut på det strålande vädret utanför fönstret. I Sundsvall bär dom väl säkert vinterjackor nu.

Jag tar min väska, lägger ner allt nödvändigt och ställer mig startklar vid ytterdörren. Harry kommer och tar på sig sitt och jag försäkrar honom med att jacka inte kommer att behövas. Sedan låser vi om oss och går hand i hand ner mot lobbyn där de andra väntar.

 

Jag känner hur mitt ansikte färgas rött när jag ser de andra, speciellt Louis. Herregud.

’’Look at that tulip!’’, retas Niall och alla skrattar vilket gör mig ännu rödare.

Till min lättnad är stämningen inte alls jobbig på det stättet jag trodde det skulle vara och ingen nämner något om gårdagens händelse.

Vi eskorteras till något hus i Stockholm där killarna ska sitta och signera lite saker som sedan ska lottas ut. Vi kommer till ett stort rum med ett stort bord fullt med en massa One Direction prylar och jag tappar hakan. Glöm det där jag sa om lite saker.

’’Yes, this is what we are gonna do for a while’’, säger Liam, när han ser mitt ansiktsuttryck.

Visst vet jag att kändisar får skriva massvis med autografer, men att sitta såhär skulle bara ge mig skrivkramp i handen.

Jag får hälsa på några några människor som är med i deras crew och alla verkar jättetrevliga, det finns till och med några svenskar där. Stämningen är mysig med ett varmt upplyst rum och en spelande radio bakgrunden samtidigt som jag kan se hösten ta över Stockholm genom fönstret. Vi blir bjudna på kaffe och bullar och jag kollar igenom lite prylar som ligger på bordet. Det är allt mellan posters till små dockor av alla bandmedlemmar. ’’I wonder when they are gonna make a doll for Danielle and Mel’’, skämtar Niall och alla skrattar.

‘’Yeah.. I hope not!’’, svarar jag och lägger ifrån mig en docka av Harry. Det är läskigt hur mycket den liknar honom.

’’I would buy it! Both of you!’’, svarar Liam och skrtattar.

Jag känner mig verkligen som en i gänget här och jag förstår inte hur allt kunde gå så snabbt. Vanligtvis brukar det ta ett tag för mig att kunna lära känna någon väl, men inte när man hänger med dom här. Vi är som en liten familj. Harry är min kille och resten av killarna är som brorsor för mig. Danielle skulle kunna vara min svägerska. Jag skrattar till vid tanken.

 

Tiden flyger iväg och den är redan kvart i tolv och vi kom hit halv åtta på morgonen. Jag får också klart för mig att det inte går att ha tråkigt en enda sekund med alla här.

’’Time for lunch!’’, ropar Niall när klockan är prick 11.45.

Under hela morgonen har han antingen gnagt på någon frukt eller på någon bulle. Jag känner också hur hungern biter i mig och stämmer in på att det är dags att äta.

’’So where are we going to eat?’’, frågar Liam. Ingen hinner svara förens Niall ropar högt.

‘’Nandos!’’, tjuter han och står och hoppar med handen upp i luften. Jag tar mig för huvudet och skakar på ansiktet.

’’Niall, we dont have Nandos here in Stockholm’’, svarar jag. Alla skrattar förutom Niall som får en tjurig min i ansiktet. ’’But we have Pizza Hut!’’, försöker jag kompensera med och jag kan se att han blir något gladare. Jag ser på de andra som nickar.

’’Okay’’, svarar han. Vi går ut från rummet och jag märker att alla går mot där bilen står parkerad. Jag blir förvånad eftersom restaurangen bara ligger runt hörnet.

’’Hey! Were are you guys going!?’’, ropar jag efter dom.

’’To the car!’’, svarar dom.

‘’But the restaurant is just by the corner’’, säger jag och pekar ut genom fönstret och ner mot Pizza Huts lysande neonlogga strax mittemot våran byggnad.

’’Don’t you think it’s better to go?’’, frågar jag. De utbyter lite blickar med varandra och Harry nickar.

‘’Yes, why not? We are always taking the car to every place we are going to. I want to see more of Stockholm, even if its just a few metres!’’, instämmer Harry.

‘’Okay’’, säger de andra och ser faktiskt ut att tycka att det vore en bra ide. Deras livvakt Paul dyker upp bakom dom och de berättar att de inte behöver någon skjuts.

’’Are you guys crazy?’’, protesterar han förvånat. Med lite övertalning lyckas de ändå göra så att vi får gå istället för att ta bilen.

Medan vi tar hissen ner så funderar jag lite grann. Jag tycker lite synd om grabbarna som måste ha med sig en livvakt överallt och inte kan visa sig på gatan utan att någon ska skrika eller peka och det slår mig att det troligvis kommer vara så nu och jag blir orolig. Kanske är det här en dum ide? Jag vänder mig mot Harry.

’’Harry, maybe it is a bad idea..we should maybe take the car?’’, säger jag allvarligt och oroligt.

‘’Don’t worry, it’s gonna be fun to see how everyone is gonna react’’, svarar han med en busig ton i rösten. Jag vänder om min orolighet till samma busighet som jag nyss hörde i Harrys röst. min oro byts ut till spänning och förväntan.

Tänk att en liten strunt sak som att gå och äta på Pizza Hut kan vara så otroligt spännande!

_______________________________________________________________________________________________

Förlåt för den rent ut sagt HEMSKA uppdateringen! Älskar er alla som fortfarande kollat in trots uppdateringen!!

Men skolan går (hemskt nog) före ! Hoppas ni har förståelse.

Ska verkligen ta mig i kragen och försöka uppdatera bättre. 

Men i alla fall, vad tror ni kommer hända nu då efter ni läst detta kapitel? Kommentera vad ni tycker! and stay tuned!

 

Glöm inte att följa mig på twitter heller! Där kan ni också ställa frågor gällande novellen!

Kram!

 

Harrys point of view

 

Jag ser fram och tillbaka på fansen och Melissa. Jag måste göra något, jag kan bara inte stå här.

’’This is my girlfriend!’’, säger jag högt och tydligt samtidigt som jag försöker låta glad. Samtidigt som jag säger det inser jag hur dumt det låter. Klart alla visste att jag hade en tjej. Dom visste ju fan det innan jag själv visste det.

Melissas point of view

 

Om blickar kunde döda skulle jag vara död nu, känner jag. Tystnaden går nästan att ta på och jag önskar för en sekund att jag aldrig sa ja till den här resan. Det här var bara för awkward. Jag vinkar lite mot tjejerna som stirrar på mig.

’’Hej hej’’, får jag ur mig och försöker låta glad även om jag hör hur tafatt det låter. Jag sväljer hårt. Jag ser på Harry och han ger mig this-was-not-what-I-expected-blicken. Plötsligt hör jag hur några av tjejerna börjar skrika och jag blir livrädd. Vad nu? Två sekunder senare hör jag spridda killskratt och bakom mig dyker Niall, Zayn, Liam och Louis upp. De alla är glada och skrattar mycket. Fansen blir som ombytta och man kan nästan inte tro att det var knäpptyst för några sekunder sedan. Harry slappnar av och mitt fasta grepp om hans hand släpper.

’’Aren’t they lovely?’’, frågar Louis fansen och ser mot oss och flackar som en tjej med ögonen. Fansen skriker ja och jag blir irriterad. För en stund sedan hade säkert mer än hälften velat slita mig i stycken och nu skriker alla hur söta och ’’adorable’’ vi ser ut. Jag och Harry klistrar på ett leende och vi skriver lite autografer.

 

Äntligen får vi lämna och vi hoppar in i en svart bil som ska ta oss mot hotellet.

’’Wow, that was kinda strange’’, säger jag och pustar ut när vi satt oss tillrätta.

’’I know. Not everyone will enjoy that we are a couple’’, säger Harry med en nedstämd ton. Det blir tyst. Ingen av de andra killarna säger något heller. De sitter antingen och håller på med mobilen eller ser ut genom fönstret. ’’But what the heck, I still love you!’’, bryter jag tystnaden med och alla börjar skratta, till och med jag. Jag inser hur random det där lät och pussar Harry snabbt på kinden. Stämningen blir lättare och flygplatshändelsen är snabbt glömd. Stockholms trafiken är verkligen tung och det tar lång tid att ta sig till hotellet. Vi är inte framme förens halv fem på eftermiddagen och jag tappar nog hakan tusen gånger om när vi kommer in på hotellet. Det är superlyxigt. Jag tar Harry lite avsides och viskar till honom

’’This hotel is really expensive. How will i pay for myself?’’.

’’Are you kidding me? We pay everything for you, my dear’’, svarar Harry och jag känner hur tyngden på mina axlar släpper.

’’Seriously?’’, frågar jag. Han nickar och kysser mig med tunga.

’’Ey, get a room guys!’’, hör jag Louis säga till oss och vi avbryter kyssen.

’’We already have one!’’, svarar Harry kaxigt och fiskar upp en nyckel. Jaså, jag skulle sova tillsammans med Harry. Vi skulle dela rum tydligen. Visst var det helt okej för mig, men jag trodde faktiskt vi inte skulle göra det om jag får vara ärlig. De andra killarna skrattar och vi tar hissen till våra rum. Alla har sina rum nära varandra så vi inte behöver korsa hela hotellet för att säga eller hämta något vilket känns skönt. Zayn och Liam har till vänster om oss och Niall och Louis bredvid dom. Alla går till sina rum och jag tror inte mina ögon när vi kliver in genom dörren.

’’Oh my God!’’, får jag bara fram när jag kommer in i vardagsrummet. Det är gigantiskt! Med stora mysiga soffor, en eldstad och en stor fet platt tv. Köket är inte heller så illa, stort och ljust och väldigt modernt. Bäst är nog ändå badrummet som istället för en dusch, har en stor jacuzzi.

’’Maybe we can take a bath later’’, föreslår Harry och blinkar åt mig. Jag skrattar och nickar och fortsätter sedan med min resväska till sovrummet. Det är stor och ljust och det är nog sängen som lockar mig mest när jag ser den. Det hänger som fyra vita draperier runt och i taket finns stora träbalkar som fyller rummet med mysighet och värme.

’’I like it’’, nickar jag och ser mig omkring. Jag lägger ifrån mig väskan och slänger mig på den stora mjuka sängen som de brukar göra på filmer. Det måste vara en dröm det här, tänker jag och blundar. Det här händer bara inte. Inte mig i alla fall.

’’Hey Mel, are you hungry?’’, hör jag Harry fråga i en anna del av rummet och jag sätter mig upp.

’’So hungry that I could eat a horse’’, svarar jag. Harry står vid en stor garderob och packar upp sina kläder.

’’I call the boys so we can order by the phone and eat together’’, föreslår Harry. Jag nickar och ser hur han tar fram sin mobil och ringer de andra. Damn, this sexy british accent, tänker jag och biter mig i läppen.  Hur kan man låta så oerhört het när man pratar i telefon? Det är nog bara Harry som kan det.

’’Do you like chinese food?’’, frågar Harry och jag nickar. Sedan fortsätter han och prata i telefonen.

‘’What are you staring at?’’, frågar Harry mig när han pratat klart och jag rycker till. Jag märker att jag har suttit och stirrat på min underbara kille hela tiden och nästan fallit som i trans.

’’Nothing’’, svarar jag med ett leende och går för att packa upp mina saker. Harry lämnar mig och går ut till vardagsrummet. När jag är klar går jag ut till Harry.

’’We should go to Louis and Nialls room, we are eating there’’, säger han och jag nickar. Vi låser rummet och går over till de andra. De andra killarna sitter i deras vardagsrum som ser nästan exakt likadant ut som vårat fast med en annan färg på möblerna. Strax efter vi kommit in till dom kommer även maten och alla tar för sig. Vi sätter oss i sofforna och Niall startar FIFA tv-spelet.

’’Wanna play?’’ frågar Niall mig och jag nickar.

’’Sure, but I bet you’ll lose!’’, skämtar jag och gör smala ögon.

’’Ha, in your dreams’’, svarar han och spelet startar. Till min förvåning klassar jag ut honom totalt trots att jag aldrig spelat det förut.

’’Beginner’s luck!’’, protesterar Niall när spelet är slut.

’’I don’t think so!’’, säger jag och skrattar. Jag får möta de andra killarna och spöar ut dom totalt. Det är bara Liam jag lyckas hålla en rätt så jämn match med, han är nära att vinna faktiskt. Men med lite teknik är det tillslut jag som står som segrare.

’’That’s my girl!’’, säger Harry stolt och klappar mig på ryggen och ger mig en puss. Jag skrattar och det gör dom andra med. Vi stänger av playstation och Louis hämtar en kortlek. Vi börjar spela lite olika spel och där får jag äta upp mina tidigare vinnarord. Jag förlorar på allt och tappar snabbt intresset. Då kommer jag och tänka på jacuzzin i vårat rum. Den skulle jag gärna vilja använda.

’’I am tired. I go to my room’’, säger jag och reser mig.

’’Do you want me to come with you?’’, frågar Harry samtidigt som han är inne i något kortspel.

’’I’m fine Harry. Unless you want to…’’, svarar jag och börjar gå mot dörren.

’’I'll come later!’, hör jag honom svara.

’’Fine!’’, svarar jag och går in till våran ’’lägenhet’’. Japp, jag får nog faktiskt ta och kalla det för lägenhet nu framöver.

 

Egentligen är jag ju inte alls trött. Jag går in till badrummet och sätter igång vattnet i jacuzzin. Jag tänder lite värmeljus och sänker belysningen. Jag lämnar kläderna i sovrummet och hoppar i vattnet. Bubblorna masserar min nakna kropp och jag lutar mig mot huvudstödet. Skummet når mig ända upp till hakan och jag börjar leka med det som jag alltid gjorde när jag var liten.

Plötsligt hör jag hur någon kommer in i lägenheten och jag fryser till. Då ser jag Harrys huvud kika in genom dörren och och slappnar av.

’’I thought you were sleeping’’, säger han.

’’I know, but I’m not’’, konfronterar jag honom och ler. ’’Would you like to join me?’’, frågar jag honom flirtigt. Han blir lite generad kan jag se, men nickar. Snart sitter han mittemot mig i badkaret och ser på mig. Jag lutar mig fram mot honom och ger honom en kyss. Jag behöver inte oroa mig att han ska se mig naken eftersom det är så mycket skum..

’’Oh hi there my beautiful girlfriend’’, säger han mellan kyssen och jag ler.

’’Hi there, my sexy Brit’’. Då börjar han återigen kyssa mig på halsen och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kan ju inte börja stöna i en jacuzzi, det känns bara fel och ironiskt. Så istället skjuter jag honom undan lite och möter upp hans läppar. Så småningom kliver vi upp från badkaret och Harry lämnar mig så jag kan byta om.

Jag ställer mig framför spegeln och studerar mitt ansikte. Jag duttar på lite concealer över några små finnar och låter håret vara i den tofs jag satte upp den i tidigare. Jag ser mig om och inser att jag har mina kläder i sovrummet. Jag virar en rosa handduk runt mig och går mot sovrummet. På sängen ligger Harry. Naken.

’’Oh I’m so sorry!’’, ursäktar jag mig och vänder mig om. Gud så pinsamt. Han skrattar och snart känner jag han mintdoftande andedräkt mot min hals. Jag vänder mig om och blir nästan lite förskräckt när jag ser att han inte har skylt sig med någonting. Han ser på min handduk.

’’Hey, don’t be shy when you are so beautiful’’, säger han och pekar på den. Han omfamnar mig och jag kan känna hur hans fingrar sakta förs över handduken och känner hur den sakta glider av och hamnar på golvet. Jag ser honom rakt in i ögonen hela tiden utan att röra en min och känner hur jag sakta slappnar av och hur hans läppar snuddar vid mina.

____________________________________________________________________________________________

Del 22 och vad tycker ni!? Vad tror ni kommer hända? eller rättare sagt, VAD VILL NI SKA HÄNDA?

Kommentera gärna!

Och glöm inte att lägga er åsikt om Melissa i inlägget nedanför!

Kram :D

 

Nu är det såhär att jag har försökt hitta ett ansikte åt Melissa, och här har jag två alternativ. Den till vänster har jag ritat själv, med lite inspiration från den högra som jag hittade på weheartit. Kommentera med vilken ni tycker det ska vara. Skriv ett eller två. 1 för den vänstra och 2 för den högra!

 

Kram :D

Fortfarande Melissa

 

Jag känner hur oron börjar krypa i mig och jag ser ner i golvet. Då skrattar han till och lyfter mitt huvud.

’’It’s nothing bad, honey!’’ Mina ögon möter hans och jag förstår att han talar sanning.‘’I talked to the boys, and they think it would be fun if you also will come to Stockholm!’’. Harry låter glad, nästan upprymd och jag vet inte vad jag ska svara, jag är bara så förvånad. Det hade jag verkligen inte väntat mig.

’’Are you serious?’’, frågar jag.

’’Yep, deathly serious. You will hang out with us when we work’’. Jag bara står där och ser på honom med halvöppen mun och Harry sänker blicken.

’’You don’t need to if…’’

’’Of course I want!’’, avbryter jag honom och hoppar upp i hans famn och kramar honom så han blir blå. Såklart jag vill, jag har saknat honom så mycket då vi inte varit tillsammans och jag skulle göra vad som helst för att få tillbringa varendaste liten sekund med honom, trots att pappa gått bort. Kärleken till Harry är starkare och jag känner mig en aning egoistisk, men jag tror nog aldrig jag har älskat någon så förut.

’’Well…that’s fantastic!’’, svarar Harry och kramar mig tillbaka.

’’But what should I say to mom?’’, svarar jag osäkert. Han får en fundersam blick och jag förstår att han inte tänkt så mycket på det.

’’I think she will understand’’, svarar han och nervositeten släpper lite grann. Jag nickar.

’’sooo, shall we watch a movie?’’, frågar jag för att byta ämne.

’’Sure’’.

 

Vi väljer film och kryper sedan ner under täcket och mysfaktorn stiger till hundra plus. . Jag blir trött av filmen och känner att jag är nära att vilken sekund som helst slumra till i Harrys famn.

’’I can see someone who's tired!’’, viskar han och jag ser trött på Harry med ett svagt leende. Jag sträcker på mig och pussar lite på honom här och var i ansiktet och jag märker att jag hamnar ovanför honom. De små pussarna utbyts till riktiga tungkyssar och jag stannar upp ett tag och bara ser in i de gröna ögonen. Jag skulle kunna sitta och se in i dom i evigheter utan att bli uttråkad. Dom är bara så otroligt vackra.

’’Hey, don’t stop. Kiss me I’m legal’’, säger Harry otåligt och jag skrattar. Han drar ner mig i en kyss och han snurrar runt mig så att han hamnar ovanpå mig istället. Han börjar kyssa mig passionerat på halsen och jag får kväva flera små ljud som vill rymma från min mun. Jag känner hur hans huvud flyttar sig ner mot min mage och jag får gåshud samtidigt som han fortsätter neråt samtidigt som jag känner på mig vad som kommer att hända. ’’Harry’’, säger jag. Han ser upp. ’’I don’t think I’m ready. Not now’’, säger jag och jag kan se besvikelsen i ögonen på honom samtidigt som han lägger sig bredvid mig.

’’I understand.’’, svarar han och vänder sig mot mig. Vi ligger så nära så våra näsor nuddar varandra.

’’Not now when everything with my dad happened, you know..’’, förklarar jag.

‘’Of course sweetheart, I understand’’, säger han lugnt och kysser mig på pannan och börjar nynna på What Makes You Beautiful. Inom loppet av fem minuter har jag somnat till Harrys vackra stämma.

Harrys point of view

 

Jag märker att Melissa somnar och jag ser på henne medans hon sover. Hon är så vacker så att jag nästan går sönder. Jag kan nästan inte ens uttrycka hur mycket jag älskar henne.Ingen och inget, får skada henne. Göra det jag gjorde mot henne är nästan straffbart, känns det som och jag förstår inte hur jag kunde göra så mot henne. Att hon ens förlät mig tyder bara på vilket stort hjärta hon har.

’’You’re an angel, sent from above’’, viskar jag fast jag vet att hon inte kan höra mig. Jag placerar återigen en kyss på hennes panna och snart somnar jag också.

 

Jag vaknar av att jag känner någon iaktta mig och slår upp ögonen. Jag möts av Melissas stora blåa ögon som nästan snuddar vid mina med en halvcentimeters mellanrum. Jag rycker till och hon skrattar.

’’Rise and shine!’’, säger hon glatt och kysser mig på munnen och ställer sig upp. Jag kan se att Mel redan har fixat sig och jag blir orolig över tiden.

’’What's the time?’’

’’Nine o’clock’’, svarar hon och kommer och sätter sig bredvid mig på sängen. Hon luktar svagt av vanilj och jag lutar mig närmare henne. Hon lägger sina armar runt min hals och ler.

’’I have talked to mom about the Stockholm trip and she said it was fine! I can’t barely believe it’’, säger hon överlyckligt. Jag känner hur glad och lättad jag blir och kysser henne på munnen.

Om jag får vara ärlig skulle jag hellre stanna i sängen hela dagen och mysa med Mel och skita i Stockholm, men Mel drar sig undan.

’’You need to get ready, Camilla said we will leave in like 30 mins!’’, säger Melissa.

‘'And you need to pack?’’, svarar jag.

‘’Already done. We are just waiting for you. I didn’t wanted to wake you up because you look so damn sexy when you are sleeping and snoring a bit!’’, retas Melissa och reser sig upp. Jag suckar och känner att det kommer bli en snabbfrukost på flygplatsen återigen.

 

På flygplatsen beställer jag en baguette samtidigt som Melissa trampar otåligt vid min sida.

Det är klumpigt att eskorteras till privatplanet eftersom det är så många fans som vill åt oss. Vi visar oss som ett officiellt kärlekspar och man hör flera ’’naaw’’, från fansen. Vi skriver några autografer och skyndar oss till planet. Det är roligt att se Melissa skriva eftersom hon är så ovan vid sånt här. Hon har uppenbarligen inte tränat på en namnskrift och varenda autograf hon skriver är ingen den andra lik. När vi äntligen är på planet kan jag koppla av och börja äta min frukost. Melissa beställer in en kaffe och vi sitter  mittemot varandra och pratar på. Hon är helt uppspelt och tycker att allt är dö coolt eftersom hon aldrig åkt varken första klass eller ett privatplan förut. Åh Gud Vad Jag Älskar Den Här Människan

 

Flygresan är inte lång och så småningom landar vi. Vi kommer ut till fansen som bara skriker mitt namn och ylar What Makes You Beautiful. Men så plötsligt blir alla tysta när de får syn på Melissa vid min sida. Blickar växlas och det blir genast en obehaglig stämning.Det känns fel. Jag vänder mig mot Melissa och möter hennes ögon. De får en mörkare ton och hon kramar min hand hårdare.

Det är då jag förstår hur rädd hon är.

______________________________________________________________________________________________

Kapitel 21! Vad tror ni kommer hända nu då? ;) Det återstår att se...

Vet att delen blev lite kort..! 

Glöm inte att kommentera. Ni som gör det betyder lite extra ;) ♥

KRAM

 

Harrys point of view

Jag sluter henne i min varma famn och jag känner mig lyckligare än någonsin. Jag drar in den svaga doften av vanilj och flätar in mina fingrar i det tjocka, guldlockiga håret. Vi behöver inte säga något, men jag vet att båda har varit totalt förstörda av saknaden av varandra. 

’’You were amazing’’, viskar jag i hennes öra och jag kan känna hur hor ler.

’’I just can’t believe you are here’’, säger hon tyst och ser mig i ögonen. Jag skakar på huvudet och kan faktiskt nästan inte heller tro det.

’’I know’’, säger jag och kysser henne mitt på munnen. Vi står och kramas och bara njuter av att äntligen vara återförenade. Jag viskar enstaka meningar i håret på henne. Jag beklagar det som hänt hennes pappa och en massa andra saker. Jag kan se hur några ser åt vårt håll och snart kommer Camilla med en liten flicka i famnen och en person som måste vara Melissas mamma.

Melissas point of view

 

Känslan att äntligen få träffa och kyssa Harry är obeskrivlig. De senaste dagarna har jag nästan gått under av saknad. De mjuka läpparna som möter mina och smaken av mint fyller mig. Samtidigt så undrar jag hur han lyckats komma hit. Hela förklaringen får jag från Camilla när vi sitter i bilen på väg hem. Mamma visste tydligen om att Harry skulle komma men hade lyckats att inte säga något och Camilla likaså. Även om jag är väldigt ledsen över att min pappa är borta så känns det som om vardagen blev snäppet ljusare nu när Harry är här. Camilla har sagt att vi får göra det bästa av det hela nu när han är här.  Tyvärr så ska han bara vara här i någon dag eftersom han måste åka tillbaka till Stockholm där resten av gänget är för att spela in låtar till deras kommande album. Men jag är glad över tiden vi fått, för ärligt talat har jag inte haft några planeringar över att resa tillbaks till London, och det har jag fortfarande inte. Jag vet inte om jag ska fortsätta att vara au-pair eller stanna kvar här i Sverige, det är bara för mycket att tänka på.

 

Bilresan hem är kort men dyster och jag är inte på vidare glatt humör, trots Harrys eviga tröstande. När vi väl är hemma sätter Camilla och mamma igång med maten eftersom alla är döhungriga och Sofia somnar i vardagsrumssoffan. Ingen säger så mycket och man kan nästan ta på tomheten hos alla. Alla är ledsna och i total förtvivlan. Det är tur att jag har Harry här, tänker jag samtidigt som vi går in till gästrummet han ska sova i. Jag kan se att han inte har hunnit packa upp så värst mycket.

’’I can go so you can pack up your things and take a shower or something, if you want’’, säger jag. ‘’The bathroom is there’’, säger jag och pekar på en dörr. Tänka sig att vi var så fiffiga och fixade ett badrum till gästrummet.

’’Or you can take a shower with me’’, säger Harry och ler flirtigt samtidigt som han kommer närmare mig. Egentligen skulle jag ha sagt ja, men det känns bara fel.

’’Not today, handsome guy!’’, svarar jag retsamt och ger honom en snabb puss på näsan och lämnar rummet. Jag går mot mitt rum och drar av mig kläderna så jag står där halvnaken i bara underkläderna. Det känns som om jag har kastat av mig dagens sorg. Jag ser på den svarta högen av kläder, skor och annat bling bling. Jag går mot garderoben och väljer ut ett par favoriter. Mina boyfriendjeans och en trekvarts t-shirt med tryck, något som alltid funkar. Efter det tassar jag snabbt ut till badrummet som ligger bredvid mitt rum och hoppar in i duschen. Det är skönt att spola av sig allt och känna vattenstrålarna träffa min skrovliga hud. När jag är klar sminkar jag av mig resterna av sminket som inte gått bort i duschen och drar sedan två drag med mascaran för den extra finishen. Håret flätar jag ihop till min gamla vanliga sidofläta och jag drar på mig kläderna och lämnar det ångande badrummet.

 

Jag går mot köket där Camilla och mamma är i full gång med att laga mat. De beter sig nästan som två italienare när de jobbar tillsammans i köket, fast idag lite mer av den dystrare varianten.

’’Vad blir det för mat?’’, frågar jag, och när jag inte får något svar betyder det  att jag helst ska sluta störa och lämna dom så jag går och ser hur det står till med Sofia. Hon ligger och sover i soffan med en barbiedocka i en handen och tummen i munnen och andas tungt. Jag bär in den lilla prinsessan till sitt rum och jag lyckas att inte väcka henne. Sedan går jag mot Harrys och knackar på.

’’Come in!’’, får jag till svar och öppnar dörren. Han står med ryggen vänd mot mig, klädd i endast en handduk. Han vänder sig om och mina ögon möts av en halvnaken Harry och för ett ögonblick blir jag osäker på om benen bär mig. Han måste precis ha duschat.

’’Ehmm…I’’, stammar jag och tappar ord för vad jag just skulle säga. Jag kan bara inte sluta stirra, är detta verkligen min pojkvän?

’’Like what you see?’’, säger han och sveper in mig i en varm kram och kysser mig. Som bekräftelse på frågan kysser jag tillbaka mer passionerat och trycker mig närmare den nakna huden. Jag vet inte vart det kommer ifrån, men jag känner hur jag blir mer och mer desperat efter varje kyss och vill bara ha mer. För en liten stund sedan hade jag ingen lust alls att duscha med Harry, och det ångrar jag starkt. Nu vill jag bara ta honom på sängen, bokstavligt talat.

’’Oh what I regret that I didn’t took that shower with you’’, viskar jag fnissandes.

 

Det är mammas röst som avbryter oss och jag hoppar högt för jag blir så skrämd.

’’Det är mat nu!’’ hörs det och jag rättar till min fläta och mina kläder.  Harry fnissar lite och försvinner in på badrummet och kommer ut snabbt, fullt påklädd i chinos och t-shirt och sedan går vi mot köket. Vi ler filurigt mot varandra och vi behöver inte säga något. Det är som om vi skulle kunna prata med ögonen. Han tar min hand och vi gör entré i köket.

 

Doften av tacos fyller hela rummet. Jag kan se hur Harry nickar gillande mot den rykande köttfärsen eftersom tacos är hans favoritmat. Vi slår oss ner vid bordet och tar för oss.

'’It’s simple but I hope we’ll survive!’’ säger mamma och sträcker sig efter köttfärsen.

’’It’s perfect’’, svarar Harry med ett brett leende som till och med får mamma att rodna.

’’So Harry, what do you think of Sundsvall? Pretty small, huh?’’, frågar Camilla. Jag ser på Harry och han rycker bara på axlarna.

’’I’ve grow up in a city smaller than Sundsvall, so it’s nothing new to me’’, svarar han.

Vi äter på och mamma och Camilla ställer lite frågor om Harry eftersom de är jättenyfikna. Det är ju inte varje dag man har en kändis hemma hos sig. Vi skämtar och skrattar mycket, jag som inte ens trott det varit möjligt efter en dag som denna.

’’So how did you manage to unlock this girl heart?’’, frågar mamma och flinar åt mig. Harry ser upp och vänder sig mot mig och ler. Jag känner hur jag bara vill sjunka genom jorden och hur blodet fyller mina kinder. Varför skulle jag rodna och varför skulle mamma ställa just en sådan fråga? Åh..

’’That’s a long history’’, skojar Harry och kysser mig på munnen och jag blir varm inom mig och hör hur de andra ger ifrån sig ett ’’naaw’’ Om jag får vara ärlig själv så håller jag med om det svaret, med tanke på våra up’s and down’s.

Vi äter färdigt och jag känner att jag behöver en nypa luft.

’’Harry why can’t we take a walk?’’, föreslår jag och vänder mig mot honom.

’’Sure, why not?’’, svarar han och vi går mot hallen för att klä på oss.

 

Temperaturen har sjunkit och jag får dra på mig min senapsgula kappa. Harry drar på sig sin svarta kappa och vi matcharsött tillsammans. Vi går mot en slinga som löper runt kvarteret där jag bor. Höstlöven skimrar i kvällssolens färger och det känns verkligenatt det är i mitten på september nu. Harry tar min hand och vi går på stigen.

’’Ahh.. Is’nt it beautiful!’’, utbrister jag ’’I mean, look at the leafs!’’, säger jag och böjer mig ner för att ta upp ett lönnlöv som färgats i alla olika kontraster av gult, orange och rött.

’’Everything turns beautiful when I’m with you’’, svarar Harry och kramar om mig bakifrån. Jag petar lite på lövet och känner mig varm inombords. All min sorg som jag känt under dagen känns nästan som bortblåst, men bara nästan. Vi står där ett tag på stigen mellan den guld gula skogen och känner varandras värme. Jag lutar mitt huvud mot hans bröst och känner hur hans hjärta slår.

’’It’s sad that I need to return to Stockholm tomorrow already’’, säger Harry och jag känner hur min glädje sjunker ett snäpp. Jag nickar bara och ger honom en kyss. Jag stryker bort en lock som fallit ner i pannan på han återigen och ler. Sedan fortsätter vi och kommer till ett brant stup. Man kan se hela Sundsvall och solnedgången gör det hela spektakulärt. Vi sätter oss på en bänk som står några meter från stupet och ser ut över stan.

’’This is so beautiful, better than London Eye!’’, säger Harry övertygande och jag kan faktiskt hålla med lite grann. Vi sitter där, tätt omslutna, ensamma och pratandes samtidigt som vi ser solen försvinna bakom bergen. Mer romantiskt än så här kan det nog inte bli tänker jag.

 

När solen gått ner sjunker temperaturen kraftigt och vi börjar gå hemåt igen. Den sista biten får vi halsvpringa eftersom några fans till Harry har sett oss och just nu har vi ingen lust att stanna. Jag tackar mig själv för att jag tog mina platta skor. Det är sent när vi kommer in genom ytterdörren och fnissandes klär vi av oss ytterkläderna. ’’Goodnight then!’’, säger jag och ger honom en snabb puss på munnen.

’’Goodnight sweetie’’,svarar han och vi skiljs åt. Jag kommer in på mitt rum och sätter mig på sängen och jag är precis på väg med att ta ur min sidofläta då jag hör mobilen plinga till. Jag tar fram den och ser att jag fått ett sms från Harry.

Hi sweetie, I don’t wan’t to sleep alone here. It’s cold. May I join you? ;) xx

Jag fnissar till och svarar snabbt.

Of course, i just need to put my PJ’s on! xx

Jag behöver inte vänta länge på svar.

Your superman will be there in 5 mins! ;) xx

Jag lägger ifrån mig mobilen och får panik. Vad ska jag ha för pyjamas? Jag vet att det är värsta fjant problemet men jag känner verkligen inte för att dra på mig den gamla t-shirten med tandkrämsfläckar och dom urblekta shortsen. Jag slänger snabbt iväg ett meddelande till Louise.

Harry är här(!) och vi ska sova tillsammans! Vad ska jag ha för pyjamas på mig? Snälla svara! :O

Till min lättnad får jag svar på mindre än tjugo sekunder.

Ta den där du köpte när vi var på stan, vettja! Lycka till ;)

Jag bestämmer mig för att det är en bra ide och drar snabbt på mig det söta vita nattlinnet. Jag hinner precis stoppa undan de andra kläderna när det knackar på dörren och Harry kommer in.

Han drar in mig i sin varma famn och kysser mig på näsan. Sedan drar han sig undan lite och ser allvarligt på mig.

’’I need to tell you something’’.

___________________________________________________________________________________________

Kapitel 20! Vad tycker ni? Yay or Nay? ;)

Kram!

 

Fortfarande Melissa

 

När vi suttit på Barista i lite mer än en timma så bestämmer vi oss för att åka hem. Vi skiljs åt och jag går mot Navet för att ta trean hemåt. Jag ser hur många, bokstavligt talat stirrar på mig och jag förstår varför.

För hur ofta vandrar Harry Styles flickvän runt i lilla Sundsvall? Fast egentligen, det är ju bara jag. Melissa Ribb, som bott här i hela mitt liv. För två veckor sedan var jag bara jag, ingen speciell. Nu skrivs det om mig i tidningarna näst intill varje dag.Jag känner hur folk smygfotar och pekar. Några kommer fram och frågar saker och jag svarar. Tillslut kommer jag på bussen och sätter mig längst bak.

Till min lättnad är det ett fåtal passagerare på bussen och jag får vara ifred.

 

Jag kan nästan känna doften av sorg när jag sätter högra foten genom ytterdörren. Jag slänger kassarna på golvet, drar av mig skorna och går hastigt mot köket där snyftningarna kommer ifrån. Jag känner på mig vad som har hänt, men förtränger det till minsta lilla. Jag möts av mammas rödgråtna ögon och Camillas hjälplösa blick. ’’Han är borta’’, säger Camilla lika tyst som en viskning. Hon ser mig inte ens i ögonen utan låtar blicken vandra ut genom fönstret och se ut över den höstfärgade vyn. Jag drar ut en stol och sätter mig på den utan att göra ett enda ljud. Det känns som om magen ska vända sig ut och in och min kropp vill bara vika ihop sig som en liten hopskrynklad papperslapp.

''När?’’, frågar jag och anstränger mig för att överhuvudtaget få fram något ljud. Jag väntar mig inte att få något svar alls, av att döma att se på mamma och Camilla, så därför rycker jag till när jag får svar.

’’Kvart över tre, under tiden du var på stan. Vi ville att du skulle få veta när du kom hem istället’’, svarar Camilla och hennes ögon möter mina. Jag känner hur det hettar till inom mig och hur besviken jag blir.

Varför hade de inte ringt när de var dags? Varför fick jag inte närvara vid min pappas sida hans sista stund i livet? Själv hade de ju säkert fått sitta där och trycka med niagarafallet i ögonen och se min pappas sista leende, höra hans sista ord. Det känns som om de har gått bakom ryggen på mig, som om det hela hade varit en hemlighet. ’’Och jag fick inte ens säga hejdå eller något, är det. det du menar?!’’, forsar det ur mig och jag känner hur röd jag blir i ansiktet. Jag nästan skriker orden, det går bara inte att behärska sig.

’’Snälla, Melissa, det var för ditt eget bästa!’’, svarar mamma förtvivlat mellan hulkningarna.

’’Du måste skämta’’, svarar jag kallt, vänder på klacken och går med ursinniga steg mot mitt rum och låser om mig.

Hur kunde jag vara så dum? Att dra ut på stan medans min pappa ligger med döden hack i häl på sjukhuset och när jag till och med visste att det kunde ske när som helst. Jag försöker att gråta, men jag får inte fram en endaste liten antydan till tår. Jag blir arg istället och river ner pennburken som står på skrivbordet. Det flyger pennor över hela golvet vilket gör mig ännu mer rosenrasande. Jag tar mig samman eftersom jag vet att det inte kommer att ledan till något gott och försöker samla ihop hela röran och lägga tillbaks i burken. Det slutar med att hälften av alla pennor ligger halverade och avbrutna i soptunnan, medans resten som lyckats klara sig ligger prydligt i burken.

Jag kastar en hastig blick på mobilen och överväger tanken att ringa till Louise men ångrar mig. Inte ens Harry känner jag någon lust att slå numret till. Jag lägger mig i sängen och somnar till omedvetet.

Det sista jag hinner tänka är om Harry, begravningen och om vad som kommer att hända i framtiden.

Harrys point of view

 

Dagen med ett stort D är här och jag är uppe tidigt. Jag har packat allt och blir sedan upphämtad av resten av gänget och vi åker mot flygplatsen.

Det är många fans samlade och vi skriver lite autografer en snabbis innan vi hoppar på vårat egna privatplan. Alla är trötta och slumrar till en efter en, förutom jag. Jag sitter spikrakt upp och ser ut genom fönstret och räknar sekunderna. Jag går på högvarv och är jättespänd.

’’Aren’t you tired^?’’, frågar Louis och gäspar. Jag skakar på huvudet och snart har även han nickat till.

När vi äntligen är framme på Arlanda flygplats smugglas jag till ett annat plan medans de andra sömndruckna grabbarna lunkar på mot väntande och skrikande fans. Det känns ganska skönt att inte behöva träffa några fans just nu. Såklart så älskar jag alla som diggar oss och verkligen kommer till flygplatsen halv åtta på morgonen men ibland blir det bara för mycket.

Det är det jag saknar mest. Att ha ett privatliv.

 

Väl under flygresan som är beräknad att ta runt sextio minuter, börjar jag bita frenetiskt på naglarna. Jag är nervös och orolig men samtidigt glad och upprymd över att jag ska få träffa Melissa igen.

Saknaden efter henne har varit för stor.

 

Till min förvåning så är det inga fans som väntar på att få träffa mig vilket känns väldigt ovanligt nu för tiden. Jag ska möta en kvinna som heter Camilla tydligen. Det är hon som är frun till en av våra producenter och hon bor här i Sundsvall.

Plötsligt ser jag en kvinna komma gåendes mot mig och hon presenterar sig som Camilla. Håret är uppsatt i en stram knut och hon är klädd i en svart spets klänning och jacka med grova boots. Hon påminner mig läskigt mycket om Melissa.Sedan går vi ut mot parkeringen och vi hoppar in i bilen.

Jag har ingen aning om vad som väntar mig och om vad som ska hända. Det enda hon säger att jag ska byta om till lite finare kläder när vi kommer hem till lägenheten. Vi åker ett tag innan vi svänger in på ett bostadsområde med radhus i rött tegel. Hon låser upp den blåmålade dörren och jag kliver in i en stor och fräsch lägenhet.

’’OK, we don’t have much time. You can pack up your things and get ready for the funeral. I will wait outside in the car’’, säger hon och pekar mot en dörr. ’’You can leave your bag in there’’, säger hon och går sedan ut. Jag går mot dörren som hon pekade på och kommer in i ett sovrum som ser ut att vara ett gästrum.

Snabbt drar jag på mig en svart kavaj, en svart mönstrad skjorta och ett par mörka byxor eftersom det är begravning jag ska på. Jag fixar håret snabbt och går ut och hoppar in i bilen och så var vi iväg.

Samtidigt så kan jag inte låta bli att tycka att det är bra ironiskt att det första jag gör på en resa är att gå på begravning. För hur ofta gör man det liksom?

 

Det känns lite läskigt att göra saker på impuls eftersom det var längesedan jag gjorde något oplanerat, som det här.Det enda jag vet är att ajg sak på begravning och att få träffa Melissa. Mer vet jag inte.

Camilla säger inte så mycket och jag kan se att hon har haft det jobbigt, så jag säger inte så mycket heller. Efter att vi åkt ett tag kan jag se en stor kyrka torna upp sig framför oss och jag blir nervös.

Nu gäller det.

_______________________________________________________________________________________________

Så som jag har läst kommentarerna så antar jag att kap. 18 har varit rätt så efterlängtat så här har ni det ! :)

En bra nyhet som jag kan dela med mig av är att jag redan har börjat skriva på kap. 19 så det kommer!

Och så måste jag också säga sorrysorryysorry, förlåtförlåtförlåt, för den hemska uppdateringen som varit den här veckan! Men nu är i alla fall allt plugg fixat. Tagga spanska prov imorgon, haha ;)

KRAM PÅ ER :)

 

Fortfarande Harry

 

Jag ser upp och möter Carls blick och förstår att han menar det han säger. Jag känner alla de andra blickarna på mig och Niall knuffar till mig lite lätt i sidan med armbågen. Jag nickar och sväljer bara. Han pratar på lite till och sedan är det slut för dagen.

Grabbarna och jag bestämmer oss för att spendera kvällen hemma hos Liam så vi åker dit.

Under tiden vi åker slänger jag iväg ett meddelande till Melissa. Jag nämner inget om Sverige resan eftersom jag vill att det ska vara hemligt än så länge även om det säkert kommer spridas som en löpeld inom kort.

Jag kan fortfarande inte förstå att vi ska till Sverige. Visst har vi varit där förut så egentligen är det ju inget nytt, men att allting skulle pusslas ihop på detta vis var jag inte beredd på helt enkelt.

 

När vi kommer hem till Liams stora hus är Danielle där och hon har beställt pizza.

Danielle är ju Liams tjej och hon är superduper trevlig och jättesöt. Jag har aldrig haft något emot henne. Hon är en sån där som är så lätt att tycka om. Lite som Melissa ungefär.

Liam lyser upp när han ser henne och de kramas och gullar ett tag medans vi andra slänger oss i vardagsrums soffan och startar första bästa film.

Det dröjer inte lång tid tills pizzan är uppäten och några av grabbarna börjar tröttna.

De fjantar runt och börjar kittla och flamsa med varandra. Danielle och Liam sitter tillsammans i den andra fåtöljen mittemot och kelar. Trots att jag är insjunken i mig själv kan jag inte låta bli att ryckas med och snart är även jag igång med allt flams. Senare på kvällen svarar vi på lite tweets och gör en twitcam, vilket alltid är lika kul. Det som är roligast att läsa är nog alla perversa saker fansen skriver till oss eftersom de är så skruvade. Det går bara inte att hålla sig för skratt.

Plötsligt dyker det upp en fråga som gör mig ställd.

’’Harry, do you have a girlfriend?’’

De andra ser på mig och jag vet inte vad jag ska svara. Både jag och Mel vill ju vara diskreta med det här men samtidigt så känner jag att det kommer bli ännu jobbigare att smyga runt istället för att vara offentliga om det. Jag tar ett djupt andetag och svarar högt och tydligt som om det vore värsta talet jag skulle hålla. Och det  var det ju nästan.

’’Yes. And I love her really much’’, säger jag och försöker få det att låta som om det vore världens naturligaste grej. Killarna utbyter några snabba blickar men fortsätter sedan att svara på lite frågor och pratar på om allt annat som har hänt sen senaste twitcamen. Tillslut säger vi hejdå och stänger ner.

Såklart vänds allas blickar mot mig och jag känner hur röd jag blir om kinderna. Niall dunkar mig i ryggen.

’’That was highly said, man!’’ säger han och jag kan se hur de andra ler och nickar.

Nu var det sagt.

Jag hade krossat alla våra fans hjärtan inom loppet av fem sekunder.

Melissas point of view

 

Dagen är plågsam och det är jobbigt att träffa pappa. Han ligger där så hjälplös med ett svagt leende i den vita sängen. Mamma snyftar och Sofia ställer frågor om varför vi är här och varför pappa inte är med oss. Hon är så liten och ingen vet hur de ska förklara för henne på ett vettigt sätt. För säg mig, hur förklarar du för en trårig liten flicka att hennes pappa har en allvarlig sjukdom och ska dö?

 

Efter ett tag bestämmer sig mamma och de andra att de måste gå ut och ta lite luft. Jag kan höra att mamma ljuger. Själv stannar jag kvar. Jag vill ta vara på den sista tiden vi ar kvar tillsammans.Det är tyst i rummet och jag får rysningar av de kala vita väggarna och doften av sjukhus och dödhet vill bara få mig att skrika. Jag kan höra brummandet från trafiken en bit bort eftersom vi har fönstret öppet, men annars är det knäpptyst.

’’Hur var det i London?’’, frågar pappa och ser på mig med trötta ögon.

’’Det var jättebra. London är verkligen en fin stad…’’ svarar jag och med en röst som knappt bär drar jag en kort sammanfattning över hur fantastiskt allt varit. Jag nämner inte Harry och så får det vara nu.

 

Vi kommer inte hem förens sent på kvällen och jag vill bara dö i ett hörn.

Det som var allra värst var att höra läkarnas hjälplösa röster när de sa att det inte finns något att göra och att vi får invänta döden och vara beredda. Det var jobbigt att lyssna på hur pappa ville ha sin begravning eftersom jag inser att han kommer försvinna.

 

Jag tar fram mobilen som jag inte rört på hela dagen och ser att jag har 10 missade samtal och ett oläst meddelande, allt från Harry. Jag klickar fram Harrys meddelande och läser det noggrant.

 

Hi beautiful!

Today we have worked on our album and it was hard because I miss you so much. I dont know how I’m going to be able to live when you’re not here! It’s a pain! And I’m really sorry for what happened to you’re dad.

I love you so much.

xoxo

 

Men istället för att svara ringer jag honom och pratar ut. Jag kan höra att han låter lite förvånad men jag bryr mig inte. Jag saknar honom för mycket.

Vi pratar i ungefär en timma och när vi slutar ser jag att klockan börjar närma sig halv ett på natten.

 

Det är strålande solsken ute när jag vaknar och jag ser att jag sovit till halv elva. Det brukar inte hända att jag sover så lång tid. Jag hasar mig upp från sängen och går ut mot köket men stannar till när jag ser det rödfärgade håret som jag så väl känner igen.

Louises gröna ögon möter mina och hon spricker upp i ett leende. Jag springer fram och kramar henne. Jag känner mig som världens sämsta vän som inte svarat på hennes sms och inte hört av mig så mycket som jag hade lovat när jag var i London.

’’Herregud vad jag har saknat dig!’’, säger hon och jag hör att hon verkligen menar det.

’’Detsamma!’’, klämmer jag fram bakom kramen. Samtidigt om jag gör i ordning frukost pratar vi på som vi alltid gjort och jag får reda på att hon vet allt jag har gjrot i London och det var därför hon visste jag hade kommit hem och varför. Hon lättar verkligen upp mitt liv och jag inser verkligen hur mycket jag saknat hennes gamla skämt och hur hennes smittande skratt.

Vi bestämmer oss för att gå på stan idag. I alla fall ett tag och det tycker jag är en bra idé.

Jag behöver komma på lite andra tankar än allt kaos som befinner sig i mitt liv just nu. Jag drar på mig en kofta och jeans och till det min stora mysiga leopard halsduk, sätter upp håret i min gamla vanliga knut och så gick vi.

 

Vi går runt på stan i timmar och hamnar slutligen på Barista efter en hel dags shopping. Vi sätter oss en liten bit in i caféet och snackar ostört. Jag berättar lite om pappa och Louise nickar förståendes.

’’Du är stark, som akn prata om det så öppet’’, säger hon bara när jag pratat färdigt och jag ser ner i min te kopp och rycker på axlarna.

För inte fan vet jag när barriären rasar.

_____________________________________________________________________________________________

Förlåt för den dåliga uppdateringen men som jag skrivit tidigare så är det mycket prov och läxor som kommer i första hand, tyvärr!

Så passade på att skriva kap.17 nu när jag ändå inte orkar göra läxorna! :P

Kommer också att svara på frågorna från den lilla frågestunden jag hade.

Svaren kommer inom kort!

Kram :)

 

 

Melissas point of view

 

Jag hoppar på planet och sätter mig på en ledig plats längst bak eftersom att det är fria platser. Jag drar upp knäna och lägger handväskan bredvid och stirrar ut genom det lilla fönstret.

Det har bildats små kondensdroppar och jag kan se stora moln torna upp sig långt borta.

Jag undrar vad Harry gör nu. Förmodligen sitter han i bilen på väg hem med sin mamma. Kanske gråter han, kanske tycker han att det är skönt att jag åker eller så är han tom? Jag vet faktiskt inte vad jag tror.

Men jag själv i alla fall är alldeles tom och full av saknad. Det är lustigt att man kan sakna någon så innerligt även om jag såg honom för sisådär trettio minuter sedan, och det gör ont.

Jag vet inte heller vad som väntar hemma. Kanske är det för sent när jag kommer? Eller så möts jag återigen av min mammas gråa ögon, fyllda med tårar, som för nio år sedan. Och undra hur det är med min lillasyster? Sofia kommer aldrig förstå, hon är så liten, bara tre år. Men man ska ju aldrig säga aldrig.

Jag förstod ju mer än vad alla andra trodde och jag var inte många år äldre än vad Sofia är när detta hände.

 

Till min lättnad är det inte många passagerare som ska på och jag får sitta ensam och fundera under hela flygturen.

När vi landar slår jag en signal till mamma för att höra vart hon är och slänger iväg ett snabbt sms till Harry.

Tio minuter senare sitter vi i vår röda Volvo på väg hem till Sundsvall.

Bilresan kommer ta några timmar och mamma är dyster. Hon säger inte mycket och jag försöker prata på så mycket om London och försöker få det att låta som om jag har haft det fantastiskt.

Men en sak som jag inte kan berätta om är Harry.

Jag vet bara inte hur jag ska säga att jag har gått och blivit kär i Harry Styles, medlem i ett jättepopulärt pojkband och som jag har bott hos. Det är bara för mycket och för krångligt och jag känner inte att det är läge att säga något nu när situationen vi sitter i redan är i total misär.Kanske mamma skulle bli jätteglad för min skull eller jätteoroad. Jag vågar inte chansa.

Mamma hummar bara till svar och berättar lite kort om hur pappa mår och jag kan höra hur förtvivlad hon är. Det är verkligen hjärtskärande.

Hos mig har det nog inte riktigt gått in i mig helt och hållet att pappa faktiskt ska dö snart.

Det alternativet finns liksom inte bara där. 

 

Det är sent när vi kör upp på garage uppfarten hemma i Sundsvall.

Det känns som om det var hundra år sedan jag satte mina fötter på denna mark även om det faktiskt bara är lite mindre än två veckor sedan. Jag tar min packning och smyger tyst till mitt rum.

Sofia sover och pappa är på sjukhuset.

Min moster Camilla har varit barnvakt och hon kramar om mig hårt samtdigt som hon säger så tyst som möjligt ’’jag beklagar’’.

I mitt rum är det som om tiden stått stilla. Det ser exakt likadant ut som när jag lämnade det. Samma gamla Lana del Rey, Maroon5 och Tokio Hotel affischer, samma överkast, samma doft. Samma allt.

Som om inget har förändrats.

 

Jag packar snabbt upp och byter om till pyjamasen och går ut till köket där Camilla och mamma sitter och dricker te. Eftersom att jag har blivit så van vid te när jag var i England gör jag i ordning det till mig med och sätter mig vid det stora runda ekbordet.

Camilla är inte många år äldre än mamma men ser trots det väldigt ung ut. Alla brukar säga att det är av henne jag ärvt mina guldiga lockar men det tvivlar jag starkt på när jag ser på den risiga kalufs hon har satt upp det i. ’’Vi åker och hälsar på honom imorgon’’, säger hon och smuttar lite på sitt te. Jag nickar.

Mamma drar en djup suck och jag kan se att hon är nära till tårar.

’’Jag är förundrad över hur du kan ta allt med sådan ro’’, lägger Camilla till och ser sorgsen ut.

Jag svarar inte men kommer samtidigt på att den enda jag har gråtit ut hos är i Harrys famn. Inte i någon annans. Inte ens när jag var liten. Jag har varit som ett slutet skal. Camilla klappar mig på axeln och säger med lugn röst:

’’Du vet att det bara är att komma till mig om du vill prata. Jag finns här för dig hela tiden’’.

Hon ser sorgset på mig med sina trötta ögon.

’’Mig med’’, lägger mamma till och tar en klunk av sitt te.

Av att döma att se på mamma så är det nog ingen ide att prata med henne för det skulle göra saken värre och Camilla vill jag bara inte. Det är inte så att jag har något emot dom, jag vill bara inte dela med mig av mina känslor sådär, det är bara inte jag. Den enda jag skulle kunna göra det med är nog… Jag får tänka till en stund och inser att den enda polletten faller på är Harry. Inte ens Louise eller Elaine skulle jag kunna det med. Bara Harry. Jag är förvånad över att den personen som jag har gråtit över mest när jag varit i London kan jag nog prata om allt med. Lustigt.

På andra plats kommer självklart mina bästa vänner, Elaine och Louise. De vet nog också ganska mycket. Jag dricker upp mitt te och går och lägger mig.

Jag kan inte sova och somnar inte förens gryningen.

Harrys point of view

 

Bilresan hem är tyst och plågsam. Mamma frågar lite frågor men jag sluter mig i ett skal och knappar på mobilen. Jag vill bara inte prata, kanske senare, informerar jag mamma om och efter det säger hon inte så mycket.

Vi tar en drive in på McDonalds och båda tar en milkshake, det kan jag inte tacka nej till. Sedan åker vi vidare. När vi kommer hem möts vi av total tystnad.

Det känns så fel att Melissa är borta.Det är så tyst och grått, inget liv. Som om sorgen har målat sig in hos oss.

Tydligen är det inte bara jag som känner av tomheten. Mamma kramar om mig och viskar i mitt öra att allt kommer att ordna sig, sedan går hon ut mot köket för att laga mat.

Jag försvinner upp på mitt rum och slänger mig på sängen. Jag är utpumpad av all saknad och funderar på vad Melissa tänker och gör nu. Passande till det för jag precis ett sms av henne där det står att resan gick bra och att det nu väntar en lång bilresa hem.

Det är surt att vi inte kan sitta och prata i telefon när hon åker för att det skulle kosta för mycket. För mig skulle det inte spela sådan stor roll på mitt konto men på Melissas skulle det göra det. Jag svarar och sätter mig upp och lägger ifrån mig mobilen. Jag får syn på ett litet hårspänne med en rosa rosett på. Det är Melissas, jag kommer så skarpt ihåg den hur hon hade fäst luggen med det igår kväll. Jag kommer ihåg allt med henne och jag kommer aldrig glömma henne.

Det knackar på dörren och jag ser mammas huvud kika fram.

’’Can I come in?’’, frågar hon.

’’Sure’’, svarar jag och ställer mig upp.

Jag kan se att hon har ett stort papper i handen med något slags motiv på. När hon kommer närmare kan jag se att det är ingen mindre än jag själv som är där.

’’I thought you might want to see what she did one night’’, säger mamma och ger mig arket.

Jag studerar de tydliga konturerna och hur allt är så proffsigt gjort. Samtidigt så är det lite läskigt att se sig själv på ett papper och jag tror inte mina ögon att det är Melissa som ritat av mig.

’’No way’’, svarar jag och ser på mamma och jag kan konstatera genom att bara se på henne att hon inte ljuger. ’’I’m not lying!’’, svarar hon. Det blir tyst och jag studerar det ännu mer.

’’She’s talented, isn’t she?’’, bryter mamma tystnaden med.

Jag nickar bara eftersom jag känner ångesten av att jag saknar Mel så mycket välla upp inom mig och jag vill verkligen inte börja gråta framför mamma, men det är svårt. Jag blinkar lite extra och stryker snabbt med fingrarna.

Jag omfamnas av mamma och känner att det är verkligen svårt att hålla emot. Det går inte att hålla fasaden.

’’Oh Harry’’, säger hon och stryker mina lockar. Hon lugnar ner mig och jag snyter mig i tröjärmen.

’’I’m so sorry for what happened to her dad’’, säger mamma och ser medlidsamt på mig.

’’Do you wanna talk?’’, fortsätter hon.

Ja, det vill jag faktiskt.

 

Jag pratar ut med mamma och hon får reda på allt och det känns skönt att inte behöva dölja något. Till min lättnad tar hon allt med ro och säger att det inte gör något men att jag borde vara försiktig.

Vi äter middag och ser på tv tills jag ser stjärnor av trötthet och går och lägger mig. Det är bra att jag och mamma har pratat och att vi har spenderat lite egen tid tillsammans, för det var så länge sedan.

Jag somnar inte förens halv tre och stressar bara upp mig över att jag ska vara i studion igen halv nio på morgonen.

 

Jag hasplar i mig frukosten och hoppar snabbt in i bilen och kör mot studion.

Jag möter Louis vid parkeringen och vi går mot studion och möter upp de andra. De frågar lite om Melissa och jag säger som det är. Att allt är bra men ändå inte. De försöker muntra upp mig och jag är tacksam över att jag har så fina vänner. Sedan drar vi igång med jobbet på våra nya låtar.

Våra producenter är extra gnälliga och tjatar om att allt måste vara perfekt. Själv lyssnar jag bara med halva örat.

Efter tio timmars jobb i studion är jag trött och har huvudvärk. Visst har det varit roligt men ändå väldigt ansträngande och krävande.

Vår svenske producent Carl Falk harklar sig och alla vänder uppmärksamheten mot honom.

’’It had been a long day and I want to tell you guys someting’’. Jag tycker inte att det låter så intressant utan tar fram mobilen och ägnar den all min uppmärksamhet. Han ska väl säga att hans fru är gravid eller något liknande, som vanligt alltså.

’’And Harry, you’ll better listen to it, because we are going to Sweden next week’’, säger han och spänner ögonen i mig.

___________________________________________________________________________________________

Här är kapitel 16 guys!

Undra vad som kommer att hända med både Mel och Harry... Vad tror ni? :P
Kommentera gärna!

Uppdateringen kommer kanske vara lite bökig nu under veckan för jag har mycket prov/läxor etc.

Kram :D

 

 

Melissas point of view

.

Jag möts av doften av mat när jag öppnar dörren. Lukten fyller mina näsborrar och jag tar av mig mina sneakers.

Jag antar att det är mrs. Cox som har tagit på sig arbetet att göra middag eftersom att hon faktiskt gjorde det under veckan när hon väl hade varit hemma, vilket hade förvånat mig.

Jag följer lukten mot det stora ljusa köket som jag tillbringat alla mina frukostar i här i London. Jag går igenom Det stora valvet men stannar tvärt. Det är inte mrs. Cox ryggtavla som steker något på spisen jag ser. Det är Harrys.

Han vänder sig precis om och möter min blick. ''Melissa..'' säger Harry och kommer mot mig med öppna armar för att ge mig en kram. Jag backar undan.

Även om jag inte vill vara arg så kan jag bara inte falla så lätt för det han har gjort.

"i'm fine", säger jag.

En klump börjar formas i min mage. Det är verkligen smärtsamt att säga nej såhär men om han...

"Melissa, please. I know that I have been  real jerk and I'm not worth any second with you.... But i just cant stop think about you. I''m so sorr...", förklar han och rösten bryts i slutet av meningen. Hans ögon blir blanka och jag står som förstenad.

Själv känner jag hur en okontrollerad tår faller ner och jag vill verkligen inte börja gråta men kan inte kontrollera det. Jag bara står där, tyst och förstenad med ett rinnande vattenfall från mina ögon. 

.

Harry tar ett steg närmare mig så att vi står nära varandra.

"Don't cry. Please",viskar Harry och stryker med ena fingret under mina ögon och jag kan se hur hans fingrar blir svarta av min mascara.

"I thought I was your  dreamgirl and...", svarar jag sårat med bruten röst som knappt bär men blir avbruten av Harrys mjuka läppar som trycker sig mot mina.

Han kysser mig passionerat med tunga och allt och jag blir så överrumplad så jag snubblar till och ramlar på golvet med Harry över mig.

"Do you forgive me?" frågar han osäkert och hjälper mig upp. Jag svarar inte och torkar tårarna. Harry tar min hand och nickar mot altanen. Han stannar upp och pekar ut mot den stora trädgården.

"Do you se that little house?" frågar han. Jag spejar ut över trädgården och ser ett litet upplyst inglasat lusthus en bit bort.

Han informerar mig om att jag ska gå dit och att han strax skulle komma.

Huset är grönt och ligger i en skogsdunge och jag är förvånad över att jag aldrig har lagt märke till det förut. September vinden nyper mig i kinderna och jag känner hur jag får gåshud på hela kroppen.

.

Inuti huset är det ovanligt varmt och inredningen är jättemysig med massor av växter och sånt.

En liten lampslinga lyser upp rummet och det finns massa ljus i olika former och färger och kudder som fyller rummet.

Jag sätter mig vid ett litet framdukat bord med mat på och doften av kött fyller mina näsborrar.

Plötsligt ser jag en liten lapp ligga på en tallrik och på den står det med stora bokstäver: MELISSA. Nyfiket öppnar jag det och börjar läsa.

 

Melissa,

 

I know that I had been a real jerk and I think I don’t deserve a single minute with you. But I can’t stand the fact to see you so sad and unhappy.

You turned my world up-side-down when you came to us (in a good way!!) and I can’t stop thinking about you.You are my world.

I just want you to know that I’m really sorry for what I have done to you. I will never forgive myself for that.

 

/Harry.

 

Jag lyfter upp huvudet och fäster blacken på ett brinnande ljus och vet inte vad jag ska varken tycka eller tänka. Plötsligt hoppar jag till när jag hör en röst bakom mig.

’’Isn’t she lovely. Isn’t she wonderful…’’ hör jag någon sjunga och vänder mig om. Jag kan se hur Harry kommer spelandes på min gitarr och sjunger med ett leende på läpparna.

Jag vet bara inte vad jag ska göra. Jag är overwhelmed.

Harry kommer närmre och närmre mig och jag ställer mig upp och kysser honom på munnen och samtidigt så viskar han i mitt öra.

’’We are gonna fight for this love, Mel. Do you forgive me?’’.  Jag nickar med ett svagt leende och vi går in i huset igen.

Han ställer undan min gitarr och vi hugger in på maten som står på bordet och jag kan inte fatta att han har gjort allt det här för mig. Han kom sjungandes på världens mest romantiska låt och till och med har han lärt sig att spela gitarr. För jag minns ju hur det var när jag försökte lära honom förra veckan.

’’Have you done this dinner, all by yourself?’’, frågar jag honom för att försäkra mig, eftersom att det smakar gudomligt.

’’Yes, everything for you’’, svarar han och jag ler. Under tiden vi äter pratar vi om allt, lite om hur det har varit och att vi aldrig mer ska släppa taget om varandra och om annat. Jag får reda på att han har suttit och hårdtränat i studion på att lära sig att spela gitarr och att det var Niall som lärt honom.

Det känns så skönt att vi har allt på ett och samma plan nu. Det vill säga att vi är back on track och ingen är sur och ledsen. Även om jag är besviken på vad som har hänt.

Trots det känns det verkligen som att jag har hittat rätt i kärleksdjungeln och jag flätar samman mina fingrar med hans.

 .

När vi ätit klart dukar vi undan allt och lämnar det i köket.

’’Shall we watch a movie?’’, frågar Harry när vi står rastlösa i hallen och jag instämmer att det är en bra ide eftersom att jag känner mig lite filmsugen faktiskt.

Klockan tickar och det tar en evighet att bestämma film med min envisa.

Tillslut så ger jag med mig att vi ska se på Harrys favoritfilm Love Actually. Det visar sig vara ett riktigt bra val och jag är som fastklistrad framför filmen hela tiden.

Det är så mysigt att bara ligga i den mjuka soffan i vardagsrummet och bara vara. Att ligga med huvudet på Harrys bröstkorg, känna hur hans hjärta slår och ha våra fötter ihop slingrade.

.

Jag behöver inte oroa mig att mrs. Cox ska komma hem och förstöra stämningen eftersom hon tydligen skulle vara borta hos en kompis och inte komma hem förens imorgon på dagen, sa Harry. När det är ungefär en halvtimma kvar av filmen tar Harry fram fjärrkontrollen och trycker på paus. Jag hinner inte ifrågasätta vad han håller på med innan han öppnar munnen.

’’Did you know that…I Love You’’, säger Harry och jag vänder mitt huvud så jag ser hans ansikte.

Harry sa nyss att han älskade mig.

När jag tänker efter kommer jag på att ingen kille någonsin har sagt något sådant förut till mig. Inte så att det kändes äkta i alla fall, men det gjorde detta.

Sekunderna går och jag märker att jag måste svara.

’’I love you too’’, viskar jag och ser in i hans ögon så att han verkligen förstår att jag menar det jag säger. Han studerar mig och biter sig i läppen.

’’Oh My God, please do that again! You look so damn sexy!’’, säger jag och skrattar. Men istället för att bita sig i läppen så far han snabbt upp på benen och lyfter upp mig i sina starka armar utan att jag ens hinner reagera. Sedan börjar han kyssa mig och jag känner hur det bara brinner inom mig.

Jag vill ha mer och mer och det känns som om han ska äta upp mig.

Harry bär mig upp för trappen och in till hans sovrum där han bokstavligt talat slänger mig ner på sängen. Jag vill, han vill och det hela går väldigt hett till.

Han drar av mig den vitstickade tröjan och stannar upp ett tag när han ser mig utan tröja och ett leende sprids på hans läppar. jag låter honom inte vara så fokuserad på det så istället drar jag av hans t-shirt och nu är det jag som blir paralyserad av tvättbrädan han äger.

’’Oh My..! I really need touch your stomach!’’, säger jag exalterat och fnissar.

Jag har faktiskt aldrig känt på en killes magrutor och för att vara första gången just nu så är det nog obeskrivligt osannolikt.

’’Only if I can touch your boob's!’’, skrattar han och nickar mot mina bröst. Då börjar jag gapflabba och kysser honom istället. Att ett par läppar kan vara så mjuka och fylliga på en och samma gång.

Jag kan känna hur Harry knäpper upp min bh och jag är precis på väg med att hjälpa honom med att få av byxorna när jag hör ringsignalen från min mobil tjuta.

Harrys point of view

.

Jag har nog aldrig känt såhär förut och det känns bara så rätt när jag kysser henne.

Jag vann tillbaka henne, jag lyckades, och jag är nog den gladaste killen på jorden.

Isabel skulle jag bara kunna spola i toaletten.

Det är Melissa jag älskar, ingen annan.

Allt med Melissa är perfekt. Håret, leendet, personligheten, ögonen, ja exakt allt. Hon är inte som andra tjejer. Hon är klok och smart och vet vad som var rätt och fel.

Jag skäms fortfarande över hur jag varit mot henne men är så tacksam över att jag fått en andra chans, som jag inte förtjänar. Det är så det känns i alla fall.

Precis när jag är på väg att få av mig mina byxor hör vi hur en ringsignal börjar spelas och Melissa suckar men kliver upp, skyler sig med täcket och ler flirtigt mot mig när hon går för att plocka upp mobilen.

Hon svarar med ett svenskt Hej och börjar sedan prata på svenska.

Men hennes leende försvinner och förvandlas till total vrede och förtvivlan på mindre än en sekund.

Bara att se på Melissa kan jag känna en sting av oro och att något är fruktansvärt fel.

_________________________________________________________________________________________

I detta kapitel kan amn ju säga att det blev lite ''dirty dirty'', haha xD

Glöm inte frågestunden, ställ era frågor så svarar jag. Jättekul om ni gör det! :)

/förlåt för jag inte har något collage till detta kapitel, men är för trött för att göra ett nu!
Kram!

 

 

 

 

BTW!

FÖLJ GÄRNA MIG PÅ WEHEARTIT OM NI HAR LUST!! :D

-----> JULOBELLA.

 

 

Harrys point of view

.

Jag slår upp ögonen och ser att jag inte befinner mig i mitt rum. Jag vrider sakta på huvudet och ser Melissa sovandes. De guldfärgade lockarna har trasslat ihop sig och mascaran har hamnat under ögonen. Hon ser så bräcklig ut där hon ligger med slutna ögon och täcket ända upp till hakan. Jag studerar ansiktets konturer och märker att hon faktiskt har några fräknar.

Jag blir påmind om vad som hände igår och ler. Kyssen i London Eye, ljudet från hennes röst när hon sjöng och… Jag kastar en hastig blick på golvet. Där ligger det en klädhög med både mina och Melissas kläder. Till min lättnad ser jag att vi båda har behållit underkläderna på.

Jag viskar hennes namn men hon sover djupt. Plötsligt rycker jag till när jag hör mammas röst från nedervåningen.

Shit, hon får absolut inte komma upp hit! Tänker jag och flyger upp ur sängen, rafsar ihop mina kläder, kysser Melissa mjukt på pannan och tassar över till mitt rum.

Om mamma skulle få reda på att jag och Melissa hade något skulle hon få spel och sedan vad som kunde hända vill jag inte ens tänka på. Jag klär på mig och ser att klockan är kvart i sju. Snart skulle också Melissa vakna och göra sig i ordning.

Själv skulle jag träffa resten av bandet i studion och fortsätta på vårat album.

Grabbarna hade ringt igår under dagen och sagt att vi var tvungna att fortsätta  inspelningarna av låtarna tidigare än planerat så det var bara att tacka och ta emot. 

Som tur var så skulle vi få cred för det sedan.

.

När jag borstar tänderna kommer jag plötsligt på en sak. Tänk om det redan är för sent? Alla kanske vet om kyssen mellan mig och Melissa? Om kamerorna har fått oss på bild hånglandes eller hand i hand så borde det vara rätt så kört.

Jag plockar fram mobilen och söker snabbt på google: harrys girlfriend, harry london eye och en massa andra sökningar men får inte upp en endaste bild på mig och Melissa.

Det enda som finns är de gamla vanliga bilderna sen förra veckan, men inget om gårdagen vilket får mig att skratta av lättnad.

Jag slinker snabbt in i duschen och konstaterar i spegeln att jag har fått ett sugmärke på halsen. Ett rödblåaktigt ömt märke som inte ser speciellt vackert ut men jag kan inte låta bli att dra på läpparna när jag tänker på natten. Jag tar på mig tröjan med den högsta kragen jag kan hitta men det enda som finns är min mörkblåstickade långärmade med V-ringning.

Eller ja, det andra alternativet är ju en hemsk kortärmad polotröja i färgen ful som jag fick när vi var på något event för några månader sedan, så nä.

.

Jag går ner och äter frukost, pussar mamma hejdå på kinden, blir informerad om att Gemma kommer att vara utomlands med sin kille en långperiod och en massa annat ’’mamma-babbel’’ innan jag äntligen sitter i min röda bil och är på väg mot studion.

Jag blir även förvånad över att hon inte la till sugmärket, fast det kanske inte är så konstigt eftersom jag har på mig jackan med den högakragen plus en scarf. Allt för att dölja ett litet märke.

Visst, jag kommer säkert svettas ihjäl eftersom det bara är september, men har man nyss fått sig en rejäl dos av Melissa, så har man, tänker jag och hör hur What Makes You Beautiful börjar spelas på radion.

Melissas point of view

.

Alarmet väcker mig och jag vill verkligen inte vakna. Det är som om någon har kramat ut det sista av en på en träning och vill att man ska göra om samma sak 30 gånger till utan vila, fast mycket värre.

Jag kastar av mig täcket och reser mig upp ur sängen. Jag stannar till framför spegeln när jag ser att jag bara har underkläderna på mig. Jag känner hur jag rodnar när jag blir påmind om gårdagen och natten.

Gud, jag kan knappt erkänna det för mig själv! Harry och jag, i min säng? Nej aldrig, tänker jag men inser att det faktiskt är sant och att det hände. Tack och lov att jag hade kvar underkläderna, tänker jag och fnissar tyst för mig själv.

Jag blir lite orolig också. För tänk om allt har kommit ut i media och sådär?

Folk på skolan visste ju till och med mer om mig än vad jag själv gjorde. Men jag slår undan tankarna. 

Shit Happens.

Jag orkar inte oroa mig nu, inte idag i alla fall. Jag får ta det som det kommer.

Även om det kommer med bra eller mindre bra budskap.

.

Elaine står och väntar på mig utanför skolan och jag kan se hur hon speglar sig i en liten fickspegel och suckar. ’’What’s the problem, girl?’’, säger jag med tillgjord röst när jag kommer fram till henne. Hon rynkar pannan lite. ’’Asså jag glömde platta håret idag, ser du vad hemskt det ser ut?’’, säger hon uppgivet.

’’Att platta håret har jag aldrig förstått mig på men jag tycker att du ser lika fin ut ändå i lockigt!’’, svarar jag och klappar henne på axeln och nickar överdrivet.

’’Det ser hemskt ut’’, protesterar hon.

.

Vi går in på skolan och jag har faktiskt börjat vänja mig vid att alla glor på mig så jag går förbi som om ingen såg.

Språkundervisnigen går trögt och jag vill verkligen inte fatta verkar det som, inte min hjärna i alla fall.

Det enda jag kan tänka på är Harry.

Jag är på min vakt hela tiden utifall någon skulle veta något om gårdagen men ingen säger något, inte ens Elaine.

Jag kan kalla det att vi går i skolan eftersom att alla som är au pairs får möjlighet att studera andra ämnen. Jag är ganska förvånad att jag inte visste det innan jag reste hit, men får sedan reda på att det har blivit en liten specialare tydligen så det är därför det är som det är.

Under lunchen snor jag lite tid för att se utifall något har spridit sig på internet, men inget.

I slutet av dagen kommer en kvinna in i klassrummet. Hon presenterar sig som Mrs. Yellow och är sekreterare. Hon verkar vara något runt 50-strecket och har en mörkblå pennkjol och en vit fladdrande blus. När hon går ser det ut som att hon har vingar för det fladdrar så mycket om tyget runt axlarna.

Läpparna ser ut som två blodröda streck och ett par skarpa glasögon formar hennes ögon till kattliknande pärlor. En stark doft av vanilj blandat med lavendel sprids i hela rummet och flera av de andra i gruppen hostar till. Hon ser allmänt less och sur ut.

Men så spricker hon upp i ett leende och berättar om hur året och hur den kommande veckan kommer att se ut.

.

Dagarna går och det är äntligen fredag.

Jag står i köket och gör i ordning frukost åt mig själv och förbereder mig inför ’’skoldagen’’ som jag har börjat kalla det för.

Veckan har gått ganska snabbt, jag har fixat Elaines nummer och vi har skrattat tills tårarna runnit. Harry har inte varit hemma så mycket eftersom att han tydligen måste träffa bandet ganska mycket och jag förstår honom.Vi har bara hunnit träffas lite i smyg när ingen annan har varit i var sig syn eller hörhåll.

Plötsligt känner hur jag någon kramar om mig bakifrån.

Jag vänder mig om med nutellakniven och mackan i händerna och möter det sprakande leendet och de gnistrande ögonen som ser så hemlighetsfulla men ändå så sköra ut.

’’My mom won’t be home today...’’, börjar han och lutar sin panna mot min.

Om jag bara fick skulle jag slänga mig över honom och attackera med pussar men behärskar mig, det har jag fått göra många gånger under denna vecka.

’’And..?’’, frågar jag.

’’If you want, come up to me when you are back again. We can have fun’’, säger han och och lutar sig fram för en kyss.

Men jag reagerar före och kletar en massa nutella i ansiktet på honom istället samtidigt som jag så tyst som möjligt skrattar fram orden.

’’You are so cheeky!’’, kväver jag fram och mina ögon tåras av skrattet som bara bubblar i mig när jag ser Harrys ansikte.

Jag har verkligen lyckas kleta in HELA ansiktet med nutella.

’’Really?’’ säger han och försöker få bort nutella från ansiktet men smetar bara ut det hela ännu mer och skrattar. Jag går fram och kysser honom så jag själv får nutella på läpparna.

''Of course'' svarar jag och Harry lämnar köket med en slängkyss.

Jag kastar i mig frukosten snabbt, drar på mig den nyshoppade mintfärgade tröjan, sminkar mig och går ut till busshållsplatsen med ett leende på läpparna.

.

Dagen går sakta och Elaine är hur hyper som helst.

Såklart så finns det ju en anledning.

Efter att vi har slutat ska hon ta raka vägen till flygplatsen och flyga hem till Sverige och gå på en Ulrik Munther konsert med sina kompisar. Hon skulle inte komma tillbaka förens på söndag kväll så jag fick räkna bort henne utifall jag ville vara med någon under helgen.

Själv skulle jag inte kunna resa hem till Sverige på ett bra tag. Möjligtvis vid jul eller så. Jag har så mycket att göra här och jag vill inte lämna Harry även om vi har en liten ’’förbjuden-romans’’.

Jag kramar om Elaine och säger att jag kommer sakna henne till tusen innan hon skulle komma hem igen. Hon kramade om mig lika lång tid innan hon hoppade på bussen och vips så var hon borta. Jag börjar gå mot bussen men stoppas av ett par tjejer som ser ut att vara i fjortonårs åldern.

’’Please can we take a photo with you?’’, frågar en tjej med blondt hår. Hon kan inte vara längre än 1,50 men påminner mig läskigt mycket om Taylor Swift.

’’Sure, but why?’’ frågar jag förvirrat och ser på tjejerna. De ser också förvånade ut när jag frågar.

’’Because you are au pair in Harry Styles house and it’s so nice to meet you’’, svarar en annan rödhårig tjej. Tjejerna är oerhört trevliga och ställer lite frågar innan de fortsätter.

.

Jag hoppar på bussen och är hemma på ungefär en kvart.

Jag kommer ihåg vad Harry sa till mig i morse och jag känner hur det pirrar i mig.

’’We can have fun’’, hade han lagt till och hans ögon hade sett busiga ut.

Jag går in genom ytterdörren och trippar upp för trappan men stannar till. Jag kan höra från Harrys rum ett par fniss och lite mummel.

’’Oh my gosh Harry,  I’ve missed you so much!’’ hör jag en tjejröst och på mindre än en sekund kopplar jag ihop den med Isabels kraxiga stämma.

’’Me too!’’ hör jag samma röst som kysste mig i morse och som fick nutella i hela ansiktet. Jag hör hur de skrattar.

’’How is it with the slave then? Does she do all her job here in the house?’’ hör jag Isabel fråga och hon skrattar rått.

Jag vet förstås att hon syftar på mig och jag känner hur en stor sten börjar formas i min hals. En tår slingrar sig ned för min kind.

Sekunderna går och tillslut hör jag hur Harry drar efter andan.

’’I think she’s fine’’, svarar han.

Jag hör läten från kyssar och jag vill bara spy.

’’I love you, curlyhair’’, hör jag Isabel säga.

’’I love you too, babe’’, hör jag hur Harry svarar.

Ilskan och sorgen väller upp ínom mig och jag blir tvungen att ta stöd mot väggen samtidigt som jag sakta sjunker ner mot den.

Jag bryr mig inte utifall jag är utanför deras rum. Jag snyftar till och torkar tårarna.

Jävla skit, tänker jag.

Jävla, jävla, jävla, skit.

___________________________________________________________________________________________

Woop woop, chapter 10 is here!

Har en massa idéer för kommande kapitel så hoppas jag lyckas väva samman något av det! Glöm inte att kommentera både er åsikt och vad ni kanske tycker ska hända eller vad som är mindre bra och sådär! '

Cuz guys,, det är ni som får mig att skriva! :D

Så kram på er allesammans! :)

 

Melissas point of view

Jag smäller igen dörren bakom mig och sjunker ner på golvet och snyftar. Jag bryr mig inte om någon hör, jag bara måste få ur mig allt.

Det är tur att ingen här förstår svenska, för annars hade det nog varit väldigt awkward.  Men jag är så besviken. På allt och alla och speciellt mig själv.Det känns som om jag tappar greppet ur händerna, det bara glider ifrån mig utan kontroll. Allt går sin egna väg.

Att jag ens blev förälskad i Harry är nog det som svider mest eftersom det är inget jag har valt, det bara blev så. Nu får jag inte ens behålla mina saker som jag köpt med mina pengar från egen ficka.

Typiskt nog tog jag inte ens Elaines mobil nummer, för annars skulle jag ha ringt direkt. Hon verkade vara en som man kunde tala om sina känslor med hur lätt som helst. Värsta Love-Gurun.

Louise orkar jag bara inte höra av mig till helt enkelt, hon är helt bortom molnen även om jag saknar hennes fjantigheter och galenskaper.

Jag funderar på Harry mot min egen vilja.

Jag såg honom där uppe ovanför trappan stå och tjuvlyssna och jag vet att han såg mig när våra ögon möttes. Men han gjorde inget utan stod bara och såg på. Han betedde sig så konstigt. Eller ja, så länge som jag varit här så har alla betett sig på det viset, så varför är jag förvånad ens?

Alla verkade ha något emot mig och det skrämde mig.

Plötsligt plingar det till på  min mobil och jag sträcker mig efter den och antar att det antingen är en massa reklam eller Louise som klagar på att jag inte svarar. Men på displayen står det tydligt med stora feta bokstäver att jag har fått ett sms från: HARRY.

Jag tvekar, vet inte om jag ska öppna och läsa det eller inte. Jag kan bli jättebesviken eller jätteglad. Det kan faktiskt vara vad som helst.

Nyfikenheten tar över och några rader blir synliga framför mig.

 

 .

Meet me outside (red car) in fifteen minutes.

Dress warmly.

/Harry

.

 

Klart vi behövde snacka, kom han på det nu eller? Tänker jag och suckar. Jag drar upp knäna och velar på vad jag ska göra. Ska jag gå eller ska jag bara skita i honom?

.

Jag byter om till en av mina stickade tröjor med hål i ärmarna och låter samma jeans som jag har på mig sitta kvar.

Det är faktiskt inte så jättekallt ute ändå så det får räcka tänker jag och borstar snabbt igenom mitt långa lockiga gyllenblonda hår.

Jag har bestämt mig för att gå, det får antingen bära eller brista, min situation i livet just nu är ändå så pissig som den kan vara.

Jag smyger försiktigt nedför trappan och ut genom ytterdörren. Sedan småspringer jag ut till vägen och bort från huset. Jag letar efter en röd bil och ser att det står en några meter framför mig. Tveksamt går jag dit och när jag närmar mig kliver en gestalt ut och går runt bilen.

Först blir jag rädd för jag kan inte se vem det är men ser sedan att det är Harry som kommer gåendes mot mig. Jag stannar till.

Vad gör jag här egentligen? Borde inte jag sitta uppe på mitt rum och vara totalt deprimerad med känslorna i misär? Tänker jag när Harry  kommer emot mig och stannar framför mig så att han har sitt ansikte cirka tio centimeter från mitt.

’’What do you want?’’, frågar jag kallt. Han ser på mig med en lång blick.

’’Hey, I really like you and I know that it had been some sort of confusing things but…’’

‘’Then prove it, if you really like me’’, klipper jag av med bestämd röst. Jag vet vad han försöker säga och jag vet vart han vill komma.  

‘’You’re the girl that I always had…’’ fortsätter Harry och viker undan med blicken.

‘’Prove it’’, avbryter jag och våra blickar möts och han fattar att jag menar allvar. Jag kan se att det rycker lite i Harrys mungipor innan han svarar.

’’Come with me then. I have surprise for you, Goldilock!’’, skrattar han och rufsar till mitt hår och springer mot bilen. Jag kan verkligen inte vara arg eller besviken på Harry även om jag borde men jag känner hur det rycker i mungiporna på mig.

’’Hey!’’ ropar jag och springer efter och hoppar in i bilen. Harry startar bilen och sätter igång radion. Han skruvar upp volymen så det känns som hela bilen dunkar och han skränar med. Jag kan inte låta bli att ryckas med och under tiden vi åker så sjunger vi och fjantar oss och jag skrattar så jag nästan börjar gråta flera gånger. All min ilska och besvikenhet är som bortblåst. Man kan inte vara ledsen tillsammans med Harry överhuvudtaget, det går bara inte. 

I en reklampaus kan jag bara inte låta bli att fråga.

’’Actually, were are we going?’’, frågar jag och ser på honom.

'’I can’t tell you that! It’s a surprise you know’’, säger han och ler.

’’Oh,, I hate surprises’’, gnäller jag och klappar till honom på armen.

’’I hope not this one!’’, svarar han och skrattar.

.

Han parkerar bilen och vi hoppar ut. Framför mig kan jag se flera caféer, affärer, ett stort pariserhjul och lite annat smått och gott.

’’Hurry, before all the papparazzis are coming!’’, säger han och tar min hand och vi börjar springa.

Eftersom att jag aldrig varit här förut så har jag ingen aning om vart han tar mig. Det måste vara såhär de blinda känner sig.

 

Vinden nyper mig i ansiktet och jag är alldeles rödblommig när vi tillslut stannar. Jag ser mig omkring. Framför mig ser jag London Eye och jag kastar en snabb blick på Harry.

’’Surprise!’’, säger han och ler och pekar upp mot London Eye. Jag känner snabbt efter i mina byxfickor och känner att jag glömt plånboken.

’’I’ll pay for you’’, säger han som om han läst mina tankar.

’’No, your not’’, proteseterar jag bestämt.

'’Of course I am going to pay for you Madame’’, säger Harry med löjlig röst och drar mig mot kassan och betalar. Sedan hoppar vi in i en gondol/korg.. Efter att några till passagerare hoppat in i en annan gondol så startar hjulet.

.

När vi kommit nästan högst upp kan jag se hela London och solnedgången.

’’Oh My God, this is awesome! Säger jag och går till kanten.

Utsikten är verkligen spektakulär. Jag kan se Buckingham Palace, Themsen och allt annat som London har att bjuda på.

Då känner jag även hur någon kramar mig bakifrån och jag vet givetvis vem det är.

Harry vilar sitt lockiga huvud mot min axel och tillsammans ser vi ut över hela London.

’’This is just like in a movie’’, säger jag drömmande och känner Harrys värme mot mig.

’’Yeah, I know, but it’s not’’, svarar han.

Jag vänder mig om och möter hans varma gröna ögon. Sedan blir jag allvarlig.

’’But, what happens with Isabel?’’, frågar jag tveksamt och vänder blicken mot utsikten. Sekunderna går och plötsligt känner jag två kupade händer ta tag om mitt ansikte och vrider det mot Harrys.

’’Forget Isabel. I dont want her. I want you.’’, nästan viskar han och böjer sig fram mot mig så att våra läppar möts.

Det känns som att jag ska svimma, för kan det verkligen bli mer romantiskt än såhär?

Smaken av mint tränger in i mig och jag kan känna hur det brinner inom mig. Jag vill bara ha mer men behärskar mig själv och drar läpparna motvilligt undan.

’’I just want you to know that you are the girl I ever dreamed about. Can you please forgive me for what happened before? Säger han nervöst och sänker ner sina händer och famlar efter mina fingrar. Han flackar med ögonen och återigen kan jag se hur en lock har smitit ner över pannan. Jag viftar bort den med mitt pekfinger och för sedan mina fingrar ner mot hans silkeslena kind.

Jag ser honom rakt in i ögonen och jag kan se hur oron att jag ska svara Nej eller något annat hemskt plågar honom. För att inte plåga honom mer besvarar jag frågan med en kyss och jag kan känna hur han ler.

För, just nu skiter jag i vad som har hänt tidigare.

Kanske min au pair tid hos Harry kan bli rätt så lyckad ändå?

____________________________________________________________________________________________________________

Kapitel nio här då. Försökte få ihop det lite extra bra, men ja, vet inte riktigt hur det gick så lämna gärna en kommentar om vad ni tycker om det hela !

Kram :))

 

Melissas point of view

.

Jag vaknar av väckarklockans pip och reser mig mödosamt upp ur sängen.

Jag har verkligen inte sovit ut känner jag men är på bra humör ändå av någon anledning. Kanske för att det är min första dag på språkundervisningen.

I brevet som jag fick från skolan innan jag åkte till London stod det att vi kommer vara som en grupp på runt 25 personer med blandade nationaliteter. Som jag fattade det så kommer jag inte heller vara den ända svensken i klassen heller, så det känns ju skönt.  

Jag äter snabbt lite frukost och packar ner alla nödvändiga saker för språkundervisningen. När jag slår upp min garderob så blir jag ställd. Vad skulle jag ha på mig? Och varför planerade jag inte det igår kväll i såna fall?

Med en hastig ögonkast mot fönstret konstaterar jag att min gröna långärmade smiley tröja och svarta jeans blir bra att ha idag. Vädret igår var inte helt hundra och idag är det bara runt 15 + ute och väldigt molnigt. Håret sätter jag bara upp i min vanliga slarviga knut, några drag med mascaran och jag är färdig.

Jag tar upp min väska, ser igenom så att jag packat ner allt viktigt, kastar en blick över mitt rum för att försäkra mig om att jag har med mig allt och lämnar sedan rummet.

Idag har jag nämligen bestämt mig för att inte ens ägna Harry en enda tanke.

För mitt eget bästa.

.

När jag kommer ut från huset tar jag fram min iPod och slår igång en Maroon 5 låt och börjar gå mot en busshållplats som ligger lite längre bort.

Jag får fråga några äldre kvinnor om bussen går mot Oxford. Som tur så nickar dom.

Bussen kommer och  jag får stå upp för det är så mycket folk.

Jag märker att några yngre tjejer viskar och tittar på mig jättemycket och jag undrar varför.

Ser jag verkligen jättesvensk ut? Eller vad är det frågan om?Men jag ignorerar de istället och hoppar av bussen vid rätt hållplats.

Efter att jag fått fråga några människor efter vägen så står jag äntligen med andan i halsen framför min skola. Jag tappar hakan.

Den är verkligen enorm. Kanske är det inte så konstigt för att den är ihopslagen med en annan skola, men den här var så många gånger större än min som jag hade gått i, i Sverige. Jag börjar gå längs den asfalterade vägen mot entren.

Det känns som att allas ögon är riktade mot mig.

.

Korridoren jag kommer till är verkligen full med folk och jag vet verkligen inte åt vilket håll jag ska gå. Det är så mycket folk så att vilket steg jag än tar bli jag iväg knuffad. Även här inne glor många, speciellt tjejerna.

Jag ser upp och ser att det står RECEPTION med stora bokstäver på en skylt som pekar mot höger så jag går åt det hållet.

Precis när jag rundar hörnet stöter jag ihop med någon som jag råkar slå pannan i.

Jag tappar nästan balansen men lyckas hålla mig på benen.

’’Herregud, förlåt!’’, slinker det ur mig innan jag kommer på mig själv om att personen antagligen inte kan svenska.

’’I’m so sorry, are you okay?’’, ändrar jag mig till istället. Jag kan se att personen jag krockade med är en brunhårig tjej med axellångt platt hår som håller sig för huvudet.

’’Det är okej, du då?’’ svarar hon och jag hör till min lättnad på rösten att hon inte är sur.

’’Är du också från Sverige?’’, frågar jag förvånat istället utan att besvara frågan.

’’Jaa, jag heter Elaine’’, svarar hon.

’’Mitt namn är Melissa’', svarar jag och ler lättat.

’’Är du också au pair?’’, frågar Elaine.

’’Japp’’, svarar jag och sneglar mot en väggklocka. Uppropet i aulan börjar om fem minuter. ’’Shit! Vet du vart aulan ligger? Uppropet börjar om fem minuter!’’, utbrister jag stressat.

Elaine vänder sig om och ser mot klockan.

’’Kom med mig då, jag är på väg dit’’, svarar Elaine och jag hakar på henne.

Elaine verkar vara jättetrevlig och vi slutar inte prata förens vi satt oss ner i aulan och en kvinna börjat tala sitt välkomsttal. Sedan är det dags för upprop och jag hoppas något så innerligt att jag hamnar i samma grupp som Elaine. Det skulle verkligen underlätta mitt liv just nu.

’’Melissa Ribb, group 2’’, säger kvinnan. Allas blickar riktas direkt mot mig. Hur kunde de veta vem jag var? Nervöst går jag upp till kvinnan skakar hand och får en bunt med papper som har stämpeln FOR YOUR INFORMATION på och går tillbaka till Elaine.

’’Jag fattar inte, men varför stirrar alla på mig?’’ viskar jag i hennes öra. Hon ser på mig som om jag vore helt utom räddning.

’’Vet du seriöst talat inte hur många tjejer här önskar att de vore i dina kläder just nu?’’, svarar hon.

Det hoppas jag verkligen inte, tänker jag och skakar på huvudet.

’’Du är au pair hos Harry Styles, hallå där liksom. Alla vet det, ni två är One Directions största snackis just nu’’, skrattar hon och försöker låta diskret. Men det klarar i alla fall inte jag av att vara.

’’VA!?’’, flyger det ur mig, alldeles för högt. Återigen vänder sig alla om mot mig. Hon hinner inte svara innan hennes namn ropas upp. ’’Elaine Löfdahl, group 2’’. Hon reser sig upp och försvinner upp till kvinnan och tar emot samma bunt papper och trippar sedan tillbaka till mig på sina svarta kilklackar.

Introduktionsdagen som det tydligen kallades för flyter på och vi slutar halv tolv. Gruppen verkar helt okej och det var bara jag och Elaine som kom från Sverige så snacka om tur jag hade som fick henne i min grupp. Resten var mest från Asien och Afrika, men även några från Centraleuropa.

Det var några som hade frågat mig under dagen om mig och Harry men jag hade svarat med att jag bara var hans familjs au pair och inget mer. Sedan fick dom tro vad dom ville.

Nu stod jag och Elaine utanför skolan.

’’Kan vi inte hitta på något? Som att åka in till Oxford Street?’’, säger hon och slänger med håret.

’’Nej, jag kan inte, min värdfamilj vill nog att jag ska komma hem städa eller så’’, ursäktar jag med. Hon harklar sig.

’’Du har faktiskt rätt till att få lite egentid också!’’, menar Elaine. Jag tänker efter. Okej då, jag hade faktiskt ingen ledig tid idag så det borde nog inte skada något om jag är borta ett par timmar.

’’Ja men då åker vi då!’’, svarar jag glatt och vi tar tunnelbanan till Oxford Street. Vi går i affärer i timmar och det är verkligen tur att jag hade med mig plånboken när vi hamnar i Stratford på Victorias Secret. Jag går lös på alla underkläder och när vi kommer ut från affären har vi minst fem påsar vardera med innehåll därifrån.

’’Gud, det känns verkligen i fötterna!’’, säger jag och sätter mig på en bänk när vi kommer ut från köpcentrumet. ’’Gör det inte ont för dig, speciellt när du går i klackskor?’’ frågar jag Elaine och nickar mot hennes fötter.

’’Inte direkt’’, säger hon men sätter sig ändå bredvid mig. Vi beslutar oss om att vi ska åka hem. Vi  blir tvungna att åka in till stan för att sedan hoppa på våra bussar som tar oss hem. När vi ska skiljas åt ställer hon ner kassarna och ger mig en snabb kram innan hon hoppar på sin buss och den börjar rulla.

Då märker jag att hon glömt sina påsar med allt hon shoppat som står framför mig. Jag tar upp dom och tänker att det är tur att vi har lektioner imorgon också så att jag kan ge henne det.

Sedan hoppar jag på min buss som tar mig hem.

Harrys point of view

.

Jag rycker till när jag hör hur ytterdörren nerifrån öppnas.

Det måste vara Melissa som kommit tillbaka. Det får jag även klart för mig när jag hör min mammas utskällning på henne.

Jag kastar på mig en v-ringad t-shirt och jeans innan jag smyger ut till trappan för att försöka se vad som står på.

Strax nedanför trappen ser jag mamma som står med armarna i kors och Melissa med flera Victorias Secret påsar i händerna, stå och stirra på varandra.

’’Where have you been?’’, säger mamma med dämpad ilska i rösten.

’’I was shopping with a friend’’, svarar Melissa och våra blickar möts för bara någon bråkdels sekund innan hon ser tillbaka på mamma. Hon ser nästan hjälplös ut där hon står även om hon är ett halv huvud längre än mamma.

Fan, hon har sett mig.

Även om vi inte hade ögonkontakt under mer än en halvsekund kunde jag fortfarande känna hennes bedjan om att jag skulle komma ner och styra upp det hela. Men jag rör mig inte ur fläcken.

’’So you thought you could just skip your job here and go and buy some underwear?’’. Mamma sliter påsarna ur händerna på Melissa som försöker streta emot med lyckas inget vidare.

’’You can’t just take my things like that!’’, skriker hon. Mel är alldeles högröd i ansiktet. 

’’Of course, I can. You need to deserve things here, you know’’, ryter mamma med en rejäl betoning på ‘’deserve it’’. Melissa suckar djupt och mamma lämnar henne där nere och fortsätter bort i huset.

Jag slinker kvickt in i mitt rum innan Melissa kommer uppför trappen.  Utanför dörren hör jag hur Mel mumlar något på svenska innan hon går in på sitt rum och smäller igen dörren.

Hennes röst lät sårad och som om hon var nära till gråten. Jag vill bara gå och krama om henne men vågar inte. Jag kan höra hur hon snyftar något obegripligt och jag vill bara slå till något för min feghet.

Jag lägger mig på sängen men reser mig snabbt igen.

Nu vet jag exakt vad jag ska göra.

_____________________________________________________________________________________________

Kapitel 8. Passar på att publicera det under X-factor pausen! Hoppas att ni såg 1Ds hälsning!:)

Kram och fortsätt att kommentera ;)

Melissas point of view

Söndagen går i segt tempo och jag får ingen skymt av varken Isabel eller Harry. Mrs. Cox säger inget heller utan tjatar bara lite extra på mig om att jag ’’har missat ett hörn’’ där jag dammsugar eller rensar.

Jag känner mig helt utmattad när jag slänger mig på sängen efter en hel dags sysslor utan paus. Igår var det ju jag och Harry, men idag bara jag.

En klump börjar växa i magen på mig och jag vet varför så jag bestämmer mig att inte tänka på Harry.

Att vara olyckligt kär är nog det värsta som finns. Jag hade varit det förut några gånger och det hade gått över efter bara några dagar, men det här var riktigt, riktigt smärtsamt.

Som om något försökte äta upp mig inifrån.

Jag checkar mobilen istället och ser att jag fått ett nytt sms från Louise. Jag läser igenom det snabbt och får reda på att hon har börjat dejta Adrian som gick i samma klass som mig och Louise i grundskolan och att hon inte kan fatta att jag får hänga med Harry Styles från One Direction och att jag är knäpp som inte ens visste visste vilka dom är.Jag orkar inte svara eftersom att det bara får mig att tänka på Harry.

Jag vill se honom, röra hans mjuka lockar, bländas av det breda leendet se in i de smaragdgröna ögonen, känna hans andedräkt som doftade svagt av mint.

En tår rinner ned för min kind. Stinget av saknad och närhet attackerar mig.

Det var längesen jag fick känna mig älskad på riktigt och jag minns väl i vilken katastrof det slutade. När jag var tillsammans med David i åttan och vilken skit jag fick för det sedan.

När jag tänker på det så vill jag bara spy.

Istället för att bara sitta på sängen och gråta så går jag och gör mig i ordning för kvällen och ser att klockan är mycket.

Jag har nämligen en språkundervisnings lektion som jag ska gå på imorgon och den börjar klockan nio och jag är väldigt nervös och spänd över det.

Samtidigt kommer det nog ändå att kännas skönt att lämna huset, för det har jag inte gjort på två dagar nu. Hur jag ska komma till själva skolan har jag ingen aning om, men jag vet i alla fall adressen.

Jag lägger mig i sängen och börjar lyssna på musik. Tyvärr så märker jag att alla låtar bara påminner om Harry så jag slutar snabbt att lyssna.

Jag somnar inte förens kvart i två.

Harrys point of view

.

Hela söndagen tillbringar jag hos Isabel och vi rör oss på en yta som inte är större än 10 kvadratmeter vilket är Isabels rum. Jag har suttit och lyssnat hela dagen på allt skolskvaller, vad hon tycker om Melissa och allt annat mellan himmel och jord.Mina öron är som två potatissäckar när jag lämnar henne.

.

När jag kommer hem är det väldigt sent och jag antar att alla sover för det är knäpptyst i huset och alla lamporna är släckta.

Jag inser även att jag faktiskt inte ätit något idag och känner hur min mage kurrar. Så jag micrar lite rester från tacosen jag och Melissa gjorde. Jag blir påmind om henne och skäms över att jag inte tänkt på henne på hela dagen och hon måste nog antagligen sova vid det här laget.

Efter jag ätit klart går jag upp för trappen. Jag kan inte låta bli at gå mot Melissas rum.

Sakta, sakta trycker jag ner handtagen och kikar genom den minimala springan. Genom den kan jag se hur Melissa sover och hon ser så fridfull ut där hon ligger.

Ångesten väller upp i mig och jag blir tvungen att stänga dörren försiktigt och tassa iväg till mitt rum.

Jag borstar tänderna, drar av mig mina solkiga kläder och slänger dom på fotöljen innan jag kryper ihop i min säng.

__________________________________________________________________________________________________________________________________

Det här blir som en liten mellandel inför kapitel 8 kan man säga.

Ska även försöka se till få det kapitlet skrivet idag så att det kommer upp imorgon eller förhoppningsvis ikväll! :)

Ni har väl även märkt en liten omstyling på bloggen? Ändrad stil på texten och i kommentarsfältet, hoppas det blev bättre!

Har även sett att antalet besökare har ökat mycket under de här dagarna, så det känns ju jättekul!!
Fortsätt så och glöm inte att kommentera er åsikt!

Kram! :)

Fortfarande Melissa

.

’’I didn’t know that you like to sing? THIS was awesome!’’, utbrister Harry och ser helt chockad ut.

Jag rodnar som aldrig förr och slänger en kudde i ansiktet på honom.

’’Hey, why did you do that!?’’, säger han och skrattar. ’’Seriously, you are awesome.’’ Fortsätter Harry och plockar upp kudden innan han kommer och sätter sig bredvid mig.

'’No Im not’’, svarar jag och trycker en annan kudde mot mitt ansikte så att han inte ska se hur röd jag är. För seriöst talat, det där var verkligen pinsamt. ’’Ehm…Yes? You are?’’, säger Harry och drar bort kudden från mitt ansikte.

’’You need to teach me how to play guitar. Pleaaaase’’, säger han och gör valpögon. Jag går med på det och vi sitter och övar och jag visar hur han ska ta olika ackord.

’’Wow, this is much harder then I thought!’’, säger han.Det går trögt och snart ger han upp.

‘’This is not my thing, Mel’’. Säger han och ser på mig. Jag rycker på axlarna.

''Well, you can't be a pro at the first time, svarar jag.

Det blir pinsam tystnad i ungefär tio sekunder innan Harry bryter den.

’’What do you think about this place?’’.

‘’It wasn’t what I excpected but it’s fine’’, svarar jag osäkert.Harry ser på mig i några sekunder. Under de sekunderna hinner jag lägga märke till en tatuering på hans underarm som visar sig vara en stjärna. Jag ska precis fråga vad den står för innan han svarar.

‘’I can talk to mom and see if you can skip some work because that we did today was way to much job for only you’’, säger han.

Jag känner mig en aning osäker och vet inte åt vilket håll jag ska se åt. Jag fäster blicken på han hår.

’’No, no it’s fine! I promise’’, försäkrar jag honom med.

Harry nickar och våra ögon möts. En liten lock av hans hår har fallit ner en bit över pannan och jag kan inte låta bli att tycka att han ser bedårande ut. Han tar ett djupt andetag.

’’I really need to tell you that you are such a nice and beautiful person’’ Jag kan se hur han rodnar.

’’And you have very beautiful hair too’’, lägger han tafatt till och börjar tvinna sina fingrar längs min fläta samtidigt som han för sin andra hand mot min. Han ler sitt vackra sockersöta leende och jag bara smälter. Sa han verkligen att jag var vacker? Det händer inte mig så ofta att någon säger så.

‘’well, thank you so much, I love your curls too!’’, svarar jag glatt överraskat. Harry ler lite och tar bort handen och börjar gräva i sin egna byxficka.

’’The reason I came to you was that you had forgot your iPod in the bathroom downstairs’’, säger han och fiskar upp min rosa iPod.  

‘’ O thank you so much!’’, säger jag och tar emot den.

‘’I saw , and heard of course, that you have really good music taste. Do you like Oasis?’’. Jag känner hur generad jag blir eftersom att jag blir påmind igen om när jag satt och sjöng här utan att veta om att jag hade fått publik.

’’Yes, Wonderwall is my favourite song’’, säger jag och börjar tvinna mina fingrar längs min fläta.

Det känns spännande att sitta här ensam med Harry. Han ser mig och jag ser honom. Det finns inget mellanting. Det kanske finns något där. Som den där lilla gnistan jag känt förut växa sig större och större.

’’Actually, the boys and me had made a cover of just that song at the beach. Would you like to see it?’’, frågar han.

‘’Yes of course, I would love to see it!’’, säger jag exalterat och lägger ifrån mig gitarren. Han plockar fram sin egna iPod och vi måste sitta nära bredvid varandra. Jag kan känna hans muskler gå på helspänn genom den vita t-shirten. Videon startar och jag ser hela gänget sitta i sanden och sjunga.

.

Jag faller som i en drömsk melodi och vaknar först till när Harry reser på sig tvärt och alldeles för snart.

’’I’m sorry, but I need to take this’’, säger han och pekar på sin ringande mobil.

Jag kan se att han ser lite små irriterad ut på att det ringer och försvinner snabbt ut genom dörren.

’’Isabel?’’, hör jag honom säga utanför dörren. ’’How are you? What is it?’’ Jag hör hur orolig han låter. ‘’Yes babe, I will be there in a minute’’. Sedan hör jag hur han springer ner för trappen och hör hur ytterdörren stänger igen med en smäll.

Det är då jag kommer på en  sak när jag känner hugget i magen när han nämner hennes namn.

Jag har blivit så vansinnigt förälskad i Harry att jag bara vill gå och dö och föruttna i ett hörn. Hur kunde jag vara så dum att ens känna eller tro något om oss.

Skulle en kille från One Direction verkligen vilja dejta mig?

Speciellt när han redan har en flickvän.

Han kallade henne babe.

Mig kallade han Mel.

Harrys point of view

Jag känner hur min mobil börjar vibrera i byxfickan och snart ger den ifrån sig min ringsignal. Jag ser hastigt på Melissa men hon verkar vara i en helt annan värld.

På displayen står det Isabel och jag känner mig lite irriterad över att hon ringer. Jag skakar lite lätt på Melissa och hon hoppar till.

’’I’m sorry, but I need to take this’’, ursäktar jag mig. Jag kan både se och känna besvikelsen i Melissas ögon, så jag lämnar rummet så snabbt som möjligt och svarar i telefonen. Jag kan höra snyftningar i telefonen och jag blir genast orolig.

’’Harry’’, hör jag henne snyfta.

’’How are you? What is it?’’, frågar jag.

’’Can you come please? Something creepy is slamming outside the front door and it freaks me out!’’, svarar hon. Jag nickar fast jag vet att hon inte kan se det och svarar att jag är där om någon minut. Jag lägger på och rusar ner för trappen, smäller igen ytterdörren och springer ut till bilen.

Motorn går igång med en rivstartning och känner hur min puls höjs. Det är först när jag parkerar in på Isabels uppfart som jag kommer på att jag kanske borde ha sagt hejdå till Melissa och inte bara stuckit sådär. Jag skäms en aning.

.

Jag kliver ur bilen, låser den och går försiktigt upp mot huset. Då ser jag vad det är som låter.

Det är en kvast som har farit illa och ligger och slår högljutt mot husväggen. Jag pustar ut och ställer tillbaka den där den alltid brukat stå och plingar på.. Jag behöver inte vänta länge förens jag omfamnas av en snyftande Isabel.

’’What whas it?’’, frågar hon mig när vi kommit upp till hennes rum.

’’It was a broom that slammed to the wall’’, säger jag och sätter mig på hennes säng. Isabel ser på mig oförståndigt innan hon sätter sig i mitt knä.

’’So good that you are my hero and saves me from creepy brooms’’. Jag drar in hennes starka parfymdoft i näsan och känner hur jag får kväljningar.

’’How is it with the slave?’’ frågar hon och fnissar. Jag vet direkt att hon syftar på Melissa.

‘’She’s fine. I think’’, svarar jag och tvingar fram ett leende. Egentligen vill jag bara kasta Isabel åt sidan och köra raka vägen hem till Melissa men gör inte det.

’’ I mean, she looked like a…’’.

’’Shh…’’, avbryter jag henne. Jag tål bara inte att höra hur hon snackar skit om Melissa. Det gör för ont i mig. Speciellt när jag vet att jag inte är ett dugg bättre själv. Istället börjar jag kyssa Isabel på halsen samtidigt som hon trycker sig närmre mig.

__________________________________________________________________________________________________

Sjätte kapitlet!

What do you think? Var det bra, eller var det dåligt?

Minst 5 kommentarer för det sjunde kapitlet! :D

Kram